Syftet med denna studie är att belysa mönster i barns utelek på två olika förskolor utifrån ett genusteoretiskt perspektiv. Ett ytterligare syfte är att försöka se om det framträder några skillnader i lekmönster mellan de två förskolorna utifrån det faktum att den ena förskolan sedan åtta år tillbaka bedriver ett aktivt genusarbete och den andra inte gör det. Tidigare forskning visar att pojkar och flickor använder förskolegården på lite olika sätt och att de leker delvis olika lekar. Data samlades in vid ett observationstillfälle på respektive förskola och grupperades under olika teman för analys. Det genusteoretiska perspektivet har gett verktyg för att analysera lekmönstren, vilka bland annat avspeglar samhällets genusordning. Resultaten bekräftar vad tidigare forskning kommit fram till men visar också på en stor variation i lekmönster i relation till genus på båda förskolorna. Vid en jämförelse tyder resultaten på något fler gemensamma lekar samt fler gränsöverskridande aktiviteter på den ena förskolan. Det går dock inte att dra slutsatsen att det skulle bero på den genusmedvetna pedagogiken. I denna studie har inte barnen kommit till tals kring genusfrågor, något som skulle vara ett intressant område i framtida forskning.

Med denna uppsats har jag ämnat att undersöka det skifte i popularitet och berömmelse som har skett mellan Diego Rivera och Frida Kahlo, vilka var ett par under stora delar av sina respektive liv. Vid tiden då de verkade var Rivera den mest erkände av de båda, men med 1900-talets senare hälft har Kahlos berömmelse kommit att bli vidsträckt. Detta skifte har jag undersökt genom att studera konstnärernas liv och konstnärskap i ljuset av såväl nationella som internationella omständigheter vid tiden för konstnärernas verkande, och därefter studerat åren som följer deras död. Då har jag återigen tagit hänsyn till internationella såväl som nationella perspektiv, och faktorer såsom stil, politik och kulturella företeelser har undersökts för att klarlägga hur, när och varför detta popularitetsskifte sker.

This study aimed to examine how women’s autism (ASD) is experienced in relation to education through the perceptions of both women with ASD and teachers. Previous research shows that women with ASD are diagnosed later than would have been necessary. A reason for this is that they often mask their difficulties and are perceived as quiet and calm students in school. Using qualitative semi-structured interviews, six teachers and four women with ASD were interviewed. The interviews were analysed with interpretative phenomenological analysis to understand the participants’ individual experiences. To interpret and discuss the result, a theoretical framework was used consisting of gender theory and two different perspectives on understanding students with difficulties: the categorical and the relational perspectives. The phenomenological analysis of the collected data resulted in five themes: experiences of ASD, diagnosis, the silent student, masking and school and working methods. Based on the results, the conclusions emerged that teachers did not experience any differences between girls' and boys' ASD, even though the participating women with ASD told about gender differences. All teachers described how ASD can manifest in ways that are consistent with both descriptions in research on students with ASD and with how the women with ASD in this study described their own difficulties. The majority of the teachers worked on the basis that all students are entitled to the support they need, regardless of whether they have a diagnosis or not; which is in contrast to how the participants with ASD described their experience of school. Three of four women with ASD expressed that they wished their schools could have treated them in a better way during their school years. The women with ASD and the teachers had a similar view of the working methods that benefit women with ASD in school. The results also indicated that women with ASD assume the role of a quiet and calm student. Both the women and the teachers felt that the typical silent student did not receive support or resources, but that the attention instead went to outspoken or disorderly boys and students who do not reach the school's goals. Despite the fact that all participating women with ASD described how they have masked their difficulties during their school time, only one of six teachers experienced that masking is common among students in general. Other teachers said that students are not capable of masking their difficulties, or they had not reflected on the fact that something like this could occur. Overall, this study contributes with knowledge about ASD in relation to gender theory and school, which is a limited research area. / Den här studien har syftat till att undersöka hur skoltiden ser ut för kvinnor med autism (ASD), något som har undersökts ifrån både lärares och kvinnor med ASD’s perspektiv. Tidigare forskning visar att kvinnor med ASD blir diagnostiserade senare än vad de hade behövt. Detta på grund av att de ofta maskerar sina svårigheter för omgivningen och blir sedda som tysta och lugna elever i skolan. Med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer har sex lärare och fyra kvinnor med ASD intervjuats. Intervjuerna analyserades med hjälp av tolkande fenomenologi för att komma åt studiedeltagarnas individuella upplevelser. För att tolka och diskutera resultatet användes en teoretisk ram bestående av genusteori och två specialpedagogiska perspektiv: det kategoriska och det relationella perspektivet. Den fenomenologiska analysen av datainsamlingen resulterade i fem teman: upplevelser av ASD, diagnostisering, den tysta eleven, maskering samt skoltid och arbetssätt. Utifrån resultatet framkom slutsatserna att lärarna inte upplevde att det finns en skillnad mellan flickors och pojkars ASD, trots att kvinnorna med ASD upplevde det. Samtliga lärare i studien beskrev ASD och hur det kan yttra sig på ett sätt som till en största del stämde överens med tidigare forskning och hur studiens deltagande kvinnor med ASD beskrev sina egna svårigheter. Majoriteten av lärarna beskrev att de arbetar utifrån att alla elever har rätt till det stöd de behöver oavsett om de har en diagnos eller inte; något som står i kontrast till hur deltagarna med ASD beskrev sin upplevelse av skolan. Tre av fyra kvinnor uttryckte att de hade önskat att skolorna hade bemött dem på ett bättre sätt under sina skolår. Kvinnorna med ASD och lärarna hade en likasinnad bild av vilka arbetssätt som främjar kvinnor med ASD i skolan. Resultatet indikerade även på att kvinnor med ASD antar rollen som en tyst och lugn elev. Både kvinnorna och lärarna upplevde att den tysta eleven inte fick varken rätt stöd eller resurs, utan att uppmärksamheten istället riktades till utåtagerande pojkar, eller elever som inte når skolans mål. Trots att samtliga deltagande kvinnor med ASD beskrev hur de har maskerat sina svårigheter under sin skoltid, upplever endast en av sex lärare att maskering är förekommande bland elever rent generellt. Övriga lärare menade antingen att elever inte är kapabla till att maskera sina svårigheter, eller att lärarna själva inte hade reflekterat över att maskering kan uppkomma. Sammantaget bidrar denna studie med kunskap om ASD i relation till genus och skola, vilket sedan tidigare är ett begränsat forskningsområde.