De senaste åren har en nationell ödehusrörelse vuxit fram i Sverige. Många initiativ går att spåra till Facebook-gruppen Jag räddade ett ödehus! med drygt 20 000 medlemmar. En rörelse där kärleken till landsbygden och miljön är påtaglig. Ödehusrörelsens framgång och det ökande intresset för ett miljövänligt liv på landet kan sägas motverka den destruktiva utvecklingen med avfolkning på landsbygden. Därför är syftet med den här studien att undersöka hur ödehusen kan omvändas till en resurs och således driva på en viss kontraurbanisering. Kontraurbanisering ses som något positivt som kan leda till en mer geografiskt jämställd välfärd. Uppsatsens studieområde är Skellefteå kommun, men använder ett kombinerat mikro- och makroperspektiv och därför kan delar av studien förhoppningsvis även vara applicerbar på andra områden. Studiens metod är uteslutande kvalitativ och utgörs främst av en intervjustudie med två “husräddare”, en mäklare som specialiserat sig på landsbygden i Norra Västerbotten samt två kommunala representanter. Resultatet indikerar en landsbygdsutveckling där ödehusen kommer att utgöra en ny form av resurs och med det nya möjligheter, om än mycket är beroende av en fortsatt kunskapsspridning.

No description available.

Denna uppsats beskriver den forskning och det konstnärliga arbete Hannes Ferm gjorde inför Bloom, hans soloutställning på Konstfack. Bloom var ett musikaliskt performance som - med Mark Fishers iakttagelse om kapitalistisk och teknologisk acceleration i förhållande till kulturell stagnation i åtanke - skapades med ambitionen att visualisera ett estetiskt uttryck för en verklighet där denna förskjutning accelererat ytterligare. Hur skulle popmusik ta form i en sådan framtid? Verket byggde på tre karaktärer, tre olika svar på frågan, där varje karaktär representerade ett tema och ett musikaliskt uttryck.  Uppsatsen använder en av dessa karaktärer för att navigera ett antal forskningsfält - musik- och kulturhistoria, sociologi, klimatforskning och samtida popkultur, samt iakttagelser och erfarenheter från både det konstnärliga arbetet och från livet som verksam musiker. Genom att jämföra aspekter av vår samtids teknologiska, kapitalistiska och kulturella tillstånd med samma aspekter av 1970-talet, ämnar uppsatsen att ta reda på åt vilket håll dessa saker verkar flödar, och i vilken hastighet.

In the face of climate change, political instability, ecological destruction, extinction of species and other global issues humanity is facing, various studies are showing that a radical societal transformation is needed to avoid an ecological collapse. This thesis explores the contemporary social-environmental phenomenon “nya gröna vågen” (new-back-to-the-landers) in Sweden as a response to an urgent need for societal transformation as well as a resistance to the conventional modern society. The aim of the study is to examine the material practices in which people within “nya gröna vågen” are involved, how their ideas relate to those practices, and what could be learned from the practitioners in terms of future pathways. To meet this aim, a variant of practice theory is used, which acknowledges non-human actors as well as ideas. Material practice is conceptualized as a network of associations of human and non-humans in specific time-spaces. The study uses semi-structured interviews with practitioners within “nya gröna vågen” and observations. The results show that practices within “nya gröna vågen” are connected to the physical surrounding where they are performed. The material practices of, for example, food provisioning, are understood as embodied understandings of the world made up by a network of human and non-human actors. Further, the material practices within “nya gröna vågen” are based on the idea of a co-creation of human and non-human actors shaping the world. The results also indicate how the actors’ material world-making practices responds to the current planetary situation. In response to what they perceive to be an ecological crisis, they have become involved in practices like regenerative agriculture, adapting to the evolving landscape and water projects. The results also present how the material practices bounded to a specific place as a platform for life are giving a sense of stability and belonging. A relational way of life where people are shaping new imaginations on how to navigate and make life in the future through practices in human/non-human networks.

