Global raw material extraction has accelerated since the 1950s, causing resource depletion, ecosystem degra- dation, pollution, and climate change. To reduce such impacts, the economic drivers of material use must be addressed. Although economic growth often drives material use to increase, this increase can be counter- acted by dematerialization. This study explores whether dematerialization can achieve sustainable material footprints in Sweden by 2050, considering different scenarios of economic growth. Environmentally extended multi-regional input-output analysis was used to calculate the Swedish material footprint from 1995 to 2011. Structural decomposition analysis was used to quantify how much dematerialization, economic growth, con- sumption and trade patterns, and population drove the changes in the material footprint. Based on previous literature, 6 tons of materials per person was used as a sustainability target in three backcasting scenarios, reflecting degrowth, growth, and growth with ambitious shifts towards less material intensive consumption and trade patterns, respectively. The Swedish material footprint increased from 211 to 279 Mt from 1995 to 2011. While relative dematerialization did occur, economic growth caused material use to grow. If the economy degrows, the 2050 target can be reached with dematerialization rates of 0.7 times the previous rates. To reach the target under continued economic growth, dematerialization rates must increase by a factor of 1.8-2.7, depending on the extent of shifts to less material intensive consumption and trade patterns. Although further research is needed to examine whether such unprecedented rates of dematerialization are feasible, the results suggest that degrowth must be considered. / Råvaruutvinningen i världen har ökat kraftigt sedan 1950-talet, vilket leder till resursbrist, degraderade ekosystem, föroreningar och klimatförändringar. För att minska den miljöpåverkan behöver drivkrafterna bakom samhällets materialanvändning angripas. Ekonomisk tillväxt driver på råvaruutvinningen, men resurseffektivisering kan minska den. Den här studien undersöker hur resurseffektivisering,dematerialization på engelska, kan uppnå en hållbar materialanvändning i Sverige 2050, beroende på hur den ekonomiska tillväxten utvecklas. Data på nationella och internationella ekonomiska flöden och deras miljöeffekter, environmentally extended multi-regional input-output data på engelska, användes för att räkna ut Sveriges materialanvändning ur ett konsumtionsperspektiv från 1995 till 2011. Strukturell dekomponering användes för att kvantifiera hur mycket resurseffektivisering, ekonomisk tillväxt, konsumtions- och handelsmönster och befolkningsstorlek drev förändringarna i materialanvändningen. Baserat på den befintliga litteraturen användes 6 ton material per person som ett hållbarhetsmål i tre scenarier, som representerade nerväxt, tillväxt och tillväxt där konsumtionen samtidigt blir mindre materialintensiv. Den svenska materialanvändningen ökade från 211 till 279 Mt mellan 1995 och 2011. En viss resurseffektivisering skedde under perioden, men den ekonomiska tillväxten bidrog till att materialanvändningen ändå ökade. Om ekonomins storlek minskar kan hållbarhetsmålet nås 2050 med en resurseffektiviseringstakt som är 0,7 gånger takten från 1995 till 2011. För att nå målet med ekonomisk tillväxt behöver takten i resurseffektiviseringen öka med en faktor mellan 1,8 och 2,7, beroende på hur stora skiftena till mindre materialintensiva konsumtions- och handelsmönster är. Mer forsknings behövs för att undersöka huruvida en så snabb resurseffektiviseringstakt är realistisk, men resultaten visar att nerväxt kan vara ett alternativ.

Climate change is described as the greatest security challenge of our time. Climate-related events do not only run the risk of damaging the environment we depend on, but also risk undermining our political, economic and social systems.The European Union is an influential player and key actor in the fight against climate change and has in recent years adopted a number of ambitious initiatives. In December 2019, the European Union launched The European Green Deal, with the objective of making Europe a carbon-neutral continent by 2050. In June 2021, the first European Climate Law came into force, which incorporates the goal of a carbon-neutral continent by 2050 into European legislation. This thesis aims to examine to what extent the EU’s new climate policy is based on Green Growth Theory and what consequences this can have for security policy. The core of Green Growth Theory is the belief that economic growth is, or can be made, compatible with the ecology of our planet. However, the Green Growth Theory has been criticized by several researchers for lacking empirical evidence. This thesis finds that the EU’s climate policy is to a large part based on Green Growth Theory. Paradoxically, this causes both security and insecurity for the European Union. Economic and geopolitical security is sustained by continued economic growth creating competitiveness in the global arena. Nevertheless, environmental insecurity is triggered as the new climate policy is based on a theory that lacks empirical evidence, prioritizes economic growth and measures success in measures that disregard a sizeable part of the total emissions.

