<p>Det är viktigt för alla som arbetar som pedagoger att ta reda på vad elever vet om jämställdhet och hur vi lärare kan göra det bättre för dem. I dagens skola ställer fler sig frågan, hur ser ungdomarna på jämställdhetsarbetet som vi pedagoger utför i klassrummet?</p><p>Syftet är att belysa ett litet urval av gymnasieungdomars uppfattning om de lika villkoren i skolan (Lpf 94). Studien fokuseras på ett litet urval av gymnasieungdomars uppfattningar om jämställdhet och individuella erfarenheter från grundskola och gymnasium.</p><p>Den metod som har använts för min informationsinsamling är kvalitativ intervju, halvstrukturerad med öppna frågor. Resultatet visar på tio elevers osäkerhet på vad jämställdhet betyder och om deras individuella syn på uppmärksamhet, bestämmande och inflytande i klassrummet. Även deras negativa skolupplevelser från högstadiet väcker funderingar hos dem om deras egna och andras bemötande i jämförelse med den positiva individuella skillnaden som nu råder på Barn- och fritidsprogrammet. Det kan bero på en mer målmedvetenhet inför deras framtida yrken samt en personlig mognad. Denna studie pekar också på några ungdomar som tycker sig ha blivit orättvist behandlade på högstadiet.</p>

<p>Vi har intervjuat sju personer på höga toppositioner i Sverige för att fråga dem om</p><p>deras syn på hinder, möjligheter och jämställdhet i deras karriärer. Vår urvalsgrupp</p><p>består av fyra kvinnor och tre män. Syftet och bakgrunden till vår studie är att</p><p>undersöka hur begreppet karriär används och varför kvinnor i så pass liten</p><p>utsträckning finns representerade på högre ledarpositioner. Den teoretiska referensram</p><p>som legat till grund för vårt arbete är Rosabeth Moss Kanters glastak (1993), Gisele</p><p>Asplund (1984) och flera andra uppföljare inom området så som Anna Wahl (2003),</p><p>Anita Göransson (2004) och Tuija Muhonen (2009). Vi valde en kvalitativ ståndpunkt</p><p>och har använt oss av semistrukturerade intervjuer i syfte att fånga upp variationen i</p><p>de olika individernas berättelser.</p><p>Resultaten visar att både männen och kvinnorna anser sig inte ha gjort karriär då de</p><p>förknippar begreppet till något negativt. Vi anser att bakgrunden till deras höga</p><p>befattning grundar sig i en rad faktorer så som en viss typ av utbildning, en viss typ av</p><p>intresseområde och vissa typer av drivkrafter m.m. Genom vår undersökning framgår</p><p>att familj och kvotering både kan ses som ett hinder och en möjlighet. Skälet till att</p><p>representationen är olika bland män och kvinnor på höga ledarpositioner är dels</p><p>uppfattningen att kvinnor inte vill, vågar eller släpps fram. Bilden håller dock på att</p><p>förändras, sakta men säkert.</p>

<p>Lpo 94 förespråkar jämställdhet mellan könen i skolan oavsett social och kulturell bakgrund,</p><p>men svensk utbildningsforskning visar dock att detta kan vara svårt att tillämpa i daglig</p><p>verksamhet. Detta kan betecknas som den dolda läroplanen. Begreppet är även något som</p><p>förekommer globalt och där kvinnan ofta har en lägre position i samhället i förhållande till</p><p>mannen. Kenya är ett av de länder i tredje världen där detta är påtagligt vilket märks i skolan</p><p>och som kan utläsas i de kenyanska styrdokumenten.</p><p>I och med att Sverige har blivit ett mångkulturellt samhälle finns det i skolan elever med</p><p>varierande bakgrunder och olika tankesätt. Vårt syfte är därmed att undersöka hur svensk</p><p>utbildningsforskning om genus och jämställdhet kan relateras till dagens mångkulturella</p><p>skola. För att kunna besvara vårt syfte har vi analyserat och jämfört bakgrundsdelen med det</p><p>resultat som genom observationer och intervjuer framkommit i Kenya.</p><p>Undersökningen visar att det svenska tankesättet angående genus och jämställdhet till viss del</p><p>fungerar i dagens mångkulturella skola. Pojkars dominans och flickors blyghet samt</p><p>pedagogers agerande gentemot eleverna är inget som skiljer sig avsevärt i de båda länderna.</p><p>Det har emellertid framkommit att det är av vikt att pedagoger har en medvetenhet kring</p><p>elevers bakgrund eftersom synen på jämställdhet kan skilja sig markant.</p>

No description available.

No description available.

