Bakgrund: Hemoblobin-A1c är ett mått på blodsockrets medelvärde efter mellan 60-90 dagar och är en grundläggande indikator på blodsockerkontrollen hos patienter med typ 2-diabetes. Kondition- och styrketräning har visat sig kunna påverka hemoglobin-A1c och används därför som en av flera behandlingsformer hos patienter med typ-2 diabetes. Emellertid verkar det finnas en bristande enighet vad gäller den effektiva dosen av fysisk träning och den mest effektiva kombinationen av styrka gentemot konditionsträning. Syfte: Syftet med denna studie var att systematiskt granska och sammanställa den senaste forskningen vad gäller effekten av fysisk träning vid typ 2-diabetes. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie med meta-analys i enlighet med PRISMA riktlinjer. Databaserna som användes i artikelsökningarna var PubMed, Web of Science, Sport Discus, Cinahl och Medline. Studiens inklusionskriterier var studier på engelska, studier som undersöker både män-och eller kvinnor i olika åldersgrupper, studier som undersöker effekten av fysisk träning på hemoglobin-A1c samt randomiserade kontrollerade studier. Resultat: Effekten av fysisk träning visade en signifikant skillnad på hemoglobin-A1c hos patienter med typ 2-diabetes. Effektstorleken på hemoglobin-A1c mellan grupperna var -0.434 efter interventionerna p &lt;0.001. Av samtliga studier var det 11 av 22 som åstadkom ett värde av hemoglobin-A1c som visar &lt;7%. Sekundära resultatet av fysisk träning på typ 2-diabetes påvisades vara en signifikant minskning i den totala kroppsvikten i sex av samtliga inkluderade studier. Slutsats: Fysisk träning verkar vara en viktig komponent för att minska hemoglobin-A1c hos patienter med typ 2-diabetes. / Background: Hemoglobin-A1c is a measure of long‐term glycemiais after between 60-90 days and is a good indicator of glucose control in patients with type-2 diabetes. Both strenght and aerobic exercise seem to have benefical effects on Hemoglobin-A1c and, thus, the management of type 2 diabetes. However, the consensus on the effective dose of exercise and the most effective combination of strength versus aerobic have been inconsistent. Purpose: The purpose of this study was to systematically review and compile the latest research regarding the effect of physical exercise in type 2 diabetes. Method: The study was conduced as a systematic review with meta-analysis according to PRISMA guidelines. The study was conducted as a systematic review with meta-analysis. The databases used in this study, were PubMed, Web of Science, Sport Discus, Cinahl and Medline. The study’s inclusion criteria were studies in english, studies including both men and-or women in different ages, studies examining the effect of physical exercise on hemoglobin-A1c, and studies of a randomized controlled design. Results: The effect of physical training showed a significant difference between groups. The effect size on hemoglobin-A1c between groups was -0.434 after the interventions p &lt;0.001. In this study, it was 11 of 22 studies that achieved a value of hemoglobin-A1c showing &lt;7%. Secondary results of physical training on type-2 diabetes were found to be a significant decrease in total body weight in six of all included studies. Conclusion: Physical training seems to be an important component of reducing hemoglobinA1c in patients with type 2-diabetes. / <p>Presentationen ägde rum hemifrån var och för sig via Zoom på grund av smittrisken för coronavirus. </p>

No description available.

