Bakgrund – Höftfrakturer är ett globalt problem och förekomsten av höftfraktur ökar med stigande ålder. Den största riskfaktorn för höftfraktur är fall i kombination med osteroporos. Patienter med höftfraktur kräver mycket vårdresurser och har en lång återhämtningsprocess.Syfte– Äldre patienters upplevelse av efterförloppet inom vården efter en höftfraktur.Metod – Den här studien genomfördes som en litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ design.Resultat/ Slutsats – Patienter upplever minskad självständighet och behöver hjälp med att klara av vanliga vardagsaktiviteter efter frakturen. Det finns flera faktorer som påverkar patientens återhämtningsprocess, såsom depression, motivation och rädsla för att falla igen. Patienter behöver stöd från både vårdpersonal och anhöriga för att kunna återvända till ett självständigt liv. Fyra huvudfynd har identifierats i litteraturstudien. Det första fyndet är att patienter har en långsam återhämtningsprocess, det andra är brister i vården, det tredje är patienters psykologiska påverkan på återhämtningsprocessen och det fjärde är minskad självständighet och kommunikation. / Background – Hip fracture is a global problem and the incidence increases with increasing age. The largest risk factor for hip injury is fallings combined with osteroporosis. Patients with hip fractures require a lot of care resources and have a long recovery process.Aim – Older persons experience of the aftermath within healthcare after a hip fracture.Method – This study was conducted as a literature review based on scientific articles with qualitative and quantitative design.Results/ Conclusion – Patients´ experienced impaired independence and need of help to cope with normal everyday activities. There are several factors that affect the patient's recovery process, including depression, motivation and fear of falling again. Patients need support from both healthcare professionals and relatives in order to return to an independent life. Four main findings have been identified in the literature study; the first finding is that the patient has a slow recovery, the second is deficiencies in care, the third is the patients' psychological impact on the recovery process and the fourth is reduced independence and communication.

No description available.

No description available.

In dieser Arbeit wurde ein Arbeitsablauf entwickelt, um ein möglichst realistisches, biomechanisches Modell eines menschlichen Schädelknochens anhand eines Patienten-CT Datensatzes zu erstellen. Mit diesem Modell konnten Experimente aus der Literatur realistisch nachgestellt und anschließend der Mechanismus einer Orbitawandfraktur genauer untersucht werden. Es konnte gezeigt werden, dass das entwickelte Schädelmodell als Alternative für experimentelle biomechanische Untersuchungen verwendet werden kann. Somit sind eine Vielzahl parametrischer biomechanischer Studien möglich, ohne dabei auf Humanpräparate angewiesen zu sein.

Subciliary and transconjunctival approaches are commonly used to enter the orbital floor. Although both surgical approaches have been used for decades, there is no consensus regarding the most appropriate incision to prevent postoperative lower eyelid complications. The aim of this study was to compare the frequencies of lower eyelid complications after subciliary versus transconjunctival approaches to orbital floor fractures. The investigator implemented a retrospective cohort study and enrolled a sample consisting of subjects who had orbital floor repair. The predictor variable was two different surgical methods, subciliary or transconjunctival approch. The primary outcome variable was postoperative lower eyelid complications (ectropion, entropion, and eyelid retraction). Other variables were demographic backgrounds, anatomical consideration, or time to surgery. The samples were composed of 346 patients (98 [28.3%] females; 225 [65%] underwent a subciliary approach) with a mean age of 42.7 ± 21.1 years. The subciliary approach was significantly linked to the higher rates of ectropion and the lower rates of entropion at 7 days and 6 months postoperatively. There was no statistically significant difference in the frequency of eyelid retraction between both groups. In the setting of orbital floor fractures, these results suggest that the use of the subciliary approach increases the frequency of ectropion, while the transconjunctival approach increases the frequency of entropion. Consequently, the selection should be based on an individual patient basis and surgeon’s preference.

No description available.

