Att vara patient innebär att vara utlämnad till andra för vård. Bland de mest utsatta är patienterna som vårdas på en intensivvårdsavdelning (IVA). Verksamheten är ofta förlagd till en sal med mycket personal, ett flertal medpatienter och närstående till dessa patienter. Syftet med denna studie var att undersöka omvårdnadspersonalens upplevelse av hur integritet kan påverkas för den enskilde patienten inom IVA. Data samlades in via intervjuer och bearbetades enligt en latent kvalitativ innehållsanalys. De fem teman som framkom var; att vara medveten om patientens utsatthet, att personliga värderingar påverkar personalens sensibilitet gentemot patienten, att upprätthålla patientens integritet i samband med rond är problematiskt, att arbetsmiljön begränsar förmågan att skydda patienten samt att rädda liv går före upprätthållandet av integritet. Vården på IVA försvårade omvårdnadspersonalens möjligheter att upprätthålla patientens integritet inklusive sekretess. Omvårdnadspersonalen hade en bra och omfattande bild av vad integritetsbegreppet innebar. Studiens slutsats var att personalen upplevde att arbetsmiljön på IVA inte var ändamålsanpassad. Lokalens utformning och de bristfälliga avskärmningsmöjligheterna försvårade eller omöjliggjorde för personalen att skydda patienten på ett optimalt sätt. Det som påverkade hur patientintegriteten upprätthölls var också omvårdnadspersonalens attityd och inställning. / To be a patient means to be extradited to others for health care. Among the most vulnerable are the patients in an intensive care unit (ICU). The care is often carried out in a room with many staff members, several co patients and relatives to some of the patients. The purpose of this study was to examine nurses´ experience of how integrity can be affected for the individual patient within ICU. Data was collected by interviews and processed in accordance to a latent qualitative content analysis. The five themes which emerged was awareness of the patient's vulnerability, the nursing staff's ability is affected by their own sensibility toward the patient, the maintenances of patient integrity in doctor contact, environment impact as well as priority in life threatening conditions. Nursing in the ICU complicates the nursing staff's possibility to maintain the patient's integrity including confidentiality. The nursing staff has a good and comprehensive picture of what integrity means. The study concludes that staff believes that the circumstances and the structure of IVA is not optimal. The design of the unit and the inadequate possibilities to create a private space around the bed makes it difficult or impossible to protect patient on a desirable manner. How patient-integrity is maintained is also affected by nursing staff's attitude.

ABSTRACT Aim. To describe intensive care nurses´ experiences of caring for patients with postoperative delirium after heart surgery. Background. Delirium is a common condition after heart surgery. Previous research has focused more on pathophysiology, incidence, etiology, prevention, detection and management, and less on how nurses caring for patients with delirium experience it. Design. A qualitative interview study. Method. Six intensive care nurses in a cardiothoracic intensive care unit were interviewed using a semi structured interview guide. Interviews where analyzed using qualitative content analysis. Results. The analyzed data resulted in a theme: desire to give good caring to patients with delirium, and three main categories: detecting delirium, caring for patients with delirium, willingness to improve care of patients with delirium. These main categories consisted of nine subcategories. Conclusion. Intensive care nurses´ goal is to provide good care even though the patient category is demanding. Despite increased awareness and transparency in the field of delirium care, it is important to highlight and address the emotions that arise as well as continuing with educational support to improve caring. Relevance to clinical practice. The intensive care nurse plays a key role in detecting, attending to and preventing postoperative delirium during patient care. The study highlights and confirms delirium as a challenge for nurses. The result can be used to raise awareness of the difficulties involved in nursing and highlight the need for improved knowledge and education in this area in order to improve nursing work environments. / ABSTRAKT Syfte. Beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med postoperativt delirium efter hjärtkirurgi. Bakgrund. Delirium är ett vanligt förekommande tillstånd efter hjärtkirurgi. Tidigare forskning har fokuserat mer på patofysiologi, incidens, etiologi, sätt att förebygga, upptäcka och behandla, men mindre på sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med delirium. Design. En kvalitativ intervjustudie. Metod. Sex intensivvårdssjuksköterskor på en thoraxkirurgisk intensivvårdsavdelning intervjuades efter en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat. Det analyserade materialet resulterade i ett tema: strävan efter en god omvårdnad för patienter med delirium, och tre huvudkategorier: att upptäcka delirium, att vårda patienter med delirium, att vilja förbättra för patienter med delirium. Dessa huvudkategorier bestod i sin tur av nio underkategorier. Konklusion. Intensivvårdssjuksköterskor strävar efter att ge en god omvårdnad även om det är en svår patientkategori att vårda. Det är viktigt att synliggöra de känslor som omvårdanden väcker och trots att medvetenheten ökat och problemen synliggjorts så finns fortfarande ett behov och en önskan om mer utbildning för att förbättra omvårdnaden. Klinisk betydelse. Intensivvårdssjuksköterskor spelar en viktig roll i att upptäcka, vårda och förebygga postoperativt delirium och är den som arbetar närmast patienten. Studien belyser och bekräftar att patienter med delirium är en utmaning för sjuksköterskor. Resultatet kan användas för att medvetandegöra de svårigheter som finns i omvårdnaden och synliggör behovet av mer utbildning och kunskap med syfte att förbättra sjuksköterskornas arbetssituation.

