Undervisningen i skolan kan vara utformad på många olika sätt. I vissa fall fungerar läromedel som grunden i undervisningen, i andra fall används läromedel som endast en utgångspunkt vars kärna fördjupas med andra användbara medel. Var man än placerar läromedlets position inom klassrummets ramar är dess användning närvarande på ett eller annat sätt. Det finns därmed ett stort antal elever i den svenska skolan som kommer i kontakt med lärobokstexter. Kunskapsinhämtningen som eleverna gör ger dem perspektiv på vår omvärld. Vilka dessa perspektiv blir beror på hur läroboksförfattarna väljer att utforma sina texter. De svenska läroplanerna förespråkar en tolerant och allsidig undervisning. Den kunskap som finns att hämta i läromedel bör därmed också följa samma linje. I denna studie undersöks läromedlens innehåll inom religionsämnet, riktade till gymnasiet, med en avgränsning till hinduism. Fokus riktas mot huruvida beskrivningarna är värderande eller allsidiga. Detta innehåll ställs också i jämförelse med läroplaners riktlinjer för skolans verksamhet. Med hjälp av en diskursanalytisk utgångspunkt har resultatet visat att de undersökta läromedlen över tid har förändrats till innehållet. Beskrivningar med fokus på jämförelser mellan hinduism och ”vi i västerlandet” har övergått till att fler paralleller istället dras globalt där läromedelsförfattarna försöker hitta likheter. Dessa förändringar har också visat på att läroplanerna tagits i beaktande av läromedelsförfattarna vilket har resulterat i att innehållet i läromedlen över tid hamnat alltmer i linje med läroplanerna. Utifrån dessa resultat dras slutsatsen att lärare behöver vara medvetna om att läromedel inte alltid visar en allsidig version av de kunskaper som finns. Med denna insikt kan läraren utveckla sin undervisning genom att visa på fler perspektiv och på så vis också utveckla sina elevers kunskaper och vyer.

Thesis (M.T.S.)--Catholic Theological Union at Chicago, 1990. / Vita. Includes bibliographical references (leaves 160-165).

Thesis (D. Min.)--Western Conservative Baptist Seminary, 1985. / Typescript. Includes bibliographical references (leaves 105-107).

Thesis (M.A.)--University of Hong Kong, 1999. / Includes bibliographical references (leaves 56-57).

Thesis (D. Min.)--Western Conservative Baptist Seminary, 1985. / Typescript. Includes bibliographical references (leaves 105-107).

Thesis (M.A.)--University of Hong Kong, 1999. / Includes bibliographical references (leaves 56-57). Also available in print.

On basic energy in the psycho-yogic nervous complex known as kundalini. / Includes bibliographical references.

Inaugural-Dissertation--Christian-Albrechts-Universität (Kiel). / Includes bibliographical references.

This study explores regionally based perspectives on the broader nation-wide phenomena of the politicisation of Hinduism (Hindutva) in historical and contemporary times (van der Veer 1987; Basu et al 1993; Pandey 1993; Jaffrelot 1996). However, in contrast to these works, my focus is on the extent to which an annual religious festival, the Ganapati utsava, has been effected by the wider socio-political terrain in the cities of Mumbai and Pune, Maharashtra. The Ganapati utsava is a discursive arena for mutually reliant activities of a devotional, artistic, entertaining, and socio-political nature. The intertwining of the various constituent elements sustain and accentuate each other in the performative milieux of the festival, yet also lie outside of totalising political schemas. I note that the festival has become a site for the hegemonic strategies of several political parties, and sponsored media competitions who all vie for supremacy in the festive context. As a result, the festival represents an uneven field of consent and contestation (Laclau and Mouflfe 1985). The history, and contemporary praxis of the festival necessitates a consideration of the movement of nationalism(s) for which the festival played a significant part, particularly under the auspices of Bal Gangadhar Tilak since the 1890s. I propose that the efficacy of nationalism as a hegemonic strategy relies as much on public performative events, as on constitutional politics and social structures (eg. Gellner 1983), or on the print media, such as newspapers and novels (eg. Anderson 1983). By integrating Habermas' views on the 'public sphere' (Habermas 1991) and perspectives on public rituals or 'public arenas' (Freitag 1989), the study notes the interactive potency of both collective gatherings and media forms as sites for variant nationalist strategies. Mandap (shrine) tableaux, in particular, are considered as performative loci for socio-political variables, particularly in their audio-taped narratives and visualisation of versions of the nation.

No description available.