Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2010. / Härtill 4 uppsatser.

<p>Idag lever cirka 4 miljoner människor med hepatit C i Europa och i Sverige är det cirka 50 000. Känslan av stigma är ett problem som sjukdomen bär med sig och är en ytterligare börda för dem som är drabbade. Stigmatiseringen kan leda till sämre hälsa och livskvalité, men även till att de undviker kontakt med sjukvården. Det är viktigt för sjuksköterskan att få djupare förståelse för hur personer upplever sin sjukdom för att kunna ge en optimal vård. Syftet med studien var att belysa upplevelsen av stigmatisering hos personer med hepatit C. Författarna för föreliggande studie gjorde en litteraturstudie som baserades på 13 stycken vetenskapliga artiklar. Artiklarna granskades, bearbetades och översattes. I resultatet framkom det att personer med hepatit C blev stigmatiserade av samhället, från familj och vänner men även från sjukvården. Sjukdomen förknippades med intravenöst drogmissbruk eller andra avvikande beteenden. Bristande information och okunskap upplevdes som en av faktorerna till ett felaktigt bemötande. Konsekvenser som följde med stigmatiseringen var negativa upplevelser, såsom rädsla, ångest, känslan av att vara smittsam och smutsig samt känslan av isolering. Idag behöver vårdpersonal mer kunskap om sjukdomen och hur livssituationen påverkas för personer med hepatit C. Ämnet behöver därför belysas under utbildningar för vårdpersonal, framförallt i sjuksköterskeutbildningen. Även mer forskning behövs göras för att se samband mellan den stigmatisering som sjukdomen bär med sig och eventuell påverkan på livskvalitén och hälsan.</p>

Idag lever cirka 4 miljoner människor med hepatit C i Europa och i Sverige är det cirka 50 000. Känslan av stigma är ett problem som sjukdomen bär med sig och är en ytterligare börda för dem som är drabbade. Stigmatiseringen kan leda till sämre hälsa och livskvalité, men även till att de undviker kontakt med sjukvården. Det är viktigt för sjuksköterskan att få djupare förståelse för hur personer upplever sin sjukdom för att kunna ge en optimal vård. Syftet med studien var att belysa upplevelsen av stigmatisering hos personer med hepatit C. Författarna för föreliggande studie gjorde en litteraturstudie som baserades på 13 stycken vetenskapliga artiklar. Artiklarna granskades, bearbetades och översattes. I resultatet framkom det att personer med hepatit C blev stigmatiserade av samhället, från familj och vänner men även från sjukvården. Sjukdomen förknippades med intravenöst drogmissbruk eller andra avvikande beteenden. Bristande information och okunskap upplevdes som en av faktorerna till ett felaktigt bemötande. Konsekvenser som följde med stigmatiseringen var negativa upplevelser, såsom rädsla, ångest, känslan av att vara smittsam och smutsig samt känslan av isolering. Idag behöver vårdpersonal mer kunskap om sjukdomen och hur livssituationen påverkas för personer med hepatit C. Ämnet behöver därför belysas under utbildningar för vårdpersonal, framförallt i sjuksköterskeutbildningen. Även mer forskning behövs göras för att se samband mellan den stigmatisering som sjukdomen bär med sig och eventuell påverkan på livskvalitén och hälsan.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2010. / Härtill 4 uppsatser.

Bakgrund: Blodburna smittor är omgivna av tabu och stigma. Sjuksköterskan kan därför känna osäkerhet inför att möta denna patientgrupp, vilket kan resultera i ett dåligt bemötande från sjuksköterskan sida. Sjuksköterskan har även risk att genom en olyckshändelse i arbetet, själva bli smittade av dessa sjukdomar vilket också kan skapa osäkerhet och rädsla för att möta denna patientgrupp. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskornas upplevelse av att möta patienter med blodburna smittor. Metod: Studien var en litteraturstudie med kvalitativ ansats. Till resultatet valdes sex artiklar ut och analyserades med en innehållsanalys som var inspirerad av Graneheim och Lundmans (2004) sammanställning av innehållsanalyser. Resultat: Resultatet i litteraturstudien visar på att attityder och fördomar fortfarande förekommer, även om sjuksköterskorna är väl medvetna om hur ett patientmöte borde gå till och vad sjuksköterskan har för yrkesroll. Användning av skyddsutrustning brister vid många tillfällen på grund av att sjuksköterskor upplever tidspress av att använda dem samt att det inte alltid finns tillgängligt. Även om fördomar och attityder förekom släppte dessa känslor med tiden när sjuksköterskorna fått mer erfarenhet och kunskap om blodsmittor. Sjuksköterskorna kände då medkänsla och empati för patientgruppen.  Slutsats: Det förekommer än idag fördomar, attityder samt rädsla för patienter med blodburen smitta, även om det idag finns större medvetenhet om sjukdomarna. För att öka vårdkvaliten för patienter med blodsmittor behövs mer forskning om hur sjuksköterskor upplever mötet med denna patientgrupp.

