I denna uppsats har det grundläggande ämnet varit risk och krishantering som teoretiska begrepp och även hur krishantering ser ut inom företaget Fritidsresor och inom Utrikesdepartementet. Denna granskning har även gjorts utifrån Tsunamikatastrofen som inträffade den 26 december 2004. Risk och krishantering fungerar som en mindre verksamhet inom det egna företaget som ska planera, kalkylera och komma upp med åtgärder som ska tas om en kris skulle inträffa. När tiderna förändrades genom modernitetens följder under 1900-talet fick människan friare tyglar att förflytta sig och de sociala relationerna splittrades och blev flyktigare. Människans starka släktband och vänskapsband utvidgades och var inte lika starka som tidigare och därför utvecklades tilliten från de sociala relationerna till de såkallade abstrakta systemen. De abstrakta systemen kom att utvecklas på en global skala under moderniteten och fick sin funktion som myndigheter eller sociala ordningar för vardaglig trygghet i våra samhällen. Tilliten som människor idag känner till de abstrakta systemen har att göra med deras expertis och kunskap inom områden som människan själv inte är så kunnig inom. De abstrakta systemen har kunskapen till att kalkylera och beräkna vinster och risker som kan ske och där igenom vinner de förtroende från människor. Detta blir även fallet för risk hantering och kris hantering inom företag. Det gäller att på något sätt beräkna och förutse vad som kan tänkas gå fel och hur man ska kunna arbeta för att reducera eller förhindra en situation. Samarbetet mellan resebolagen och Utrikesdepartementet har stärkts och idag arbetar de tillsammans för att säkra resandet för alla resenärer. Utrikesdepartementet fungerar som ett abstrakt system dit människor känner tillit då de lämnar Sverige. Då man genom både Utrikesdepartementet och Fritidsresor kan finna en krishantering bidrar det mer till förtroende hos det svenska folket. Under tiden av Tsunamin minskade däremot förtroendet hos Utrikesdepartementet tack vare allt prat om deras försenade beredskap. Deras krishantering kom inte igång i tid och detta sägs ha berott på bland annat en svårhanterlig katastrof som hade inblandade från hela världen. Utrikesdepartementet var inte beredda och hade svårt att se hur omfattande situationen var, lika så resebolagen. Men däremot ansågs resebolagen komma undan all kritik väldigt lindrigt. Utrikesdepartement, den thailändska regeringen, Fritidsresor, media och enskilt drabbade är olika intressenter som diskuterar eller fått kritik kring denna händelse och därför är åsikterna olika.

<p>I denna uppsats har det grundläggande ämnet varit risk och krishantering som teoretiska begrepp och även hur krishantering ser ut inom företaget Fritidsresor och inom Utrikesdepartementet. Denna granskning har även gjorts utifrån Tsunamikatastrofen som inträffade den 26 december 2004.</p><p>Risk och krishantering fungerar som en mindre verksamhet inom det egna företaget som ska planera, kalkylera och komma upp med åtgärder som ska tas om en kris skulle inträffa.</p><p>När tiderna förändrades genom modernitetens följder under 1900-talet fick människan friare tyglar att förflytta sig och de sociala relationerna splittrades och blev flyktigare. Människans starka släktband och vänskapsband utvidgades och var inte lika starka som tidigare och därför utvecklades tilliten från de sociala relationerna till de såkallade abstrakta systemen. De abstrakta systemen kom att utvecklas på en global skala under moderniteten och fick sin funktion som myndigheter eller sociala ordningar för vardaglig trygghet i våra samhällen. Tilliten som människor idag känner till de abstrakta systemen har att göra med deras expertis och kunskap inom områden som människan själv inte är så kunnig inom. De abstrakta systemen har kunskapen till att kalkylera och beräkna vinster och risker som kan ske och där igenom vinner de förtroende från människor. Detta blir även fallet för risk hantering och kris hantering inom företag. Det gäller att på något sätt beräkna och förutse vad som kan tänkas gå fel och hur man ska kunna arbeta för att reducera eller förhindra en situation.