The morphology of asphalt mixtures plays a vital role in their properties and behaviour. The work in this thesis is aimed at developing a fundamental understanding of the effect of the asphalt morphology on the strength properties and deformation mechanisms for development of morphology-based analysis framework for long-term response prediction. Experimental and computational methods are used to establish the relationship between the mixture morphology and response. Micromechanical modeling is employed to understand the complex interplay between the asphalt mixture constituents resulting in strain localization and stress concentrations which are precursors to damage initiation and accumulation. Based on data from actual asphalt field cores, morphology-based material models which considers the influence of the morphology on the long-term material properties with respect to damage resistance, healing and ageing are developed. The morphology-based material models are implemented in a hot-mix asphalt (HMA) fracture mechanics framework for pavement performance prediction. The framework is able to predict top-down cracking initiation to a reasonable extent considering the variability of the input parameters. A thermodynamic based model for damage and fracture is proposed. The results from the study show that the morphology is an important factor which should be taken into consideration for determining the short- and long-term response of asphalt mixtures. Further understanding of the influence of the morphology will lead to the development of fundamental analytical techniques in design to establish the material properties and response to loads. This will reduce the empiricism associated with pavement design, reduce need for extensive calibration and validation, increase the prediction capability of pavement design tools, and advance pavement design to a new level science and engineering. / Asfaltblandningars morfologi har en avgörande betydelse för deras egenskaper och beteenden. Arbetet i denna avhandling syftar till att utveckla en grundläggande förståelse för effekten av asfaltsmorfologin för deras hållfasthetsegenskaper och deformationsmekanismer och utveckling av ramverksanalysmorfologi baserat på långsiktig förutsägelse. Experimentella beräkningsmetoder används för att fastställa sambandet mellan blandningens morfologi och respons. Mikromekanisk modellering används för att förstå det komplexa samspelet mellan asfaltmassans beståndsdelar som resulterar i spänningslokalisering och spänningskoncentrationer som är föregångare till initiering av skador och ackumulation. Morfologibaserade materialmodeller beaktar påverkan av morfologin på de långsiktiga materialegenskaperna med avseende på skademotstånd, helande samt åldrande, och är utvecklade från data hos verkliga asfaltsfältskärnor. Morfologinbaserade materialmodeller är implementerade i en varmblandad asfalt-( HMA )-brottmekanik-ramverk för förutsägelse av beläggningsprestanda. Ramverket kan i rimlig utsträckning förutspå variationen i ingångsparametrarna ’top-down’ sprickbildningsinitiering. En termodynamiskbaserat ramverk föreslås för skador och brott. Resultaten från studien visar att morfologin är en viktig faktor som bör beaktas för att bestämma respons av asfaltblandningar på kort och lång sikt. Ytterligare förståelse av inverkan av morfologin kommer att leda till utvecklingen av grundläggande analytiska tekniker i design för fastställning av materialegenskaper och belastningars respons. Detta kommer att minska empirism som förknippas med beläggningskonstruktionen, minska behovet av omfattande kalibrering och validering, öka förutsägelseförmågan av designverktyg för beläggningen, samt avancera beläggningsdesign till en ny vetenskaplig nivå och ingenjörskonst. / <p>QC 20150420</p>

Ziel dieser Arbeit war es klinische und radiologische Ergebnisse nach offener oder minderinvasiver perkutaner sowie nach frühzeitiger oder zeitverzögerter additiv ventraler Stabilisierung von Typ AOSpine A3 Frakturen des thorakolumbalen Überganges miteinander zu vergleichen.

Diese Arbeit beschreibt verzögert detektierten Fußfrakturen bei 47 Polytraumapatienten, die im Zeitraum zwischen 01.01.2000 und 31.12.2004 aufgrund eines Polytraumas in der Klinik für Unfall-, Wiederherstellungs- und Plastische Chirurgie der Universität Leipzig behandelt wurden. 30 Patienten wurden mittels Fragebogen, davon 19 klinisch und radiologisch nachuntersucht. Für die Ermittlung des Outcome der Patienten wurden der AOFAS- Mittel- und -Rückfuß, HSS-, HS-, und der SF - 36 Fragebogen verwand. Zusätzlich erfolgten native Röntgenaufnahmen der Füße in 3 Ebenen und bei Calcaneusfrakturen nach Broden. Die Gründe für eine verzögerte Diagnose von Fußverletzungen wurden eruiert und die klinischen und im Outcome relevanten Läsionen extrahiert. Probleme welche im prioritätsorientierten Behandlungsablauf auftraten und Folgen für die Lebensqualität der Patienten hatten wurden ermittelt. Die Resultate der Scores wurden mittels T- Test und linearer Regression auf Allgemeingültigkeit und hinsichtlich den singulären Einfluss der verzögerten Detektion der Fraktur nachuntersucht. Die Ergebnisse dieser Arbeit zeigen, dass polytraumatisierte Patienten einem hohen Risiko unterliegen, dass eine Fraktur eines Fußknochens verzögert detektiert wird. Diese Verzögerung führt in 14,4 % der Fälle zu einer Änderung der Therapie. Eine erhöhte Rate an Komplikation während der Behandlung oder einen signifikant negativen Einfluss auf das Outcome der Patienten konnte nicht festgestellt werden. Die Zeitdauer bis diese erkannt wird hat einen negativen Einfluss auf das Outcome der Patienten. Abweichungen im Outcome sowie Komplikationen und Probleme in der Therapie traten in 4,8 % der Fälle auf.

