<p>It has now passed a few months since the events in Soth East Asia during Christmas 2004. The purpose of our essay is to analyze factors that may influence the Government’s managment of catastrophes.</p><p>In connection with the Tsunami disaster in South east Asia, the Swedish contingency system was the center of attraction. The criticism against the Government have not eluded many people. Not to mention the fact that the Government didn’t act rapidly and appropriately. The theoretical starting-point of this essay is therefore to present an ideal picture, in other words, to present a picture of how the Government should have acted according to a rational model of explanation. Then the analysis cross over to a closer study of different perspectives as explanations of why the Government did not act according to this ideal picture. These explanations originate from institutional perspectives. Also, Sweden has a pronounced system of public administration, which is characterised by dualism, at which this become a part of our operationalisation.</p><p>Then the empirical material and our analysis result in several conclusions. To sum up, we can establish that the Swedish managment of catastrophes is good, but some problems with co-ordination surfaced in connection with the Tsunami catastrophe. Also, there was a lack of clear-cut control and distinct dispersion of responsibility.</p>

Syftet med vår studie var att undersöka hur journalister väljer att efter tio år återspegla den tsunami som inträffade i Sydostasien 2004. Vi har tittat på hur journalister berättar om katastrofen, vad de rapporterar om och vilka aktörer som yttrar sig i rapporteringen. Vi har även tittat på hur den återspeglande rapporteringen skiljer sig från den som florerade under Tsunamikatastrofen. 2004 verkade journalister under en pågående katastrof, vilket gör att katastrofen inte blir lika känslomässigt påtaglig 2014. Metoden vi använt är en kvantitativ innehållsanalys, där vi tittat på det manifesta innehållet i 233 tidningsartiklar från 42 svenska tidningar. Resultatet analyserade vi med hjälp av tidigare forskning och teorier kring bland annat journalistens arbetsrutiner under både vardagliga och extraordinära förhållanden. Våra resultat visar att rapporteringen 2014 främst handlar om bearbetning, sorg och livet efter tsunamin och att majoriteten av de aktörer som yttrar sig i artiklarna är drabbade/anhöriga och från Sverige. De bilder som florerar föreställer i de allra flesta fall människor. Resultatet visar även att journalister använder en berättarteknik där han eller hon skildrar personliga berättelser. Många gånger skildrar journalisten sina egna upplevelser av katastrofen. När vi tittade på rapporteringen 2004, såg vi att samma aktörer florerade. Dock skiljde sig rapporteringen angående berättarteknik och ämnesval. Av resultatet kan vi konstatera att journalister gestaltat den återspeglande rapporteringen i form av att vara subjektiv och emotionell, då personliga berättelser angående bearbetning och saknad dominerat.

<p>Denna uppsats är en studie av de dokument som Regeringen och Sida skrivit om det humanitära biståndet, hur Regeringen och Sida ser på humanitärt bistånd, vad de anser att det humanitära biståndet är etc. Det finns även en jämförelse mellan Regeringens och Sidas syn på det humanitära biståndet och den syn på humanitär bistånd som framträder i dokument om det humanitära biståndet i samband med Tsunamikatastrofen.</p><p>Analysen belyser de diskurser som framträder i samtliga dokument i kombination med teorier om bistånd och makt. Tyngdpunkten i analysen hamnar på hur Regeringen och Sida ser på det humanitära biståndet; om det är långsiktigt eller kortsiktigt, hur det ser på biståndsmottagarna och vilka som får del av det humanitära biståndet</p>

Denna uppsats är en studie av de dokument som Regeringen och Sida skrivit om det humanitära biståndet, hur Regeringen och Sida ser på humanitärt bistånd, vad de anser att det humanitära biståndet är etc. Det finns även en jämförelse mellan Regeringens och Sidas syn på det humanitära biståndet och den syn på humanitär bistånd som framträder i dokument om det humanitära biståndet i samband med Tsunamikatastrofen. Analysen belyser de diskurser som framträder i samtliga dokument i kombination med teorier om bistånd och makt. Tyngdpunkten i analysen hamnar på hur Regeringen och Sida ser på det humanitära biståndet; om det är långsiktigt eller kortsiktigt, hur det ser på biståndsmottagarna och vilka som får del av det humanitära biståndet

