Uppsatsen behandlar frågeställningar kring gatukonstens existens i Stockholm: vilka platser den tar i anspråk, vilka uttryck den har och vilka de bakomliggande motiven är. Vidare berörs frågor kring det offentliga rummet som demokratisk idé. Syftet med föreliggande uppsats är att belysa gatukonsten som en reaktion mot ett alltmer kommersialiserat och privatiserat offentligt rum. Som blivande bildpedagog finner även uppsatsförfattaren att det är angeläget att diskutera frågor som rör det offentliga rummets möjligheter och begränsningar utifrån demokratiska aspekter. Detta för att försöka uppmuntra elever till ett kritiskt tänkande i frågan samt väcka ett intresse för och inspireras av gatukonstens grepp, ideologiska och visuella uttryck. Uppsatsen behandlar frågeställningar om gatukonst utifrån ett perspektiv som ligger nära konstutövarnas utgångspunkt och för fram ståndpunkten om gatukonsten som en alternativ, viktig, social rörelse. Gestaltningsdelen i arbetet behandlar frågeställningen utifrån de platser som kan kallas för odefinierbara platser, där gatukonsten ofta uppträder. Platser som tagits i anspråk för egna syften och ändamål för att kommentera eller sätta märken i staden. Gestaltningen har utgått från en liknande plats, Järnvägsparken i Stockholm, och något nytt har tillförts, vilket har medfört att parken blivit synlig i en ny bemärkelse. Denna förändring och författarens förhållande till platsen har utmynnat i tankar och reflektioner kring den samma. Funderingar kring vad och vilka människor som utgör platsen finns dokumenterade och sammanfattade i en handgjord bok. / BI/Konst

För vissa är graffiti konst, för andra är det ett tecken på förlorad kontroll. För mig är det ett redskap för att mötas.  Jag har delat in mitt examensarbete i två delar. Den första behandlar visionen jag baserat mitt arbete på. Den andra handlar om design och placering av de fysiska paviljongerna.  I den första delen har jag utgått ifrån ett scenario där den fysiska arkitekturen återspeglas i ett virtuellt gallerisystem jag get namnet Gallery Wall. Denna del finns bara på idébasis men har varit utgångspunkt då jag formgivit mina paviljonger.  Jag har skapat fem olika paviljongstyper som tillsammans på ett teoretiskt plan utgör en och samma virtuella huvudform. I, eller rättare sagt på, paviljongerna ges tillfälle för vem som helst att måla och presenteras sin gatukonst.  Min förhoppning är att mina paviljongtyper skall inspirera andra att bygga egna varianter som alla är del av Gallery Wall. Systemet är tänkt att vara open source.  Jag vill också med mitt arbete ifrågasätta och belysa vad som får visas upp och värdesätts inom konstvärlden och i samhället.  Mitt examensarbete är baserat på en dröm som förhoppningsvis i framtiden blir verklighet.

Syftet med arbetet är att belysa möjligheter och metoder för ett ämnesövergripande arbetssätt mellan bild och slöjd genom nutida konst-och hantverksfenomen såsom gatukonst och graffitiarterna, samt att undersöka pedagogernas uppfattningar om de sätt genom vilka de arbetar med dessa konst- och hantverksfenomen i undervisning och i sina kurser. Utgångspunkten är att studien ska besvara hur lärarna arbetar ämnesintegrerat mellan Bild och Slöjd och hur pedagogerna förhåller sig till gatukonst och graffitiarterna i sin undervisning och i sin verksamhet. Frågan om hur dessa konstformer kan motiveras som undervisningsinnehåll ska också få svar. Kvalitativa intervjuer har gjorts med informanter med skilda erfarenheter av området, men de är alla lärare, lärarutbildare eller workshopsledare. Resultatet är belyst ur ett sociokulturellt perspektiv och med Foucaults teorier om makt och diskurs. Skillnader och likheter i pedagogers förhållningssätt har synliggjorts och vilken plats gatukonst kan ha i ett skolsammanhang. Synen på Bild och textilslöjd, som i samhället kan motsvaras av konst och hantverk, står inför en förändring och får en ny plats i en samtida kulturkontext.

