Bakgrund Sjukskrivningar ökar bland människor och arbetsbelastningen blir allt tyngre för arbetstagarna som kan leda till olika skador och sjukdomar. Därför har de börjat satsas på olika hälsofrämjande insatser på företag. Friskvårdstimmen är en sådan insats som finns att ge till sina medarbetare för att de ska kunna förebygga och bevara en god fysisk och psykisk hälsa. Syfte Syftet med denna undersökning är att bland gymnasielärare i en mellan svensk stad undersöka om det finns skillnader mellan män och kvinnor när det gäller utnyttjandet av friskvårdstimmen. Samt undersöka vad som motiverar personalen till att använda friskvårdstimmen men även undersöka om kvinnor och män motiveras olika och vad som skulle kunna motivera dem att utnyttja friskvårdstimmen. Vi vill också undersöka om ledningen motiverar personalen till användandet av friskvårdstimmen. Metod För att undersöka detta har en kvantitativ metod använts och en jämförande design där vi gjorde en enkätundersökning via internet. 70 enkäter skickades ut och svarsprocenten blev 63 %. Datan analyserades i det statistiska programmet SPSS och vårt resultat presenterades i form av olika tabeller. N= 70st och n= 44st. Resultatet visar att det inte finns en markant skillnad mellan män och kvinnor när det gäller utnyttjandet av sin friskvårdstimme. Män och kvinnor tränar lika regelbundet och vad de gör på sin friskvårdstimme är konditionsträning och styrketräning. De som motiverar dem är också lika då de är oftast handlar om att få psykisk hälsa, förbättra sin hälsa och förebygga ohälsa som är de största motivationsfaktorerna för både könen. Något som skulle kunna motivera både män och kvinnor att använda sig av friskvårdstimmen är om det finns tid för insatsen, de blir erbjuden personlig rådgivning eller så är de motiverade självmant att använda den. Slutsats De slutsatser vi ser är att skillnaden mellan män och kvinnor både när det gäller utnyttjandet av friskvårdstimmen och motivationen till den är inte markant. Frågorna kring friskvård, ledningens ansvar och motivation är besvarad lika bland könen.

Rapporter om mycket stillasittande och sämre folkhälsa lägger allt större fokus på våraarbetsplatser eftersom vi spenderar mycket tid där. En arbetsplats ska vara hälsofrämjande ocherbjuda friskvård, där vissa till och med kräver obligatorisk friskvård på arbetstid. Denna studieundersöker om det finns skillnader på hur personer uppfattar sin hälsa beroende på om de harobligatorisk friskvård eller inte. Vidare undersöks om de är mindre stillasittande, mer fysiskaktiva och mer motiverade till att utföra fysisk aktivitet. 61 respondenter svarade på en enkät,varav 23 respondenter hade obligatorisk friskvård på arbetstid. Enkäten innehöll förutomdemografiska frågor, självskattningsfrågor från tre skalor, Salutogenic Health Indicator Scale(SHIS), International Physical Activity Questionnaire (IPAQ) och Intrinsic MotivationInventory (IMI). Resultaten behandlades i Jamovi och redovisades genom medelvärde ochspridningsmått i tabeller och diagram. För att testa signifikansen användes T-test för oberoendegrupper Mann-Whitney U-test och Welch’s t-test. Resultatet visade att respondenterna medobligatorisk friskvård på arbetstid skattade sig själva högre på en egenskattad skala om hälsa,än de som inte hade obligatorisk friskvård. Respondenterna med obligatorisk friskvård skattadesig också utföra mer fysisk aktivitet än de andra respondenterna. Dock hittades ingensignifikant skillnad i motivation eller stillasittande. Resultatet pekar på att arbetsplatser medobligatorisk friskvård bidrar till bättre upplevd hälsa och mer fysisk aktivitet hos sina anställdamen förebygger inte stillasittandet. / Reports of a lot of sedentary behaviour and poorer public health are putting more andmore focus on our workplaces because we spend a lot of time there. A workplace must behealth-promoting and offer wellness and exercise activities, with some even requiringmandatory wellness and exercise activities during working hours. This study examines whetherthere are differences in how people perceive their health depending on whether they havemandatory wellness and exercise activities or not. Furthermore, it is investigated whether theyare less sedentary, more physically active and more motivated to perform physical activity. 61respondents responded to a survey, of which 23 respondents had mandatory wellness andexercise activities during working hours. The survey contained, in addition to demographicquestions, self-assessment questions from three scales, the Salutogenic Health Indicator Scale(SHIS), the International Physical Activity Questionnaire (IPAQ) and the Intrinsic MotivationInventory (IMI). The results were processed in Jamovi and reported through mean and variancemeasures in tables and diagrams. To test the significance, the Mann-Whitney U-test andWelch's t-test were used. The results showed that the respondents with mandatory wellness andexercise activities during working hours rated themselves higher on a self-rated scale abouthealth, than those who did not have mandatory wellness and exercise activities. Therespondents with mandatory wellness and exercise activities also rated themselves performingmore physical activity than the other respondents. However, no significant difference wasfound in motivation or sedentary behaviour. The results indicate that workplaces withmandatory wellness and exercise activities contribute to better perceived health and morephysical activity among their employees, but do not prevent sedentary behaviour.