</p><p>Samarbetet mellan resebolagen och Utrikesdepartementet har stärkts och idag arbetar de tillsammans för att säkra resandet för alla resenärer. Utrikesdepartementet fungerar som ett abstrakt system dit människor känner tillit då de lämnar Sverige. Då man genom både Utrikesdepartementet och Fritidsresor kan finna en krishantering bidrar det mer till förtroende hos det svenska folket.</p><p>Under tiden av Tsunamin minskade däremot förtroendet hos Utrikesdepartementet tack vare allt prat om deras försenade beredskap. Deras krishantering kom inte igång i tid och detta sägs ha berott på bland annat en svårhanterlig katastrof som hade inblandade från hela världen. Utrikesdepartementet var inte beredda och hade svårt att se hur omfattande situationen var, lika så resebolagen. Men däremot ansågs resebolagen komma undan all kritik väldigt lindrigt. Utrikesdepartement, den thailändska regeringen, Fritidsresor, media och enskilt drabbade är olika intressenter som diskuterar eller fått kritik kring denna händelse och därför är åsikterna olika.</p>

<p>Uppsatsen avser att undersöka hur företag använder sig av sociala medier. Syftet är att undersöka dels hur användningen utav sociala medier går till rent organisatoriskt på de två valda företagen <em>SonyEricsson</em> (som driver en produktlanseringsblogg) samt <em>Fritidsresor</em> (som har en sida på Facebook) och dels att analysera hur kommunikationen genom de sociala medierna ser ut. Mot en bakgrund av frågeställningar gällande transparens, trovärdighet samt nya mediers påverkan att förändra existerande beteenden, ska uppsatsen även försöka klargöra vilka praktiker företagen använder sig av på plattformarna för att framstå som trovärdiga. Uppsatsens syfte utgår från följande frågeställningar:</p><ul><li>Vad kännetecknar företagens kommunikation genom de sociala medierna?</li><li>Vilka arbetssätt utvecklar företagen i relation till användningen av de sociala medierna? </li><li>Vilka strategier motiverar företagens närvaro på de sociala medierna?</li></ul><p>Metoden som valts för undersökningen är kvalitativa intervjuer, vilka har utförts med fyra personer inblandade i verksamheten på de sociala medierna (två från varje företag). Intervjuerna prövades senare mot teorier gällande avmystifierade ledarroller, auktoriteter, nya sätt att leda makt på samt kontrollera informationsflödet. Även resonemang om trovärdighet, medielandskapets förändring och den moderna konsumentens roll är väldigt centrala.</p><p>Uppsatsens slutsats är att den öppna kommunikationsmodellen på de sociala medierna företrädesvis gynnar företagen. Trots risken att få en dålig image eller minska sin försäljning genom att synliggöra kritik, så har plattformarnas besökare främst hittat dit på grund av sitt intresse för företaget i fråga. De praktiker som företagen aktivt använder sig av för att framstå som mer trovärdiga är ett regelbundet användande utav personlig transparens, vilket innebär att man synliggör privata sidor av sitt liv (Meyrowitzs så kallade ”mellanregioner”). Det kan göras genom att signera inlägg med namn, offentligöra sig med bild, kommunicera med ett informellt språk eller presentera delar av sitt privatliv på nätet. Andra metoder är att försöka bygga relationer till sina kunder, uppmuntra deltagarkulturer samt använda kundernas expertis till den egna marknadsföringen. Då kontrollen över informationsflödet har lämnat företagens händer sedan länge så gynnas företagen av att ha plattformar där de kan följa och <em>påverka</em> den offentliga dialogen som kunderna för om dem. Trots att företagen inte vill att plattformarna skall upplevas som alltför kommersiella och marknadsföringsinriktade, så kan dessa anses vara ett nutida sätt att försöka kontrollera informationen som handlar om dem och därmed också vara ett sätt att fortsätta styra och förvalta makten? Genom användningen av sociala medier har det uppstått ett antal förändringar inom organiseringen. Främst har den enskilda individen som är aktiv på plattformen ett större ansvar. Genom brukandet av sociala medier så har nya arbetsuppgifter tilldelats de involverade och personerna bör ha mycket kunskap om bland annat mediepolicys och företagets utbud. Även ett internt förtroende från företaget är essentiellt för att användningen skall kunna fungera snabbt och självständigt.</p>

No description available.