Cílem této práce bylo studium mechanismu oxidace lipidů katalyzované hovězím methemoglobinem a zhodnocení účinků různých experimentálních podmínek a antioxidantů (EDTA, askorbová kyselina, kávová kyselina, a-tokoferol, d-tokoferol, astaxanthin a L-askorbyl-6-palmitát) na methemoglobinem zprostředkovanou oxidaci lipidů v modelovém systému liposomů připravených z fosfolipidů. K monitorování oxidace lipidů při pH 5,5 a teplotě 30 °C bylo použito spotřeby kyslíku. Pro zhodnocení antioxidační aktivity v modelovém systému liposomů se ukázaly být důležitými faktory typ prooxidantu a koncentrace prooxidantu a antioxidantu. Dalšími důležitými faktory jsou struktura molekuly antioxidantu, jeho hydrofilita/lipofilita a umístění v systému. Všechny testované antioxidanty ve všech koncentracích (kromě koncentrace 0.1 % astaxanthinu and 0.1 % askorbyl palmitátu) inhibovaly oxidaci vyvolanou methemoglobinem. Účinnost antioxidantu stoupala s jeho zvyšující se koncentrací. Koncentrace 0.1 % astaxanthinu neměla žádný vliv na oxidaci liposomů. Koncentrace 0.1 % askorbyl palmitátu měla prooxidační efekt, který lze vysvětlit prooxidačním působením radikálu askorbylu, který může urychlit štěpení hydroperoxidů. Volné železo uvolněné z methemoglobinu se podílelo jen velmi málo na oxidaci liposomů, zatímco část prooxidační aktivity methemoglobinu byla přisouzena tvorbě singletového kyslíku (methemoglobin jako fotosenzitizátor). Antioxidační aktivita astaxanthinu, askorbyl palmitátu a tokoferolu byla z části přisouzena schopnosti zhášet singletový kyslík. Ovšem hlavním prooxidačním mechanismem methemoglobinu se ukázal být rozklad lipidových hydroperoxidů, tvorba volných radikálů a hypervalentních forem hemoglobinu. EDTA utlumila oxidaci liposomů díky chelataci přechodných kovů obsažených v liposomech a chelataci volného železa přítomného v methemoglobinovém roztoku. Velmi důležitým antioxidačním mechanismem (který vykazují askorbyl palmitát, askorbová a kávová kyselina) se ukázala být redukce hypervalentních forem hemoglobinu. Askorbová kyselina, kávová kyselina, tokoferoly a astaxanthin inhibovaly methemoglobinem zprostředkovanou oxidaci lipidů odstraňováním volných radikálů. Při použití peroxidu vodíku nebyl pozorován žádný vliv na oxidaci liposomů vyvolanou methemoglobinem. Působení vysoké teploty (tepelná denaturace) mírně utlumilo oxidaci. Významná inhibice oxidace byla pozorována u liposomů obsahujících TPP (triphenylphosphin), což značí, že je methemoglobinem vyvolaná oxidace liposomů závislá na přítomnosti již vzniklých lipidových peroxidů. Výsledky této práce přispívají k hlubšímu pochopení prooxidačních a antioxidačních mechanismů a faktorů, které ovlivňují oxidaci liposomálních roztoků, buněčných membrán a emulzí typu olej ve vodě stabilizovaných fosfolipidy.

Schistosomiasis is a serious infectious disease that afflicts over 200 million people in tropical and subtropical regions. It is caused by Schistosoma blood flukes that live in human blood vessels and obtain nutrients from host hemoglobin, which is degraded by digestive proteases. Current therapy relies on a single drug and concern over resistance necessitates new drug development. In Schistosoma mansoni, cathepsin B1 (SmCB1) is a critical digestive protease that is a target molecule for therapeutic interventions. This thesis provides a comprehensive characterization of SmCB1 focused on structure-activity relationships and inhibitory regulation based on six crystal structures solved for SmCB1 molecular forms and complexes. SmCB1 is biosynthesized as an inactive zymogen in which the N-terminal propeptide operates as a natural intra-molecular inhibitor by blocking the active site. Detailed biochemical and structural analyses have identified a new and, so far, unique mechanism of SmCB1 zymogen activation through which the propeptide is proteolytically removed and the regulatory role of glycosaminoglycans in this process has been described. A study of SmCB1 proteolytic activity has revealed that the enzyme acts in two modes, as endopeptidase and exopeptidase, which makes it an efficient tool for host...

Frequency Domain Diffuse Optical Spectroscopy (FD-DOS) is an emerging optical technique that uses near infrared light to probe the hemodynamics of biological tissue. Compared to more common Continuous Wave (CW) methods, FD-DOS uses light that is temporally modulated on the order of MHz to quantify the absorption and scattering of tissue. FD-DOS can also be used to obtain absolute concentration of tissue chromophores such as oxy- and deoxy-hemoglobin, which allow for quantitative measurements of tissue hemodynamics. This dissertation focuses on the evolution of our lab’s custom digital FD-DOS as a platform for taking optical measurement of biological tissue for respiratory and cardiovascular applications. Several important instrumentation improvements will be reviewed that have enhanced the performance of the system while making it more portable and clinic ready. Two translational applications will be described in detail: 1) the use of high-speed FD-DOS for the non-invasive extraction of venous oxygen saturation (SvO2) and 2) the use of FD-DOS to monitor the hemodynamics of the sternocleidomastoid (SCM) muscle towards the non-invasive monitoring of patients on mechanical ventilation. The custom FD-DOS system parameters were adjusted for each application, with a focus on high speed to extract the cardiac signal for the SvO2 project, and a focus on high SNR to measure the highly absorbing SCM. Measurements on healthy volunteers and rabbits were used to assess the feasibility of using FD-DOS for these applications. Finally, preliminary work was conducted to characterize a miniature FD-DOS source and detector with the goal of moving towards a wearable version of FD-DOS. / 2022-05-15T00:00:00Z

