A high blood glucose concentration is one of many factors that can contribute to the development of type 2 diabetes, which is a world-spreading disease. Many studies have been done on products that can lower the glycaemic response and one of these products is the grain rye. Whole grain rye and endosperm from rye have shown positive results on the blood glucose and insulin responses after carbohydrate intake in former studies. In this randomised crossover meal study, a special rye extract, rich in soluble fibres, was used to investigate if it gave the same blood glucose and insulin results as in previous studies. The rye product that was used is this study was obtained by a confidential extraction process. The rye extract was found to contain 20.4 g dietary fibres per 100 g dry weight and the rye drink that was served to the test subjects contained 4 g dietary fibre. The rye product and the reference product were both mixed with Fun Light soda for better taste. After the rye or reference drinks had been taken, white bread and water was consumed. In this randomised crossover intervention study, 16 healthy subjects participated and they were all recruited from Lund University. The subjects were men and women in the age of 20-33 with normal fasting blood glucose concentrations and a BMI range of 19-26. The subjects were randomly assigned to drink the rye drink or the reference drink on the first intervention day and the other drink the second time. On the intervention days the blood glucose and insulin concentrations were immediately determined by capillary measurement at fasting conditions (time -15) before the subjects began to drink their test- or reference drink during 15 minutes. After the drinks had been taken, the blood sugar concentration was measured (time 0) before the white bread and water were ingested. The blood sugar and insulin concentrations were then measured at 15, 30, 45, 60, 90, 120 and 180 minutes from when the test subjects started to eat the white bread. The rye product displayed a lower incremental glucose response (p= 0.008) and a lower iPeak value (maximum value) than the reference product (p=0.002). Both GP and GPI were higher for the rye meal (p= 0.009 and p= 0.018). The insulin values did not differ significantly from each other in comparison with the reference meal. The rye product showed similar reduced blood glucose responses compared to its reference product as previous studies have shown. In contrast, the rye product did not show the same positive result on the insulin values. The rye products relatively lower blood glucose response may largely be due to the rye products content of arabinoxylan, which explains the rye drinks viscosity. The viscosity has in previous studies resulted in a slower gastric emptying rate and a slower absorption of glucose in the small intestine like it also looks to have done in this study.

Mitokondriens dynamik är ett ännu relativt outforskat område men skulle kunna vara en viktig faktor i att förstå och klassificera cellers beteenden. Denna rapport avser fastställa om betydande skillnader finns hos mitokondriers rörelse och andel som genomgår fission och fusion då värdcellen befinner sig i olika koncentrationer av glukos, specifikt sådana som motsvarar avsaknad av glukos i blodet och ohälsosamma blodsockernivåer liknande sådana som uppnås av obehandlad diabetes. I undersökningen ges en först indikation att statistiskt signifikant skillnad förekommer hos hastighetsfördelningen mellan celler som befinner sig i cellmedium innehållande 0, 1000 och 3300 mg/L glukos medan ingen betydande skillnad kunde uppvisas i andel fissions och fusionsevent. Vidare uppvisades större likhet mellan celler i vanligt EMEM-cellmedium och lågglukos-DMEM med tillsatt koncentration 3300 mg/L snarare än det med 1000 mg/l tillsatt glukos. Till följd av begränsningar som datamängd och analysredskap är osäkerhetsfaktorn stor och resultatet ovan bör ses som en första indikation och vägledning för framtida undersökningar inom området.

