Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2006. / Résumé en anglais: People life in castle of loneliness : Ivar Lo-Johansson and the elderly in debate and writings.

<p>Uppsatsen ingår i kursen Skapande svenska C, 30 hp, inom ämnet Litteraturvetenskap vid Umeå universitet</p>

<p>My aim in this essay is to analyze how the female body is represented in Swedish working class literature. I have compared four different novels all of which contain a female bathing scene: the opening chapter of Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd (1933) , the opening chapter of Ivar Lo-Johanssons Bara en mor (1939) and a scene each in Glasfåglarna (1996) and Mosippan (1998), both written by Elsie Johansson. The bathing scenes suggest three key issues: modernisation, urbanisation and above all women´s sexual politics. Though there were several issues facing the feminist movement in Sweden in the 1930, the question of a woman’s right to her body was one that united the movement, regardless of class.</p>

<p>In 1949, a Swedish author, Ivar Lo-Johansson (1901–1990), started an action that had the aim of improving conditions for old people in Sweden This action lasted from 1949 until 1957. It started when the author and a photographer made a journey around the country to enable Lo-Johansson to form a conception of the conditions under which old people lived in old people’s homes.</p><p>The journey was documented in words and pictures ands gave rise to a series of articles in a magazine, <i>Vi</i>, in the spring of 1949. The articles were followed in the same year by the publication of a book of photographs, <i>Ålderdom </i>(Old Age), and of four talks which Lo-Johansson broadcast on the radio during the autumn. In 1952 the author published a polemical pamphlet, <i>Ålderdoms-Sverige </i>(Old Age in Sweden), which contained fierce attacks on the social authorities for the lack of proper care that Lo-Johansson considered that the old people were subjected to. In the book the author proposed a number of measures to improve the situation of the elderly. Among other things he emphasised the importance of giving the elderly a meaningful existence and treating them in such a way that their mental health was not threatened. Lo-Johansson’s principal goal was that institutions to care for healthy old people should not be needed in the future – his slogan was that care at home should replace care in homes.</p><p>This dissertation describes how Lo-Johansson’s campaign for better care for the elderly was implemented, the reactions that followed, and the ways in which his proposals for improvements in care for the elderly were put into practice. Another task in this study has been to attempt to define some of the care structures that governed attitudes towards the elderly at the end of the 1940s and to see the extent to which they were changed in the 1950s as a consequence of Lo-Johansson’s action.</p><p>The conclusions of the dissertation are, in brief, that the author’s action resulted in a new focus in the social policy and a change in the structure of values in which concepts such as human dignity, integrity, humanity and the satisfaction of mental needs have obtained a footing in both the social policy debate and in the practical exercise of new forms of care for the elderly at that time.</p>

In 1949, a Swedish author, Ivar Lo-Johansson (1901–1990), started an action that had the aim of improving conditions for old people in Sweden This action lasted from 1949 until 1957. It started when the author and a photographer made a journey around the country to enable Lo-Johansson to form a conception of the conditions under which old people lived in old people’s homes. The journey was documented in words and pictures ands gave rise to a series of articles in a magazine, Vi, in the spring of 1949. The articles were followed in the same year by the publication of a book of photographs, Ålderdom (Old Age), and of four talks which Lo-Johansson broadcast on the radio during the autumn. In 1952 the author published a polemical pamphlet, Ålderdoms-Sverige (Old Age in Sweden), which contained fierce attacks on the social authorities for the lack of proper care that Lo-Johansson considered that the old people were subjected to. In the book the author proposed a number of measures to improve the situation of the elderly. Among other things he emphasised the importance of giving the elderly a meaningful existence and treating them in such a way that their mental health was not threatened. Lo-Johansson’s principal goal was that institutions to care for healthy old people should not be needed in the future – his slogan was that care at home should replace care in homes. This dissertation describes how Lo-Johansson’s campaign for better care for the elderly was implemented, the reactions that followed, and the ways in which his proposals for improvements in care for the elderly were put into practice. Another task in this study has been to attempt to define some of the care structures that governed attitudes towards the elderly at the end of the 1940s and to see the extent to which they were changed in the 1950s as a consequence of Lo-Johansson’s action. The conclusions of the dissertation are, in brief, that the author’s action resulted in a new focus in the social policy and a change in the structure of values in which concepts such as human dignity, integrity, humanity and the satisfaction of mental needs have obtained a footing in both the social policy debate and in the practical exercise of new forms of care for the elderly at that time.