Bakgrund: Överrapporteringen är ett kritiskt moment i patientens vårdkedja. Vid överrapportering från operation till den postoperativa avdelningen är det därför viktigt att det sker på ett strukturerat och inarbetat sätt. Bristande kommunikation mellan vårdpersonal har visat sig vara en vanlig orsak till vårdrelaterade skador. För att kunna bedriva en säker och högkvalitativ vård krävs en god kommunikation och ett fungerande samarbete mellan vårdpersonal. Syfte:Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av hur vårdmiljön påverkar överrapporteringen på en postoperativ avdelning. Metod:Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Individuella intervjuer genomfördes med åtta deltagare. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier: Att bli avbruten och störd; Att sekretessen och patientens integritet äventyras och Att avskildhet, struktur och planering är avgörande. Anestesisjuksköterskor beskrev att dem upplevde en hög arbetsbelastning, hög ljudnivå och att den fysiska vårdmiljön påverkar överrapporteringen negativt. Dem värnade om patienternas integritet och sekretess men beskrevatt den fysiska vårdmiljön som kännetecknas av öppna ytor, samt brist på avskärmning påverkar patientens integritet och sekretess negativt. I resultatet framkom att anestesisjuksköterskor ansåg att det finns behov av förbättring av den fysiska miljön och efterfrågade ett avskärmat utrymme där överrapporteringen kan ske ostört. Konklusion: En konklusion av denna studies resultat är att utformningen av vårdmiljön på en postoperativ avdelning tillsammans med en hög ljudnivå och arbetsbelastning utgör hinder för en god och patientsäker överrapportering mellan enheterna. Anestesisjuksköterskor värnar om patientens integritet och säkerhet, men identifierar hinder för detta och ger förslag på förbättringar av vårdmiljön som skapar förutsättningar för en god och säker överrapportering. Anestesisjuksköterskor bör göras delaktiga i förbättringsarbeten kring överrapporteringar lokalt på vårdenheter.

The definition of awareness used consistently in this thesis is: Explicit recall of intraoperative events during general anaesthesia. Since there is no objective method to detect awareness, the patients must be interviewed after anaesthesia. The form and timing of the interview is crucial. To rely on spontaneous disclosure of awareness episodes is not sufficient. The total number of awareness-victims is considerable although the incidence may seem modest. A number of these patients look upon the awareness experience as the worst experience in their life. Suffering can include pain, mental distress and delayed psychological symptoms. However, the experience of awareness is not uniform and not all patients suffer. A comprehensible definition for dreaming during anaesthesia is: Any recalled experience, excluding awareness, which occurred between induction of anaesthesia and the first moment of consciousness upon emergence. Some findings point in the direction that dreaming during anaesthesia may be related to light or insufficient anaesthesia, but other findings do not. Some patients find dreaming during anaesthesia distressing, but generally the overall impression is that consequences of dreaming during anaesthesia seem to be small and of minor importance to the majority of patients. In this thesis I have found the following:The incidence of awareness is approximately 0.2% when neuromuscular blocking drugs are used and awareness also exists without these drugs, albeit to a lesser extent. These findings represent standard practice in an adult population at normal risk. 50% of awareness cases may have delayed recall of awareness. Using a consecutive inclusion design we found initial awareness suffering comparable to previous studies, but a lower incidence and less pronounced severity of late psychological symptoms. The incidences found among the awareness-victims in our study were; experience of pain 46%, immediate mental distress 65%, any late psychological symptom 33%, and PTSD below 10%. A memory of an intraoperative dream after general anaesthesia is not an early interpretation of delayed awareness, indicating that no routine follow up of dreaming-only patients is indicated. Dreams reported after anesthesia are generally not related to insufficient anesthesia defined as high BIS, and should not be regarded as near awareness.

