Mot bakgrund av ett ökat medvetande och ett större fokus på jämställdhetsfrågor i Piteå kommun de senaste åren, syftar denna kandidatuppsats till att se huruvida socialsekreterare som arbetar med handläggning av ekonomiskt bistånd konstruerar och formulerar könsstereotypa och könsnormativa förställningar om, och framställningar av, klienter. Undersökningen genomförs genom att, med utgångspunkt i socialkonstruktivismen, studera heltidsanställda socialsekreterares avslutade klientjournaler. Journalerna analyseras med hjälp av kvalitativ textanalys, med inslag av textanalys med fokus på kön och kvantitativ textanalys. Genom riktade frågor samt ett öppet studerande av datamaterialet framkommer att det råder vissa skillnader mellan manliga och kvinnliga klienters journaler. Det skrivs totalt sett mer i kvinnliga klienters journaler, särskilt kring områdena Familj/Boende och Hälsa, medan det skrivs något mer kring Arbete/Sysselsättning och Ekonomi i de manliga klienternas journaler. Fler uttryck för känslor, beskrivande och värdeladdade ord återfinns dessutom i kvinnornas journaler. Att språket på detta sätt är mer utbroderande i kvinnornas journaler kan ses som ett förmjukande av kvinnor, vilket per automatik också innebär ett förhårdande av män. Detta kan i sin tur förstås som ett konstruerande av kön.

Previous research shows how male and female can be reflected differently within the progressive music movement and other music genres. This research often derives from the dichotomy between women and men and analyzes how the prevailing gender order affects culture and its followers. The purpose of this study is to investigate how the progressive music movement portrays men and how these can be sorted into the masculine hierarchy. Through a hermeneutic perspective and with the help of Raewyn Connell's masculinity theory, Hoola Bandoola Band's texts are analyzed to investigate how they portray men and their social position in relation to the masculine hegemony. The study also takes a didactic perspective and in front of a discussion regarding how the music in question can be used in the subject of history at the upper secondary school. The result shows that the lyrics of the band regards men with the hegemonic, the participant, the subordinate and the marginalized masculinity. The result also shows that the most prominent categories are the hegemonic and the participatory masculinity. This is because many texts center around men who possess a dominant position and men who legitimize the prevailing hegemony. The subordinate masculinity is depicted by the men who sympathize with feminism and who want to change women's subordinate position. They can also be portrayed as homosexual men. Men who are categorized by the marginalized masculinity often relate to men who lack the influence of the prevailing hegemony and who do not legitimize the hegemony even though the possibility exists that they possess desirable attributes. Their position is clearly based on a structure that means that their class affiliation places them in a marginalized power position.

Arbetet handlar om hur några förskollärare samt pedagoger i dialog och handlingar med barn konstruerar kön i förskolan. Vi har fokuserat på hur förskollärare arbetar utifrån ett genusperspektiv, utifrån tal och handlingar. Vi har genomfört en kvalitativ studie med fyra observationer och påföljande intervjuer för att höra hur förskollärarna talar om genus och vilka föreställningar de har om kön, samt hur de gör i praktiken med barn. Den tidigare forskningen tar upp de normer och strukturer som är kopplade till kön samt hur barn påverkas av dessa. Arbetet utgår från den feministiska poststrukturalistiska teorin. Resultat och analys kopplas sedan till den teoretiska bakgrunden, både med hjälp av den feministiska poststrukturalismen och tidigare forskning, samt med våra egna tankar. Resultatet av våra observationer och intervjuer visar att det som sägs och det som görs, ofta är två olika saker. Förskollärare har medvetenhet om dessa frågor men har svårt att omsätta dessa i praktiken.

