No description available.

No description available.

Syftet med denna studie var att beskriva ljudnivåer och jämföra huruvida ljudnivåerna förändras om apparatur flyttas vid en patientplats på intensivvårdsavdelning. Detta undersöktes genom att simulera en flytt av övervakningsutrustningen på en verklig, belagd intensivvårdssal och sedan mäta ekvivalent ljudnivå, maximal ljudtrycksnivå och antal ljudtoppar vid två mätpunkter kring patienten. Parallellt med denna studie gjordes en observationsstudie där larm från apparatur identifierades och räknades. Ljudtoppar räknades och dess källor identifierades genom observationsstudien. Resultatet visade att det fanns en skillnad i medelvärde i ekvivalent ljudnivå och maximal ljudtrycksnivå mellan de två mätpunkterna, men ingen statistiskt signifikant skillnad förelåg. Däremot visade mätningar av antal ljudtoppar en statistisk signifikant skillnad mellan mätpunkterna. Resultatet indikerar att patienterna skulle kunna få en bättre miljö med avseende på ljudnivåer om ljudkällan flyttades till fotändan av sängen istället för att sitta vid huvudändan.

Upplevelsen av att en anhörig drabbas av kritisk sjukdom och behandlas i respirator kan vara svårt för intensivvårdssjuksköterskan att sätta sig in i då det är en subjektiv upplevelse. Kunskapen och förståelsen av den utsatthet som en närstående upplever har stor betydelse för intensivvårdssjuksköterskans i sitt arbete. Bakgrund: Patienter som vårdas på intensivvårdsavdelning har eventuellt svikt i ett eller flera livsnödvändiga organ. På grund av det kritiska sjukdomstillståndet är det vanligt att patienten intuberas, sederas och behandlas i respirator. Detta innebär svårigheter i kommunikationen mellan närstående och patienten. Syfte: Syftet med studien var att belysa närståendes upplevelser då en anhörig vårdas i respirator. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie med livsvärlden, lidande och välbefinnande och trygghet som teoretiskreferensram. Resultatet analyserades med Granskär & Höglund-Nielsen´s analys metod. Metoden valdes för att få en djupare förståelse för närståendes upplevelser. För att besvara syftet analyserades kvalitativa studier. Resultat: Studien resulterade i sex teman: Starka känslor i första mötet, behov av information, upplevelser av kommunikationsbrist i samband med sederingen, tryggheten av intensivvårdssjuksköterskans stöd, delaktighet i omvårdnaden och ökad sårbarhet. Närståendes upplevelser under respiratorvården baserades på intensivvårdssjuksköterskans bemötande, information och kommunikation. Genom information och närvaro under behandlingen ingav sjuksköterskan trygghet och stöd för de närstående. Samtidigt som de närstående behövde sjuksköterskans närhet var det viktigt att få egentid med den anhörige. Diskussion: Genomgående i alla teman ur analysen var sjuksköterskornas bemötande och vikten av information under respiratorbehandlingen. De närstående som fick information och kände stödet och närvaron av sjuksköterskan upplevde omvårdnaden som god.

Intensivvårdens komplexa natur innebär att det dagligen uppstår situationer som skapar moralisk stress hos sjuksköterskan och det finns i hennes profession, en vilja i att göra rätt och göra gott. Syftet var att belysa faktorer som intensivvårdssjuksköterskan upplever frambringa moralisk stress vid omvårdnad av svårt sjuka patienter. Metoden som användes var en litteraturstudie, där 10 artiklar inkluderades efter kvalitetsgranskning. Traditionell innehållsanalys användes för att få fram koder ur materialet. Resultatet som framkom var tre huvudkategorier som belyste de faktorer som påverkade sjuksköterskans upplevelse av moralisk stress. Huvudkategorierna var; Brister i organisationen och arbetsledningen, Vård till varje pris samt Svårigheter i kommunikation. Att moralisk stress kommer av brister i organisationen blev tydligt i resultatet. Sjuksköterskorna kände en avsaknad av stöd från organisationen, att arbetsbelastningen var orimligt hög och en brist på resurser. Vård till varje pris inbegrep tveksamhet i beslut gällande fortsatt behandling eller avslutande av vård, som i slutändan innebar förlängt lidande för patienten. Svårigheter i kommunikationen omfattades av kontakten mellan läkare, sjuksköterskor och anhöriga. Sjuksköterskorna upplevde att de inte fick vara delaktiga i beslut, inte fick den information som krävdes och som kunde leda till svåra samtal med anhöriga. Att belysa de faktorer som påverkar upplevelsen av moralisk stress hos sjuksköterskan, ger en möjlighet till bearbetning av dem och en möjlighet att förutse samt förhindra att de uppkommer. Det leder i sin tur till att en diskussion kan ske gällande problemområden inom organisationen som försvårar sjuksköterskans arbete och att en ökad förståelse för varandra uppstår inom teamet.