Uppsatsen avser att undersöka hur företag använder sig av sociala medier. Syftet är att undersöka dels hur användningen utav sociala medier går till rent organisatoriskt på de två valda företagen SonyEricsson (som driver en produktlanseringsblogg) samt Fritidsresor (som har en sida på Facebook) och dels att analysera hur kommunikationen genom de sociala medierna ser ut. Mot en bakgrund av frågeställningar gällande transparens, trovärdighet samt nya mediers påverkan att förändra existerande beteenden, ska uppsatsen även försöka klargöra vilka praktiker företagen använder sig av på plattformarna för att framstå som trovärdiga. Uppsatsens syfte utgår från följande frågeställningar: Vad kännetecknar företagens kommunikation genom de sociala medierna? Vilka arbetssätt utvecklar företagen i relation till användningen av de sociala medierna? Vilka strategier motiverar företagens närvaro på de sociala medierna? Metoden som valts för undersökningen är kvalitativa intervjuer, vilka har utförts med fyra personer inblandade i verksamheten på de sociala medierna (två från varje företag). Intervjuerna prövades senare mot teorier gällande avmystifierade ledarroller, auktoriteter, nya sätt att leda makt på samt kontrollera informationsflödet. Även resonemang om trovärdighet, medielandskapets förändring och den moderna konsumentens roll är väldigt centrala. Uppsatsens slutsats är att den öppna kommunikationsmodellen på de sociala medierna företrädesvis gynnar företagen. Trots risken att få en dålig image eller minska sin försäljning genom att synliggöra kritik, så har plattformarnas besökare främst hittat dit på grund av sitt intresse för företaget i fråga. De praktiker som företagen aktivt använder sig av för att framstå som mer trovärdiga är ett regelbundet användande utav personlig transparens, vilket innebär att man synliggör privata sidor av sitt liv (Meyrowitzs så kallade ”mellanregioner”). Det kan göras genom att signera inlägg med namn, offentligöra sig med bild, kommunicera med ett informellt språk eller presentera delar av sitt privatliv på nätet. Andra metoder är att försöka bygga relationer till sina kunder, uppmuntra deltagarkulturer samt använda kundernas expertis till den egna marknadsföringen. Då kontrollen över informationsflödet har lämnat företagens händer sedan länge så gynnas företagen av att ha plattformar där de kan följa och påverka den offentliga dialogen som kunderna för om dem. Trots att företagen inte vill att plattformarna skall upplevas som alltför kommersiella och marknadsföringsinriktade, så kan dessa anses vara ett nutida sätt att försöka kontrollera informationen som handlar om dem och därmed också vara ett sätt att fortsätta styra och förvalta makten? Genom användningen av sociala medier har det uppstått ett antal förändringar inom organiseringen. Främst har den enskilda individen som är aktiv på plattformen ett större ansvar. Genom brukandet av sociala medier så har nya arbetsuppgifter tilldelats de involverade och personerna bör ha mycket kunskap om bland annat mediepolicys och företagets utbud. Även ett internt förtroende från företaget är essentiellt för att användningen skall kunna fungera snabbt och självständigt.

No description available.