Denna studies syfte är att undersöka hur barn konstruerar kön utifrån normbrytande barnböcker. Därmed vill vi skapa förståelse för hur barn kan tänka och resonera kring könskonstruerande. Studiens upplägg är inspirerat av Davies (2003) forskning och den teoretiska utgångspunkten är den feministiska poststrukturalismen. För att söka svar på våra frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ metod, vilken har integrerat en kombination av boksamtal och barnintervjuer. Undersökningsgruppen bestod av åtta 5-6 åringar, varav det var lika många barn av respektive ålder och kön. Genomförandet ägde sedan rum vid två olika tillfällen, det ena med 5-åringarna och det andra med 6-åringarna. Böckerna vi utgick ifrån var Kenta och barbisarna och Så gör prinsessor, utifrån dessa hade vi sedan formulerat intervjufrågor som diskuterades under boksamtalen. Därefter analyserades materialet i förhållande till den feministiska poststrukturalismen. Resultatet har stora likheter med Davies (2003) slutsatser, detta trots att hennes undersökning genomfördes på 1980-talet. Vi kan konstatera att det inte skett någon större förändring gällande barns syn på könskonstruktion. Majoriteten av barnen i vår undersökning intog så kallat traditionella diskurser gällande hur en flicka respektive pojke ska vara. Dock upplevde vi att de under diskussionernas gång kunde ändra sitt förhållningssätt och acceptansen för normöverskridandet ökade.

Under hela 1900-talet har läkarens relation till den abortsökande kvinnan utgjort ett maktförhållande där kvinnan tvingats underordna sig förväntningar. I dessa har hon formats, idealiserats, reducerats och skuldbelagts; tillskriven ett ansvar över sexualiteten som saknat sin motsvarighet hos mannen. När det så i februari 1965 uppdagades att svenska kvinnor rest till Polen för att göra abortingrepp förbjudna i Sverige, inleddes en omfattande debatt som kom att omvandla de normer och värderingar som fram till dess grundlagt den sexualpolitiska diskursen. Begreppet liv ställdes mot rätten till självbestämmande och tvingade till ideologiska ställningstaganden. I synnerhet inom läkarprofessionen. Genom att analysera artiklar i den medicinska tidskriften Läkartidningen mellan 1965 och 1974 har jag undersökt hur den abortsökande kvinnan framställts i den abort- och sexualpolitiska debatt som förts inom läkarkåren. Vidare den roll professionen spelat i omförhandlandet av normativa strukturer i samhället. Mina slutsatser är att den abortsökande kvinnan genomgående i abortdiskursen utgör ett subjekt som tillskrivs könsnormativa konstruktioner. Detta subjekt används även som ett verktyg för att underbygga det egna ställningstagandet. Kvinnan framställs som sårbar, blottlagd och sexuellt frigjord; hon åläggs det sexuella ansvaret och i förlängningen den skuld det kan innebära i en abortdiskurs. I denna framställning har läkarprofessionen haft en betydande roll. Grundläggande begrepp i förståelsen av de strukturer som skapar den abortsökande kvinnan är: relationer, förnuftskonstruktion, strukturell underordning och skuld. / Throughout the 20th century, a power relation has established the relationship between the medical profession and the woman in an abortion context. It is a relationship where the woman has been forced to subordinate to expectations, in which she has been shaped, idealized, reduced and blamed; ascribed with a sexual responsibility not found in its male counterpart. When it was revealed in February 1965 that Swedish women had done abortions in Poland since the procedure was forbidden in Sweden, an extensive debate took place that challenged and redefined the norms and values that had substantiated the sexual-political discourse until then. The concept of life was equated with the right to individual freedom and forced the exposure of radical ideological opinions. Especially within the medical profession. By analyzing articles in the medical journal Läkartidningen between 1965 and 1974, I have studied the representation of the abortion-seeking woman in the sexual-political debate of the medical profession. Furthermore, I have examined the part this profession has played in the renegotiation of normative structures in society. My conclusions are that the woman throughout the abortion discourse is embodied as a subject that is ascribed with gender-normative constructions. She is characterized as vulnerable, exposed and sexually liberated; imposed with the main sexual responsibility and in extension the guilt that such a responsibility may lead to in an abortion context. The medical profession have played a significant part in maintaining these structures. Essential terms to understand the discourses in which the abortion-seeking woman is shaped, are relations, construction of common sense, structural subordination and blame.

