The Sustainable Development Goal (SDG) Target 6.2 aims at providing access to adequate and equitable sanitation and hygiene for all and to end open defecation by 2030. Yet, 47 % of the population in Bolivia lacked access to basic sanitation services in 2012. There is a risk of actors focusing on only the construction of toilet facilities, without looking at the need for related service required for a sustainable development. El Alto is a rapidly growing city in Bolivia where the sanitation service is expanding fast. In order to enhance knowledge about the sustainability of existing sanitation systems in El Alto and to give recommendations for future development, this sustainability assessment was conducted. Two sanitation systems in El Alto were assessed against five sustainability criteria, related to: 1) health, 2) environment, 3) technical function, 4) socio-culture (institutional and user related) and 5) economy. The conventional sanitation system with sewers and an alternative small-scale sanitation system with urine-diverting dry toilets (UDDTs) were selected as system options.  Results show that the "conventional system" entails higher health risks than the "UDDT system". For example, blockages in the main sewer lines cause overflows in the streets during rainy season when storm water gets mixed with potentially infectious wastewater. The UDDT system has a higher performance than the conventional system regarding the environment criterion, which is related to nutrients recovery and removal. Results related to the technical function criterion show that the conventional system has a better capacity to endure a change in quality or quantity of input products to the system. Both systems can handle the freezing temperatures in El Alto but the UDDT system has better resilience against climate change impacts such as flooding or drought events. The levels of complexity are reasonable in a local context for both systems. If assuming that the aspiration for flush toilets is as low in entire El Alto as in the area of investigation, results show that users of the UDDT system are more satisfied than uses of the conventional system. The dissatisfaction expressed by users of the conventional system mainly derives from malodors appearing during the wastewater overflows in the streets. The institutional capacity is stronger for the conventional system, making it harder for the UDDT system to expand. In addition, the UDDT system has difficulties with financing. Recommendations for future development are to inspect and renew the sewer network and to review and expand treatment capacity of the centralized treatment plant. Financial resources should be focused on the UDDT system where there is no sewer network. / Det globala hållbarhetsdelmålet 6.2 syftar till att senast 2030 säkerställa att alla har tillgång till fullgod och rättvis sanitet och hygien och att ingen behöver uträtta sina behov utomhus. År 2012 hade fortfarande 47% av Bolivias befolkning inte tillgång till acceptabel sanitet. Det finns en risk för att aktörer fokuserar på enbart snabb utbyggnation av toaletter, utan att ta hänsyn till behovet av relaterad service som krävs för en hållbar utveckling. För att sanitetssystem ska räknas som hållbara krävs, förutom att de skyddar hälsan, även att de är ekonomiskt genomförbara, socialt accepterade, tekniskt och institutionellt anpassade och att de skyddar miljön och hushåller med naturresurser. Med syftet att öka kunskapen kring hållbarheten av de existerande sanitetssystemen i El Alto, en snabbt växande stad i Bolivia, och för att ge rekommendationer till framtida utveckling av sanitetssystemen, genomfördes en hållbarhetsanalys av två existerande sanitetssystem i området. Det ena var det konventionella systemet tillhörande avloppsledningar och det andra var ett alternativt småskaligt system tillhörande urinsorterande torrtoaletter (UDDT).  Resultaten visar på att det ”konventionella systemet” innebär högre hälsorisker än ”UDDT systemet” för arbetarna och för boende som vistas i områdena där systemen finns. Det dåligt underhållna avloppssystemet var den avgörande faktorn, eftersom under regnperioder orsakas översvämningar av avloppsvatten på gatorna. Det konventionella systemet orsakar ungefär sex gånger så höga utsläpp av övergödande ämnen som UDDT systemet. UDDT systemet har potential att återvinna ungefär 64 % av inkommande kväve medan den motsvarande siffran för det konventionella systemet är endast 9%. Det konventionella systemet klarar bättre av förändringar i kvalitet och kvantitet av inflöden än UDDT systemet men båda systemen klarar av perioder då minusgrader inträffar. UDDT systemet förväntas, till skillnad från det konventionella systemet, att kunna hantera eventuell torka eller översvämning bättre som kan inträffa till följd av klimatförändringar. Till stor del på grund av de årligt förekommande översvämningarna av avloppsvatten på gatorna verkar användarna av det konventionella systemet vara mindre nöjda med sitt sanitetssystem än vad användarna av UDDT systemet verkar vara. Det gäller då att viljan att skaffa vattentoaletter är lika låg i hela El Alto som i området där intervjuer gjordes. Den institutionella kapaciteten är högre för det konventionella systemet än för UDDT systemet, vilket gör det svårare för UDDT systemet att expandera. Dessutom har UDDT systemet finansiella svårigheter.  