Das akute Lungenversagen (Adult Respiratory Distress Syndrome: ARDS) stellt ein in der Intensivmedizin häufig auftretendes Krankheitsbild dar und weist trotz intensiver Bemühungen nach wie vor eine hohe Letalität auf. Ein wichtiger pathophysiologischer Faktor bei der mit dem ARDS verbundenen schweren Gasaustauschstörung ist der intrapulmonale Rechts-links-Shunt mit daraus resultierender Abnahme des Oxygenierungsindex. Um therapeutisch eine Verbesserung der Oxygenierung zu erreichen, wurde unter anderem von Gallart et al. ein Konzept entwickelt, bei dem durch den kombinierten Einsatz eines intravenös gegebenen pulmonalen Vasokonstriktors (Almitrine) und eines inhalativ gegebenen pulmonalen Vasodilatators (inhalatives Stickstoffmonoxid: iNO) die Shuntfraktion verkleinert wird (Gallart et al. 1998). Im Rahmen dieser Arbeit wurde die Kombination von iNO mit der intravenösen Gabe von zellfreiem Hämoglobin (Hemoglobin Based Oxygen Carrier, HBOC) als Vasokonstriktor am Tiermodell des akuten Lungenversagens hinsichtlich hämodynamischer Parameter und der arteriellen Oxygenierung untersucht. Die Ergebnisse wurden verglichen mit einer zweiten Versuchsgruppe, in der die Tiere lediglich iNO und Hydroxyethylstärke als Kontrollsubstanz erhielten. In Pilotversuchen wurden dafür ein Tiermodell des akuten Lungenversagens etabliert und die Auswirkungen der Gabe von HBOC bei vorbestehendem Lungenschaden untersucht. Anhand der durchgeführten Versuche konnte gezeigt werden, dass sich durch die HBOC-Gabe sowohl der systemische als auch der pulmonalarterielle Blutdruck signifikant erhöhte. Durch die zusätzliche Gabe von iNO ließ sich dieser Effekt antagonisieren. Ein additiver Effekt auf die arterielle Oxygenierung durch den kombinierten Einsatz von HBOC und iNO -im Vergleich zur alleinigen Gabe von iNO- war nachweisbar, die Unterschiede waren jedoch nicht signifikant. Weitere Untersuchungen werden zeigen müssen, ob sich dieser Effekt bei größerer Fallzahl als signifikant erweist, oder ob dieser tatsächlich nicht vorhanden sein sollte.

Diabetes mellitus is one of the most common diseases worldwide. The continued prevalence increase, together with the complexity of the disease with severe long-term complications makes efficient diagnostical and monitorial methods very important. The determination of glycated hemoglobin, HbA1c, plays an important role in both, underlying the importance of high-quality analytical instruments. Whenever a new instrument is introduced into routine clinical use an evaluation is needed. This study evaluated the agreement between the new Tosoh G11 HbA1c high performance liquid chromatography system as a replacement for the Bio-Rad D-100 at the Chromatographic Department of the Institute of Laboratory Medicine, Faculty of Medicine, University of Debrecen. In total, 66 samples were analyzed using both analyzers and a Bland-Altman comparison was performed together with a correlation study. Additionally, a linearity check, optimal error and routine error testing was carried out specifically for the Tosoh G11. The results showed high agreement between measurements, r=0.9975 (p&lt;0.001) for HbA1c mmol/mol and r=0.9971 (p&lt;0.001) for HbA1c %. High repeatability and accuracy were observed of the Tosoh G11 with the highest variation coefficient of 1.50 % and linearity r =0.9999. The conducted study supports the replacement of the Bio-Rad D-100 to the Tosoh G11. / Diabetes mellitus är en av de vanligaste världsomfattande sjukdomarna. Fortsatt prevalensökning, tillsammans med den komplexa sjukdomsbilden innefattande allvarliga långsiktiga komplikationer gör effektiva diagnostiska och övervakande metoder väldigt viktiga. Bestämning av glykerat hemoglobin, HbA1c, spelar en viktig roll i båda, vilket kräver att analysinstrument av hög kvalitet finns. När ett nytt instrument introduceras inom kliniska rutinanalyser krävs utvärdering. Denna studie utvärderade överrensstämmelsen mellan det nya Tosoh G11 HbA1c högupplösande vätskekromatografisystemet som en ersättning för Bio-Rad D-100 på den kromatografiska enheten av laboratoriemedicin på Debrecens universitet. Totalt analyserades 66 prov med respektive instrument och Bland-Altman jämförelse genomfördes tillsammans med en korrelationsstudie. Dessutom utfördes ett linjäritetstest, optimal- och rutinfeltest specifikt för Tosoh G11. Resultaten visade en hög överrensstämmelse mellan mätningarna, r=9975 (p&lt;0.001) för HbA1c mmol/mol och r =9971 (p&lt;0.001) för HbA1c %. Tosoh G11 visade hög repeterbarhet och noggrannhet, med den högsta variationskoefficient på endast 1.50 % och en linjäritet på r=0.9999. Den genomförda studien stödjer Tosoh G11 som ersättning för Bio-Rad D-100.

