More and more local governments (municipalities and county councils) include the indirect climate impacts of consumption in their environmental work. Life Cycle Assessment (LCA) is an established tool for inventorying both direct and indirect impacts of a product or service, but when the climate impact of an entire organization's consumption of products and services is of interest, the inventory of data can easily become excessive. Through the years, various methods for enabling life cycle inventory on the organizational level have been developed. Hybrid-LCA is one of them where the term "hybrid" comes from that the method combines a so-called bottom up with a top down approach of the data inventory. The practical application of hybrid-LCA and the usefulness of the assessment results for local governments are not self-evident. This study aims to investigate the practical application of hybrid-LCA as a tool for inventorying climate impact for municipalities’ and county councils’ consumption. The purpose includes identifying the challenges associated with the practical procedure when conducting a hybrid-LCA and evaluating the inventory results’ usefulness in municipalities and county councils’ climate work. The results of the study are based on semi-structured interviews, a case study in which hybrid LCA is applied and a workshop where the case study is evaluated. The results show that the hybrid-LCA enables both a holistic approach to the climate impact and a level of detail for selected areas, making it possible to prioritize areas and identify measures to reduce the climate impact from consumption. The main challenges that arise in the practical procedure of the hybrid-LCA are associated with inventory and verification of foreground data and matching purchases of product groups to standardized classifications. To simplify the execution, increase transparency and facilitate monitoring, local governments are recommended to investigate the possibility of coordinating purchasing system and labeling product groups, in accordance with standardized classifications. It is also recommended to request information about a products weight and material content from suppliers. The uncertainties associated with the outcome of a hybrid-LCA are and remain large, therefore it is important that the results are communicated in terms of potential environmental impacts.

Att kunna mäta vår materialanvändning är centralt i omställningen till ett resurseffektivare samhälle och en cirkulär ekonomi. Inom EU används Domestic Material Consumption (DMC) som indikator för materialanvändning. Den beräknas genom att addera de material som ett land utvinner, plus de material som importeras, minus de material som exporteras. Det finns kritik mot DMC då den endast tar hänsyn till vikten på import- och exportprodukter då de korsar landsgränsen. DMC inkluderar inte de uppströms material som gått åt för att producera en produkt, men som inte syns i slutprodukten (den så kallade materialryggsäcken).   Den ökade globaliseringen har för många länder lett till en förflyttning av produktion utomlands, och för att beräkna dessa länders totala materialanvändning krävs det att hänsyn tas till importerade och exporterade produkters materialryggsäck. Raw Material Consumption (RMC) är en indikator som tar hänsyn till materialryggsäcken, men den har idag ingen standardiserad beräkningsmetod. Både RMC och DMC används inom Agenda 2030 för att följa upp FN:s hållbarhetsmål 12 ”Hållbar konsumtion och produktion”, samt hållbarhetsmål 8 ”Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt”. Endast DMC används idag inom EU.   Syftet med projektet var att beräkna Sveriges materialanvändning med hjälp av indikatorn Raw Material Consumption (RMC), samt att identifiera styrkor och svagheter hos RMC. Eurostats RME-verktyg användes för att beräkna RMC. Enligt RMC ökade Sveriges totala materialanvändning från 198 miljoner ton råmaterialekvivalenter (RME) år 2008, till 221 miljoner ton RME år 2015, motsvarande 21,4 ton RME per capita 2008 till 22,6 ton RME per capita 2015. Resultaten jämfördes med resultat för Sveriges DMC som Statistiska Centralbyrån tagit fram. RMC och DMC gav liknande resultat för Sveriges totala materialanvändning. Detta tros bero på att materialryggsäcken för den svenska importen är ungefär lika stor som för exporten och att den största materialkategorin, icke-metalliska mineraler, utgör en liten del av vår handelsbalans och därför inte påverkas i någon större utsträckning när importerade och exporterade produkters materialryggsäck inkluderas. På materialkategorinivå är dock skillnaderna mellan RMC och DMC större.   