In the climate change discussion, there is a broad consensus about the importance of support from the financial industry when it comes to supporting changes towards a more sustainable society. However, investments in the society supporting a transition towards a low-carbon economy are still waiting to become unlocked. This thesis aims to provide an understanding of a possible sustainability transition towards a low-carbon economy within the Swedish financial industry. To fully understand a possible change, this study has investigated the dynamics of the financial industry from the perspective of a member-owned bank in Sweden. Hence this study seeks to explore a fundamental and comprehensive change, the theoretical framework of socio-technical transition and the multi-level perspective is used. This contributes to a vast mapping of the financial industry and a better understanding of the dynamics of social change and innovation, such as a low-carbon economy transition. To gain in-depth knowledge, a case study was performed. Both qualitative and quantitative data was collected through semi-structured interviews and data from the case company’s customer database. The carbon footprint of the case company bank’s loan portfolio was calculated and analysed through a sensitivity analysis. This was done in the aim to gain deeper insights about how actions from a bank could contribute to a low-carbon economy. The empirical findings in this thesis showed that a bank does have the ability and power to contribute to a lower carbon footprint in a bureaucratic and stable regime as the financial industry. However, this responsibility could be hard to put at a single actor. As the financial industry has a strong carbon lock-in, the approach has to be long-term. The actions that could enable a sustainability transition within the financial industry seems to be a collection of many different transition pathways. By remaining the landscape pressure and the development of niche innovations, a long-term sustainability transition seems imaginable. By collecting the forces of regulatory work along with collaboration among incumbent actors and increasing development of new low-carbon financial products, there is positive movement. With patience and an attitude change, the financial industry can see a sustainability transition in the horizon. / I diskussionen om klimatförändringar finns det en enighet om vikten av stöd från finansbranschen när det gäller förändringar mot ett mer hållbart samhälle. Investeringar i samhället som stöder en övergång till en koldioxidsnål ekonomi väntar dock fortfarande på att slå igenom. Denna uppsats har som syfte att förstå en möjlig hållbarhetsövergång till en koldioxidsnål ekonomi inom den svenska finansbranschen. För att förstå en möjlig förändring har denna undersökning granskat finansbranschens dynamik utifrån en svensk medlemsägd banks perspektiv. Då denna uppsats strävar efter att utforska en grundläggande och omfattande förändring, så har det teoretiska ramverket för socio-teknisk övergång och multi-nivåperspektivet används. Detta bidrar till en omfattande kartläggning av finansbranschen samt en bättre förståelse för dynamiken i socialförändring och innovation, så som en övergång till en mer koldioxidsnål ekonomi. För att få fördjupad kunskap inom ämnet så har en case-studie utförts. Både kvalitativa och kvantitativa data har samlats in genom halvstrukturerade intervjuer och data från case-företagetskunddatabas. Koldioxidavtrycket i case-företagets utlåningsportfölj beräknades och analyserades genom en känslighetsanalys. Detta gjordes i syfte att få djupare insikter om hur åtgärder från enbank skulle kunna bidra till en koldioxidsnål ekonomi. De empiriska resultaten i denna studie visade att en bank har förmågan och kraften att bidra till ett lägre koldioxidavtryck i en byråkratisk och stabil regim som finansindustrin. Detta ansvar kan dock vara svårt att lägga på en enskild aktör. Eftersom finansbranschen idag har investeringar i koldioxidtunga aktiviteter måste tillvägagångssättet vara långsiktigt. De åtgärder som kan möjliggöra en hållbar övergång inom finansbranschen verkar vara en samling av många olika övergångsbanor. Genom att ha fortsatttryck från landskaps-nivån och en fortsatt utveckling av nisch-innovationer verkar en långsiktig hållbarhetsövergång tänkbar. Genom en enad kraft, samarbete mellan etablerade aktörer och ökad utveckling av nya finansiella produkter med låg koldioxidutsläpp, verkar en förändring möjlig. Med tålamod och en attitydförändring kan finansindustrin se en hållbarhetsövergång i horisonten.