Antalet vårdtillfällen inom svensk intensivvård ökar och därmed också antalet överflyttningar från intensivvårdsavdelningen (IVA) till vårdavdelningar. Med kortare vårdtider och få intensivvårdsplatser ökar trycket ytterligare på vårdavdelningarnas sjuksköterskor. Syftet med studien var att beskriva avdelningssjuksköterskors erfarenhet av att ta emot patienter från IVA. Den kvantitativa studien genomfördes på två västsvenska sjukhus där 61 avdelningssjuksköterskor fick besvara en enkät. Urvalet var av bekvämlighetstyp. Studiens resultat visar på att avdelningssjuksköterskor upplever att patienterna som kommer till avdelningar inte är färdigvårdade så att en patientsäker vård kan ges på vårdavdelningen. Brist på tid samt svårigheterna att samordna själva tiden för överflyttningen ges skäl till detta. Tvärt emot tidigare forskning uppger en majoriteten av de deltagande sjuksköterskorna upplever att de har den kunskap för att vårda patienter från IVA. Vidare upplever sjuksköterskorna i studien att rapportering samt skriftlig dokumentation som tillfredställande. Denna studie visar på avdelningssjuksköterskans utsatthet och att en icke färdigvårdad intensivvårdspatient kan skapa en ohållbar situation på vårdavdelningarna. En mer strukturerad uppföljning skulle kunna bidra till ökad trygghet för avdelningssjuksköterskorna och därmed förbättra vården som bedrivs på vårdavdelningarna.

Inom intensivvården (IVA) vårdas de mest allvarligt sjuka patienterna vilka ofta har svåra infektioner och ett nedsatt immunförsvar. Detta kan innebära en ökad risk att drabbas av meticillinresistenta stafylokock aureus (MRSA). Smittspridning av MRSA sker främst från sjukvårdspersonalens händer till patienterna. Syftet med litteraturstudien var att beskriva vilka åtgärder sjukvårdspersonalen inom IVA kan vidta för att minimera smittspridning av MRSA. Artiklarnas resultat visade att följsamheten var låg då det gällde att följa riktlinjer för noggrann handhygien. Orsaker till dålig följsamhet kan vara hög arbetsbelastning och bristande kunskap. Det fanns stora skillnader mellan de olika yrkeskategorierna då det gällde att följa riktlinjer för handhygien. Läkarna var de som följde riktlinjerna minst. Den viktigaste åtgärden för att minimera smittspridningen av MRSA är god handhygien och användning av handdesinfektionsmedel. Genom att utbilda sjukvårdspersonalen regelbundet samt ha lättillgängliga riktlinjer kan medvetenheten och kunskapen om MRSA öka. Detta medför troligtvis att personalen genomför adekvata åtgärder för att förhindra smittspridningen av MRSA. Då MRSA är ett ökande problem vore det angeläget att utföra observationsstudier beträffande hygienrutiner på olika intensivvårdsavdelningar i Sverige.

Intensivvård är specialiserad och högteknologisk vård där intensivvårdssjuksköterskan tillsammans med andra yrkeskategorier vårdar patienter med svåra livshotande sjukdomar och skador. Arbetstempot är högt och intensivvårdssjuksköterskan ska kunna identifiera, övervaka, utföra, bedöma och prioritera omvårdnadsåtgärder enligt patientens behov. Intensivvårdsverksamheten pågår dygnet runt varför roterande treskiftsarbete är vanligt. Syftet m,ed studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att arbeta roterande treskift. en kvalitativ intervjustudie med halvstrukturerade intervjuer som insamlingsmetod genomfördes med tolv intensivvårdssjuksköterskor på tre olika sjukhus i Sverige. datamaterialet analyserades med hjälp av en konventionell kvalitativ innehållsanalys och resulterade i tre kategorier med efterföljande subkategorier. I kategorin Livskvalitén påverkas framkom att roterande treskiftsarbete upplevs ge otillräcklig återhämtning, hade inverkan på fritiden och det sociala livet samt försämrade hälsan och orken. I kategorin Arbetsmiljön har betydelse framkom att roterande treskiftsarbete upplevdes förbättra den psykosociala arbetsmiljön men att det var svårt att få till ett tillfredsställande schema. I den sista kategorin Vårdkvalitén påverkas framgick att roterande treskiftsarbete upplevdes riskera patientsäkerheten och att lägre bemanning nattetid gav ökat ansvar. Roterande treskiftsarbete kan vara ofördelaktigt för intensivvårdssjuksköterskor men vissa faktorer kan upplevas som fördelaktigt. det är viktigt att identifiera de bakomliggande orsakerna till varför roterande upplevs som ofördelaktigt respektive fördelaktigt för att således ha möjlighet att vidareutveckla hur roterande treskiftsarbete bäst schemaläggs i syfte att främja intensivvårdssjuksköterskornas välbefinnande samt i syfte att uppnå god och säker vårdkvalité.