Resultat från Eurostats RME-verktyg som tagits fram i denna studie, har jämförts med resultat som OECD och UNEP tagit fram för Sveriges RMC. De har använt en annan beräkningsmetod än den RME-verktyget tillämpar. Skillnaden i total RMC för de olika beräkningsmetoderna är mellan 11 % och 22 %. På materialkategorinivå är skillnaderna större, över 50 % för fossila bränslen exempelvis. Liknande resultat har påvisats i en studie som jämförde Österrikes RMC för år 2007 med olika beräkningsmetoder.   Både DMC och RMC kan användas som indikatorer för resurseffektivitet och cirkulär ekonomi, men vid jämförelse mellan länder är RMC teoretiskt en mer lämplig indikator. Detta eftersom många länder idag har flyttat stora delar av sin produktion utomlands, och DMC därför riskerar att ge en skev bild över resurseffektivitet och frikoppling, när materialryggsäcken inte inkluderas. / Being able to measure the amount of materials used in society, is central in the transition to a resource-efficient and circular economy. Within the EU, Domestic Material Consumption (DMC) is currently used as indicator for material use. It is calculated by adding the materials that a country extracts, plus the materials imported, minus the materials being exported. There is criticism of DMC, as a measure, since it only considers the weight of imported and exported goods when they cross the country border. It does not consider the upstream materials needed to produce a product, which are not represented in the final product (the so-called material backpack). Globalisation has led to a geographical disconnection in production and consumption, and to consider net-importing countries’ total material consumption, it is necessary to include traded product’s material backpack. Raw Material Consumption (RMC) considers the material backpack, but is currently without a standardised calculation method. Both RMC and DMC are used in Agenda 2030 to follow up the UN Sustainability Development Goal 12 "Sustainable Consumption and Production", as well as Goal 8 "Decent Work Conditions and Economic Growth". Only DMC is used today in the EU.   The aim of this project was to calculate Sweden’s material consumption, using the indicator Raw Material Consumption (RMC), as well as identifying strengths and weaknesses of RMC. For calculating RMC, Eurostat’s RME-tool has been used. According to RMC, Sweden's total material usage increased from 2008 when it amounted to 198 million tonnes of raw material equivalents (RME), to 221 million tonnes RME in 2015. There has also been an increase per capita: 21,4 RME per capita in 2008 to 22,6 RME per capita in 2015. These results have been compared with the results for Sweden's DMC, calculated by SCB. RMC and DMC gave similar results for Sweden's total material consumption. This is believed to be due to the similar size of the material backpack of imports and exports. Another reason is believed to be due to Sweden’s largest material category, non-metallic minerals, is a small part of our trade balance, and therefore is not affected when the material backpack is included. At the material category level, however, the differences between RMC and DMC are greater.   Results from Eurostat's RME tool, calculated in this study, have been compared with results presented by the OECD and UNEP. They have used a different calculation method for Sweden’s RMC than the RME tool applies. The difference in total RMC for different calculation methods is between 11 % and 22 %. At material category level, the differences are greater, more than 50 % for fossil fuels, for example. Similar results have been presented in a study over Austria's RMC for the year 2007, using different calculation methods.   Both DMC and RMC can be used as policy-support for resource efficiency, but RMC is theoretically a more suitable indicator for comparison of countries. This is since many countries today have moved a significant share of their production abroad, and DMC therefore risks displaying a false perception of resource efficiency and decoupling, when the material backpack is not included.