Deep touch pressure is used to treat sensory processing difficulties by applying a firm touch to the body to stimulate the nervous system and soothe anxiety. I conducted a long-term exploration of deep touch pressure from a first-person perspective, using shape-changing pneumatic actuators, breathing and ECG sensors to investigate whether deep touch pressure can guide users to engage in semi-autonomous interactions with their breathing and encourage greater introspection and body awareness. Based on an initial collaborative material exploration, I designed the breathing garment- a wearable vest used to guide the wearer through deep breathing techniques. The breathing garment presents a new use case of deep touch pressure as a modality for hapticbreathing feedback, which showed potential in supporting interoceptive awareness and relaxation. It allowed me to engage in a dialogue with my body, serving as a constant reminder to turn inwards and attend to my somatic experience. By pushing my torso forward, the actuators were able to engage my entire body while responding to my breath, creating a sense of intimacy, of being safe and taken care of. This work addresses a gap in HCI research around deep touch pressure and biosensing technology concerning the subjective experience of their emotional and cognitive impact. The longterm, felt engagement with different breathing techniques opened up a rich design space around pressure-based actuation in the context of breathing. This rendered a number of experiential qualities and affordances of the shape-changing pneumatic actuators, such as: applying subtle, slowly changing pressure to draw attention to specific body parts, but also disrupting the habitual way of breathing with asynchronous and asymmetric actuation patterns; taking on a leading or following role in the interaction, at times both simultaneously; and acting as a comforting companion or as a communication channel between two people as well as between one person and their soma. / Djuptrycksterapi (Deep Touch Pressure, DTP) används för att behandla personer som har problem med att processa sensoriska upplevelser. Detta genom att applicera ett fast tryck på kroppen för att aktivera nervsystemet och lindra ångest. Jag genomförde en långtidsutforskning av DTP ur ett första-persons-perspektiv, med hjälp av formförändrande tryckluftsaktuatorer, andnings sensorer och EKG-elektroder. Dess syfte var att undersöka ifall DTP kan guida användare till att engageras i semiautonoma interaktioner med sin andning och främja en större introspektion och kroppsmedvetenhet. Baserat på ett initialt samarbete kring undersökning av olika material, designade jag “the breathing garment” - en bärbar väst som guidar användaren genom djupandningstekniker. Andningsvästen visar på en ny användning av DTP som en modalitet av haptisk andningsfeedback, och den möjliggör ett stödjande av interoceptisk medvetenhet och avslappning. Andningsvästen tillät mig att delta i en dialog med min egen kropp, och fungerade som en ständig påminnelse att vända mig inåt och uppmärksamma mina somatiska upplevelser. Genom att trycka min bröstkorg framåt kunde aktuatorerna engagera hela min kropp när de svarade mot min andning, vilket skapade en känsla av intimitet, trygghet och att vara omhändertagen. Detta examensarbete uppmärksammar ett område som tidigare varit outforskat inom HCI av djuptrycksterapi och biosensorteknik kring den subjektiva upplevelsen av dess emotionella och kognitiva påverkan. Det långvariga engagemanget med aktivt upplevande av olika andningstekniker öppnade upp en stor designrymd kring tryckbaserade aktuatorer i en kontext av andning. Det visar på ett flertal experimentella kvaliteter och affordances av de formförändrande tryckluftsaktuatorerna, såsom: att applicera ett gradvis ökande och markant tryck för att dra uppmärksamheten till specifika kroppsdelar, men också för att bryta det vanliga andningsmönstret genom asynkron och asymmetrisk mönsterpåverkan; att ta en ledande eller följande roll i interaktionen, ibland båda samtidigt; och att agera som en tröstande följeslagare, eller som en kommunikationskanal mellan två människor, likväl som mellan en person och hennes soma.