DAYDREAMS Three years ago my friend Maja and I were sitting at a beach on an island in Thailand, fasting, drinking green-juices and coconuts with straws. We were painting and talking about our dreams. I was dreaming about painting big walls, dreams that felt far away. The next day I found myself on an expressboat to the nearest island hospital. I was totally exhausted. I wanted to step into the new year like a new person, but ended up like this. I survived the ordeal and came home alive. Upon returning home I got the opportunity to paint my rst indoor wall at Marie Laveau, where my friends and I had a club. It was a relatively small job, but such a cool feeling painting along with other female aritsts in a safe space. I knew inside that this was something I wanted to explore more deeply. I began to see the connection between textile and spraypainting in a whole new way. I’ve found in my life that one step always leads to another, and hard work often brings results. My dream about one day painting a large wall was now a realistic possibilty. The summer of 2017 I suddenly found myself on an airplane heading for Ajman in the Arabic Emirates. I had been invited to paint a 16 meter high building overlooking the sea. The outdoor temperature was 42 degrees. I was so nervous and scared. I’ll never forget the feeling of being so high up on a wobbly skylift shifting back and forth in the wind while the engiine was overheating. Panic. I was stuck. However, once again I managed. The painting was completed and I’ve never felt so proud and happy before. I’m a big believer in dreaming, when I dare to visionize in all directions I feel that somewhere it will be recieved. I’ve seen that the possibility of my dreams coming true increases when I write them down and talk about them, even though it at times can feel scary. Even though sometimes I don ́t feel capable or my con dence is shaky. To be good at something requires taking that rst step.

Uppsatsen berör den platsspecifika konstens spännvidd genom en fallstudie av två verk. Det ena verket har tillkommit genom en tävling som arrangerats av företag, organisationer, institutioner och kommuner. Det andra verket är ett privatfinansierat gatukonstverk som upplåtits utan tillstånd. Genom uppsatsen förs en diskussion om de båda verkens tillkomst och syfte samt hur de respektive städerna Stockholm och Söderköping förhållit sig till verken.

Children have a right to take part in, and shape our public space. This is something thedemocratic grown up world needs to create and manage a space for. With this study, I look atthe possibilities to create and manage such a space and what happens when I do so. Duringfive months, I have had the responsibility to follow through five projects with four preschoolsand one school, projects that seek to find methods for creating art done by children in thepublic. Responsibility comes from me being connected to the city’s district administration,and with that connection I have taken the role as a project manager to examine how thisproject could sustain for a longer period. I also examine through the eyes of being a visual artsteacher student and therefore I look at what the children choose to create with the methods Igive them. All the methods involve collective creation as the children pursue the methods ingroups and that is something that has become an interresting aspect for this thesis. With thisthesis, there is visual representation in forms of a magazine and a wall painted for thespringexhibition at Konstfack. The magazine contains pictures and text from the workshopand should be seen as an inspirational magazine for other educators. The wall that was paintedis an extention from Stockholms pedagogical wall in to the institution of Konstfack andtherefor also a democratic approach to use the well-known exhibition and let childrenparticipate. During the project, I have asked myself how I can create methods for workingwith art in the public in groups with children. The project has the subtitle workshopping forpublic space which is a wordplay that raises the question about the politics concering publicspace, I want you, the reader to think about public space and if it is something we should buyour right to use or if it is something we have the democratic right to use. Therefore, I haveused this wordplay because the projects use workshops to examine this question. The essayhas a visual representation in form of a magazine with photographs and text that shows theprocess of the didactic part. This essay, and the visual representation will hopefully give youas a reader thoughts and questions about how we can work with our public realm.

Konst är en kraft som kan förändra samhället. Hur kan vi som blivande bildlärare, som jobbar inom vad jag och många andra anser vara en förtryckande institution som skolan, skapa en bildundervisning, som bygger på denna idé? I denna studie försöker jag hitta svar på den frågan genom den frigörande pedagogikens teori och gatukonstens och graffitins praktiker. Studiens syfte är att hitta kopplingar och möjligheter mellan frigörande pedagogik och hur gatukonst och graffiti presenteras i de valda läromedlen, som utgör studiens empiri. Syftet är att skapa en förståelse för hur gatukonst och graffiti kan användas på ett meningsfullt sätt inom en frigörande bildundervisning; en bildundervisning som är förankrad i verkligheten och sker tillsammans med andra, på ett autentiskt sätt. Studien utgår från följande frågeställningar: Vilka kopplingar framträder mellan böckernas innehåll och Freires frigörande pedagogik? Hur kan dessa kopplingar bidra till att skapa en frigörande bildundervisning? Empirin består av två läromedel som handlar om gatukonst och graffiti och dessa analyseras med hjälp av modellen för en tematisk analys. Resultaten i studien visar att det finns flera gemensamma drag och liknande teman inom frigörande pedagogiken och hur gatukonst och graffiti presenteras i de valda läromedlen. Gatukonst och graffiti kan fungera som en del av den medvetandegörandeprocessen som är central inom frigörande pedagogik, men även utvecklas och undervisas genom den.