Rekommendationer för framtida utveckling av sanitetssystemen i El Alto är delvis att underhålla och förnya avloppsledningarna och att expandera kapaciteten på det konventionella vattenreningsverket innan fler hushåll ansluts till ledningsnätet. Finansiella medel rekommenderas fokuseras på UDDT systemet i områden där avloppsledningar inte täcker. / El Objetivo de Desarrollo Sostenible 6 Meta 2 incluye que hasta el 2030, se logre el acceso a servicios de saneamiento e higiene adecuados y equitativos para todos y poner fin a la defecación al aire libre. Todavía, 47 % de la población en Bolivia carecía de acceso a saneamiento básico en 2012. Para alcanzar la meta sin comprometer los otros objetivos de desarrollo sostenible, la Alianza Sustenable de Saneamiento (SuSanA) identificó cinco criterios de sostenibilidad para el desarrollo de sistemas de saneamiento. Estos criterios son relacionados con: 1) salud e higiene, 2) medio ambiente y recursos naturales, 3) tecnología 4) asuntos financieros y económicos, y 5) aspectos socioculturales e institucionales (SuSanA, 2008). Con el objeto de mejorar el conocimiento sobre la sostenibilidad de los sistemas de saneamiento existentes en El Alto, una ciudad en rápido crecimiento en Bolivia, y para dar recomendaciones para el futuro desarrollo, se realizó una evaluación comparativa sobre la sostenibilidad de dos de los sistemas. Se evaluó el ”sistema convencional”, que tiene conexiones al alcantarillado y una planta de tratamiento centralizado. Tabmbien se evaluó el ”sistema UDDT”, que tiene baños secos ecológicos de los cuales existen en menor escala en El Alto. Los resultados muestran que existe alto riesgo para la salud derivados del alcantarillado del sistema convencional. Durante la temporada de lluvia suele ocurrir bloqueos taponamientos en la red del alcantarillado. Los bloqueos causan desbordes de aguas residuales en las calles que se mezclan con aguas pluviales. Los resultados muestran también que emisiones de eutrofización son aproximadamente seis veces más altas que el sistema convencional en comparación con el sistema UDDT. El potencial para el reciclaje de nitrógeno se puede estimar en 64%del sistema UDDT y solo 9%del sistema convencional. Los resultados sobre robustez muestran que el sistema convencional tiene una mejor capacidad para soportar un cambio en la calidad o cantidad de productos de entrada al sistema. Ambos sistemas pueden manejar las temperaturas de congelación en El Alto, pero el sistema UDDT tiene una mejor resistencia contra los impactos del cambio climático, como una inundación o una sequía. Existe insatisfacción que expresan los usuarios del sistema convencional debido a los desbordes anuales de aguas residuales en las calles. En general, los usarios del sistema UDDT estaban satisfechos. Parece que la aspiración de inodoros con descarga de agua es más baja en El Alto comparado con una ciudad más al sur de Bolivia. Por que la capacidad institucional es más fuerte para el sistema convencional comparado con el sistema UDDT, es más fácil para el sistema convencional expandirse. Además, los recursos financieros no están asegurados para el sistema UDDT. Las recomendaciones para el futuro desarrollo del situación de saneamiento es inspeccionar y renovar la red de alcantarillado existente y revisar y ampliar la capacidad de tratamiento de la planta de tratamiento centralizada antes de expandir la red de alcantarillado. Los recursos financieros deben centrarse en el sistema UDDT donde ya no existe una red de alcantarillado. / This thesis has been a pre-study linked to the Stockholm Environment Institute-led Bolivia WATCH program (contributing to more integrated sanitation and watershed management planning in Bolivia), and particularly to its sub-project ‘Comparative sustainability assessment of sanitation services’, which aims at generating a fair and comprehensive comparison between different sanitation system approaches. The comparative assessment, developed in collaboration with RISE, AguaTuya and Unicef, is expected to provide insights and guide future sanitation investments in Bolivia, but also highlight where both conventional and alternative approaches have improvement potential from a sustainability perspective in the Bolivian setting.

