Den teknologiska utvecklingen går i full fart i dagens samhälle och detta påverkar även utvecklandet av utbildningar och dess tillvägagångssätt. Simulatorer och simulerad inlärning tar allt mer plats inom allt från medicinsk utbildning till golfsport och har länge använts inom pilotutbildning. Implementeringen av simulatorer kan i framtiden komma att ersätta stora delar av den traditionella utbildningen då simulatorerna blir allt mer effektiva. Detta är särskilt aktuellt inom farliga och mer komplicerade situationer där felsteg kan vara kritiska. Ett exempel där kritiska tillfällen kan uppstå är inom bilkörning och körsimulatorer har därför börjat bli ett allt vanligare komplement hos trafikskolor. Denna studie hade därför som mål att undersöka körförmågan och körsäkerheten hos nybörjarförare i en simulator, för att se om auditiv och haptisk feedback har någon effekt på dessa. Till studien rekryterades 12 deltagare av låg körerfarenhet, varav fem kvinnor och sju män. Studien var experimentell med inomgruppsdesign där hälften av deltagarna började köra utan feedback medan andra halvan började med feedback. Deltagarna bytte sedan betingelse. Feedback under körning visade ingen signifikant påverkan av körförmåga eller körsäkerhet. Detta kan bero på det låga antalet deltagare då de sammanlagda avvikelserna var högre vid avsaknad av feedback. Detta resultat antyder även att nya förare inte använder sig av audio-haptiska ledtrådar i lika stor utsträckning som mer erfarna förare. / Technological advancement is traveling at high speeds in today's society and this has had a big impact on education and its approaches. Simulators and simulated learning have become more prevalent in everything from medical training to golf sports and have been used for a long time in the aviation field by training pilots. The implementation of simulators could come to replace big parts of the traditional approach in the educational field because of their high rise in effectiveness. Simulators are especially topical in dangerous and more complex situations where mishaps could be critical. One example would be driving, and driving simulators seems to be on the rise in traffic education. This study had as a goal to examine driving skills and safety in novice drivers in a driving simulator to see if audio and haptic feedback had an impact. 12 participants with little to no driving experience were recruited, five women and seven men. The study was an experiment of within-group design where half of the participants started driving with feedback, while the other half started driving without feedback and then they switched condition. Feedback during driving showed no significant effects on driving skill or safety. This could be due to the low sample size because even though there was no significant effect measured, there was a bigger amount of deviations in the no feedback test group. The results suggest that novice drivers don’t use audio haptic clues as part of their driving as much as experienced drivers do.

This project studies how tactile feedback can be implemented in existing CrossControl products,in this case the V1200-display computer. The main purpose of this function is to minimizedistraction for the user by implementing tactile feedback which creates the possibility for theuser to use the device without looking at the display. A key variable to achieve this function is tocreate a haptic button, by using a force detector where the vibration strength will be related tohow much force users have applied on the screen. This technology can be applied with a piezoelectric sensor and actuator which can be integratedinto the V1200-display device. When a user touches the screen, feedback will be initiated, andusers can feel the feedback in the form of vibration which will represent a button press. Threedifferent design ideas on how piezoelectric sensors will be implemented under the V1200device’s display has been studied to determine which is the most optimal design to create thebest vibration and consequently best feedback to the users. The final implementation of the new function does not have a force detection and has onlytactile feedback with a piezoelectric actuator which will receive a PWM signal from the V1200device touch display. The glass panel on the screen is not flexible because of its thickness,which will cause a non-readable display touch that is not reachable by the sensor. In conclusion, the demo product could be mounted with either two or three sensors, dependingon whether the economical- or the efficiency aspect is the target for the producer. Since bothaspects will still provide 2 g acceleration force in the z-axis along the screen resulting in asatisfactory feeling / Detta projekt studerar hur haptisk feedback kan implementeras i befintliga CrossControl produkter, mer specifikt för V1200-skärmdatorn. Denna nya funktionen har i huvudsyfte att minimera distraktioner för användaren genom implementering av haptisk återkoppling som ger föraren möjligheten att använda skärmenheten utan att titta på skärmen. En nyckel variabel för att åstadkomma denna funktion är att tillverka känsel övertygande knappar genom kraftigenkänning, där vibrationens styrka kommer att relatera till hur mycket kraft som användaren tillämpat.  Denna teknik kan tillämpas med en piezoelektrisk sensor och aktuator som kan integreras under V1200-skärmenhet. När användaren klickar på skärmen ska en återkoppling sättas igång ,där användaren kan känna denna återkoppling i form av en vibration som representerar exempelvis en knapptryckning. Tre olika designidéer på hur piezoelektriska sensorerna skulle implementeras under V1200 enhetens skärm studerades för att sedan besluta om vilken som är den mest optimala designen som ger bäst vibration och därmed bäst återkoppling till användaren. Den slutgiltiga implementeringen resulterade i att den nya funktionen blir utan kraftigenkänning och enbart får haptisk återkoppling med piezoelektriska aktuatorer som får en PWM signal från V1200 enhetens touchdisplay. Orsaken till att funktionen ej har kraftigenkänning är på grund av att den tjocka glasskärmen inte är tillräckligt flexibel för att tryckningen på skärmen ska vara läsbar av sensorn.  Avslutningsvis blev den färdigställda produkten med implementering av haptisk återkoppling med två stycken piezoelektriska aktuatorer inom den ekonomiska aspekten medan den mest effektiva återkopplingen blev med tre styckna sensorer. Båda dessa design gav en accelerationskraft på 2g i z-riktningen längs skärmen och gav ett tillfredsställande resultat.

