Syftet med denna pilotstudie var att studera om man hos pediatriska patienter som lider av sjuklig fetma kan se förändringar i metabolismen genom att ersätta den traditionella kosten med en kost bestående av hög andel fett och låg andel kolhydrater. De frågeställningar som används är om den förändrade kosten leder till en gynnsam förändring av metabola markörer samt hur patientupplevelsen av de nya kostråden är. Studien har både en kvantitativ och kvalitativ design. Totalt ingår 4 barn i åldern 4-17 år. Två av dessa har under fyra veckor ätit en kost bestående av hög andel fett (50-60E%) och låg andel kolhydrater (15-20E%). Efter avslutad intervention undersöktes hur metabola parametrar förändrats (blodprov) samt hur patienterna upplevt kosten (frågeformulär). Resultatet visar på att kostråden leder till en sänkning av triglycerider, glukos, HDL, total kolesterol och ASAT. Bland kontrollpatienterna ser man en ökning av triglycerider, HDL och total kolesterol. Upplevelsen av kostråden beskrivs som positiva, trots att nackdelar finns. Det finns en positiv attityd till att fortsätta med kostråden.

Bakgrund: Diabetes Mellitus typ 2 är en av vår tids största sjukdomar och ett växande folkhälsoproblem. Mer än 75 % av personer med Diabetes Mellitus typ 2 som befinner sig i övergången till insulinbehandling upplever det som en svår utmaning.Syftet: Var att beskriva upplevelser hos personer med Diabetes Mellitus typ 2 vid transition till insulinbehandlingMetod: Litteraturöversikt med kvalitativ ansats, 14 artiklar analyserades.Resultat: Presenteras under tre huvudkategorier och sju underkategorier. Vid övergång till insulinbehandling upplevdes rädsla för smärta och biverkningar. Oro i samband med injektionsgivning och okunskap gällande biverkningar och insulinets påverkan på kroppen samt skuldkänslor gällande misskötsel av sjukdomen beskrevs. Sociala och praktiska förändringar i vardagen så som oro inför egenvård och minskad flexibilitet upplevdes. Förväntad positiv effekt av insulin gällande förbättrad hälsa bidrog till att transitionen underlättades.Slutsats: För att underlätta transition krävdes individanpassad utbildning för både patienten och dennes anhörig om sjukdomens progression, behandling och påverkan på kroppen i ett tidigt skede av sjukdomen. Förhoppningsvis kan resultatet leda till en ökad förståelse hos vårdpersonal för hur personer med Diabetes Mellitus Typ 2 upplever transition till insulinbehandling, för att på så vis ge adekvat stöd till dessa personer.Nyckelord: Diabetes Mellitus typ 2, insulinbehandling, psykologisk insulinresistens,upplevelser. / Background: Diabetes type 2 is now one of the world’s diseases and an increasing public health problem. More than 75% of people with diabetes mellitus type 2 who are in transition to insulin therapy experience the transition to a difficult challenge.Aim: Was to describe how people with diabetes mellitus type 2 experience the transition to insulin therapy.Method: Literature review outgoing from articles that had a qualitative design. 14 articles were analyzed.Results: These presented in three main categories and seven subcategories. During the transition to insulin therapy patients experienced worry for potential pain and side effects. Anxiety about transition to insulin therapy because ignorance of insulin´s effect on the body and guilt about their own inability to manage the disease was described. Social and practical changes in everyday life such anxiety about self-care and reduced flexibility was experienced. Anticipated positive effects of insulin for their health contributed to make the transition easier.Conclusions: To facilitate the transition required individualized information to both the patient and his family about disease progression, treatment and the impact on the body in the early stages of the disease. The results are expected to provide greater insight into how people with type 2 diabetes experience transition to insulin therapy, to thus provide adequate support to these people.Keyword: Diabetes Mellitus type 2, insulin therapy, psychological insulin resistance, experiences

Ginger belongs to the family of Zingiberaceae and has been utilized by mankind since ancient times to cure the common cold, headaches, nausea and stomach ache. Scientific studies have shown that ginger possess anti-microbial, anti-inflammatory, antipyretic, antioxidative, hypoglycemic, hepatoprotective and diuretic characteristics. Newly conducted studies have indicated that ginger also has antidiabetic effects. Ginger contains several substances and two of these are the enolic compounds gingerol and shogaol which may contribute to gingers antidiabetic effect. Diabetes type 2 is a condition where the pancreas can´t produce a sufficient amount of insulin, mainly due to insulin resistance. Increased blood glucose levels can eventually damage both large and small blood vessels which increases the risk of developing atherosclerosis. When the small blood vessels are damaged it can affect the blood supply to the eyes, kidneys and various parts of the nervous system. This could lead to reduced vision, kidney failure and decreased blood circulation. Firsthand treatment for type 2 diabetes is lifestyle changes which include dietary changes, increased exercise/activity and weight loss. When this isn’t enough oral medication, that stimulate the pancreas insulin production and increases the tissues sensitivity to insulin, is given. The purpose of this report is to answer the question: Can ginger be used as a complement to pharmaceutical treatment of diabetes type 2? This is a literature study where Pubmed and Google Scholar were used to search for scientific studies about gingers effect on patients with diabetes type 2. The result showed that ginger has a hypoglycemic effect in patients with type 2 diabetes. This effect seems to be dependent on dosage. Ginger seems to affect insulin resistance and insulin sensitivity in a positive way. The result also shows that ginger affect blood lipids, this result varied in the different studies, but conclusively it showed that it could decrease triglycerides and low density lipoprotein. It can occur a mild chronic inflammation in patients with type 2 diabetes. Ginger is known to be anti-inflammatory which can be considered an antidiabetic effect. The result in this study shows that some inflammatory markers decrease in patients with diabetes type 2. Despite different results all the studies in this report show that ginger has several antidiabetic effects. Ginger seems to have a positive effect on blood glucose levels, insulin resistance, blood lipids and inflammation. So to answer the question: Can ginger be used as a complement to pharmaceutical treatment of diabetes type 2? Yes, ginger seems to contribute to a antidiabetic effect and would be an good addition to the regular treatment of a patient with diabetes type 2.

