Genom åren har debatten om hur män och kvinnor framställs och porträtteras i media handlat om vilka signaler dessa sänder ut till samhället, med tyngdpunkten på negativa aspekter kring hur framförallt bilden av kvinnan framhålls. I denna uppsats ges ett försök till att undersöka och granska hur föreställningar om genus uttrycks och produceras i text och i bild i livsstilsmagasinen Cosmopolitan och FHM. Cosmopolitan är ett medium som vänder sig till unga kvinnor i åldrarna 20-30 år medan FHM vänder sig till män i åldrarna 18-35. För att kunna identifiera den producerade bilden av genus, vad som är specifikt manligt respektive kvinnligt utgår uppsatsen från en teoretisk ram som behandlar maskulinitet och femininitet, identifikation, mediernas makt och stereotyper, samt genus i media. Som inspirationskälla står medieforskaren Anja Hirdman och hennes verk Tilltalande bilder - genus, sexualitet och publiksyn i Veckorevyn och Fib aktuellt. Uppsatsens genomförande vilar på en kvalitativ undersökning i form av en retorisk textanalys och en bildanalys. Som exempel står 20 artiklar som är hämtade från fyra olika utgåvor från respektive livsstilsmagasin under år 2006, där artiklar som på något sätt behandlar sexualitet och relationer har analyserats. Med utgångspunkt från det insamlade materialet, kopplat till den teoretiska ramen, har således vissa tendenser kunnat identifieras som visar på att det finns tydliga skillnader, men också likheter mellan livsstilsmagasinen. I Cosmopolitan konstrueras bilden av kvinnlighet utifrån ett manligt godkännande då hon i text och bild tenderar att visas upp i och skrivas om i förhållande till mannen. Den komplexa konstruktionen av femininitet i Cosmopolitan framhålls ytterligare av ett instruerande och uppmanande tilltal där kvinnlighet är något som läsaren måste lära sig. I FHM konstrueras istället kvinnan som en symbol för sex, då hon först genom en manlig bekräftelse känner sig feminin. Vidare skapas maskulinitet i FHM i förhållande till den bild som målas upp av den kvinnlighet som presenteras i text och bild samt genom avsaknaden av manliga kroppar. I Cosmopolitan är det istället bilden av mannen som den romantiske drömprinsen som avgudar och älskar sin kvinna som gör sig synlig.

Denna studie syftar till att studera hur yrkesverksamma konstruerar sina klienter utifrån kön, med fokus på killar. Dessutom söker vi belysa vilka diskurser som är närvarande i beskrivningarna och diskussionerna kring killarna. Studien tar sin utgångspunkt i socialkonstruktionismen och genusperspektivet. Vi har tagit del av forskning som pekar på att konstruerandet av klienter påverkas av yrkesverksammas uppfattningar kring genus och könsroller. Vi har följt en arbetsgrupp på ett boende för ungdomar och observerat hur de pratat och diskuterat kring killar som är inskrivna på boendet. Studiens empiri består med andra ord av observationer samt en kompletterande fokusgruppintervju. Materialet har därefter analyserats genom diskursanalys. I vår analys har vi identifierat tre diskurser som präglar personalens beskrivningar av killarna: pojkar, killar och grabbar. Dessa skildrar både sättet personalen pratar kring killarna, men även hur de utifrån diskurserna förhåller sig till dem. Pojkar beskrivs ofta som snälla, ”små” och i behov av extra stöd och omsorg. Killar är en mer generell diskurs och fokuserar på det psykiska måendet, känslouttryck och tenderar även att jämställas med tjejer. Diskursen grabbar fokuserar på killarnas problematik och avvikande eller normbrytande beteende. Studiens resultat pekar på att personalens beskrivningar, i kontrast mot vad forskningen pekar på, mer reflekterar konstruktioner av klienter snarare än kön. Konstruktionen bygger snarare på kontext och fokuserar på killarnas beteende, situation och problematik. Konstruerandet av kön är dock närvarande, men är inget primärt som avsevärt påverkar beskrivningarna och framställningen av killarna. Trots att det inte har varit studiens syfte att studera framställningar av tjejer, har vi valt att redovisa samt diskutera de fall där de förekommer. Detta för att ytterligare styrka våra resultat, resonemang och slutsatser. Här har vi kunnat se att inte heller tjejer konstrueras primärt utifrån kön. Vidare har vi kunnat urskilja att tjejerna kan falla under samma diskurser som killarna, vilket pekar på att diskurserna är könsöverskridande. Utifrån diskurserna har vi uppmärksammat att personalens arbets- och förhållningssätt gentemot ungdomarna skiljer sig åt mellan diskurserna. Med detta menas att beroende på hur ungdomarna beskrivs gör att de hamnar inom en viss diskurs och att personalen utifrån detta identifierar behov som ligger till grund för förhållningssättet. / This study aims to explore how professionals construct their clients depending on gender, focusing mainly on males. Furthermore we seek to identify which discourses are present in the staff’s descriptions and discussions regarding the males. The study is based on social constructionism and a gender perspective. Previous research has shown that the construction of clients is influenced by professionals’ view on gender and gender roles. In this study we have followed a group of social workers in a local municipal organization which aims to provide support for young people. We have observed how the staff discusses and talks about male clients. The data collected consists of observations and a complementary focus group interview. The material has been analyzed using discourse analysis. Through the analysis we have identified three discourses that are present in the staff’s descriptions of male clients: boys, guys and blokes. These describe both how the staff talks about male clients and also how they, depending on discourse,relate to and approach them. Boys are often described as nice, “little” and as in need of extra support and care. Guys is a more general discourse which focuses on the males’ psychological wellbeing, their emotions and tends to equate them with girls. The blokes-discourse focuses on the males’ specific problematics and deviant or anti-social behavior. The results of this study indicate that the staff’s descriptions of the males, contrary to what previous research shows, rather reflects constructions of clients than that of gender. This client construction is contextual and primarily based on the behavior, situation and problematic of the males. Gender is, however, still present but more as a secondary factor that has no major effect on the staff’s description and construction of the male clients. Even though the aim of this study hasn’t been to explore this phenomenon for female clients, we have been able to see that the construction of female clients also is non-dependent of gender. We have also observed that females can be derived to the same discourses as males, which indicates that the discourses are not bound by gender. Through these discourses we have discovered that the staff’s approach to their clients differs between the discourses. This means that depending on how the clients are described puts them under a certain discourse. Based on this the staff then identifies needs of the client that in turn affects the staff’s approach to the client.