Deep touch pressure is used to treat sensory processing difficulties by applying a firm touch to the body to stimulate the nervous system and soothe anxiety. I conducted a long-term exploration of deep touch pressure from a first-person perspective, using shape-changing pneumatic actuators, breathing and ECG sensors to investigate whether deep touch pressure can guide users to engage in semi-autonomous interactions with their breathing and encourage greater introspection and body awareness. Based on an initial collaborative material exploration, I designed the breathing garment- a wearable vest used to guide the wearer through deep breathing techniques. The breathing garment presents a new use case of deep touch pressure as a modality for hapticbreathing feedback, which showed potential in supporting interoceptive awareness and relaxation. It allowed me to engage in a dialogue with my body, serving as a constant reminder to turn inwards and attend to my somatic experience. By pushing my torso forward, the actuators were able to engage my entire body while responding to my breath, creating a sense of intimacy, of being safe and taken care of. This work addresses a gap in HCI research around deep touch pressure and biosensing technology concerning the subjective experience of their emotional and cognitive impact. The longterm, felt engagement with different breathing techniques opened up a rich design space around pressure-based actuation in the context of breathing. This rendered a number of experiential qualities and affordances of the shape-changing pneumatic actuators, such as: applying subtle, slowly changing pressure to draw attention to specific body parts, but also disrupting the habitual way of breathing with asynchronous and asymmetric actuation patterns; taking on a leading or following role in the interaction, at times both simultaneously; and acting as a comforting companion or as a communication channel between two people as well as between one person and their soma. / Djuptrycksterapi (Deep Touch Pressure, DTP) används för att behandla personer som har problem med att processa sensoriska upplevelser. Detta genom att applicera ett fast tryck på kroppen för att aktivera nervsystemet och lindra ångest. Jag genomförde en långtidsutforskning av DTP ur ett första-persons-perspektiv, med hjälp av formförändrande tryckluftsaktuatorer, andnings sensorer och EKG-elektroder. Dess syfte var att undersöka ifall DTP kan guida användare till att engageras i semiautonoma interaktioner med sin andning och främja en större introspektion och kroppsmedvetenhet. Baserat på ett initialt samarbete kring undersökning av olika material, designade jag “the breathing garment” - en bärbar väst som guidar användaren genom djupandningstekniker. Andningsvästen visar på en ny användning av DTP som en modalitet av haptisk andningsfeedback, och den möjliggör ett stödjande av interoceptisk medvetenhet och avslappning. Andningsvästen tillät mig att delta i en dialog med min egen kropp, och fungerade som en ständig påminnelse att vända mig inåt och uppmärksamma mina somatiska upplevelser. Genom att trycka min bröstkorg framåt kunde aktuatorerna engagera hela min kropp när de svarade mot min andning, vilket skapade en känsla av intimitet, trygghet och att vara omhändertagen. Detta examensarbete uppmärksammar ett område som tidigare varit outforskat inom HCI av djuptrycksterapi och biosensorteknik kring den subjektiva upplevelsen av dess emotionella och kognitiva påverkan. Det långvariga engagemanget med aktivt upplevande av olika andningstekniker öppnade upp en stor designrymd kring tryckbaserade aktuatorer i en kontext av andning. Det visar på ett flertal experimentella kvaliteter och affordances av de formförändrande tryckluftsaktuatorerna, såsom: att applicera ett gradvis ökande och markant tryck för att dra uppmärksamheten till specifika kroppsdelar, men också för att bryta det vanliga andningsmönstret genom asynkron och asymmetrisk mönsterpåverkan; att ta en ledande eller följande roll i interaktionen, ibland båda samtidigt; och att agera som en tröstande följeslagare, eller som en kommunikationskanal mellan två människor, likväl som mellan en person och hennes soma.