Bakgrund: Diabetesbörda innefattar emotionella aspekter kopplade till diabetes och är korrelerat till sämre glykemisk kontroll samt suboptimal sjukdomshantering. Diabetesbörda är ett lågt prioriterat problem i diabetesvården och det föreligger ett stort mörkertal, därtill berörs diabetesbörda sparsamt i de svenska nationella riktlinjerna för diabetesvård. Syfte: Syftet var att undersöka samband mellan diabetesbörda och glykemisk kontroll, diabetesduration samt demografisk data hos personer med Diabetes mellitus typ 1.  Metod: Kvantitativ deskriptiv tvärsnittsstudie. Totalt inkluderades 69 personer. Examensarbetet utfördes på två diabetesmottagningar i Sverige. Studiedeltagarna besvarade enkäten Swe-PAID-20 samt frågor avseende kön, ålder och diabetesduration och aktuellt HbA1c registrerades. Data analyserades med icke-parametriska metoder. Resultat: Förhöjd diabetesbörda upplevdes av 20% av studiedeltagarna och 45% rapporterade något diabetesrelaterat problem som ganska allvarligt respektive mycket allvarligt. Högt HbA1c var korrelerat med behandlingsrelaterade problem samt stödrelaterade problem. Samband mellan diabetesbörda och övriga variabler samt skillnader mellan subgrupper påvisades inte.  Slutsats: Diabetesbörda är ett relativt vanligt förekommande problem i den undersökta populationen. Högt HbA1c påvisades vara en prediktor för behandling- och stödrelaterade problem. Ökad kunskap om diabetesbörda kan bidra till ökad personcentrering i diabetesvården, minskat lidande för den enskilde individen samt en resursbesparing för samhället genom att minska risken för komplikationer. Screening av diabetesbörda hos samtliga individer med T1D kan vara av värde, då diabetesbörda inte är mer vanligt förekommande i någon specifik grupp av personer. / Background: Diabetes distress includes emotional aspects linked to diabetes and correlates to poor glycemic control and suboptimal self-management. There is many unreported cases and diabetes distress is currently a low priority problem and is sparsely addressed in the Swedish national guidelines for diabetes care. Aim: The aim was to investigate the correlation between diabetes distress and glycemic control, duration of diabetes, and demographic data in people with Diabetes mellitus type 1. Method: A quantitative descriptive cross-sectional study. A total of 69 people were included. Data was collected from two diabetes clinics in Sweden. The participants answered the Swe-PAID-20 questionnaire and questions regarding gender, age, and diabetes duration and current HbA1c was noted. Data were analyzed using non-parametric methods. Main results: Increased diabetes distress was experienced by 20% of the participants and 45% reported a diabetes-related problem as a “somewhat serious problem” or a “serious problem”. Higher HbA1c correlated with treatment-related problems as well as support-related problems. Associations between diabetes distress and other variables and differences between subgroups were not detected. Conclusion: Diabetes distress was a relatively common problem in the studied population. Elevated HbA1c values indicated treatment and support related problems. Increased knowledge about diabetes distress can contribute to a more person-centered diabetes care, reduce suffering for the individual and save resources for society by reducing the risk of complications. Screening is important as diabetes distress is not more common in any specific population and helps to identify people in need of support.

No description available.

No description available.