Personer med pre-diabetes löper hög risk att utveckla diabetes mellitus typ två, vilket kan medföra flera allvarliga komplikationer. Förbyggande arbete kan minska personligt lidande och samhällets kostnader. Flera studier visar att livsstilsinterventioner är effektiva och kan skjuta upp eller förhindra debut av sjukdomen. Projektet ”Hälsosamma levnadsvanor vid förhöjda blodsockervärden” är ett pågående projekt, som är inriktat på att aktivt finna pre-diabetiker och ge dem stöd. Syftet med vår studie var att beskriva hur personer med pre-diabetes upplever det att ingå i projektet. Sju personer med pre-diabetes har därför intervjuats med kvalitativ intervjumetod och analysen har skett med stöd av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet belyses genom fem huvudkategorier: Personlig insikt i att kunna påverka sin framtida hälsa, Främjande av egna resurser, Individuella strategier för livsstilsförändringar, Mer hälsosam livsstil och en ökad medvetenhet samt Att följas upp inger trygghet. Tilltron till den egna förmågan främjades, men även oro och tvivel på den egna förmågan uttrycktes. I resultatet belyses vikten av bemötandet och betydelsen av en dialog som utgår från pre-diabetikerns livsvärld, vilket upplevdes viktigt för att motivera till livsstilsförändringar. Deltagarnas upplevelser av att ingå i ett projekt av detta slag visar på att detta är ett sätt att bedriva hälsofrämjande arbete för denna patientgrupp. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Bakgrund En mer stillasittande livsstil med ett högre kaloriintag ökar riskerna för övervikt och andra metabola sjukdomar. För att förebygga och behandla dessa sjukdomar behöver vi bland annat förstå hur hungerkänslor regleras hos människan. Hur stor inverkan blodglukosnivåer har på hungerregleringen är dock omdiskuterat. Syfte Syftet med denna studie var att undersöka hur hungerkänslor och blodglukosnivåer förändras efter en måltid, jämfört med fasta. Kan den upplevda hungern påverkas genom periodisk fas-ta? Hur påverkar en invand måltidsrytm hungern? Hur påverkas hunger och blodglukos i för-väntan på en måltid? Metod Tolv friska testpersoner (7 män, 5 kvinnor) där sju stycken var vana vid periodisk fasta och fem inte var det, randomiserades in i två grupper där ena gruppen (Pi) fick äta en 600 kcal pizza medan den andra gruppen fick fasta (F). Blodglukosvärden och hungeruppskattningar registrerades var 30:e minut, förutom första värdet som registrerades 15 minuter innan pizzor-na serverades. Testpersonerna visste inte vilken grupp de skulle hamna i förrän 10 minuter innan pizzorna serverades. Resultat Fem timmar efter måltiden kunde ingen signifikant skillnad i blodglukossänkning observeras mellan grupperna. Hungern skiljde sig inte heller signifikant mellan grupperna. Endast Pi ökade dock signifikant i hunger (P = 0,05) jämfört med sina startvärden. Fastevana bidrog inte till en förbättrad hungerkontroll. Beskedet om vilken grupp testpersonerna skulle hamna i resulterade i att blodglukosnivåerna skiljde sig signifikant mellan grupperna (P = 0,05) när pizzorna serverades. Då sänktes blodglukosnivåerna hos Pi samtidigt som de höjdes hos F. Fyra av fem testpersoner i F och en testperson i Pi blev tydligt hungrigare vid tidpunkter då de vanligtvis brukade äta på. Slutsats Samband mellan absoluta blodglukosnivåer och hunger kunde inte hittas. Stark hunger kunde uppstå fastän dietär energi sannolikt fortfarande absorberades i tarmarna.Våra resultat indikerade därför att akut energitillgänglighet utgör en relativt liten del i den totala hungersignaleringen. En invand måltidsrytm såg ut att påverka hungern mer än vad måltiden i den här studien gjorde. Större fokus vid hungerreglering bör därför ligga på en re-gelbunden måltidsrytm. / Background The increasingly sedentary lifestyle of our society combined with a constantly rising caloric intake has elevated the risk of developing obesity and other metabolic diseases. There is a need to understand the underlying mechanisms of hunger regulation to effectively prevent and treat these diseases. The magnitude of which an active regulation of blood glucose has an influence on hunger regulation is rather controversial. Objective The objective of this study was to