Bakgrund: Typ 2- diabetes är en sjukdom som har expanderat lavinartat de senaste åren och nu benämns som en världsepidemi. Sjukdomen är starkt påverkad av livsstilsfaktorer och kan därför i stor utsträckning förhindras eller fördröjas med hjälp av patientens egen vilja och egenvårdsförmåga. Ofta kan hälsofrämjande egenvård behöva kompletteras med tablettbehandling. En av sjuksköterskans uppgifter är att identifiera patientens egenvårdsbehov så att optimala förutsättningar att uppnå god hälsa kan skapas. Eftersom typ 2- diabetes är en progressiv sjukdom, kan många personer efter en tid behöva övergå till insulinbehandling. Denna övergång upplevs olika hos olika individer och därför vill den här studien undersöka patienters upplevelse vid övergången till insulin behandling. Syfte : Syftet med litteraturstudien var att sammanställa forskningsbaserad kunskap om vuxna patienters inställning till insulin och identifiera faktorer som påverkar acceptansen av insulinbehandling vid typ 2-diabetes. Metod: En litteraturstudie baserad på 15 artiklar av kvalitativ och kvantitativ design. Resultat: Majoriteten av deltagarna i samtliga studier hade en negativ inställning till insulinbehandling. Detta kunde främst ses hos personer som inte hade påbörjat insulinbehandling. Kunskapsbrist var en starkt bidragande faktor till en negativ inställning. Individer som hade fått god information och hade en tids erfarenhet av insulinbehandling uppvisade i större utsträckning en positiv inställning. Slutsats: Insulinbehandling upplevs oftast som något negativt och mycket beror på kunskapsbrist. Nyckeln till lösningen kan ligga i utbildning. Genom tillämpning av ett personcenterat synsätt i sjuksköterskans arbete kan behovet av kunskap och utbildning individanpassas så att övergången till insulin lättare accepteras av patienten. Mer forskning behövs i ämnet. / Background: Type 2 diabetes is a disease that has increased at an enormous rate over the past years, and is now addressed as a global epidemic. The disease is greatly influenced by lifestyle factors, and can therefore, to a large extent, be prevented or delayed using the patient ’s will power and self-care ability. Health enhancing self-care often needs to be completed by tablet treatment. One of the nurse ’s tasks is to identify the patient’s self-care needs, so that optimal conditions for good health can be created. Since type 2 diabetes is a progressive disease, many patients may need to make the transition to insulin treatment. This transition is perceived differently depending on the individual. Therefore, this study aspires to investigate the patients ’ experiences of the transition to insulin treatment. Aim: The aim of this literature review is to compile research based evidence regarding attitudes towards insulin, and identify factors to patients with type 2 diabetes accepting insulin treatment. Method: A literature review based on 15 articles of qualitative and quantitative design. Result: The majority of the participants in all of the studies had a negative attitude towards insulin treatment. This could mainly be seen in patients that had not yet started insulin treatment. A strong contributing factor to these negative attitudes was a lack of knowledge. Individuals who had received satisfactory information about insulin treatment, and had experienced insulin treatment for a period of time, showed more positive attitudes. Conclusion: Insulin treatment is often perceived as something negative, and a great deal is due to the lack of knowledge. The key to finding a solution may lie in education. By applicating a person-centred approach in the nurse ’s work, the need for knowledge and education can be adjusted to the individual, so that the transition to insulin is more readily accepted by the patient. The subject requires more research.

