Radiografisk bilddiagnostisering innebär högteknologiska metoder och är ett område inomsjukvården som utvecklas i snabb takt. Med hjälp av olika modaliteter erbjuds detaljeraddiagnostik av patologi och skador på hela kroppen. Yrket som röntgensjuksköterska är mångfacetterat och det är viktigt att snabb kunnaöverblicka situationer och samtidigt skapa en bra relation till patienten under det korta mötet. Den vanligaste metoden för undersökning av multipelt myelom är idag konventionell röntgenvilket kan genomföras med så kallad slätröntgen eller alternativt med konventionellgenomlysning. Syftet med studien är att undersöka och jämföra stråldoser från konventionellgenomlysning med värden från lågdos datortomografi, då vissa sjukvårdsområden har lågdosDatortomografi som en alternativ metod för undersökning av multipelt myelom. Studien är kvantitativ och datainsamlingen har utförts genom mätning av stråldoser med hjälpav fantomdocka i både konventionell genomlysning och datortomografi. Jämförandestråldoser från tidigare utförda undersökningar i både konventionell genomlysning samtdatortomografi är hämtade från PACS. Studiens resultat tyder på att det finns skillnader i stråldoser mellan metoderna, både vid egnamätningar och jämförande värden från tidigare utförda undersökningar. Röntgen meddatortomografi ger en högre stråldos med en faktor på ca 2,9 jämfört med konventionellgenomlysning.

Bakgrund: Artros är ett samlingsnamn för ledsjukdomar med sämre ledstatus och sjukdomen drabbar vanligen knän. Vid knäledsartros syns ofta förslitningar i knäleden. Artros diagnosticeras med läkarundersökning, röntgenundersökning eller artroskopi. Konventionell röntgen är en vanlig röntgenundersökningsmetod. Svensk ortopedisk förening (SOF) har tagit fram rekommenderade riktlinjer för bildtagning vid knäledsartros. Bilder som skall tas enligt dessa är en stående belastad frontalbild, en belastad/obelastad sidobild samt en belastad patellaaxial.     Syfte: Syfte med denna studie var att undersöka hur en röntgenundersökning vid knäledsartrosfrågeställning genomförs samt se om röntgenavdelningarna följer de rekommenderade riktlinjerna som finns.   Metod: Denna studie gjordes som en empirisk studie där 30 intervjuer genomfördes samt insamling av metodböcker gjordes på sex röntgenavdelningar för att kunna svara på studiens syfte.   Resultat: Av resultatet framkom det att samtliga röntgenavdelningar tar en stående frontalbild, liggande/stående sidobild och en liggande/stående patellaaxial. Konventionell röntgen används på varje röntgenavdelning och genomlysning används på två röntgenavdelningar. Samtliga röntgensjuksköterskor följde metodboken och visste kriterierna för bildtagning av knäledsartros. Dock förekommer vissa avvikelser från metodboken. Vid frågor om exponeringsparametrarna visande det sig att röntgensjuksköterskorna inte hade kännedom om detta ämne när det gällde kilovolt (kV), milli-Ampere-sekund (mAs) och fokus-film/detektor-avstånd (FDA).     Konklusion: Av denna studie framgår det att endast en röntgenavdelning följer de rekommenderade riktlinjerna som finns för knäledsartros och att de andra röntgenavdelningarna är avvikande vid en eller flera av bilderna samt att röntgensjuksköterskorna till stor del följer metodboken som finns på respektive röntgenavdelning. Nyckelord: Artros, exponeringsparametrar, genomlysning, knä och konventionell röntgen.

Påståendedoktrinen är en rättsprincip som understödjer snabbhet, effektivitet och slutlighet för den tvistlösning som sker genom skiljeförfaranden. När en part till stöd för sin talan åberopar ett rättsfaktum som har betydelse i både processuellt och materiellt hänseende riskerar skiljenämnden eller domstolen att föregå sakprövningen i sin behörighetsprövning. Påståendedoktrinen avhjälper detta problem genom att partens påståenden om dubbelrelevanta rättsfakta tas för goda i behörighets-prövningen. Det finns dock undantag till påståendedoktrinen. Dessa är undantaget för uppenbart ogrundade påståenden, det genomlysningsresonemang som HD tillämpat i NJA 2017 s 226 samt anknytningsdoktrinen. Dessa undantag utreds.