No description available.

Bakgrund: Patienter som genomgår generell anestesi uttrycker oro och ångest inför att bli sövda. Anestesisjuksköterskor beskriver likaså att det är vanligt förekommande med perioperativ ångest hos patienter i samband med kirurgi. Anestesisjuksköterskan betonar vikten av god kommunikation för att lindra ångest och främja patienternas välbefinnande. Syfte: Syftet är att beskriva patienters upplevelser av att genomgå regional anestesi. Metod: Kvalitativ litteraturstudie som innefattar analys av 20 vårdvetenskapliga artiklar. Resultat: Patienterna upplevde diverse känslofenomen som exempelvis smärta, obehag och känselbortfall. Patienterna belyser vikten av att känna sig delaktiga i deras egen vård. Detta främjades utav anestesisjuksköterskornas fysiska närvaro och emotionella stöd. God information ansågs vara en förutsättning för att patienterna skulle känna sig trygga. I de fall där patienterna kände att information var bristfällig kände de istället sig utsatta. Slutsats: Upplevelsen kan uppfattas både som negativ och positiv. Negativ i form av att anestesin kan uppfattas som smärtsam samt förlust av kontroll, rörlighet och känsla av utsatthet. En förutsättning för att främja delaktighet och trygghet hos patienterna är att som anestesisjuksköterska kunna etablera en vårdande relation. Kunskap kring patienternas utsatta situation, behovet av närhet, kontakt och kontinuerlig information är avgörande för att utföra en god omvårdnad för att främja välbefinnande och hälsa. / Background: Patients undergoing general anesthesia expresses a strong concern and anxiety about being anesthetized. The nurse anaesthetist also describe the prevalence of perioperative anxiety in patients in connection with surgery. The nurse anaesthetist emphasizes the importance of good communication to alleviate anxiety and promote patients' well-being. Purpose: The purpose of this study is to describe patients' experiences of undergoing regional anesthesia. Method: Qualitative literature study that includes analysis of 20 caring science articles. Results: Patients experienced various emotional phenomena such as pain, discomfort and loss of sensation. Patients highlight the importance of feeling involved in their own care. This was promoted by the physical presence and emotional support of the nurse anaesthetist. Good information was considered a prerequisite for patients to feel safe. In cases where patients felt that information was deficient, they instead felt exposed. Conclusion: The experience of undergoing regional anesthesia can be perceived as both negative and positive. A prerequisite for promoting participation and safety in patients is that as a nurse anaesthetist be able to establish a caring relationship. Knowledge of the patients' vulnerable situation, the need for closeness, contact and continuous information is crucial to carry out good nursing to promote well-being and health.

Bakgrund: Att vara närstående till någon som vårdas på en intensivvårdsavdelning kan vara påfrestande, både på grund av den omställning det innebär för familjen men också på grund av den fysiska och psykosociala miljön. De närstående är dock viktiga för att främja patientens hälsa och för att skapa en vårdande miljö, och därför bör sjuksköterskan även fokusera på de närståendes behov. Sjuksköterskan har också ansvar över att ge närstående möjlighet att vara delaktig i patientens vård. Syfte: Syftet var att undersöka närståendes erfarenheter av bemötande på intensivvårdsavdelningar. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie. Sökning efter vetenskapliga artiklar skedde i CINAHL och PubMed och sammanlagt nio artiklar valdes ut efter kvalitetsgranskning. Resultat: I resultatet framkom två kategorier: vårdande miljö och icke-vårdande miljö. I den vårdande miljön upplevde närstående att vårdpersonalen fanns tillgängliga och tog sig tid för samtal vilket ledde till en känsla av stöd och inbjudan till delaktighet. I den icke-vårdande miljön upplevdes istället vårdpersonalen som otrevlig och ointresserad av att ta hänsyn till de närståendes behov. Slutsats: Resultatet visade att majoriteten av de närstående upplevde bemötande av icke-vårdande karaktär. De gånger bemötandet upplevdes som vårdande hade en familjefokuserad omvårdnad tillämpats. Detta förhållningssätt anses därför lämplig att utgå ifrån för att ge närstående en positiv upplevelse av bemötande på intensivvårdsavdelningar.