My aim in this essay is to analyze how the female body is represented in Swedish working class literature. I have compared four different novels all of which contain a female bathing scene: the opening chapter of Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd (1933) , the opening chapter of Ivar Lo-Johanssons Bara en mor (1939) and a scene each in Glasfåglarna (1996) and Mosippan (1998), both written by Elsie Johansson. The bathing scenes suggest three key issues: modernisation, urbanisation and above all women´s sexual politics. Though there were several issues facing the feminist movement in Sweden in the 1930, the question of a woman’s right to her body was one that united the movement, regardless of class.

<p>Syftet med denna uppsats är att belysa Majgull Axelssons roman ”Slumpvandring” från olika håll för att komma fram till ett förslag till en tolkning av romanen och dess budskap. Uppsatsens resonemang kring romanen är begränsat till tre huvudområden, samt koncentreras kring de tre karaktärer som uppsatsförfattaren uppfattar som huvudkaraktärer; Augusta, Alice och Angelica.</p><p>Först diskuteras romanens mest betydelsefulla miljö, huset som kallas Augustas hus, utifrån huset som symbol och vad det representerar. Huset är enligt traditionen ofta en symbol för den mänskliga kroppen och framförallt kvinnokroppen och moderskroppen, och denna symbolik diskuteras i förhållande till romanens skildring av Augustas hus samt skildringen av havandeskap, barnafödande och relationer mellan barn och förälder i romanen. I detta avsnitt diskuteras också minnet och det förflutna och vilken roll dessa spelar i romanen.</p><p>Vidare diskuteras romanens primära intertext, ”Geniet” av Ivar Lo-Johansson, och vilken roll denna intertext spelar i Axelssons roman. Den flitigast använda parollen i ”Geniet”; ”Vi måste släppa till flickorna!” förekommer ofta i Axelssons roman och i uppsatsen diskuteras detta slagord i egenskap av att till synes vara själva anledningen till att Axelsson anspelar på ”Geniet” av Ivar Lo-Johansson. Det diskuteras även hur väl Axelsson har lyckats med sitt företag att skildra kvinnornas plats i sexualiteten i kontrast till det manliga perspektivet i Ivar Lo-Johanssons ”Geniet”.</p><p>Slutligen diskuteras romanens titel, ”Slumpvandring”, och dess betydelse för romanen, och i denna diskussion används sannolikhetsteori och frågor kring determinism och förutsägbarhet för att förklara den matematiska betydelsen av termen slumpvandring. Sedan diskuteras om kompositionen och karaktärernas liv i romanen ”Slumpvandring” kan liknas vid det matematiska begreppet slumpvandring, samt vad determinism och förutsägbarhet spelar för roll i det mänskliga livet.</p><p>I uppsatsens avslutande del knyts de tidigare förda resonemangen ihop och slutsatsen blir att något av det ”Slumpvandring” vill förmedla är vikten av att minnas och lära sig av det förflutna, både det större historiska förflutna och de egna mer privata händelser man varit med om, för att kunna välja bättre vägar i livet.</p>