Syfte: Att jämföra patientens totala stråldos och undersökningstid från metoderna konventionell röntgen och genomlysning vid undersökningen belastade knän med artrosfrågeställning. Metod: Datainsamlingen utfördes genom att det delades ut dosprotokoll där röntgensjuksköterskorna på röntgenavdelningen fick skriva upp stråldoser och undersökningstid. Datainsamlingen gjordes under en fyraveckorsperiod på ett medelstort sjukhus i Sverige. Datainsamlingen jämfördes genom en hypotesprövning där det utfördes ett Mann-Whitney U-test med en signifikansnivå på fem procent för att se om nollhypotesen (ingen skillnad i stråldos eller tid) höll. Resultat: Studiens nollhypotes för stråldoserna förkastades som hade medelvärdet 444,37 mGycm² (genomlysning) och 212,24 mGycm² (konventionell röntgen). Nollhypotesen för undersökningstiderna förkastades också som hade medelvärdena 5,08 minuter (genomlysning) och 8,48 minuter (konventionell röntgen). Signifikansnivån för båda faktorerna var lägre än 0,001 och därför behölls mothypoteserna att det fanns en skillnad mellan modaliteterna. Slutsats: Studiens resultat visade att konventionell röntgen är den bäst lämpade metoden att använda stråldosmässigt medan genomlysningen är bäst lämpad tidsmässigt. Vilken metod som är lämpligast att använda som standard beror på olika faktorer som stråldos, undersökningstid, bildkvalité och ergonomi. Därför behövs det fler studier för att kunna sammanställa vilken metod som är bäst att använda för alla dessa faktorer. / Purpose:  To compare the patient's total radiation dose and the examination time from the methods conventional radiography and fluoroscopy during the examination congested knees with osteoarthritis issue. Method:  Data was collected by handing a dose protocol in which the radiographers in the radiology department were asked to write down the doses of radiation and the examination time. Data was collected over a period of four weeks in a medium-sized hospital in Sweden. The data collection was compared by one-tail test where a Mann-Whitney U-test was performed with a significant level of five percent to see if the null hypothesis (no difference in the radiation dose or time) was obtained. Results:  The study's null hypothesis regarding radiation doses was rejected due to that an average of 444.37 mGycm² (fluoroscopy) and 212.24 mGycm² (conventional radiography) was obtained. The study’s null hypothesis regarding the examination times had an average of 5.08 minutes (fluoroscopy) and 8.48 minutes (conventional radiography). As significant levels of both factors was less than 0.001 the alternative hypothesis was retained due to a difference between the modalities. Conclusion:  The study results showed that conventional radiography is the most appropriate method to use regarding radiation dose rate while fluoroscopy is best suited in terms of time. Witch method is most appropriate to use as a standard depends on various factors such as radiation dose, examination time, image quality and ergonomics. Therefore further studies is suggested to compile which method is best to use for all these factors.

Inledning: Genomlysningledda interventioner används i allt högre utsträckning inom ett flertal specialiteter, även utanför röntgenavdelningen. Genomlysning är den modalitet, vilken renderar de högsta stråldoserna och det är även den modalitet där flest dosöverskridningar rapporteras världen över. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva hur utbildning påverkar strålsäkerheten vid genomlysningsledda interventioner. Metod: Kandidatuppsatsen utfördes som en systematisk litteraturöversikt. Resultatet baseras på tio kvantitativa artiklar. Resultat: Utbildning ger resultat i form av ökad medvetenhet om strålsäkerhet, sänkta stråldoser och minskade genomlysningstider. Utbildningar kan utformas på olika sätt. De kan var teoretiska, praktiska eller en kombination av dessa. Slutsats: Det finns ett signifikant samband mellan genomgången strålsäkerhetsutbildning och att arbeta strålsäkert. Utbildning och checklistor ökar användarnas kunskaper och förbättrar deras arbetstekniker, vilket bidrar till lägre stråldoser, kortare genomlysningstider och ökad medvetenhet om strålsäkerhet. Användare av genomlysning har bristfälliga kunskaper i att arbeta strålsäkert och utbildningen inom strålsäkerhet behöver förbättras. / Introduction: Fluoroscopy guided interventions are becoming more and more common and are used in several specialities, even outside of the radiology department. Fluoroscopy is the modality, which is causing the highest radiation doses and it is also the modality that is reported to give the most radiation overexposures worldwide. Purpose: The purpose of this systematic literature review was to describe how education affects radiation protection when using fluoroscopy. Method: This bachelor thesis was conducted as a systematic literature review. The results are based on ten quantitative scientific articles. Results: Education gives results in terms of increased awareness of radiation safety, lower radiation doses and reduced fluoroscopy times. The education may take various forms. It can be theoretical, practical or a combination of these two. Conclusion: There is a significant correlation between education and radiation safety. Education and checklists increase user knowledge and improve their working techniques, which contributes to lower radiation doses, shorter fluoroscopy times and increased awareness of radiation safety. Users of fluoroscopy have inadequate knowledge in radiation protection and training in radiation safety needs to be improved.