En återkommande debatt i pressen är huruvida gatukonst/spontankonst, såsom graffiti, är en konstform som bidrar till stadsrummet eller är klotter och ska behandlas som ett olaga tillbud på stadsrummet. Debatten behandlar ofta graffiti och sträcker sig alltifrån tillåtande av lagliga väggar för graffitikonstnärer till en uppfattning att graffitiutövare är grovt kriminella och att en nolltolerans ska hållas gentemot graffiti. De olika partipolitiska organisationerna förhåller sig olika till frågan, och det gör också debattörerna på våra stora svenska dagstidningar; åsikterna går isär. Jag finner denna schism intressant och vill i detta arbete djupare undersöka de olika åsikterna och bakgrunden till dessa. Genom att titta på olika infallsvinklar från olika ämnesområden såsom arkitektur, sociologi, kulturgeografi, dagspress med flera vill jag få fram en mer sammansatt bild än den som ibland upplevs i mediedebatten. Jag vill också se vad konsten i sig kan ha för inflytande i samanhanget.För att genomföra denna undersökning kommer jag att börja med att titta på hur stadsbilden har förändrats sedan sjuttiotalet och framåt och vad detta har medfört i hur vi använder oss av det offentliga utrymmet i staden. Jag vill se till de bakomliggande samhällsstrukturella faktorerna för att se om det finns ett samband till hur vi betraktar och behandlar spontankonst i stadsrummet idag. Jag kommer också att titta på de politiska strömningarna som på olika vis påverkar debatten och som ligger till grund för den officiella hållningen till spontankonst i stadsrummet.Jag kommer vidare att undersöka skillnaden mellan offentlig konst, som tar en legal plats i det offentliga utrymmet, och inofficiell offentlig konst, såsom spontankonst, för att se var skillnaden ligger i förhållningssättet till de båda.Detta arbete är till största delen en litteraturstudie. Jag anser det viktigt att den litteratur och det material som jag läser är nutida, då jag har en uppfattning att frågan kring spontankonst i stadsrummet ändras i samma takt som samhällsklimatet ändras. Jag vill också veta vad som ligger till grund för det förhållningssätt vi har till spontankonst idag.Min frågeställning kommer att vara: Hur kan man förstå gatukonstens och spontankonstens roll, och debatten om den?

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2006. / DVD i ficka.

Post betyder efter. I konstens historia har flera ismer fått en efterföljare med prefixet post. Impressionismen fick postimpressionismen, modernismen fick postmodernismen. Det har ofta betecknat slutet för en epok. Idag talas det, inte ofta men ibland, om postgraffiti. Ett av den här uppsatsens syften är att ta reda på vad det begreppet betyder och vilken funktion det fyller idag.Uppsatsen handlar också om graffitins beröringspunkter med performancekonsten och dokumentationens betydelse för graffitikulturen. Graffitins flyktighet har länge intresserat mig. Efter att ett verk uppförts tvättas det ofta bort, kvar finns kanske bara några foton eller någon film. Gatans konst pryder oftast sina ytor bara tillfälligt, men kan leva vidare genom dokumentationen. Det samma gäller för den flyktiga performancekonsten som kanske oftast upplevs i andra hand, genom dokumentationen. På senare tid har forskare lyft frågan om graffiti egentligen är mer än påförandet av färg på en yta. Kanske har den fysiska handlingen lika stor betydelse som den färdiga bilden.Den här studien bygger på fyra intervjuer med konstnärer som har bakgrund i graffitikulturen och erfarenhet av att arbeta med performancekonst. De svarar på hur de ser på sin konstnärliga verksamhet idag och på hur och varför de dokumenterar sitt arbete.Konstnärerna får också frågan om vad postgraffiti är. Det är inte en helt lätt fråga. Postgraffiti kan ses som en synonym till den mycket vida beteckningen gatukonst, men också ett överskridande av den signaturbaserade graffitins gränser. Postgraffiti kan även ses som det stadium vilket graffitimålaren inträder i efter 20-årsåldern, då avståndet ökar till det illegala målandet och kommersialism och modernism eller postmodernism får större inflytande. Studien visar att tre av fyra informanter aldrig kommit i kontakt med begreppet postgraffiti. Därför kan termen tyckas problematisk.