investigate how the changes in hunger and blood glucose levels may differ after a mixed meal compared to the fasting state. Research questions include: Does intermittent fasting reduce general hunger? How does an entrenched meal-pattern affect hunger? How does hunger and blood glucose change in anticipation of a meal? Method Twelve healthy subjects (7 men, 5 women), of which seven subjects regularly practiced intermittent fasting and the remaining five did not, were randomized into two groups, one group was eating pizza (Pi), and the other group was fasting (F). Blood glucose levels and hunger ratings were collected every 30 minutes, with exception of initial values that were collected 15 minutes prior to the serving of the pizzas. The subjects were unaware of which group they would be designated to until 10 minutes prior to the serving of the pizzas. Results Decline in blood glucose did not significantly differ between groups during the 5 hour window following the meal ingestion. Hunger ratings differed significantly between individuals but not between groups. However, only Pi had significantly elevated hunger ratings in the end of the test period compared to their initial ratings. In anticipation of the meal a significant change in blood glucose was observed between the groups (P = 0.05), where values dropped for Pi and rose for F. Four out of five subjects in F and one subject in Pi were considerably hungrier during time periods they reported as habitual eating occasion. Conclusion Correlations between absolute blood glucose levels and hunger could not be found. An equal rise in hunger appear regardless if subjects were fed or fasting, meaning significant hunger can appear although dietary energy still is absorbed into the blood stream. Thus our results indicate that the acute availability of dietary energy is only a relatively small part of the total hunger signaling process. A disrupted meal pattern seemed to affect hunger feelings more than the ingestion of the served meal. Thus we conclude that more research should focus on meal-pattern regulation to enable better hunger control.

Emotionella reaktioner bidrar till kroppsligt stresspåslag vilketpåverkar blodsockernivåerna. Syftet med studien var att undersökaskillnaden i tillämpning av kognitiv omstrukturering bland typ1-diabetiker vid lågt respektive högt blodsocker samt skillnaden itillämpningen beroende på antal år av sjukdomen(sjukdomsförloppet). Vi undersökte även sambandet mellan kognitivomstruktureringen och diabetesrelaterad stress generellt och vid lågtoch högt blodsocker. En enkätundersökning genomfördes därdeltagarna (N = 69) fick besvara frågor om kognitiv omstruktureringvid antingen lågt eller högt blodsocker samt diabetesrelaterad stress.Resultaten visade att det inte fanns en skillnad i tillämpning avkognitiv omstrukturering vid lågt respektive högt blodsocker eller vidsjukdomsförloppet. Resultatet visade inget samband mellan kognitivomstrukturering och diabetesrelaterad stress generellt eller vid lågtoch högt blodsocker. Sammanfattningsvis påvisar studien attdiabetiker tillämpar kognitiv omstrukturering i låg utsträckningoavsett blodsockernivå och sjukdomsförlopp samt upplevde högdiabetesrelaterad stress. / Emotional reaction contributes bodily stress, which affects bloodsugar levels. This study examined differences in application ofcognitive restructuring among type 1-diabetics in low and high bloodsugar and the differences in application depending on the number ofyears with disease (disease course). We examined the relationshipbetween cognitive restructuring and diabetes-related distress ingeneral and low and high blood sugar. A survey conducted in whichparticipants (N = 69) answered questions about cognitiverestructuring in low or high blood sugar and diabetes-relateddistress. Results showed no difference in application of cognitiverestructuring in low and high blood sugar or in disease course.Results showed no connection between cognitive restructuring anddiabetes-related distress in general or in low and high blood sugar.Thus, this study shows that diabetics applied cognitive restructuringto a low extent regardless of blood sugar levels, disease course andexperienced high diabetes-related distress.