This composition deals with questions concerning the ongoing construction of gender among personnel in different project for young girls and young boys ( ages 14): its conditions and meanings and how personnel form and mediate gender experience. The aim of this essay is to investigate how gender is made in everyday practise in three projects which address to either young girls or young boys, and to examine how the formation of gender interplays between conceptions among personnel and the practise in the projects. Central questions are: How describes the practical work and the needs of girls and boys in the project? And does the gender-segregated work justified in the projects? Qualitative methods are used to answer these questions. We made qualitative interviews among personnel from three projects, Ellen, Allan and DISA. Ellen and Allan is both part of the "Rädda Barnen" organization in Sweden. Ellen is a group for girls with a feminist/gender equality approach. Allan is a project for boys, also with a gender equality approach. Both Ellen and Allan has the aim to give young girls and boys the opportunity to, by dialogue, discourse and challenge gender-patterns in there everyday life. DISA is a method for girls with the aim to prevent stress and negative thoughts. The method is from the beginning translated and accommodated from a gender-neutral method from USA to a method for young girls in Swedish schools. The method is evaluated on girls but the DISA-project in this study also adopts the method in boy-groups. The empirical material consists of five semi-structured interviews with personnel from the three projects. We have also used fundamental documents such as project plans and manuals in our analysis. Our theoretical framework combines theory of who address tension between gender, normalization and change. Butler’s theory, in which gender is formed through acts, words and gestures, is our main point of departure for understanding the formation of gender. We also adopt a social-constructivism approach in our understanding of gender and in our analysis of the empirical material. In our analysis: we illustrate how gender is made by being incorporated into the practice by personnel performance, and the personnel translation of the projects ideology and documents. The personnel justifications for gender-segregated work is throughout their own definition of girls and boys needs. Sexuality is a prominent theme in both Ellen and Allan and also the most common motive among the personnel to work gender-segregated. The leaders view is that guys and girls can talk about this together in a group. The approach differs between projects. DISA is based on a hard-structured material. A fact which paradoxically means that we do not know much about the project's practice. Ellen and Allan use the dialogue to discuss and contest traditional gender patterns. However, in all projects the dialogue represents a large part of practice. But for girls the unilateral focus on dialogue tend to reproduce the picture of girls' responsiveness and ability to empathetic. Meanwhile the conversation in Allan can become a opportunity for the boys to express themselves verbally in a way they might not be accustomed to. Personnel in Allan and Ellen describe themselves as free to organize and design the group meetings. The needs that the participants express, as well as the practice offers, consolidates the expectations placed on girls and boys. The participants re-create and construct their gender through conversations about violence, sex, relationships, etc. But we have also seen how femininity and masculinity norms are challenged by the way the dialogue is focused on reflexivity and criticism towards gender patterns.

Previous research shows how music presents gender in different ways depending on the genre, and that music can affect the listeners' behaviour. There is also research that shows how gender is constructed in different social arenas and through people's way of expressing themselves and communicating. The purpose of this study is to investigate how lyrics within Swedish reggae and hip hop can express and construct gender by analysing artists' lyrics from a gender perspective. Based on a social constructivist perspective characterized by gender theories by Yvonne Hirdman, Raewyn Connell, Judith Butler, Candace west and Don H. Zimmerman, the results of the text analysis can be investigated as a source of construction, reproduction and maintenance of gender and gender stereotypes. The study also takes a didactic perspective where a reflection describes how the results of the study can influence the teaching in the school. The result shows that Swedish hip hop and reggae can be a source of both construction and reproduction and maintenance of sex and gender. Lyrics within hip hop constructs an ideal image of men as successful in the music industry, independent and as a drug user while the image of women can be described as an object owned by the man and also compared to other physical objects, such as money and weapons. Lyrics within reggae constructs an ideal image of men as charming, the promotion of equality and cannabis smoking while women are portrayed as and communicates that the women should be powerful, beautiful and equal or superior to men.

