Titel: Röntgensjuksköterskans upplevelse av att arbeta med externa granskare under jourtid Syfte: Att undersöka hur röntgensjuksköterskan upplever arbetet med externa granskare under jourtid. Material och metod: Sex stycken röntgensjuksköterskor från två olika sjukhus i mellansverige intervjuades under perioden januari till mars 2017. Inklusionskriterierna för studien var minst två års erfarenhet av yrket samt minst ett års erfarenhet av att arbeta med externa granskare under jourtid. Tillstånd från verksamhetschefer och samtycke från informanterna erhölls innan studien startade. Data samlades in genom en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer bestående av öppna frågor. Den insamlade datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman. Intervjuerna transkriberades och lästes igenom flera gånger. Därefter identifierades meningsbärande enheter och dessa kondenserades till koder. Genom koderna kunde kategorier och subkategorier identifieras. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier; Teleradiologi – tekniska aspekter, externa granskare jämfört med radiolog på plats, kommunikation och röntgensjuksköterskans kompetenser och egenskaper med tillhörande subkategorier. Konklusion: Informanterna upplever att det tar längre tid att kommunicera med externa granskare (EG) i jämförelse med att ha en radiolog på plats som kan ge svar direkt när röntgensjuksköterskan (RSS) är i behov av vägledning och snabba svar. I kommunikationen upplevs det också finnas språkbarriärer samt bristande kunskap, speciellt hos de sekreterare som tar emot samtal hos EG. Detta leder till frustration och blir ofta ett hinder i akuta situationer då RSS vill prata med en radiolog direkt. Under jourtid upplever RSS att denne får ta ett ökat ansvar samtidigt som förmågan att ta egna initiativ och beslut måste finnas. RSS upplever ingen förändring av bildkvalitén på de bilder som skickas i arbetet med EG. Informanterna upplevde i helhet att arbetet med EG fungerar bra och tillfredsställande under förutsättningarna att tekniken fungerar som den ska samtidigt som arbetsflödet inte ökar för mycket.

Titel: Röntgensjuksköterskans upplevelse av att arbeta med externa granskare under jourtid Syfte: Att undersöka hur röntgensjuksköterskan upplever arbetet med externa granskare under jourtid. Material och metod: Sex stycken röntgensjuksköterskor från två olika sjukhus i mellansverige intervjuades under perioden januari till mars 2017. Inklusionskriterierna för studien var minst två års erfarenhet av yrket samt minst ett års erfarenhet av att arbeta med externa granskare under jourtid. Tillstånd från verksamhetschefer och samtycke från informanterna erhölls innan studien startade. Data samlades in genom en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer bestående av öppna frågor. Den insamlade datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman. Intervjuerna transkriberades och lästes igenom flera gånger. Därefter identifierades meningsbärande enheter och dessa kondenserades till koder. Genom koderna kunde kategorier och subkategorier identifieras. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier; Teleradiologi – tekniska aspekter, externa granskare jämfört med radiolog på plats, kommunikation och röntgensjuksköterskans kompetenser och egenskaper med tillhörande subkategorier. Konklusion: Informanterna upplever att det tar längre tid att kommunicera med externa granskare (EG) i jämförelse med att ha en radiolog på plats som kan ge svar direkt när röntgensjuksköterskan (RSS) är i behov av vägledning och snabba svar. I kommunikationen upplevs det också finnas språkbarriärer samt bristande kunskap, speciellt hos de sekreterare som tar emot samtal hos EG. Detta leder till frustration och blir ofta ett hinder i akuta situationer då RSS vill prata med en radiolog direkt. Under jourtid upplever RSS att denne får ta ett ökat ansvar samtidigt som förmågan att ta egna initiativ och beslut måste finnas. RSS upplever ingen förändring av bildkvalitén på de bilder som skickas i arbetet med EG. Informanterna upplevde i helhet att arbetet med EG fungerar bra och tillfredsställande under förutsättningarna att tekniken fungerar som den ska samtidigt som arbetsflödet inte ökar för mycket.

Bakgrund: Trauma är en av de mest bidragande orsakerna till skada och död globalt. För att minska lidande och död hos patienter samt kostnader för samhället krävs en välfungerande traumavård. Tiden på dygnet, kön och ålder kan påverka utfallet för patienter som inkommer till sjukhus efter ett trauma. Eftersom forskningen inte är enig är detta ett område som ytterligare måste undersökas. Syftet med studien var att undersöka skillnader mellan traumapatienter vid en traumaenhet beroende på om patienten inkommer dagtid respektive jourtid, kön och ålder. Metod: Studien är en retrospektiv icke-experimentell tvärsnittsstudie där redan insamlade från en traumakoordinator vid ett sjukhus i norra sjukvårdsregionen analyserats. Studiepopulationen bestod av 115 patienter som blivit inskrivna som trauma nivå 1 eller 2 på akutmottagningen under år 2022. Data har analyserats med T-test och Chi-2 test för att undersöka eventuella skillnader och för att undersöka samband har Pearson’s korrelationstest använts. Signifikansgränsen sattes till P<0,05. Resultat: I denna studie kunde inga signifikanta skillnader identifieras mellan de trauman som inkom på dagtid och på jourtid gällande tid till vård eller allvarlighetsgrad av skadan. Kvinnor hade signifikant kortare tid mellan larm och ankomsttid till sjukhus. Det fanns ingen signifikant skillnad i allvarlighetsgrad beroende på tid på dygnet. Det fanns inte heller någon skillnad i allvarlighetsgrad mellan könen men det fanns ett positivt samband mellan hög ålder och allvarlighetsgrad. Slutsats: Vården vid det valda sjukhuset skiljer sig inte signifikant i traumaomhändertagande på dagtid och jourtid eller mellan könen vilket utifrån studerade variabler kan indikera en jämlik vård. Vidare studier skulle vara av intresse för att med andra variabler och infallsvinklar studera eventuella skillnader. Det finns också ett behov av jämförande analyser mellan sjukhus för att undersöka närmare hur jämlik vård som bedrivs i landet. Kunskapen är av vikt för anestesisjuksköterskan för att bedriva jämlik vård.