I denna uppsats har det grundläggande ämnet varit risk och krishantering som teoretiska begrepp och även hur krishantering ser ut inom företaget Fritidsresor och inom Utrikesdepartementet. Denna granskning har även gjorts utifrån Tsunamikatastrofen som inträffade den 26 december 2004. Risk och krishantering fungerar som en mindre verksamhet inom det egna företaget som ska planera, kalkylera och komma upp med åtgärder som ska tas om en kris skulle inträffa. När tiderna förändrades genom modernitetens följder under 1900-talet fick människan friare tyglar att förflytta sig och de sociala relationerna splittrades och blev flyktigare. Människans starka släktband och vänskapsband utvidgades och var inte lika starka som tidigare och därför utvecklades tilliten från de sociala relationerna till de såkallade abstrakta systemen. De abstrakta systemen kom att utvecklas på en global skala under moderniteten och fick sin funktion som myndigheter eller sociala ordningar för vardaglig trygghet i våra samhällen. Tilliten som människor idag känner till de abstrakta systemen har att göra med deras expertis och kunskap inom områden som människan själv inte är så kunnig inom. De abstrakta systemen har kunskapen till att kalkylera och beräkna vinster och risker som kan ske och där igenom vinner de förtroende från människor. Detta blir även fallet för risk hantering och kris hantering inom företag. Det gäller att på något sätt beräkna och förutse vad som kan tänkas gå fel och hur man ska kunna arbeta för att reducera eller förhindra en situation. Samarbetet mellan resebolagen och Utrikesdepartementet har stärkts och idag arbetar de tillsammans för att säkra resandet för alla resenärer. Utrikesdepartementet fungerar som ett abstrakt system dit människor känner tillit då de lämnar Sverige. Då man genom både Utrikesdepartementet och Fritidsresor kan finna en krishantering bidrar det mer till förtroende hos det svenska folket. Under tiden av Tsunamin minskade däremot förtroendet hos Utrikesdepartementet tack vare allt prat om deras försenade beredskap. Deras krishantering kom inte igång i tid och detta sägs ha berott på bland annat en svårhanterlig katastrof som hade inblandade från hela världen. Utrikesdepartementet var inte beredda och hade svårt att se hur omfattande situationen var, lika så resebolagen. Men däremot ansågs resebolagen komma undan all kritik väldigt lindrigt. Utrikesdepartement, den thailändska regeringen, Fritidsresor, media och enskilt drabbade är olika intressenter som diskuterar eller fått kritik kring denna händelse och därför är åsikterna olika.

<p>I denna uppsats har det grundläggande ämnet varit risk och krishantering som teoretiska begrepp och även hur krishantering ser ut inom företaget Fritidsresor och inom Utrikesdepartementet. Denna granskning har även gjorts utifrån Tsunamikatastrofen som inträffade den 26 december 2004.</p><p>Risk och krishantering fungerar som en mindre verksamhet inom det egna företaget som ska planera, kalkylera och komma upp med åtgärder som ska tas om en kris skulle inträffa.</p><p>När tiderna förändrades genom modernitetens följder under 1900-talet fick människan friare tyglar att förflytta sig och de sociala relationerna splittrades och blev flyktigare. Människans starka släktband och vänskapsband utvidgades och var inte lika starka som tidigare och därför utvecklades tilliten från de sociala relationerna till de såkallade abstrakta systemen. De abstrakta systemen kom att utvecklas på en global skala under moderniteten och fick sin funktion som myndigheter eller sociala ordningar för vardaglig trygghet i våra samhällen. Tilliten som människor idag känner till de abstrakta systemen har att göra med deras expertis och kunskap inom områden som människan själv inte är så kunnig inom. De abstrakta systemen har kunskapen till att kalkylera och beräkna vinster och risker som kan ske och där igenom vinner de förtroende från människor. Detta blir även fallet för risk hantering och kris hantering inom företag. Det gäller att på något sätt beräkna och förutse vad som kan tänkas gå fel och hur man ska kunna arbeta för att reducera eller förhindra en situation.</p><p>Samarbetet mellan resebolagen och Utrikesdepartementet har stärkts och idag arbetar de tillsammans för att säkra resandet för alla resenärer. Utrikesdepartementet fungerar som ett abstrakt system dit människor känner tillit då de lämnar Sverige. Då man genom både Utrikesdepartementet och Fritidsresor kan finna en krishantering bidrar det mer till förtroende hos det svenska folket.</p><p>Under tiden av Tsunamin minskade däremot förtroendet hos Utrikesdepartementet tack vare allt prat om deras försenade beredskap. Deras krishantering kom inte igång i tid och detta sägs ha berott på bland annat en svårhanterlig katastrof som hade inblandade från hela världen. Utrikesdepartementet var inte beredda och hade svårt att se hur omfattande situationen var, lika så resebolagen. Men däremot ansågs resebolagen komma undan all kritik väldigt lindrigt. Utrikesdepartement, den thailändska regeringen, Fritidsresor, media och enskilt drabbade är olika intressenter som diskuterar eller fått kritik kring denna händelse och därför är åsikterna olika.</p>