<p><strong><p>This composition deals with questions concerning the ongoing construction of gender among personnel in different project for young girls and young boys ( ages 14): its conditions and meanings and how personnel form and mediate gender experience. The aim of this essay is to investigate how gender is made in everyday practise in three projects which address to either young girls or young boys, and to examine how the formation of gender interplays between conceptions among personnel and the practise in the projects. Central questions are: How describes the practical work and the needs of girls and boys in the project? And does the gender-segregated work justified in the projects? Qualitative methods are used to answer these questions. We made qualitative interviews among personnel from three projects, Ellen, Allan and DISA. Ellen and Allan is both part of the "Rädda Barnen" organization in Sweden. Ellen is a group for girls with a feminist/gender equality approach. Allan is a project for boys, also with a gender equality approach. Both Ellen and Allan has the aim to give young girls and boys the opportunity to, by dialogue, discourse and challenge gender-patterns in there everyday life. DISA is a method for girls with the aim to prevent stress and negative thoughts. The method is from the beginning translated and accommodated from a gender-neutral method from USA to a method for young girls in Swedish schools. The method is evaluated on girls but the DISA-project in this study also adopts the method in boy-groups. The empirical material consists of five semi-structured interviews with personnel from the three projects. We have also used fundamental documents such as project plans and manuals in our analysis. Our theoretical framework combines theory of who address tension between gender, normalization and change. Butler’s theory, in which gender is formed through acts, words and gestures, is our main point of departure for understanding the formation of gender. We also adopt a social-constructivism approach in our understanding of gender and in our analysis of the empirical material. In our analysis: we illustrate how gender is made by being incorporated into the practice by personnel performance, and the personnel translation of the projects ideology and documents. The personnel justifications for gender-segregated work is throughout their own definition of girls and boys needs. Sexuality is a prominent theme in both Ellen and Allan and also the most common motive among the personnel to work gender-segregated. The leaders view is that guys and girls can talk about this together in a group. The approach differs between projects. DISA is based on a hard-structured material. A fact which paradoxically means that we do not know much about the project's practice. Ellen and Allan use the dialogue to discuss and contest traditional gender patterns. However, in all projects the dialogue represents a large part of practice. But for girls the unilateral focus on dialogue tend to reproduce the picture of girls' responsiveness and ability to empathetic. Meanwhile the conversation in Allan can become a opportunity for the boys to express themselves verbally in a way they might not be accustomed to. Personnel in Allan and Ellen describe themselves as free to organize and design the group meetings. The needs that the participants express, as well as the practice offers, consolidates the expectations placed on girls and boys. The participants re-create and construct their gender through conversations about violence, sex, relationships, etc. But we have also seen how femininity and masculinity norms are challenged by the way the dialogue is focused on reflexivity and criticism towards gender patterns.</p></strong></p>