ABSTRAKT Bakgrund: Interhospitala transporter innebär ökade risker för medicinska komplikationer för den kritiskt sjuka patienten. Inom ramen för intensivvårdsjuksköterskans kompetens ingår att kunna utföra omvårdnad till den kritiskt sjuka patienten under interhospitala transporter. Sjuksköterskor med specialistutbildning inom intensivvård kan under transport av kritiskt sjuka patienter uppleva oro. För att kunna förbättra omhändertagandet av patienten är det av intresse att ta reda på om det finns fler perspektiv och upplevelser av arbetet vid denna komplexa situation som en interhospital intensivvårdstransport innebär.Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av att vårda kritiskt sjuka patienter under markbundna interhospitala transporter.Design: Denna studie har en kvalitativ design.Metod: Semi-strukturerade intervjuer med åtta intensivvårdssjuksköterskor spelades in och transkriberades för att sedan analyseras med tematiskt analys.Resultat: Ur analysen konstruerades tre huvudteman. Att sträva efter att ha kontroll över situationen, Betydelsen av ett bra samarbetet i teamet och Att utmanas i sin yrkeskompetens.Slutsats: Resultatet visade att transportera kritiskt sjuka patienter mellan sjukhus kan ge upphov till både negativa och positiva känslor. Uppgiften kan göra att intensivvårdssjuksköterskorna känner sig utelämnande men samtidigt självständiga och att detta kan vara kopplat till den individuella erfarenheten. Att förbereda patienten kan vara en procedur som även innebär att intensivvårdssjuksköterskorna mentalt förbereder sig själva och därmed ger dem förutsättningar att känna trygghet under transport.Relevans för klinisk praktik: Klinisk träning och simuleringsövningar i ambulans skulle kunna öka möjligheten för intensivvårdssjuksköterskor att känna sig trygga och självständiga när de transporterar kritiskt sjuka patienter mellan sjukhus. NYCKEORD: Intensivvård, Intensivvårdssjuksköterska, Interhospital transport.Tematisk analys

Delirium är ett akut förvirringstillstånd vanligt förekommande inom intensivvård och beräknas drabba upp till 80 % av patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning. Det kan yttra sig som osammanhängande tankemönster, slutenhet, agitation och ouppmärksamhet. Predisponerande faktorer i kombination med vissa utlösande faktorer kan leda till utveckling av tillståndet, men miljömässiga faktorer tros också påverka. Delirium bidrar till ökat lidande med såväl emotionell som fysiskt ökad stress, längre vårdtider och därmed ökade vårdkostnader. Behandlingsalternativen för tillståndet är många och kräver ett multifaktoriellt och multidisciplinärt omhändertagande för att kunna upptäckas, förebyggas och lindras. Eftersom intensivvårdssjuksköterskan ansvarar för omvårdnaden och dessutom har ett stort inflytande över den medicinska vården som bedrivs, syftar studien till att beskriva intensivvårdssjuksköterskans strategier i vårdandet av den deliriösa intensivvårdspatienten. Studien genomfördes med kvalitativ ansats och med fokusgruppsintervjuer som datainsamlingsmetod. Tre (n=3) fokusgruppsintervjuer genomfördes med totalt fjorton (n=14) intensivvårdssjuksköterskor. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och induktiv slutledning vilket genererade fyra (n=4) kategorier och elva (n=11) subkategorier. Resultatet presenterades genom följande kategorier: Skapa förutsättning för vila och återhämtning, Förankra till verkligheten, Arbeta enhetligt och målmedvetet och Sträva efter ett vårdande förhållningssätt. Strategierna, som grundade sig i olika vårdhandlingar, kunde ha flera betydelser i vårdandet av den deliriösa patienten. Strategierna som ansågs ha positiva effekter hos den deliriösa patienten, kunde också innebära svårigheter på grund av tillståndets komplexitet. En utmaning låg i att dessa patienter upplevdes vara både tålamods- och resurskrävande, något som kunde begränsa ett optimalt omhändertagande. Genom att bejaka ovanstående strategier och genom att uppmärksamma de svårigheter som sjuksköterskan upplever skulle vården av den deliriösa intensivvårdspatienten kunna förbättras och effektiviseras för att på så sätt skapa en tillvaro med mindre lidande för patienten.