Syftet med denna studie är att undersöka hur elever inom specialidrottsutbildningen med ishockey som inriktning, värderar sin elitsatsning i relation till sin studiegång. Utifrån en kvalitativ forskningsmetod har sex gymnasieelever intervjuats. Kodningen av intervjun skedde enligt Hjerm, Lindgren och Nilssons trestegsmetod. Sedan har materialet analyserats utifrån Stambulova, Engström, Franck, och Linnérs (2013) och Stambulova och Wyllemans (2015), holistiska idrottspsykologiska modeller för dubbla karriärer, som bygger på att hitta hållbara utvecklingsanpassningar för unga idrottare i deras strävan att nå eliten. Resultatet visar att eleverna i studien har tendenser till att planera kortsiktigt och inte se bortom horisonten på det som komma skall. Vissa av eleverna saknar även ett stödsystem i skolan, vilket påverkar dem negativt då fokus mellan elitsatsningen och studierna blir obalanserad. Vidare visar studien att ett starkt socialt stöd spelar en stor vikt i elevernas liv och motverkar skolans brister. Generellt har även resultaten från studien visat att det finns en viss skillnad i resonemangen hos elever som studerar sitt första år kontra de elever som är inne på år tre och sista terminen på gymnasiet. De elever som studerar sitt avslutande år på gymnasiet har börjat fundera mer på sin framtid efter utbildningen och vad den övergångsfasen kommer att innebära. Ishockeyn är inte en lika hög prioritering i vissa fall, och detta skapar en form av tomhet hos vissa respondenter. Eleverna som är i början på sin gymnasiekarriär visar däremot inga sådana tendenser utan är fullt fokuserade på att uppnå sina mål och har svårt att föreställa sig en alternativ karriär utanför ishockeyn.