Introduktion Ordet blodsmitta definieras av en smitta som överförs via blod, blodprodukter eller blodtillblandade kroppsvätskor. De huvudsakliga smittämnena är Hepatit B, Hepatit C och humant immunbristvirus (HIV). Många blodsmittade kan uppleva att de lever i ett stigmatiserat samhälle där de ses som smittsamma och sjuka. Samhällets stigmatisering speglas i sjukvården vilket gör att dessa patienter kan erfara särbehandling och diskriminering. Syfte Syftet var att beskriva hur patienter som bär på en blodsmitta upplever vårdpersonalens bemötande och omvårdnad. Metod För att nå fram till resultatet användes litteraturöversikt som design. 12 kvalitativa artiklar inkluderades. Resultat I resultatet framkom det att patienterna med blodsmitta upplevde sämre vårdmöten, svårighet att få rätt vård, en okunskap hos sjukvårdspersonalen och en bristande sekretess vid sjukhusbesöken. De positiva upplevelserna kunde ses vid specialistvård och när ett personcentrerat bemötande användes av sjukvårdspersonalen. Många patienter upplevde då en högre kunskap hos sjukvården vilket resulterade i mer tillit och ett bättre vårdmöte. Resultatet visade att det fanns en viss stigmatisering av blodsmittade patienter och att de var utsatta i samhället. Slutsats Studierna visade på att den vanliga hälso- och sjukvården i främst låg- och medelinkomstländer saknar tillräckligt med kunskap om blodsjukdomar vilket medför ökad stigmatisering. Ett ökat samarbete med specialistvården och en bredare kunskap om blodsmitta för professioner inom den vanliga hälso- och sjukvården skulle minska stigmatiseringen och ge en bättre vård för blodsmittade patienter.

Introduktion: HCV är en globalt utbredd virusinfektion som angriper levern och kan orsaka stort lidande för individen. Infektionen kan orsaka akuta eller kroniska tillstånd och de som infekterats löper en ökad risk att drabbas av följdsjukdomar som bland annat levercirros och levercancer. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av att leva med HCV i ett välfärdssamhälle. Metod: Studien är utformad som en litteraturstudie efter Polit och Beck (2012) niostegsmodell. Artikelsökningarna är gjorda i databaserna CINAHL, PubMed och PsykINFO. Resultatet i studien bygger på 11 vetenskapliga artiklar som granskats utifrån Polit och Becks (2012) granskningsmallar för kvalitativ respektive kvantitativ metod. Resultat: Resultatet utgörs av fem teman: Fysiska och psykiska symtoms inverkan på livskvalitet, Skiftande bemötande  inom sjukvården, Stigmatisering och rädsla för stigmatisering Stöd i mellanmänskliga relationer samt HCV innebär livsomställningar. Resultatet visar att HCV-diagnosticerade patienter upplever olika fysiska och psykiska besvär. Det framgår även att de upplever stigmatisering och diskriminering av samhället vilket har en negativ inverkan på dessa personers upplevelse av livskvalitet. Slutsats: HCV-diagnostiserade personer upplever ofta stigmatisering och diskriminering i sitt möte med sjukvården och i övriga relationer. Detta resulterar i att de undviker att söka vård och att berätta om sin diagnos, vilket leder till isolering och försämrad hälsa, både fysiskt och psykiskt.