The purpose of this study was to examine how Swedish media portrayed victims of the tsunami disaster and the tropes and themes that was presented in interviews with victims. Two major Swedish newspapers were used in the study. The newspapers in question were Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet and their digital archive has been investigated to achieve this purpose.   To achieve results, a qualitative text analysis was used to read through the papers in search for interviews that would help achieve the studies purpose. The results were analysed with the help of earlier studies done on surrounding subjects as well as a postcolonial theory to establish if there were any postcolonial tendencies in Swedish medias portrayal of the victims. The articles used in this paper were divided into three time periods, December 2004, January 2005 and 1, 5 and 10 years after the calamity to see if the victim narrative changed over the course of time.     Different time periods were used to get a broader perspective of the victim narrative, however one result stood out and that was a theme regarding the usage of children to depict loss and suffering.

<p>Internationella händelser såsom 11 september och tsunamikatastrofen har förändrat förutsättningarna för resebranschen på många sätt. Bland annat har ett ökat säkerhetstänkande hos resenärer manat fram ett paradigmskifte gällande synen på krishantering. Syftet med denna uppsats är att öka förståelsen för och kartlägga hur en medelstor resebyrå hanterade den internationella kris som uppkom i samband med tsunamikatastrofen. De förutsättningar som gäller för utarbetandet av en god krishanteringsplan beskrivs och förslag ges på hur företaget bör arbeta i framtiden när det gäller krishantering.</p><p>Forskningsbidraget med denna uppsats blir således att utifrån ett organisatoriskt perspektiv undersöka i vilken mån en krishanteringsplan förbättrar förutsättningarna för krishantering. Undersökningen har genomförts i form av en fallstudie, där tillvägagångssättet varit en kvalitativ ansats. Den teoretiska syntesen utgörs av The Best Practice Model med utgångspunkt från krisers olika stadier. Den empiri som ligger till grund för analysarbetet är av primär karaktär och har samlats in genom intervjuer med nyckelpersoner på resebyrån Resecity.</p><p>Det framgick att företaget lyckades väl med att hantera krisen som uppkom i samband med tsunamikatastrofen, trots att man inte hade en nedskriven krishanteringsplan. De lärdomar som drogs från denna internationella kris var bland annat erfarenheterna som katastrofen bidrog med, samt att de anställda blev mer känslomässigt förberedda inför framtida kriser.</p><p>De slutsatser som författarna kom fram till är att företaget bör formalisera den nuvarande muntliga krishanteringsplanen samt att företaget bör överväga att inkludera scenarioplanering i krishanteringsarbetet. Detta för att öka den positiva reaktionsförväntan som anses avgörande för effektiv krishantering.</p> / <p>International events such as the terror attacks of 9/11 and the tsunami disaster have changed what people think about travelling. An increased awareness of one’s own safety has brought forward a paradigm shift within the travelling industry regarding crisis management. The purpose of this thesis is to increase the understanding and describe how a mid sized travelling agency dealt with the international crisis that arose as a cause of the tsunami disaster. The prerequisite concerning the process of developing a good crisis management plan is described, and advice is given on how the organisation should work with crisis management in the future.</p><p>On the basis of the empirical data, it was concluded that the organisation managed well in coping with the tsunami disaster, despite not having a formal crisis management plan. The experience gained during this crisis is considered to be the foremost lesson learnt.</p><p>The authors’ recommendations for the organisation are to formalise their crisis management plan, as soon as possible, and also consider incorporating scenario planning. This aims to increase the so called positive expectational ability to react, which is considered important for efficient crisis management.</p>