No description available.

Vi har intervjuat sju personer på höga toppositioner i Sverige för att fråga dem om deras syn på hinder, möjligheter och jämställdhet i deras karriärer. Vår urvalsgrupp består av fyra kvinnor och tre män. Syftet och bakgrunden till vår studie är att undersöka hur begreppet karriär används och varför kvinnor i så pass liten utsträckning finns representerade på högre ledarpositioner. Den teoretiska referensram som legat till grund för vårt arbete är Rosabeth Moss Kanters glastak (1993), Gisele Asplund (1984) och flera andra uppföljare inom området så som Anna Wahl (2003), Anita Göransson (2004) och Tuija Muhonen (2009). Vi valde en kvalitativ ståndpunkt och har använt oss av semistrukturerade intervjuer i syfte att fånga upp variationen i de olika individernas berättelser. Resultaten visar att både männen och kvinnorna anser sig inte ha gjort karriär då de förknippar begreppet till något negativt. Vi anser att bakgrunden till deras höga befattning grundar sig i en rad faktorer så som en viss typ av utbildning, en viss typ av intresseområde och vissa typer av drivkrafter m.m. Genom vår undersökning framgår att familj och kvotering både kan ses som ett hinder och en möjlighet. Skälet till att representationen är olika bland män och kvinnor på höga ledarpositioner är dels uppfattningen att kvinnor inte vill, vågar eller släpps fram. Bilden håller dock på att förändras, sakta men säkert.

Sverige uppfattas som ett av de mest jämställda länderna i världen, där sju av tio kvinnor återfinns ute på arbetsmarknaden, men representerar endast 31 % på chefsnivå. Syftet med denna studie var att undersöka hur jämställdheten på ett företag i energibranschen uppfattades av de anställda. Nio semistrukturerade personliga intervjuer genomfördes som sedan tolkades kvalitativt enligt induktiv tematisk analys. Resultatet visar att få kvinnor känner sig förfördelade eller missgynnade på grund av sitt kön, och de flesta anser att de har lika goda karriärmöjligheter som männen. Det är dock tydligt att kvinnorna i minoritet får anpassa sig till männens spelregler, och det finns även en tendens till att ett glastak existerar som begränsar kvinnors avancemang till de absoluta ledarpositionerna. Trots ett begränsat urval är generaliserbarheten relativt god då samma problematik torde återfinnas på flera svenska arbetsplatser. Studien lämpar sig väl att användas som en utgångspunkt för fortsatt jämställdhetsarbete inom organisationen.

No description available.

Bakgrund Den nya reviderade läroplanen Lpfö 98 (10) har skapat striktare regler och högre krav på att pedagoger i förskolan skall uppnå de mål som finns i läroplanen. Läroplanen är också tolkningsbar, vilket ger olika förutsättningar för hur mycket och vilka mål som ska prioriteras i förskolan. Det står heller inte i läroplanen på vilket sätt man skall uppnå målen. Vem avgör om man har uppnått målen i läroplanen eller inte?   Syfte Vi vill i den här studien veta hur pedagoger i förskolan arbetar med och ser på genus och jämställdhet i förskolan. Vi vill undersöka hur de arbetar med genus och jämställdhet utifrån läroplanen och om det är ett viktigt och prioriterat ämne ute på de förskolor som vi varit ute på. Hur ser deras kunskap och tolkning av läroplanens mål om genus och jämställdhet ut i förskolan? Hur arbetar de för att motverka traditionella könsmönster? Metod I vår undersökning har vi använt oss av en kvalitativ metod genom intervjuer. Vi har intervjuat åtta pedagoger med olika utbildningsbakgrunder som arbetar på tre olika förskolor i Sverige. Med hjälp av ljudupptagning samlade vi in vårt empiriska material. Därefter har vi transkriberat alla intervjuer och analyserat de utifrån ett genusperspektiv. Resultat De intervjuade pedagogerna var överens om att de ville arbeta för att alla barn oavsett kön skall få samma möjligheter, rättigheter och förutsättningar i förskolan. De ansåg också att de uppfyllde läroplanens mål utifrån genus och jämställdhet men det var svårt för dem att berätta om hur eller på vilket sätt de uppnådde målen. Flera ansåg att kön är något som man biologiskt sett föds till och därför finns det olikheter hos flickor och pojkar. Överlag var inte genus och jämställdhet ett prioriterat mål som pedagogerna på förskolorna arbetade aktivt med. Det var endast några enstaka pedagoger som diskuterade genus och jämställdhet utifrån att kön är något som konstrueras socialt och påverkas av människor och den kultur som vi lever i.