Målet med uppsatsen är att jämföra likheter och skillnader i gestaltningen av främlingskap i Ivar Lo- Johanssons roman Kungsgatan och i Theodor Kallifatides roman Utlänningar. Uppsatsen jämför förhållandet mellan stad och land i Kungsgatan med förhållandet mellan hemland och nytt land i Utlänningar. Socialpsykologiska perspektiv på främlingskap, identitet och acklimatisering i kombination med litteraturteoretiska begrepp från postkolonial litteraturteori används för att undersöka hur romanerna fiktivt gestaltar uppbrotts- och acklimatiseringsprocesser. Analysen indelas i förhållandet mellan stad/land och hemland/nytt land, kvinnans dubbla främlingskap, språkets inverkan på identiteten samt individens förmåga eller oförmåga att anpassa sig till en ny miljö. Det skildrade främlingskapets anknytning till en ny dubbel identitet analyseras för att tolka karaktärernas hantering av främlingskapet. Uppsatsens jämförelse av främlingskapsskildringar under två skilda perioder i Sveriges historia visar hur romanerna bidrar till en större förståelse för hur distansering från och diskriminering av ”den andre ” oavsett utgångspunkt manifesteras på liknande sätt och kan utlösa liknande identitetskonflikter för individen.

Under 1950-talet skrev Ivar Lo-Johansson flera självbiografiska berättelser som på omslagen också benämns som självbiografiska romaner; Analfabeten, Gårdfarihandlaren, Stockholmaren, Journalisten, Författaren, Socialisten, Soldaten, Proletärförfattaren, vilka skildrar samtiden, 1910-talets slut till 1950-talets början. Författaren, som jag har intresserat mig mest för i analysen, är indelad i tolv kapitel som i princip skulle kunna läsas fristående från varandra. I boken får vi följa Lo-Johansson genom arbetardiktningens genombrottsår i 1930-talets början. Den unge författaren möter det nya samhället i spåret efter Stockholmutställningen. Diskussionerna bland författarkollegorna, som endast omnämns med initialer, går heta. Några av kollegerna, bland annat Harry Martinsson, Nils Ferlin, Gustav Hedenvind-Eriksson och Martin Koch, presenteras mer ingående. I Författaren beskriver Lo-Johansson också arbetet med sin egna första stora bok, God natt, jord. Syftet med den här uppsatsen har bland annat varit att undersöka vilka faktorer, som vinkar mot fiktion eller ickefiktion, både textinterna och textexterna, som återfinns i den självbiografiska romanen Författaren. Jag har också undersökt vilken funktion de karaktäristiska dragen får i berättelsen. Metoden jag har använt mig av är analys av primärmaterialet utifrån framför allt ett narratologiskt perspektiv. Samt en komparativ analys av primärmaterialet i förhållande till den traditionella självbiografin. Tidigt i min analys kunde jag konstatera att Författaren inte gick att kategorisera som antingen fiktiv eller ickefiktiv. Därför har jag undersökt vad i den självbiografiska romanen som vinkar mot fiktion respektive ickefiktion. Exempel på sådant i de självbiografiska romanerna som vinkar mot fiktion är bland annat att det förekommer en hel del mimetiskt berättande, symbolanvändning och andra berättartekniska och stilistiska grepp som är mer vanligt förekommande i den fiktiva berättelsen. Ivar Lo-Johansson övergår också emellanåt till att bli allvetande som berättare. Att den textexterne författaren Lo-Johansson är den samme som berättaren och bokens huvudperson leder tankarna till den ickefiktiva berättelsen. Vilket också Lo-Johanssons avsikt att avbilda verkligheten gör, trots att han har fått kritik för att allt i böckerna kanske inte är sant. Paratexternas funktion är viktig, för att beskriva boken på ett sådant sätt så att författarens syfte med den framgår. De har också som uppgift att signalera genretillhörighet. Ivar Lo-Johanssons självbiografiska roman måste därför läsas som just en självbiografisk roman. En genre som blandar en berättarmetod som anses mer vanligt förekommande i den fiktiva berättelsen med en författarintention som går ut på att på ett sanningsenligt sätt avbilda verkligheten. Att Ivar Lo-Johansson har en avsikt med det han berättar framgår tydligt. Det handlar om att föra fram en åsikt, ta ställning för eller emot. Ofta är det samhällets orättvisor stora och små, som presenteras. Det sker ofta ur ett klassperspektiv och målet med skrivandet är att, förutom att framställa sitt eget liv, förändra samhället.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2006.