Syftet med studien är att undersöka hur coronapandemin påverkat människors boendepreferenser, vilka effekter det fått på intresset för att bo på landsbygden och om trenden för en ny grön våg uppstått, likt den på 1970-talet. Detta för att erhålla ett bredare perspektiv på hur pandemin påverkat samhället, med utgångspunkt i betydelsen av hemmets egenskaper och närmiljö. Studien besvarar följande frågor: ● Hur har boendepreferenserna i Värmland förändrats under coronapandemin? ● Har coronapandemin blivit ett startskott för en ny utflyttningstrend till landsbygden, likt den gröna vågen som inträffade under 1970-talet? Studien grundar sig primärt i en kvantitativ metod i form av en enkätundersökning riktad till urvalsgruppen Värmlandsbor över 18 år, för att undersöka frågeställningarna. Den bygger dessutom på en sekundäranalys av kommentarer till P4 Värmland Sveriges Radios Facebookinlägg om varför folk väljer att bo kvar på glesbygden. Perioden som studerats har avgränsats till åren 2020 och 2021. Utifrån studiens presenterade litteraturbakgrund visar analysen av det empiriska materialet påökad attraktivitet för landsbygden och mindre orter. Större boyta har efterfrågats i högre grad under pandemiåren än tidigare. Även betydelsen av närhet till natur- och grönområden samt tillgång till trädgård, uteplats eller balkong har ökat betydligt under coronapandemin, jämfört med innan. Samtidigt har viljan att bo citynära sjunkit. Under 1970-talets gröna våg var politiken det främsta motivet till utflyttning till landsbygden. Idag är det snarare längtan till naturen och lugnet som ligger bakom, men också att flytta närmare familj och vänner som redan bor där. Dessutom har intresset för odling ökat under pandemin, vilket delvis lockar till ett liv på landsbygden. Det finns även en trygghetsfaktor i att odla sin egen mat och vara självförsörjande i osäkra tider, såsom under coronapandemin. Övergången till distansarbete har för många gjort det möjligt att ta steget att flytta till landsbygden, eftersom arbetsplatsen inte längre kräver fysisk närvaro i samma utsträckning som innan pandemin. Det har dessutom visat sig att majoriteten vill fortsätta arbeta hemifrån i viss mån i även i framtiden. Det är dock för tidigt att säga om trenden kommer bestå. / The purpose of this study is to investigate how the corona pandemic has affected people's housing preferences, how it has affected the interest in living in rural areas and whether the trend for a new green wave has emerged, similar to the one that occurred in the 1970s. This to obtain a broader perspective on how the pandemic has affected society, based on the valuation of different characteristics of homes and their local environment. This study has answered the following questions: ● How housing preferences in Värmland have changed during the corona pandemic? ● Has the corona pandemic become the starting point for a new emigration trend to rural areas, like the green wave that occurred in the 1970s? The study is primarily based on a quantitative method in the form of an internet-based survey aimed at the selection group of residents in Värmland over the age of 18, to investigate the research questions. The study is also based on a secondary analysis of comments to a Facebook post published by the Swedish radio channel P4 Värmland Sveriges Radio about why people choose to stay in rural areas. The examined period has been limited to the years 2020 and 2021. Based on what is presented in the literature background, the analysis of the empirical material shows increased attractiveness for rural areas and smaller towns. Larger living space has been in greater demand during the pandemic years than before. The importance of closeness to nature and green areas as well as access to garden, patio or balcony increased significantly during the corona pandemic, compared with before. At the same time, the desire to live close to a city has declined. During the green wave of the 1970s, political motives were the main reason for moving to rural areas. Today, it is rather the longing for nature and tranquillity that lies behind the decision, but also to move closer to family and friends who already live there. Moreover, the interest in cultivation has increased during the pandemic, which in part attracts people to the countryside. In addition, there is a security factor in growing your own food and being selfsufficient during uncertain times, such as during the corona pandemic. The transition to teleworking has made it easier for people to take the step of moving to rural areas, as many workplaces no longer require physical presence to the same extent as before the pandemic. Besides, the majority want to continue working from home to some extent in the future as well. However, it is too early to say whether the trend will continue.