Bakgrund: Hypotoni är en vanlig bieffekt vid induktion av generell anestesi.  År 2018 registrerades 318 komplikationer till följd av hypotension under generell anestesi i Sverige. Medelartärtrycket (MAP) kan fås fram av beräkning med hjälp av diastoliska- och systoliska blodtrycket. Flera studier visar tydligt att låga MAP-värden samt durationen av dessa låga värden har tydlig koppling till organskada och mortalitet. Anestesisjuksköterskan har ett ansvar att ligga steget före och förebygga anestesirelaterade komplikationer.   Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter och strategier av att hantera ett MAP under 55 mmHg hos patienter som genomgår generell anestesi.   Metod: Kvalitativ ansats med deskriptiv design. Individuella intervjuer har genomförts med nio anestesisjuksköterskor intervjuades på en operationsavdelning i mellan Sverige mellan januari till mars år 2022.  Resultat: Anestesisjuksköterskans erfarenheter och strategier presenterades i två kategorier. Tillsammans med underkategorierna ”Det är en vardag”, ”Trygghet att arbeta tillsammans med kolleger”, ”Arbeta utifrån riktlinjer” och ”Att läsa på och förbereda sig”, ”Anpassa anestesin utifrån individen” och ”Strategier för att undvika ett lågt MAP”.   Slutsats: Låga MAP-värden var vanliga under generell anestesi enligt narkossjuksköterskan. Att vara förberedd och läsa på i förväg var viktigt. Vidare var det viktigt att ha kolleger i närheten som hjälpte till vilket gav en känsla av trygghet. Denna studie visade även att det fanns ett behov av riktlinjer för hur agerandet ska ske när ett lågt MAP uppstår. / Background: Hypotension is a common side effect during general anesthesia. During the year 2018, 318 cases were registered as a complication caused by hypotension during general anesthesia in Sweden. Mean artery pressure (MAP) can be computed by using the diastolic and systolic blood pressure. Studies shows that there is a sharp connection between low MAP-values, and the duration of the low MAP-value towards organ failure and mortality. The nurse Anesthetist has a responsibility to be one step ahead in order to avoid anesthesia related complications such as hypotension.  Purpose/aim: To describe the nurse anesthetist experiences and strategies when handling a MAP below 55mmHg among patients during general anesthesia.  Method: A qualitative study with descriptive design. Individual interviews were conducted with nine nurse anesthetists at an operation unit. Data were collected between January and March in year 2022.    Result: The nurse anesthetists experiences and strategies are presented in two categories, together with under categories which are “It is happening on a daily basis”,  “To feel safety and to work together with colleagues”, “To work out of guidelines” and ” To read and be prepared”, ”Adjust the anesthesia based on the individual” and ”Strategies to avoid a low MAP".   Conclusion: Low MAP- Values were common during induction of anesthesia according to the nurse anesthetist. To be prepared and read beforehand were important. Furthermore, it was important to have colleagues nearby to help which gave a feeling of safety. This study showed also that there is a need for guidelines in how to act with a low MAP-occurred.

Bakgrund: När den livsuppehållande behandlingen på intensivvårdsavdelningen inte längre upplevs meningsfull för patienten utreds möjligheten för organdonation. Intensivvårdssjuksköterskan har en aktiv roll i donationsprocessen och tidigare forskning visar att sjuksköterskan upplever det som en generös handling av patienten att donera och intensivvårdssjuksköterskan gör sitt yttersta för att värna om det i vårdandet av både patienten och dennes närstående. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att underlätta vårdandet av patienter i donationsprocessen. Metod: En kvalitativ studie utifrån semistrukturerade intervjuer med tio intensivvårdssjuksköterskor, dataanalys genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två kategorier framkom, ”Fokus på patienten” samt ”Möta närstående med värdighet”. Fem subkategorier framkom från kategorierna, ”Att värna om patientens vilja”, ”Att samordna vården av patienten”, ”Att bygga relationer”, ”Att anpassa informationen” och ”Att ge stöd i sorgen”. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att underlätta vårdandet av patienten beskrivs som att värna om patientens vilja till donation och att få fokusera på endast donationspatienten tillsammans med teamet. I vårdandet av patienten framkom tydligt närståendes centrala roll och att intensivvårdssjuksköterskorna underlättar för dem genom relationen, information samt stöttning.

No description available.