2.4 billion people worldwide lack access to basic sanitation solutions, with major health and environmental impact as a result. The recently adopted worldwide Sustainable Development Goals (SDG) aim to reduce this problem and extend the access to basic sanitation. The sanitation systems have to be safe to manage, and resources such as nutrients within the waste be recovered to a great extent, for the system to be worthwhile. For Burkina Faso, a low-income country in West Africa, achieving the SDGs will be a challenge, especially considering the almost 9 million people that lack access to basic sanitation. One way of achieving this is through Ecological Sanitation (EcoSan), an innovation with the goal of protecting human health and enabling reuse of sanitized human excreta as fertilizer. The overall purpose of this study is to provide sanitation practitioners in Burkina Faso with useful information on how to better carry out EcoSan interventions in the future, within the scope of achieving the SDGs.The study aim is to investigate why and to what extent earlier EcoSan latrines have not been used to their full capacity regarding nutrient recovery to local agriculture. The results are mainly based on a household survey conducted on rural Burkinabe households possessing an EcoSan latrine and supplemented with focus group discussions, key informant interviews and measurements on site. To fulfill the study objective, a material flow analysis was performed which showed that nutrient losses of nitrogen, phosphorus and potassium all were likely to exceed 80%, compared to the theoretically calculated values. Additionally, 14 barriers for recovery of nutrients were identified, where the most important ones concern urine collection and storage. Furthermore, results showed that use and reuse practices tended to be higher if initialtraining focused on agricultural aspects rather than hygiene aspects. / 2.4 miljarder människor världen över saknar idag tillgång till grundläggande sanitetslösningar, med stora effekter på människor hälsa och närmiljö som följd. Tillgång till sanitet ska inte bara uppfyllas, enligt de nyligen antagna globala målen för hållbar utveckling (SDG) ska hantering av det mänskliga avfallet ske på ett  säkert sätt samt att näringsresurserna i detta återvinnas. För Burkina Faso beläget i Västafrika och ett av världens fattigaste länder, kommer det bli en stor utmaning att uppnå SDG-målsättningarna, särskilt med tanke på de nästan 9 miljoner invånare som helt saknar tillgång till grundläggande sanitet. Ett sätt att uppnå målsättningarna är genom ekologisk sanitet (EcoSan), ett koncept med målen att skydda människors hälsa samt möjliggöra återanvändning av hygieniserat mänskligt avfall som gödningsmedel i det lokala jordbruket. Det övergripande syftet med denna studie är att ge aktörer inom sanitetssektorn i Burkina Faso användbar information om hur EcoSan-interventioner kan genomföras bättre i framtiden inom ramen för SDG. Det närliggande syftet var att undersöka varför och i vilken utsträckning tidigare EcoSan-latriner inte har använts till sin fulla kapacitet när det gäller näringsåtervinning till det lokala jordbruket. Resultaten baseras huvudsakligen på en enkät på Burkinska hushåll som äger en EcoSan och kompletterades med fokusgruppdiskussioner, intervjuer med nyckelpersoner och mätningar. För att uppfylla syftet med projektet genomfördes en materialflödesanalys för att kvantifiera skillnaden mellan teoretisk och praktisk återföring av näringsämnena kväve, fosfor och kalium till jordbruket. Förlusten av samtliga tre näringsämnen överskred 80%. Dessutom identifierades 14 barriärer för återföringen, där de viktigaste rör insamling och lagring av urin. Hushållens återföringspraxis tenderade att bli högre om den initiala undervisningen var mer inriktad mot jordbruksaspekten än på hygienaspekten.