Bakgrund: Utvecklingen av genomlysnings-baserade interventioner har varit framgångsrika de senaste årtiondena, då det gäller behandling av patienter. Införandet av genomlysning har dock medfört risker, för både patient och personal. Detta på grund av att stråldoser ökat i takt med en större efterfrågan på genomlysning och en utveckling av mer avancerade undersökningar. Med tanke på att stråldosen från intervention har en biologisk långtidseffekt, så är strålskydd ett upp-märksammat och återkommande ämne då det påverkar både sjukvårdspersonal, patienter och sam-hället. Brist på strålskydd och oaktsamhet hos operatörerna medför en ökad risk för strålningsindu-cerade skador. Eftersom antalet interventioner ständigt ökar så behövs även en ökad medvetenhet hos vårdpersonal kring vilka risker strålningen kan medföra och hur de kan undvikas. Syfte: Att beskriva vilka åtgärder som kan vidtas för att minska stråldosen för personal och patient vid angiografi/intervention. Metod: En systematisk litteraturstudie har använts. Resultat: I det sammanställda resultatet har flera olika strålskyddsåtgärder presenterats för att reducera stråldosen under intervention/angiografi. Genomlysningstid, modern teknik, uppdaterade inställningar i apparaturen och blyskydd har alla visat sig minska stråldosen markant till patient och personal. Utbildning och feedback ses även vara en viktig del i strålskyddsarbetet då det utgör grun-den för att riktlinjer kring strålskydd följs. Slutsats: Att det finns alternativa strålskyddsåtgärder vid IR- undersökningar/åtgärder är något som kan konstateras. Faktum är att en kombination av dessa åtgärder helt klart vore optimalt, för ökad säkerhet hos både personal och patienter vid exponering av strålning. / Background: The development of fluoroscopy-guided interventions the recent decades has resulted in a successful treatment of patients. However, the introduction of these diagnostic devices carry risks for both patients and staff. This is due to the fact that radiation doses increases in line with a greater demand for interventions and the development of advanced procedures. The radiation may cause long-term biological effects which makes radiation protection an important subject as it affects both staff, patients and society. Lack of radiation protection and negligence among operators cause an increased risk of radiation-induced damage. As the number of interventions constantly increase, improved knowledge is needed. Aim: The aim of this study is to describe which methods can be applied in order to reduce radiation doses for staff and patients in angiography / intervention. Method: A systematic study of existing literature. Results: The result shows several different radiation protection strategies to reduce the radiation dose during intervention / angiography. Fluoroscopy time, modern technology, updated settings in the device and lead protection have all been shown to reduce radiation dose significantly to both patients and staff. Education and feedback are also considered to be an important part of the radiation safety as they provide the basic guidelines on radiation protection. Conclusion: There is a lot of alternative radiation protection strategies in fluoroscopy-guided inter-ventions. In fact, a combination of these strategies would clearly be optimal for increased safety for both staff and patients exposed to radiation.

No description available.

Syftet. Att kartlägga följsamhet till användning av strålskydd bland perioperativ personal. Bakgrund. Sjuksköterskan ska arbeta förebyggande för att värna om sin egen, kollegor och patienters hälsa. På operationsavdelningen förekommer genomlysning vid operationsingrepp. Forskning har visat att röntgenstrålning är skadligt och riktlinjer finns som beskriver hur personal ska arbeta strålsäkert. Få studier har hittats som visar huruvida personalen följer riktlinjer. Metod. Studien är en tvärsnittsstudie och en enkät delades ut under oktober 2015 till perioperativ personal (n=69) vid två sjukhus i övre Norrland. Deltagarna arbetade som operationssjuksköterskor, anestesisjuksköterskor och undersköterskor samt deltog vid operationsingrepp där genomlysning förekom. Enkäten bestod av 16 frågor med både slutna och öppna svarsalternativ. Data analyserades med statistikprogrammet SPSS 23.0. Chi-två test och Fisher’s exakta test användes för att testa skillnader mellan professioner. Resultat. Majoriteten av deltagarna skattade att de ofta/alltid använde röntgenförkläde vid genomlysning. Ingen signifikant skillnad i användandet av röntgenförkläde eller halskrage fanns mellan professionerna. Däremot fanns en signifikant skillnad i hur professionerna rapporterade att de skyddade sig vid olika operationsingrepp. Flertalet av deltagarna ansåg sig ha goda kunskaper kring strålskydd men mer än hälften önskade ändå mer utbildning. Slutsats. Genom preventivt arbete så som återkommande utbildning om strålskydd och strålningens risker kan den perioperativa personalen minska risken att drabbas av ohälsa. Resultatet i föreliggande studie visar att området behöver utforskas mer och instrumentet kan användas vid en nationell undersökning. / Aims. Investigate the compliance with the use of radiation protection among perioperative personnel. Background. In the operating theatre interventions occurs in surgical procedures. Research has shown that X-ray radiation is harmful and there are guidelines describing how personnel should work for radiation safety. Few studies where found that shows whether personnel complies with the guidelines. Methods. The study is a cross-sectional study and a questionnaire was distributed in October 2015 to the perioperative personnel (n=69) working at two hospitals in Northern Sweden. Participants worked as theatre nurses, nurse anesthetists and enrolled nurse, and participated in surgical procedures where fluoroscopy occurred. The questionnaire consisted of 16 questions with both closed and open response options. Data were analyzed using SPSS 23.0. Chi-square test and Fisher's exact test was used for testing differences between professions. Results. The majority of participants reported that they often/ always used the apron during fluoroscopy. No significant difference in the use of apron and thyroid shield was found between professions. Significant difference was found in how the professions reported that they protect themselves at different surgical procedures. The majority of the participants reported good knowledge about radiation protection but still more than half wanted more education. Conclusion. Preventive work as recurrent education about radiation protection and radiation risks may reduce the risk of illness among perioperative staff. Results from the present study shows that the area needs to be explored more and this instrument can be used for a national survey.