Bakgrund Prevalensen hos barn med diabetes typ I och den samtidiga förekomsten av celiaki varierar i studier mellan 2,4-16,4 %. Celiaki och diabetes typ I kräver båda en noggrant kontrollerad kost. Det tycks finnas få studier som undersöker hur kombinationen av de två olika kosterna fungerar i praktiken. Syfte Att utforska hur föräldrar till barn med dubbeldiagnosen celiaki-diabetes upplever att kosten fungerar. Metod En kvalitativ metod användes i form av skrivna berättelser, insamlade via ett webbaserat formulär. Informanterna var 26 föräldrar till barn i åldrarna 3- 16 år med dubbeldiagnosen celiaki-diabetes. Berättelserna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Informanterna upplevde att det var svårare att få maten att fungera då de hade båda sjukdomarna att ta hänsyn till och att dubbeldiagnosen krävde ständig planering av måltider. Föräldrarna upplevde bristande kunskap i omgivningen, exempelvis hos personal inom skola och restaurang. Det fanns små möjligheter att spara tid och pengar och matutbudet var ofta begränsat, särskilt vad gäller produkter med lågt glykemiskt index. Upplevelser av att vara till besvär och ett bristande bemötande från omgivningen kunde förstärka känslan av att inte vara som alla andra. Slutsats Svårigheterna att lita på omgivningens kunskaper kring de två kostbehandlingarna försvårade följsamheten till kosten och begränsade barnens sociala liv. Upplevelserna av bristande bemötande och förståelse i omgivningen kunde förstärka känslan av att inte vara som alla andra och att vara till besvär. Därför finns ett behov av utbildning riktad till skol- och restaurangpersonal för ökad kunskap och förståelse. Mer material rörande matlagning anpassat till dubbeldiagnosen skulle också underlätta, både för barnens familjer och omgivningen. Den ständiga planeringen begränsade vardagen och föräldrarollen påverkades till att bli mer kontrollerande vilket skulle kunna försvåra för föräldrarna i att lotsa barnet till mer självständighet. Utbudet av glutenfria specialprodukter med lågt glykemiskt index var begränsat, framförallt vad gäller bröd. Därmed finns ett behov av en vidare produktutveckling. / Background The prevalence of both coeliac disease and diabetes type I in the pediatric population varies between 2.4-16.4 %. Both diseases demand a strictly controlled diet A limited number of studies are investigating the practical implementation of the two diets. Objective To investigate parent’s experiences of the diet, when having a child with both coeliac disease and diabetes type I. Method A qualitative method was used in form of narratives, collected through a web based form. The informants consisted of 26 parents, having a child of age 3-16 years, diagnosed with both coeliac disease and diabetes type I. Qualitative content analysis was used to analyze the narratives. Result Difficulties were experienced by the informants considering the practical implementation of the two diets. The double diagnosis demanded frequent planning. Lack of knowledge in the surroundings was experienced, for example in staff at school and restaurants. The possibilities of saving time and money were limited and there were limitations also in the food supply, especially gluten-free products with low glycemic index. Due to experience of inconvenience and negative treatment from their surroundings, the feelings of being different were enhanced. Conclusion Difficulties in trusting others knowledge regarding the diet lead to compliance issues and put restraint to the children’s social life. Perceptions of lack of treatment and understanding in the surroundings could enhance the feeling of not being like everyone else and being a nuisance. A need for education aimed at staff in schools and restaurants exists to increase knowledge and understanding. More materials regarding cooking with the double-diagnosis are desirable. Constant planning lead to limitations in the daily life and the parenting role became more controlling, which could create difficulties when guiding the child into independence. Also the supply of gluten-free products with low glycemic index is limited and need further development.

