No description available.

Bakgrund: Humor spelar en betydande roll i mänskligt liv genom att generera glädje, bygga relationer och minska stress, särskilt inom hälso- och sjukvården där personcentrerad vård betonas för att säkerställa god vård. Forskning visar att humor och skratt hjälper relationen mellan sjuksköterskor och patienter. Personcentrerad omvårdnad kan förbättras genom användningen av humor för att etablera starka vårdrelationer och främja positiva känslor hos patienter men det finns även risker med humor. Syfte: Syftet är att beskriva användning av humor i möten mellan sjuksköterskor och patienter i öppen- och slutenvård. Metod: Genom att göra en kvalitativ litteraturöversikt sammanfattades nuvarande forskning kring aktuellt ämne. Fribergs fem-stegsmodell användes för att analysera insamlade data från valda artiklar. Etiskt ställningstagande gjordes i förhållande till deltagarna i studien i form av att artiklar skulle vara peer reviewed.   Resultat: Fyra huvudkategorier framkom tydligt under bearbetning av den insamlade datan. Utifrån huvudkategorierna framkom att humor ofta används som hanteringsstrategi samt som ett sätt att forma relationer. Det framgick även att humorns form och tonfall var viktig för både sjuksköterskor och patienter. Det sista huvudfyndet visade på kopplingen mellan humor, maktrelationer och könsskillnader inom sjukvården. Slutsats: Sjuksköterskors anpassning samt personcentrerat tillvägagångsätt är avgörande för partnerskapet, medan hinder som uppfattningar om lämplig humor, stress och maktrelationer har en negativ inverkan på vårdrelationen. Patienter uttryckte att humor bör anpassas till deras specifika situation. Humor är fördelaktigt när den används med känslighet och efter etablerat förtroende men kräver noggrann bedömning och rätt timing. / Background: Humor plays a significant role in human life by generating joy, building relationships, and reducing stress, especially in healthcare where person-centered care is emphasized to ensure quality care. Research indicates that humor and laughter contribute to the therapeutic relationship between nurses and patients. Person-centered care can be improved through the use of humor to establish strong care relationships and promote positive emotions in patients, but there are also risks associated with humor. Aim: The purpose is to describe the use of humor in interactions between nurses and patients in both outpatient and inpatient care Method: A qualitative literature review was conducted to summarize current research on the topic. Friberg's five-step model was used to analyze collected data from selected articles. Ethical considerations were made for the study participants, ensuring that all articles were peer-reviewed. Results: Four main categories emerged clearly during the processing of the collected data. Based on the main themes, it was evident that humor is often used as a coping strategy and as a means of shaping relationships. It was found that the form and emphasis of humor were crucial for therapeutic benefits for both nurses and patients. The final main finding discusses the connection between humor, power dynamics, and gender differences within healthcare. Conclusion: The adaptation and person-centered approach of nurses are crucial for the therapeutic partnership, while obstacles such as perceptions of appropriate humor, stress, and power dynamics have a negative impact on the care relationship. Patients expressed that humor should be tailored to their specific situation. Humor is beneficial when used with sensitivity and after establishing trust, but it requires careful assessment and proper timing.

Bakgrund:Humor är socialt konstruerat och ett individuellt fenomen. Det har både psykisk och fysisk inverkan på människan. Humor är ett medel för kommunikation mellan individer, och bör användas med stort hänsynstagande för människors olika bakgrund. Målet inom omvårdnad är att främja hälsa och förebygga sjukdom, användningen av humor kan vara ett medel för att uppnå detta inom vården. Syftet med litteraturstudien var att belysa patienters och sjuksköterskors upplevelse av humorns betydelse och användning i vården. Metod:Litteraturstudien har genomförts med inspiration av "innehållsanalys". Med hjälp av denna metod granskades nio kvalitativa artiklar. Resultat:Genomgång och analys av funnen litteratur mynnade ut i sex teman; humor avdramatiserar, humor distraherar, humor som hanteringsstrategi, humor förstärker relationer, humor kan främja gemenskap och humor kan såra. Varje tema har behandlats utifrån både patient- och sjuksköterskeperspektiv så långt det varit möjligt. Konklusion: Humor kan användas för att förstärka mänskliga relationer. Det bidrar till en god stämning och öppnar lättare upp för samspel mellan människor. Hur det används på rätt sätt är svårt att beskriva, då det är synnerligen individuellt. Det enda restriktioner vi funnit är att det inte passar i alla situationer och att det inte kan riktas till vilken person som helst.