Idag lever 130-150 miljoner människor med hepatit C vilket utgör ett globalt folkhälsoproblem. Överföring av viruset via blod med orena injektionssprutor är största smittorsaken för hepatit C. Detta har skapat en stark association mellan hepatit C och intravenöst drogmissbruk. Associationen skapar en omfattande stigmatisering och fördomsfullhet gentemot hepatit C-positiva patienter. Syftet med litteraturstudien är att belysa det vårdande mötet mellan sjuksköterskor och patienter med hepatit C. Vi har gjort en litteraturstudie baserat på åtta artiklar som varit både kvalitativa och kvantitativa. För att kunna beskriva personers erfarenheter, upplevelser samt känslor lades fokus på kvalitativa artiklar. Axelssons analysmetod valdes till analysarbetet av artiklar. De studier vi granskat visar på att fördomar hos sjuksköterskor gentemot patienter med hepatit C är vanligt förekommande på grund av bristande kunskap samt kopplingen till intravenöst drogmissbruk. Det framkommer att en ökad kunskap hos sjuksköterskan om hepatit C skapar en bättre attityd och bemötande mot patientgruppen. Ur patienternas perspektiv visar studierna på en upplevelse av brist på information, holistisk vård, förståelse och empati av sjuksköterskan i det vårdande mötet. För att minska hepatit C-positiva patienters upplevelse av stigma bör sjuksköterskan eftersträva ett vårdande möte med ett holistiskt förhållningssätt där patientens samtliga upplevelser av sjukdomen får ta plats. Det är viktigt att sjuksköterskan har en tillfredställande kunskap om hepatit C för att kunna ge adekvat information och undervisning till patienten. Mer utbildning och därmed en ökad kunskap om hepatit C hos sjuksköterskan minimerar risken att fördomar och stigmatisering påverkar det vårdande mötet.

Bakgrund: Sjuksköterskor utsätts dagligen för risken att smittas av infektionssjukdomar genom skär- och stickskador. Årligen sker två miljoner skär- och stickskador hos vårdpersonal runt omkring i världen. God arbetsteknik och basala hygienrutiner kan reducera risken för skär- och stickskador. Dock känner sjuksköterskor vanligtvis ängslan att bli smittade av hepatit-B, hepatit-C samt HIV och studier visar att det förekommer otrygghet samt ovisshet hos vårdpersonal till patienter med blodsmitta. Studier visar också att patienter med blodsmitta upplever att de blir nonchalerade samt särbehandlade då vårdpersonal känner sig osäkra samt otrygga vid omvårdnad av patienter med blodsmitta. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors upplevelser vid omvårdnad av patienter med blodsmitta. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ design grundades på åtta vetenskapliga studier. Sökningarna genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Willman, Bahtsevani, Nilsson och Sandströms mall för kvalitetsgranskning tillämpades. Graneheim och Lundmans tolkning av kvalitativ innehållsanalys har använts för att analysera resultatet. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: Ovilja att ge omvårdnad, Ont om tid, Bristande tillämpning av skyddsredskap, Risk för smitta samt Brist på enhetlig omvårdnad. Sjuksköterskorna upplevde ovilja att ge omvårdnad till blodsmittade patienter, bland annat på grund av deras sexuella läggning. På grund av många krav i arbetet, som exempelvis ökat ansvar, upplevde sjuksköterskorna belastning och stress. Av denna anledning ansåg sjuksköterskorna att patienterna erhöll bristfällig omvårdnad. Sjuksköterskorna upplevde att säkerhetsrutiner inte tillämpades vilket medförde att omvårdnaden inte genomfördes på adekvat vis. Sjuksköterskorna upplevde även ängslan att bli smittade av patienterna. Dock menade sjuksköterskorna att patienter ska få lika omvårdnad och bemötande, oavsett diagnos. Slutsats: Med utgångspunkt i ovilja att ge omvårdnad och brist på enhetlig omvårdnad finns det stor risk att sjuksköterskor bemöter patienter med blodsmitta annorlunda. Det är av stor vikt att sjuksköterskor erhåller mer stöd och utbildning om blodsmitta, detta för att patienter inte ska få bristfällig omvårdnad eller ta med sig dåliga erfarenheter från den omvårdnad de fått. Genom att erhålla stöd och utbildning kan sjuksköterskor troligen få ett nytt perspektiv på omvårdnad vid blodsmitta.