Consumption-based environmental impact trends for the Swedish economy have been generated and analysed in order to determine their levels compared to official production-based data, and to determine whether or not the Swedish economy has decoupled growth in domestic final demand from worldwide environmental impact. Three energy resources (oil, coal and gas use, as well as their aggregate fossil fuel use) and seven emissions (CO2, CH4, N2O, SO2, NOx, CO and NMVOC, as well as the aggregate CO2 equivalents) were studied. An augmented single-regional input–output model has been deployed, with world average energy and emission intensities used for products produced abroad. A new method for updating input–output tables for years missing official input–output tables, was also developed. For each of the resources and the emissions, two time series were generated based on two different revisions of Swedish national accounts data, one for the period 1993–2003, the other for the period 2000–2005. The analysis uses a recently revised time series of environmental data from the Swedish environmental accounts, as well as recently published global environmental data from the IEA and from the EDGAR emissions database (all data from 2010 or later). An index decomposition analysis was also performed to detect the various components of the time series. For fossil fuels consumption-based data don't differ much from production-based data in total. For the greenhouse gases there is a clear increase (CO2eq emissions increase approximately 20 % from 1993–2005, mainly driven by an increase in CH4 emissions), resulting from increased emissions abroad due to the increased demand for imported products. This suggests Sweden has not decoupled economic growth from increasing greenhouse gas emissions – contrary to what the slightly decreasing official production-based UNFCCC data say. For the precursor gases (SO2, NOx, CO and NMVOC), emissions are generally decreasing, with the exception of SO2 and NOx which increase in the second time series. For all emissions studied, consumption-based data lie at much higher levels than the official production-based UNFCCC data. However, further research is needed regarding the resolution of the data of the energy use and the emissions generated abroad by the Swedish domestic final demand. Also, extension of the time series and of the environmental parameters to such things as material use is needed to find out with more certainty to what extent Swedish growth has been sustainable or not. / I den här studien har konsumtionsbaserade tidsserier på svensk fossilbränsleanvändning och på svenska utsläpp av luftföroreningar tagits fram i avsikt att jämföra dessa med de officiella produktionsbaserade tidsserierna. Syftet har varit att avgöra om det svenska samhällets påverkan på resurser och miljö ur ett konsumtionsperspektiv har minskat eller ökat över tiden, och framförallt om en frikoppling har skett mellan den svenska ekonomiska tillväxten och den påverkan Sverige har på miljön i Sverige och utomlands. Tre fossila bränslen (olja, kol, gas samt aggregatet fossila bränslen) och sju luftföroreningar (CO2, CH4, N2O, SO2, NOx, CO och NMVOC samt aggregatet CO2-ekvivalenter) har analyserats. En enkelregional input–output-modell har tagits fram, utökad med globala medelintensiteter för den produktion som sker utanför Sverige. En ny metod har också utvecklats för att generera input–output-tabeller för år där officiella sådana tabeller saknas. För samtliga energiresurser och luftföroreningar, upprättades två stycken tidsserier, baserat på två olika revisioner av ekonomiska data från nationalräkenskaperna. Den första tidsserien täcker åren 1993–2003, och den andra åren 2000–2005. Miljödata togs från nyligen reviderade tidsserier från de svenska miljöräkenskaperna samt från IEA och den internationella luftföroreningsdatabasen EDGAR (alla data reviderade 2010 eller senare). En komponentanalys utfördes också, för att identifiera olika bidragande komponenter i tidsserierna. Vad gäller fossila bränslen i sin helhet, uppstår ingen markant skillnad mellan konsumtionsbaserade och produktionsbaserade data. Vad gäller växthusgaserna kan en klar ökning urskiljas (20 procents ökning av CO2-ekvivalenter mellan 1993–2005; CH4-utsläppen har där bidragit mest), vilket beror på stigande utsläpp utomlands orsakade av ökad efterfrågan på importerade produkter. Detta antyder att den svenska tillväxten ännu inte frikopplats från ökade utsläpp av växthusgaser, vilket står i motsats till den minskning i utsläpp som de officiella produktionsbaserade siffrorna från UNFCCC-rapporteringen redovisar. För övriga luftföroreningar (SO2, NOx, CO och NMVOC), sker i allmänhet en minskning, förutom för SO2 och NOx som ökar i den andra tidsserien. Samtliga luftföroreningar ligger vidare på en betydligt högre nivå jämfört med UNFCCC-rapporteringen. Mer detaljerade studier behövs dock på den energiförbrukning och de utsläpp som svensk slutlig användning för med sig utomlands. Tidsserierna behöver också förlängas och fler miljövariabler som t.ex. materialanvändningen behöver studeras för att kunna dra säkrare slutsatser kring i vilken utsträckning som den svenska tillväxten har varit hållbar eller ej.