Edvard Grieg (1843-1907) är en viktig nationallromantisk kompositör inom norskmusikhistoria. Den här studien belyser Edvard Griegs Violin Sonata No. 2, Op. 13. Syftet äratt nå en fördjupad förståelse för Edvard Grieg som en nationalromantisk kompositör. I minatvå frågeställningar undersöker jag vad som specifikt karakteriserar Griegs musik som”norsk" i form av hans influenser av norsk folkmusik och hans upplevelser av norsk natur.Med hjälp av instudering och interpretation, litteraturstudier samt experiment har studienssyfte uppfyllts. Resultatet av min egen musikanalys visar på flera exempel där Grieg harinspirerats av norsk folkmusik (halling och springar). Jag belyser även hans strävan attefterlikna den norska hardingfelan i violinstämmans utformning. Dessa resultat bekräftas ilitteraturstudien. Resultat gällande musikelement i sonaten som gestaltar norsk natur tyckerjag mig själv finna stöd för i min egen analys, men jag inser att jag har svårt att frigöra migfrån mina egna upplevelser från den norska naturen och dess kopplingar till Griegs musik.Litteraturstudiens resultat visar på liknande tolkningar, t ex att sonaten har en prägel av sorgoch melankoli, vilket kan tolkas som en reflektion över den norska naturens ödsliga och kargalandskap. I experimentet där 9 deltagare får lyssna på sonaten och välja bland 9 naturtypersom de tycker passar bäst till stycket. Resultatet visar på att ingen väljer den bild som visarnorsk natur (Hardangervidda) men att flera deltagare (5 av 9) väljer naturtyper som kan varaförknippat med ett nordiskt land. I diskussionen ställs frågor om hur det kommer sig attGriegs musik definierar ”ett norskt tonspråk”. Är detta på riktigt eller är det ett resultat avmänniskors konstruktioner med syftet att skapa en nationell identitet i ett politiskt landskapdär Norge strävar efter nationell självständighet från grannländernas flera hundraårigaockupation? / <p>F. Schubert Violinsonat no 4 i A-dur, op. 162, D 574. E. Grieg första satsen ur violinsonat no 2 i G-dur, op 13. E. Ysaye sonat no 3 i d-moll, Ballade, op. 27. (Medverkande Erik Lanninger, piano)</p>

The purpose of this document is threefold. First, it demonstrates what Grieg contributes to the musical text compared with the original Peters edition, particularly, those additions that refer to expression, interpretation, and style. Second, this document focuses on presenting Grainger's changes that were approved by Grieg. Third, the document evaluates Grainger's own suggestions for pedaling, hand redistribution and fingering, addition of notes, tempo markings, and other performance guidelines.

When talking about tonal music, we sometimes tend to take for granted the idea that the tonic should always be clearly established either at the beginning or the end. However, there are composers who sometimes deviate from the normal path by creating different types of riddles or tonal enigmas in their works. Some of these riddles can be solved later on as the piece progresses; yet others may need to bexplained with the help of some external references. This thesis examines three such examples, each of which poses its unique enigma. The second movement of Bruckner's Symphony No. 1 presents a dualism between Ab and F (paralleled by their dominants Eb and C); Brahms's Alto Rhapsody involves an enormous auxiliary cadence spanning 2/3 of the piece and a seemingly plagal cadence which turns out to be authentic with the V suppressed; and eventually, Grieg's setting of Dereinst, dereinst, Gedanke mein provides a paradoxical ending which may be understood as incorporating the composer's attitude towards the text.

No description available.

Das Arbeitsheft ist Teil des Projekts „European MusicTrails“, das vom Notenspur Leipzig e. V. gemeinsam mit Partnern aus Litauen und Norwegen zwischen 2018 und 2020 umgesetzt und im Programm „CreativeEurope“ der Europäischen Union gefördert wurde. Die Arbeitsblätter und Spiele wurden im Sommersemester2019 von Lehramtsstudierenden der Seminare„Ästhetischer Unterricht“ und „Digitale Lernspiele imUnterricht“ am Zentrum für Lehrerbildung und Schulforschung der Universität Leipzig entwickelt und von Frank Sindermann für die Publikation überarbeitet