Humor ingår i kategorin kommunikation som är viktig i omvårdnadsprocessen. Definiera humor kan vara svårt och i studien definieras humor som en karaktärsegenskap där individen har ett sinne för det roliga och syftet är att bjuda in till skratt. Humor är personligt och kan ses som ett universellt språk. En produkt av humor är skratt som har många positiva fysiologiska effekter i kroppen. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av humor i vården. Metod: En allmän litteraturöversikt med utgångspunkt i kvalitativa artiklar gjordes. Artiklarna hittades i omvårdnadsinriktade databaser. För att svara på syftet identifierades 16 artiklar. En induktiv analys genomfördes för att skapa en ny helhet. Resultat: De tre centrala fynden som identifierades var: humor förbättrade omvårdnaden, humor underlättade och påverkade relationen och humor användes som lindring. Slutsats: Rätt användning av humor förbättrar livskvalitén för patienter och kan användas som ett hjälpmedel genom sin sjukdom eller skada. Humor hjälper till att skapa och stärka relationer. Eftersom en exakt definition av humor saknas är det svårt att mäta och undersöka. Fler grundliga studier behövs.

Introduktion En tvåvägskommunikation i omvårdnaden är viktig och kan genom humor underlättas. Forskningen pågår kontinuerligt om hur humor kan implementeras i omvårdnadsarbetet mellan sjuksköterskor och patienter. Syftet med litteraturstudien var att belysa användandet av humor ur både patient- och sjuksköterskeperspektiv.Metod Forskningen gjordes som en litteraturstudie där 12 vetenskapliga artiklar från Cinahl och PubMed användes, dessa valdes ut efter en kvalitetsgranskning från SBU. Sökorden var; ”Wit and humor”, ”Wit and humor as topic”, Humor, Patients, Nursing samt ”Laugther therapy”. Resultat Efter granskningen av de vetenskapliga artiklarna framkom fem kategorier; Möjligheterna med att använda humor i omvårdnaden, Riskerna med att använda humor i omvårdnaden, Humorns inverkan på patienters hälsa, Skillnader mellan manlig och kvinnlig humor samt Kulturella skillnader i användandet av humor. Humor i omvårdnaden talar för att det kan skapa en mer öppen och ärlig relation. Humor kan implementeras i kommunikationen mellan sjuksköterskor och patienter men bör användas på ett professionellt sätt och med omtänksamhet då alla individer är olika och humor kan uppfattas på olika sätt. Slutsats Humor skapar en bra relation om den används på ett professionellt sätt och med försiktighet. Genom att använda humor kan detta skapa en positiv tillvaro för både sjuksköterska och patient.

Appreciation of humor is generally accepted as being a unique aspect of human personality. Yet, despite its prominence in everyday situations, it remains a relatively unexplored area of scientific investigation. The present study has a twofold purpose: (1) an examination of the relationship of "sense of humor" to neurosis in a relatively normal population and, (2) an exploratory investigation of the type of parent-child relationship which fosters a particular mode of response to humor. As a result of the methods used to explore these areas, a third area for study was available to the investigator. That was the examination of the type of parent-child relationship perceived by the subject and the subsequent development or absence of neurosis.