Bakgrund: Konfusion är ett övergående akut förvirringstillstånd som många patienter med höftfraktur drabbas av varje år efter att de genomgått en operation. De främsta orsakerna är det kirurgiska traumat, anestesin, smärta, sömnbrist, läkemedel och stress. Kvinnor är mest drabbade av konfusion men det kan vara en skrämmande upplevelse oavsett vem som drabbas. Syfte: Syftet med studien var att studera hur patienter som genomgått höftoperation kan undgå att drabbas av konfusion, genom att studera vad sjuksköterskor behöver för att uppnå god beredskap att förebygga eller lindra konfusion. Metod: Detta arbete är en litteraturöversikt som grundar sig på 11 kvantitativa vetenskapliga originalartiklar. Litteratursökningen genomfördes på databaserna PubMed, PsycInfo samt CINAHL. Samtliga studier kvalitetsgranskades med Fribergs (2017) granskningsmall för kvantitativa studier. Resultat: Artiklarnas resultat sammanställdes i två tabeller, en för vardera av de frågeställningar som kompletterade litteraturöversiktens syfte. I resultatet framkom det att sjuksköterskor saknade kompetensen att i kliniken identifiera tecken på konfusion hos patienterna. Sjuksköterskor utbildade i konfusion hade lägre konfusionsincidenter bland sina patienter. Hade patienten haft konfusion tidigare var detta viktig information för personal som sköter vården postoperativt. Det var också en fördel om kompletterande kompetenser, till exempel i form av geriatriksjuksköterskor, fysioterapeuter och arbetsterapeuter, kunde finnas tillgängliga vid behov. Patienter som fick lyssna på lugn klassisk musik fick en bättre utveckling på den kognitiva funktionen. Slutsats: Studiens resultat visar att det behövs mer kunskap, instrument och verktyg för sjuksköterskor för att förebygga, identifiera och behandla konfusion tidigt. En god kompetens, snabb identifiering och information till patientens andra vårdgivare kan leda till bättre vård för patienten och en bättre arbetsmiljö för sjuksköterskan. / Background: Delirium is a transient acute state of confusion that thousands of hip fracture patients suffer from each year after undergoing surgery. The main causes are surgical trauma, anesthesia, pain, lack of sleep, medication and stress. Women are most affected by delirium but it can be a scary experience no matter who is affected. Aim: The aim of the study was to study how patients who have undergone hip surgery can avoid being affected by delirium, by studying what nurses need to achieve good readiness to prevent or alleviate delirium. Method: This work is a literature review based on 11 quantitative scientific original articles. The literature search was performed on the databases PubMed, PsycInfo and CINAHL. All studies were quality reviewed with Friberg’s (2017) review template for quantitative studies. Result: The results of the articles were compiled in two tables, one for each of the questions that complemented the purpose of the literature review. The results showed that nurses lacked the competence to identify signs of delirium in the patients in the clinic. Nurses trained in delirium had lower delirium incidents among their patients. If the patient had had delirium before, this was important information for staff who provide care postoperatively. It was also an advantage if complementary competencies, for example in the form of geriatric nurses, physiotherapists and occupational therapists, could be available if needed. Patients who were allowed to listen to calm classical music had a better development of cognitive function. Conclusion: The results of the study show that more knowledge, instruments and tools are needed for nurses to prevent, identify and treat delirium early. Good competence, quick identification and information to the patient's other care providers can lead to better care for the patient and a better working environment for the nurse.