Trafiksystem utformade till förmån för bilanvändning föranleder stora utmaningar i form av globala klimatförändringar, där omkring en fjärdedel av de globala koldioxidutsläppen kan kopplas till transportsektorn. Traditionella tillvägagångssätt för att sänka utsläppen från personbilar, där fysisk infrastruktur är det främsta verktyget, anses inte tillräckligt för att möta de ambitiösa miljömålen på global och nationell nivå. Därmed måste nya metoder för att sänka utsläppen utredas och ett alternativ är att studera hur förändringar i trafikanters beteende kan resultera i minskad bilanvändning och därmed bidra till mer hållbara trafiksystem. Att skjutsa barn till och från idrottsaktiviteter inkluderas ofta som en av orsakerna till att familjer med barn känner ett behov att ha tillgång till en egen bil i större utsträckning än andra befolkningsgrupper. Det övergripande syftet med detta examensarbete var att, med hjälp av tre idrottsföreningar i olika stora svenska tätorter, analysera hur skjutsningen av barn är organiserad, vilka strukturer som stödjer och vilka som minskar behovet av skjutsning med bil. Syftet var dessutom att skapa kunskap om hur individen formar sitt resebeteende baserat på sin rumsliga och sociala omgivning. Målet var att med vetskapen om detta kunna utforma planeringstrategier för minskad bilanvändning. För att uppnå syftet med studien krävdes det att flera metoder kombinerades. De metoder som användes var en litteraturstudie, en enkätstudie och en intervjustudie. Enkäten skickades till föräldrarna på idrottsföreningarna och utifrån svaren kategoriserades de svarande utifrån deras skjutsningsbeteenden. Därefter intervjuades föräldrar från de olika kategorierna för att kunna tillgå kvalitativa data på ett systematiskt sätt. Resultatet av studien visar att det finns en skjutsningsproblematik som följer av att bil anses vara det mest praktiska färdmedlet för att ta barn till idrottsaktiviteter. Studiens resultat indikerar att skjutsning av barn till idrottsaktiviteter påverkas av ett antal olika faktorer och att dessa skiljer sig åt mellan individer, sociala sammanhang och fysiska kontexter. Det framgår att det från föräldrarnas sida finns potential att samordna skjutsning och på så sätt bidra till omställningen till ett mer hållbart skjutsande. För att föreningar ska kunna understödja denna omställning så presenteras ett antal Mobility Management-åtgärder inspirerade av föräldrarnas förslag och av de teorier som ingår i litteraturstudien. / Traffic systems designed to benefit car use causes major climate change challenges and one fourth of global carbon dioxide emissions can be derived from the transportation sector. Traditional approaches, in which physical infrastructure is the primary tool for reducing emissions from car mediated transportation, are not sufficient to achieve the ambitious environmental goals at global and national levels. Thus, new methods must be considered and one alternative is to study how changes in user behaviour can result in reduced car use and thereby contribute to sustainable transportation systems. Driving children to and from sports activities is often included as one of the reasons why families with children feel the need to have access to their own car in a greater extent than other population groups. The overall purpose of this degree project was to, with help from three sports associations in Swedish urban areas of varying size, analyse how driving of children is organized, which structures that support and which reduce the need for driving. The purpose was moreover to generate knowledge about how the individual shapes its travel behaviour based on its spatial and social environment. With the knowledge of this, the goal was to design planning strategies with the aim of reducing car mediated transportation. To achieve the purpose of the study, a combination of several methods was a prerequisite. The methods used in this study were a literature overview, a survey and interviews. The survey was sent to parents of the members of the sports associations and a categorization by driving behaviour was made based on their answers. Interviewees was selected from the categories, to provide qualitative data in a systematic way. The results of the study confirm the problem of driving children, which derives from the fact that a car is considered the most practical mean of transportation to and from sports activities. The study results also indicate that driving of children to sports activities is affected by a number of factors and that these differ between individuals, social and spatial contexts. Additionally, parents in the study demonstrate a potential to coordinate carpooling and thus aid the transition to more sustainable driving behaviour. In order for sport associations to be able to assist this type of behavioural change, a number of Mobility Management measures, inspired by the parents' proposals and the theories included in the literature overview, are presented.