Sustainable sanitation and wastewater management are of increasing importance around the world while certain resources are becoming scarcer and therefore more valuable. The lack of proper wastewater management causes problems and the degradation of some resources. Increasing urbanization in peri-urban areas puts extra stress on the need for finding and implementing sustainable solutions to prevent ground- and surface water contamination. The study aimed to design a more sustainable wastewater management at the farm Ceasip located in the peri-urban area of Santa Cruz de la Sierra, Bolivia. Due to the lack of proper wastewater management on the farm, Ceasip was a likely contributor to the contamination of the groundwater. Of the farm’s different wastewater sources, this study focused on the domestic wastewater and its possible reuse in agriculture. The prioritized sustainability criteria were to prevent groundwater contamination, reduce water usage and recycle nutrients. First various wastewater management options were identified. Next these were evaluated according to the different sustainability criteria previously mentioned. In order to determine a management option, data and information were collected and processed regarding water flows, water quality, physical conditions as well as sustainability criteria within environment, technology, socio-culture, health and economy. Results of the present conditions for Ceasip showed various characteristics, like small water flows, high nitrogen and fecal coliform concentration and clayey soils, from which suitability of different treatments was determined. Urine separation was deemed appropriate for Ceasip to increase the recycling of nutrients as well as reduce the nitrogen levels in wastewater. Treatment ponds and leach fields were designed as two wastewater treatment alternatives. For Ceasip to implement and manage water and wastewater sustainably through one of the mentioned alternatives could have a positive impact for the farm and environment, as well as serve as an example to employees, visitors and other establishments. / El saneamiento y gestión sostenible de las aguas residuales es de creciente importancia en los tiempos modernos. Los recursos naturales son cada vez más escasos y valiosos. Mas aún, la falta del manejo adecuado de aguas residuales es causa importante de la degradación de los recursos restantes. La creciente urbanización en las zonas periurbanas acentúa la necesidad de encontrar e implementar soluciones sostenibles en el manejo de aguas residuales. En estas zonas dicho manejo (colección y tratamiento de aguas residuales) es deficiente. Como consecuencia se percibe una contaminación continua de las aguas subterráneas en estas condiciones. El objetivo del estudio realizado fue diseñar un sistema de gestión de aguas residuales más sostenible para la granja Ceasip ubicada en la zona periurbana de Santa Cruz de la Sierra, Bolivia. El estudio se enfoca principalmente en el manejo de las aguas residuales domésticas y su posible reutilización en la agricultura. Sin embargo, cabe mencionar que las aguas residuales en la granja Ceasip provienen también de otras actividades. Para el concepto de sostenibilidad de este proyecto, son prioritarios los criterios de prevención de la contaminación del agua subterránea, la reducción del consumo de agua y el reciclaje de nutrientes. La metodología de estudio consistió en varias etapas. Después de una extensa revisión de la literatura existente diferentes opciones de gestión fueron evaluadas de acuerdo con los criterios de sostenibilidad antes mencionados. Para hacer una elección de un tratamiento adecuado, se realizaron compilaciones y procesamiento de datos con respecto a los flujos y la calidad de aguas, las condiciones geomorfológicas, climáticas así como la evaluación de algunos parámetros ambientales, sociales, técnicos, económicos, y de salubridad. En las condiciones actuales, los resultados de las evaluaciones de la granja, resaltaron aspectos críticos sobre los que se propusieron algunos tratamientos alternativos; por ejemplo el aumento en el reciclaje de nutrientes así como la reducción de los niveles de nitrógeno en las aguas residuales. La separación de la orina se consideró de gran importancia para la gestión apropiada de las aguas residuales de Ceasip. Al final se sugirieron dos posibles alternativas para el diseño del tratamiento de aguas, la utilización de lagunas o de lechos filtrantes con arena, cuya contribuiría positivamente tanto como para el entorno local y el personal de la granja así como para la comunidad en general, sirviendo como ejemplo para otros establecimientos. / Hållbar sanitet och avloppsvattenhantering är av ökande vikt runt om i världen. Resurser blir allt knappare och mer värdefulla medan bristen på hållbar hantering även skapar problem och degradering av återstående resurser. På grund av den ökande urbaniseringen är grundvattnet i städernas periferier speciellt utsatt eftersom avloppsvattenhantering saknas där. Syftet med denna studie är att designa en mer hållbar avloppsvattenhantering för gården Ceasip i peri-urbana Santa Cruz de la Sierra, Bolivia. I nuläget saknas en lämplig lösning på gården. Av de olika typerna av avloppsvatten på gården, fokuserar denna studie främst på avloppsvattnet från hushåll och möjligheterna att återanvända det inom jordbruket. För hållbarhetskonceptet i uppsatsen, prioriteras följande kriterier: skydd av grundvattnet, minskning av grundvattenkonsumtion och näringsåtervinning. En litteraturstudie gjordes över olika avloppsvattenhanteringsalternativ som sedan utvärderades enligt hållbarhetskriterierna. För att bestämma det mest lämpliga hanteringsalternativet, samlades data och information om vattenflöden, vattenkvalitéer, klimat, geomorfologi och även för miljö, teknik, hälsa, ekonomi och kultur. Resultaten från sammanställningen visade på olika egenskaper från vilka lämplig hantering bestämdes. För att öka återvinningen av näringsämnen och minska kvävekoncentrationerna i avloppsvattnet, visade det sig vara lämpligt att använda urinsortering. Två behandlingsalternativ designades, och det föreslogs antingen behandlingsdammar eller förstärkta infiltrationsanläggningar. Då någon av dessa alternativ tillämpas på Ceasip skulle man även kunna påverka lokalt och regionalt genom att sätta ett bra exempel.