Consumption-based environmental impact trends for the Swedish economy have been generated and analysed in order to determine their levels compared to official production-based data, and to determine whether or not the Swedish economy has decoupled growth in domestic final demand from worldwide environmental impact. Three energy resources (oil, coal and gas use, as well as their aggregate fossil fuel use) and seven emissions (CO2, CH4, N2O, SO2, NOx, CO and NMVOC, as well as the aggregate CO2 equivalents) were studied. An augmented single-regional input–output model has been deployed, with world average energy and emission intensities used for products produced abroad. A new method for updating input–output tables for years missing official input–output tables, was also developed. For each of the resources and the emissions, two time series were generated based on two different revisions of Swedish national accounts data, one for the period 1993–2003, the other for the period 2000–2005. The analysis uses a recently revised time series of environmental data from the Swedish environmental accounts, as well as recently published global environmental data from the IEA and from the EDGAR emissions database (all data from 2010 or later). An index decomposition analysis was also performed to detect the various components of the time series. For fossil fuels consumption-based data don't differ much from production-based data in total. For the greenhouse gases there is a clear increase (CO2eq emissions increase approximately 20 % from 1993–2005, mainly driven by an increase in CH4 emissions), resulting from increased emissions abroad due to the increased demand for imported products. This suggests Sweden has not decoupled economic growth from increasing greenhouse gas emissions – contrary to what the slightly decreasing official production-based UNFCCC data say. For the precursor gases (SO2, NOx, CO and NMVOC), emissions are generally decreasing, with the exception of SO2 and NOx which increase in the second time series. For all emissions studied, consumption-based data lie at much higher levels than the official production-based UNFCCC data. However, further research is needed regarding the resolution of the data of the energy use and the emissions generated abroad by the Swedish domestic final demand. Also, extension of the time series and of the environmental parameters to such things as material use is needed to find out with more certainty to what extent Swedish growth has been sustainable or not. / I den här studien har konsumtionsbaserade tidsserier på svensk fossilbränsleanvändning och på svenska utsläpp av luftföroreningar tagits fram i avsikt att jämföra dessa med de officiella produktionsbaserade tidsserierna. Syftet har varit att avgöra om det svenska samhällets påverkan på resurser och miljö ur ett konsumtionsperspektiv har minskat eller ökat över tiden, och framförallt om en frikoppling har skett mellan den svenska ekonomiska tillväxten och den påverkan Sverige har på miljön i Sverige och utomlands. Tre fossila bränslen (olja, kol, gas samt aggregatet fossila bränslen) och sju luftföroreningar (CO2, CH4, N2O, SO2, NOx, CO och NMVOC samt aggregatet CO2-ekvivalenter) har analyserats. En enkelregional input–output-modell har tagits fram, utökad med globala medelintensiteter för den produktion som sker utanför Sverige. En ny metod har också utvecklats för att generera input–output-tabeller för år där officiella sådana tabeller saknas. För samtliga energiresurser och luftföroreningar, upprättades två stycken tidsserier, baserat på två olika revisioner av ekonomiska data från nationalräkenskaperna. Den första tidsserien täcker åren 1993–2003, och den andra åren 2000–2005. Miljödata togs från nyligen reviderade tidsserier från de svenska miljöräkenskaperna samt från IEA och den internationella luftföroreningsdatabasen EDGAR (alla data reviderade 2010 eller senare). En komponentanalys utfördes också, för att identifiera olika bidragande komponenter i tidsserierna. Vad gäller fossila bränslen i sin helhet, uppstår ingen markant skillnad mellan konsumtionsbaserade och produktionsbaserade data. Vad gäller växthusgaserna kan en klar ökning urskiljas (20 procents ökning av CO2-ekvivalenter mellan 1993–2005; CH4-utsläppen har där bidragit mest), vilket beror på stigande utsläpp utomlands orsakade av ökad efterfrågan på importerade produkter. Detta antyder att den svenska tillväxten ännu inte frikopplats från ökade utsläpp av växthusgaser, vilket står i motsats till den minskning i utsläpp som de officiella produktionsbaserade siffrorna från UNFCCC-rapporteringen redovisar. För övriga luftföroreningar (SO2, NOx, CO och NMVOC), sker i allmänhet en minskning, förutom för SO2 och NOx som ökar i den andra tidsserien. Samtliga luftföroreningar ligger vidare på en betydligt högre nivå jämfört med UNFCCC-rapporteringen. Mer detaljerade studier behövs dock på den energiförbrukning och de utsläpp som svensk slutlig användning för med sig utomlands. Tidsserierna behöver också förlängas och fler miljövariabler som t.ex. materialanvändningen behöver studeras för att kunna dra säkrare slutsatser kring i vilken utsträckning som den svenska tillväxten har varit hållbar eller ej.