Abstract Aim: The primary aim of this study was to investigate whether continuous glucose monitoring (CGM) can be used to control glucose levels and whether CGM can improve eating habits and physical activities for people who use this device. Method: The study had 6 participants, aged between 26 to 30 years. The study contained two parts, a digital form, and an interview. All participants completed different questionnaires about their experience with the Lifestyle Libre sensor that they had already used for two weeks or more. Results: CGM is an effective tool for improving people's health. All participants believe that CGM can help them avoid foods that are high in energy and can cause blood sugar to rise a lot. The majority of the participants felt no anxiety about eating patterns. On the other hand, it depended on the individual and their knowledge. The use of the CGM can be painful for some due to the sensor being inserted under the skin, usually on the back of the upper arm. However, this was not an obstacle for the participants in testing the system. One of six participants experienced pain due to the sensor, while all others ranged from slightly painful to no pain at all. Regarding the comfort of wearing the CGM for two weeks, we received different responses from the participants. Regarding activities, four of the six experienced no change in activities because they were already active before the use of the CGM. However, one of the six participants expressed a desire to have the system measure other biomarkers, such as blood oxygen levels, temperatures, etc. Conclusion: In conclusion, the CGM is an effective tool for assisting people in living healthier lives. / En relativt ny teknik är kontinuerligt glukosmättning (continuous glucose monitoring, CGM). Kontinuerlig glukosmättning är en av många självspårningsanordningar som har utvecklats och som är användbar inom bland annat hälsobranschen och för personer med diabetes. CGM är ett öppet system som gör att användaren kan följa upp och förstå hur kroppen reagerar på glukosnivåer. Genom ett öppet system kan blodsockernivån avläsas och därmed ge en varning i realtid. Detta kan exempelvis ge patienter med diabetes en större möjlighet till att ingripa och kontrollera sin diabetes. Det finns alltså många möjligheter med CGM-systemet och det kan uppmuntra många användare att övervaka sin blodsockernivå och göra justeringar mot en mer tillfredsställande. Detta är en intervjustudie och den undersöker hur CGM kan användas för att underlätta individens livsstil eftersom ändringar i människans kost kan ha stora konsekvenser för hälsan. Detta kan i sin tur minska användarnas risk att utveckla diabetes till exempel diabetes typ2. Syftet med studien var att undersöka om CGM kan användas för att kontrollera blodsockernivåerna, och om CGM kan förbättra kostvanor och fysisk aktivitet för personer som använder systemet. Detta kan leda till att utvecklingen av diabetes och andra relaterade sjukdomar kan förhindras. Avgränsningar för studien var att undersöka om CGM kan användas för att förbättra deltagarnas liv. I denna studie analyserade vi inte data från systemet utan vi analyserade den information som deltagarna hade givit till oss. Studien använder sig av sex olika deltagare som alla har använt CGM tidigare. En av dem har diabetes typ 1 och de andra fem deltagarna är helt friska. Studien har delats in i två steg, där det första steget var att skicka en enkät till alla deltagare. Det andra steget var ett digitalt möte för att få mer information samt diskutera svaren som vi redan hade fått från enkäten. Vi spelade in alla digitala intervjuer för att säkerställa att all given information fanns att tillgå senare vid behov. Vi delade sedan in de olika frågeställningarna i olika teman för att få en strukturerad helhetsbild. Utifrån detta kunde vi sedan analysera deltagarnas svar. Resultaten som vi fick från denna studie var positiva. CGM är ett effektivt hjälpmedel som kan användas för att förbättra människors liv genom att hjälpa dem att leva mer hälsosamt. Alla deltagarna anser att CGM kan hjälpa dem att undvika kost som är energirik och som kanorsaka att blodsockernivån stiger mycket och hastigt. Majoriteten av deltagarna kände ingen ängslan kring ätmönster, men det berodde till stor del på individen själv och dennes kunskap. Användningen av CGM kan vara smärtsamt för vissa på grund av att en sensor sättas in under huden, vanligtvis på baksidan av överarmen. Däremot var detta inget hinder för deltagarna att testa systemet. En av sex deltagare upplevde smärta på grund av sensorn medan alla andras upplevelser varierade mellan lite smärtsamt till ingen smärta alls. När det gäller hur bekvämt det är att bära CGM under två veckor, fick vi olika svar från deltagarna. Gällande fysisk aktivitet upplevde fyra av sex ingen ändring eftersom de redan var aktiva innan användningen av CGM. Deltagarna önskade att systemet kunde mäta andra biomarkörer liksom syrenivå i blod, temperatur och liknande. Slutsatsen vi kom fram till med denna studie var att CGM är ett användbart system som kan hjälpa individer att leva mer hälsosamt. För att kunna få en bättre förståelse för hur ämnesomsättningen fungerar i kroppen kan man behöva använda CGM under mer än två veckor.