Abstract Aim: The primary aim of this study was to investigate whether continuous glucose monitoring (CGM) can be used to control glucose levels and whether CGM can improve eating habits and physical activities for people who use this device. Method: The study had 6 participants, aged between 26 to 30 years. The study contained two parts, a digital form, and an interview. All participants completed different questionnaires about their experience with the Lifestyle Libre sensor that they had already used for two weeks or more. Results: CGM is an effective tool for improving people's health. All participants believe that CGM can help them avoid foods that are high in energy and can cause blood sugar to rise a lot. The majority of the participants felt no anxiety about eating patterns. On the other hand, it depended on the individual and their knowledge. The use of the CGM can be painful for some due to the sensor being inserted under the skin, usually on the back of the upper arm. However, this was not an obstacle for the participants in testing the system. One of six participants experienced pain due to the sensor, while all others ranged from slightly painful to no pain at all. Regarding the comfort of wearing the CGM for two weeks, we received different responses from the participants. Regarding activities, four of the six experienced no change in activities because they were already active before the use of the CGM. However, one of the six participants expressed a desire to have the system measure other biomarkers, such as blood oxygen levels, temperatures, etc. Conclusion: In conclusion, the CGM is an effective tool for assisting people in living healthier lives. / En relativt ny teknik är kontinuerligt glukosmättning (continuous glucose monitoring, CGM). Kontinuerlig glukosmättning är en av många självspårningsanordningar som har utvecklats och som är användbar inom bland annat hälsobranschen och för personer med diabetes. CGM är ett öppet system som gör att användaren kan följa upp och förstå hur kroppen reagerar på glukosnivåer. Genom ett öppet system kan blodsockernivån avläsas och därmed ge en varning i realtid. Detta kan exempelvis ge patienter med diabetes en större möjlighet till att ingripa och kontrollera sin diabetes. Det finns alltså många möjligheter med CGM-systemet och det kan uppmuntra många användare att övervaka sin blodsockernivå och göra justeringar mot en mer tillfredsställande. Detta är en intervjustudie och den undersöker hur CGM kan användas för att underlätta individens livsstil eftersom ändringar i människans kost kan ha stora konsekvenser för hälsan. Detta kan i sin tur minska användarnas risk att utveckla diabetes till exempel diabetes typ2. Syftet med studien var att undersöka om CGM kan användas för att kontrollera blodsockernivåerna, och om CGM kan förbättra kostvanor och fysisk aktivitet för personer som använder systemet. Detta kan leda till att utvecklingen av diabetes och andra relaterade sjukdomar kan förhindras. Avgränsningar för studien var att undersöka om CGM kan användas för att förbättra deltagarnas liv. I denna studie analyserade vi inte data från systemet utan vi analyserade den information som deltagarna hade givit till oss. Studien använder sig av sex olika deltagare som alla har använt CGM tidigare. En av dem har diabetes typ 1 och de andra fem deltagarna är helt friska. Studien har delats in i två steg, där det första steget var att skicka en enkät till alla deltagare. Det andra steget var ett digitalt möte för att få mer information samt diskutera svaren som vi redan hade fått från enkäten. Vi spelade in alla digitala intervjuer för att säkerställa att all given information fanns att tillgå senare vid behov. Vi delade sedan in de olika frågeställningarna i olika teman för att få en strukturerad helhetsbild. Utifrån detta kunde vi sedan analysera deltagarnas svar. Resultaten som vi fick från denna studie var positiva. CGM är ett effektivt hjälpmedel som kan användas för att förbättra människors liv genom att hjälpa dem att leva mer hälsosamt. Alla deltagarna anser att CGM kan hjälpa dem att undvika kost som är energirik och som kanorsaka att blodsockernivån stiger mycket och hastigt. Majoriteten av deltagarna kände ingen ängslan kring ätmönster, men det berodde till stor del på individen själv och dennes kunskap. Användningen av CGM kan vara smärtsamt för vissa på grund av att en sensor sättas in under huden, vanligtvis på baksidan av överarmen. Däremot var detta inget hinder för deltagarna att testa systemet. En av sex deltagare upplevde smärta på grund av sensorn medan alla andras upplevelser varierade mellan lite smärtsamt till ingen smärta alls. När det gäller hur bekvämt det är att bära CGM under två veckor, fick vi olika svar från deltagarna. Gällande fysisk aktivitet upplevde fyra av sex ingen ändring eftersom de redan var aktiva innan användningen av CGM. Deltagarna önskade att systemet kunde mäta andra biomarkörer liksom syrenivå i blod, temperatur och liknande. Slutsatsen vi kom fram till med denna studie var att CGM är ett användbart system som kan hjälpa individer att leva mer hälsosamt. För att kunna få en bättre förståelse för hur ämnesomsättningen fungerar i kroppen kan man behöva använda CGM under mer än två veckor.