<p>Genom åren har debatten om hur män och kvinnor framställs och porträtteras i media handlat om vilka signaler dessa sänder ut till samhället, med tyngdpunkten på negativa aspekter kring hur framförallt bilden av kvinnan framhålls.</p><p>I denna uppsats ges ett försök till att undersöka och granska hur föreställningar om genus uttrycks och produceras i text och i bild i livsstilsmagasinen Cosmopolitan och FHM. Cosmopolitan är ett medium som vänder sig till unga kvinnor i åldrarna 20-30 år medan FHM vänder sig till män i åldrarna 18-35.</p><p>För att kunna identifiera den producerade bilden av genus, vad som är specifikt manligt respektive kvinnligt utgår uppsatsen från en teoretisk ram som behandlar maskulinitet och femininitet, identifikation, mediernas makt och stereotyper, samt genus i media. Som inspirationskälla står medieforskaren Anja Hirdman och hennes verk Tilltalande bilder - genus, sexualitet och publiksyn i Veckorevyn och Fib aktuellt.</p><p>Uppsatsens genomförande vilar på en kvalitativ undersökning i form av en retorisk textanalys och en bildanalys. Som exempel står 20 artiklar som är hämtade från fyra olika utgåvor från respektive livsstilsmagasin under år 2006, där artiklar som på något sätt behandlar sexualitet och relationer har analyserats.</p><p>Med utgångspunkt från det insamlade materialet, kopplat till den teoretiska ramen, har således vissa tendenser kunnat identifieras som visar på att det finns tydliga skillnader, men också likheter mellan livsstilsmagasinen. I Cosmopolitan konstrueras bilden av kvinnlighet utifrån ett manligt godkännande då hon i text och bild tenderar att visas upp i och skrivas om i förhållande till mannen. Den komplexa konstruktionen av femininitet i Cosmopolitan framhålls ytterligare av ett instruerande och uppmanande tilltal där kvinnlighet är något som läsaren måste lära sig. I FHM konstrueras istället kvinnan som en symbol för sex, då hon först genom en manlig bekräftelse känner sig feminin. Vidare skapas maskulinitet i FHM i förhållande till den bild som målas upp av den kvinnlighet som presenteras i text och bild samt genom avsaknaden av manliga kroppar. I Cosmopolitan är det istället bilden av mannen som den romantiske drömprinsen som avgudar och älskar sin kvinna som gör sig synlig.</p>

Genom åren har debatten om hur män och kvinnor framställs och porträtteras i media handlat om vilka signaler dessa sänder ut till samhället, med tyngdpunkten på negativa aspekter kring hur framförallt bilden av kvinnan framhålls. I denna uppsats ges ett försök till att undersöka och granska hur föreställningar om genus uttrycks och produceras i text och i bild i livsstilsmagasinen Cosmopolitan och FHM. Cosmopolitan är ett medium som vänder sig till unga kvinnor i åldrarna 20-30 år medan FHM vänder sig till män i åldrarna 18-35. För att kunna identifiera den producerade bilden av genus, vad som är specifikt manligt respektive kvinnligt utgår uppsatsen från en teoretisk ram som behandlar maskulinitet och femininitet, identifikation, mediernas makt och stereotyper, samt genus i media. Som inspirationskälla står medieforskaren Anja Hirdman och hennes verk Tilltalande bilder - genus, sexualitet och publiksyn i Veckorevyn och Fib aktuellt. Uppsatsens genomförande vilar på en kvalitativ undersökning i form av en retorisk textanalys och en bildanalys. Som exempel står 20 artiklar som är hämtade från fyra olika utgåvor från respektive livsstilsmagasin under år 2006, där artiklar som på något sätt behandlar sexualitet och relationer har analyserats. Med utgångspunkt från det insamlade materialet, kopplat till den teoretiska ramen, har således vissa tendenser kunnat identifieras som visar på att det finns tydliga skillnader, men också likheter mellan livsstilsmagasinen. I Cosmopolitan konstrueras bilden av kvinnlighet utifrån ett manligt godkännande då hon i text och bild tenderar att visas upp i och skrivas om i förhållande till mannen. Den komplexa konstruktionen av femininitet i Cosmopolitan framhålls ytterligare av ett instruerande och uppmanande tilltal där kvinnlighet är något som läsaren måste lära sig. I FHM konstrueras istället kvinnan som en symbol för sex, då hon först genom en manlig bekräftelse känner sig feminin. Vidare skapas maskulinitet i FHM i förhållande till den bild som målas upp av den kvinnlighet som presenteras i text och bild samt genom avsaknaden av manliga kroppar. I Cosmopolitan är det istället bilden av mannen som den romantiske drömprinsen som avgudar och älskar sin kvinna som gör sig synlig.