<p>Osnovno pitanje ovog istraživanja se može formulisati na sledeći način: da li adolescenti sa izraženim smislom za humor ispoljavaju i vi&scaron;i nivo subjektivnog blagostanja? Smisao za humor je određen kao klaster osobina koji obuhvata karakteristike koje se tiču individualnih razlika u pona&scaron;anjima vezanim za humor kao &scaron;to su produkcija humora, razumevanje i doživljavanje humora važnim (engl. humor appreciation; Martin, 1998; Ruch &amp; Hofmann, 2012). Subjektivno blagostanje je definisano preko tripartitnog Dinerovog modela subjektivnog blagostanja i to kroz: često doživljavanje pozitivnog afekta, retko doživljavanje negativnog afekta i zadovoljstvo životom (Diener, 1984; 2012). Ovim istraživanjem je ispitivano kakva je povezanost između smisla za humor i indikatora subjektivnog blagostanja i da li na tu vezu utiču stilovi humora i osobine ličnosti. Takođe, ispitivana je i moderatorska uloga smisla za humor na povezanost između broja negativnih životnih događaja i subjektivnog blagostanja. U istraživanju su kao mera smisla za humor kori&scaron;ćene samoprocena i procena od strane drugih. Činjenica da humor predstavlja izuzetno poželjnu karakteristiku u okviru self koncepta i da većina ljudi veruje da je njihov smisao za humor u najmanju ruku prosečne vrednosti (Allport, 1961; Lefcourt &amp; Martin, 1986) navela je na odluku o kori&scaron;ćenju dva načina procene. Takođe, različiti autori ukazuju na socijalnu prirodu smisla za humor kao i na to da se najče&scaron;će javlja<br />spontano u interpersonalnim relacijama (npr. Martin, 1998). Istraživanje je sprovedeno na uzorku srednjo&scaron;kolaca (357 devojaka i 172 mladića). Prosečna starost uzorka iznosi 17.36 (SD = .64), raspon godina od 15 do 20. Na osnovu spiskova sa imenima učenika iz svih razreda, koji su prikupljeni uz pomoć &scaron;kolskih psihologa, pristupljeno je sastavljanju Skale procene smisla za humor (SzH). Svaki učenik je u okviru svoje baterije testova popunjavao SzH skalu sastavljenu od imena svih učenika njegovog razreda i četvorostepene skale procene. U okviru pomenute skale, svaki učenik je procenjivao i stepen svog smisla za humor. Od instrumenata, uz SzH skalu, kori&scaron;ćeni su: Satisfaction with Life Scale (SWLS; Diener, Emmons, Larsen, &amp; Griffin, 1985); Scale of Positive and Negative Experience (SPANE; Diener et al., 2009); Humor Style Questionnaire (HSQ; Martin et al., 2003); Big Five Inventory (BFI; John &amp; Srivastava, 1999); Skala depresivnosti, preuzeta iz Depression, Anxiety and Stress Scale (DASS-21; Lovibond &amp; Lovibond, 1995) i Serbian Life Events Check-List-Adolescent Form (SLEC-AF; Gavrilov-Jerković, Jovanović, Žuljević, &amp; Brdarić, 2012). Rezultati istraživanja su pokazali da postoji pozitivna povezanost između smisla za humor i subjektivnog blagostanja, da samoporažavajući stil umanjuje jačinu date povezanosti, da ekstraverzija i savesnost pojačavaju njihovu povezanost, dok otvorenost umanjuje jačinu date povezanosti. Takođe je utvrđeno je da samopomažući stil humora predstavlja značajan protektivan činilac u relaciji između broja negativnih životnih događaja i subjektivnog blagostanja. Dodatno, nalazi su ukazali na jaču povezanost smisla za humor sa indikatorima blagostanja kada je kao mera kori&scaron;ćena procena od strane drugih. U teorijskom smislu, dobijeni rezultati pomažu obja&scaron;njenju nedosledne uloge smisla za humor u subjektivnom blagostanju. Sa praktičnog stanovi&scaron;ta, nalazi dobijeni u ovom istraživanju mogu pomoći unapređenju programa vezanih za razvoj strategija prevladavanja i jačanju psiholo&scaron;kih resursa pojedinca.</p>

Kelly Gangeness Le’s poetry manuscript focuses on paradoxical values concerning horror and humor paired with family and isolation. With the aesthetic approach that poetry ought to resemble the emotional intensity of music, Le strives for animated language. Her influences come from coarse, post-hardcore music and Lucie Brock-Broido’s scholarly yet brutal poetry. Thus she negotiates between lowbrow and literary dynamics. Family; Horror; Humor; Dissonance

Thesis (Ph. D.)--Ohio State University, 1974. / Includes bibliographical references (leaves 176-185). Available online via OhioLINK's ETD Center.

The purpose of this study is to illustrate teacher humor by critically examining it from an interpersonal- and humor communicative-perspective; and to discuss teacher interpersonal humor communication-skills in relation to the Swedish high school curriculum, collegial relationships and pedagogical aspects. The study’s empiric material consists of semi-structured interviews with six high school-teachers currently working at the same school, but of different age and gender. The interviews indicate that the informants all have developed humor competence, an interpersonal communicative-skill that allows them to use humor efficiently. Moreover, the result demonstrates that the teachers have various humor approaches but that they all use humor in the classroom for much of the same reasons. Overall they identify the social function of humor as most important; humor as an approach to facilitate relationship building in the classroom. Furthermore they use humor to inspire the subjects at hand, as a part of the actual subject teaching, and to interact with colleagues on different levels. In this study it is suggested that teachers´ humor competence embraces a purely pedagogical dimension; thus it can also be viewed from a strictly professional standpoint. It is implied that the professional/pedagogical dimension of their humor competence allows teachers to essentially control the classroom activity. In addition it is also suggested that teachers´ professional humor competence is an important factor for developing humor competence in students; something that can be viewed as an important part of curricular objectives to give students a rounded education and in doing so preparing them for working life.