Internationella händelser såsom 11 september och tsunamikatastrofen har förändrat förutsättningarna för resebranschen på många sätt. Bland annat har ett ökat säkerhetstänkande hos resenärer manat fram ett paradigmskifte gällande synen på krishantering. Syftet med denna uppsats är att öka förståelsen för och kartlägga hur en medelstor resebyrå hanterade den internationella kris som uppkom i samband med tsunamikatastrofen. De förutsättningar som gäller för utarbetandet av en god krishanteringsplan beskrivs och förslag ges på hur företaget bör arbeta i framtiden när det gäller krishantering. Forskningsbidraget med denna uppsats blir således att utifrån ett organisatoriskt perspektiv undersöka i vilken mån en krishanteringsplan förbättrar förutsättningarna för krishantering. Undersökningen har genomförts i form av en fallstudie, där tillvägagångssättet varit en kvalitativ ansats. Den teoretiska syntesen utgörs av The Best Practice Model med utgångspunkt från krisers olika stadier. Den empiri som ligger till grund för analysarbetet är av primär karaktär och har samlats in genom intervjuer med nyckelpersoner på resebyrån Resecity. Det framgick att företaget lyckades väl med att hantera krisen som uppkom i samband med tsunamikatastrofen, trots att man inte hade en nedskriven krishanteringsplan. De lärdomar som drogs från denna internationella kris var bland annat erfarenheterna som katastrofen bidrog med, samt att de anställda blev mer känslomässigt förberedda inför framtida kriser. De slutsatser som författarna kom fram till är att företaget bör formalisera den nuvarande muntliga krishanteringsplanen samt att företaget bör överväga att inkludera scenarioplanering i krishanteringsarbetet. Detta för att öka den positiva reaktionsförväntan som anses avgörande för effektiv krishantering. / International events such as the terror attacks of 9/11 and the tsunami disaster have changed what people think about travelling. An increased awareness of one’s own safety has brought forward a paradigm shift within the travelling industry regarding crisis management. The purpose of this thesis is to increase the understanding and describe how a mid sized travelling agency dealt with the international crisis that arose as a cause of the tsunami disaster. The prerequisite concerning the process of developing a good crisis management plan is described, and advice is given on how the organisation should work with crisis management in the future. On the basis of the empirical data, it was concluded that the organisation managed well in coping with the tsunami disaster, despite not having a formal crisis management plan. The experience gained during this crisis is considered to be the foremost lesson learnt. The authors’ recommendations for the organisation are to formalise their crisis management plan, as soon as possible, and also consider incorporating scenario planning. This aims to increase the so called positive expectational ability to react, which is considered important for efficient crisis management.

In the Swedish public administration responsibility is an essential condition and is made explicit when the public administration is challenged by unexpected crises. In general, crisis management research can be considered comprehensive. However, there is a lack of studies regarding the idea of organizational responsibility in connection with major crises. This qualitative comparative case study aims to analyze responsibility at the national level in the crisis management of the Tsunami disaster and the Corona crisis. The study is done by qualitative content analysis. The study's analysis is performed using a self-constructed theory with two distinct types of organizational responsibilities; Traditional and Modern. The research question to be answered is: How have ideas about organizational responsibility changed between the Tsunami disaster and the Corona crisis?   The study has found a change in the idea of responsibility and the way it was practiced between the crises. During the crisis management of the Tsunami, it was strongly marked by a responsibility as hierarchically constructed with legal and routine-based frameworks. To a change towards a responsibility interpreted as a cooperation during the Corona crisis. Then the responsibility was governed by a stronger flexibility and responsiveness towards the actors who were involved during the crisis management. The kind of responsibility that has been established for several decades is difficult to completely change. This explains that parts of the responsibility during the Tsunami has been found in the Corona crisis. The study has therefore found a shift of responsibility from Traditional to Modern responsibility during this sixteen-year period.