Barn reser mycket, precis som vuxna människor gör. En stor andel av barnens resor går till och från skolan, men utöver det sker även mycket fritidsresor till bland annat föreningsliv och idrottsanläggningar. Hur barn reser i vardagen påverkar både barns hälsa och utvecklande av självständighet. Med anledning av detta handlar detta examensarbete om just barns mobilitet och hållbara vardagsresor. Syftet är att lyfta barns olika resande samt inspirera och ta fram underlag för ett vidare arbete med barns mobilitet. Studien utfördes främst genom litteraturstudier samt enkätundersökningar. En resvaneundersökning gjordes tillsammans med Järfälla kommun för elever och föräldrar på Skälbyskolan, där frågorna undersökte resorna till skolan samt fritidsaktiviteter. En ytterligare enkät skickades ut till kommuner i nätverket ResSmart i Stockholmsområdet, och undersökta huruvida kommunerna arbetar med skol- respektive fritidsresor eller inte samt anledningar till detta. Resultatet av undersökningarna visar att gång och cykel är de vanligaste färdsätten till skolan, oftast själv eller tillsammans med jämnåriga. Skillnaden är dock stor gällande hur många barn som cyklar beroende på årstid, där endast en mycket liten andel cyklar på vinterhalvåret. Till fritidsaktiviteter är det överlägset vanligaste färdmedlet bil, vilket leder till att barnens självständighet kring dessa resor är låg. Anledningen till skjuts till fritidsaktiviteter är främst avståndet men även kopplat till tiden på dygnet och det generella familjepusslet. Vid skjuts till skolan uppgavs anledningen vara tidsbrist och att föräldrarna ändå skulle resa vidare med bilen. Vid jämförelse mellan förortsskolan Skälbyskolan och Gustav Vasa skola i Stockholms innerstad, syns att gång är det vanligaste färdsättet i båda områden. Däremot sker varken skjutsning eller cykling till Gustav Vasa skola, trots att anledningen till skjuts när den väl sker är densamma som vid Skälbyskolan. Gällande det kommunala arbetet är det fler kommuner som arbetar med hållbara skolvägar än barns fritidsresor. Dessutom skiljer sig arbetssättet, och vid arbete med fritidsresor nämns endast fysiska åtgärder och mjuka åtgärder saknas helt. Utifrån resultatet har åtgärdsförslag presenterats för ett utvecklat arbete inom området. För skolresor bör fokus ligga på att påverka föräldrarnas resvanor samt underlätta för vintercyklande. För fritidsresor föreslås istället att mycket åtgärder kopieras från skolvärlden, och där arbetet bör starta med inventering och resvaneundersökningar. Vidare föreslås att mjuka åtgärder ska introduceras, samt att komplexa och långsiktiga åtgärder som fritidsbussar och tätare stadsplanering är nödvändiga. Slutligen menar studien att vidare arbeten och arbete krävs för ett fortsatt utvecklat arbete med barnsresor. Området fritidsresor behöver lyftas både i underlag och information men även i medier och i större forum. / Just like adults, children travel regularly in their everyday life. A major part of children’s travels goes to school, but apart from that children also do leisure travels to club activities and leisure facilities. The everyday travel habits of children affect both their health and independence. For this reason, this thesis will embrace children’s mobility and sustainable everyday travels. The aim is to raise the different travel types of children as well as present a basis for continued work within the topic. The study contains of literature research and questionnaires. One of the surveys was made in collaboration with Järfälla municipality. The two questionnaires, one for the students and one for their parents, investigated the travels habits to school and leisure activities for children in Skälbyskolan. Another questionnaire was sent to municipalities in the network of ResSmart. This survey collected information about if and how the municipalities work with children’s school travels and leisure travels, including also the reason why in some cases nothing was done. The result of the surveys showed that walking and cycling are the most common ways of transport to school. Most of the travels was done alone or with other children. Considering the use of bicycle, the use is dependent on the time of the year, where a large proportion cycle in summer but few in winter. To leisure activities, a great majority of the travels are made by car. Because of this, the independence of children’s leisure travel is generally non-existing. The reason why parents drive their children to leisure activities mainly depends on the distance, but also the time of the day in relation to darkness and the general family life. When driving children to school, the main reasons are lack of time and continued travels by car. When comparing Skälbyskolan with Gustav Vasa skola in the downtown of Stockholm, the result showed that walking is to most popular way of travel for both schools. However, neither cycling nor driving was made regularly to Gustav Vasa skola, even if the reasons when actually driving was the same as in Skälbyskolan. Regarding the municipality planning and actions, it is more common that municipalities work with sustainable school travels than children’s leisure travels. Furthermore, the working methods differ, where only physical arrangements are made within leisure travel routes and the lack of mobility management is a fact. With basis in the literature and survey results, action proposals are presented for a developed work within the area. For school travels, the actions should focus on reaching the parents and affecting their choice of mode, as well as actions for easier and more comfortable cycling during winter season. Considering leisure travels is the proposal to copy actions from the work with school travels, where the work should start off with inventions and travel habits surveys in leisure clubs. Furthermore, mobility management actions should be introduced, but also complex and long-term actions including leisure buses for children as well as compact city planning. Finally, the study mean that further work and surveys are needed for continued and developed work with children’s mobility. The area of children’s leisure travels should be raised both in planning documents and information, but also is media and larger forums.