Köttätande är i dag en fråga som engagerar många. Vissa menar att det är farligt både för klimat och hälsa medan andra menar att det är nödvändigt för människans överlevnad. När frågan kring köttätandet lyfts och köttkonsumtionen ifrågasätts i debatten mellan köttätare och veganer händer något och heta känslor uppstår. Debatten provocerar och upprör och inte sällan slutar det i osämja de båda parterna emellan. Det är därför av intresse att analysera hur de båda sidorna uttrycker sig när de talar om kött för att ta reda på hur de skiljer sig åt. Det här ämnar denna uppsats undersöka. Detta görs genom att bland annat analysera olika typer av bildspråk som förekommer i de båda sidornas sätt att uttrycka sig kring kött. George Lakoffs och Mark Johnsons teori om konceptuella metaforer fungerar även som inspirationskälla för denna analys. Genom att synliggöra underliggande diskurser som ligger till grund för hur vi i samhället talar, tänker och ser på kött kan vi ta reda på hur veganers terminologi kring kött skiljer sig åt från köttätarnas. På så sätt kan vi få en förståelse för varför de heta känslorna uppstår, att konflikten kanske snarare bottnar i en brist på förståelse över de olika sidornas sätt att tala om kött.

Användningen av självkvantifieringsapplikationer är utbredd, men dess utförande långt från fulländat. Den användning som förekommer är nästintill uteslutande koncentrerad till självförbättring. I denna undersökning appliceras denna trend av självförbättring på en global hållbarhetskontext med syfte att minska klimatpåverkan kopplat till livsmedelskonsumtion. Här avses undersöka hur återkoppling i en självkvantifieringsapplikation kan utformas för att förändra en specifik vana, köttkonsumtion. Undersökningen som utfördes bestod i en kvantifieringsstudie där deltagare på egen hand kartlade sin livsmedelskonsumtion utifrån huruvida den var vegetarisk eller ej. Deltagarna i studien fick ta del av olika typer av återkoppling på sin konsumtion. För hälften av deltagarna sattes den personliga konsumtionen i förhållande till den genomsnittliga konsumtionen. Den andra hälften tog istället del av vetenskapligt grundade påståenden om hur konsumtionen måste se ut för en hållbar framtidsutveckling. Ingen av grupperna visade på någon definitiv beteendeförändring av köttkonsumtionen. Deltagarna efterfrågade olika återkoppling beroende på deras mål och viljor samt förkunskaper. Självkvantifering i detta syfte togs väl emot och deltagarna var positiva till användningen, men önskade ytterligare återkoppling. / The use of Quantified Self (QS) applications is widely spread, however, its design and potential is far from fulfilled. Today, its main focus is on self-improvement. This essay aims to investigate how self-improvement can be put in a global sustainable context and how the feedback in a QS-application can be designed to change one specific habit, meat consumption. The survey consisted of a logging phase where participants logged their food consumption in terms of whether each meal was vegetarian or not. The participants in the study were divided into two groups that got two different types of feedback on their consumption. The first group’s feedback consisted of a relation between each participants individual meat consumption related to the mean score of the rest of the group, while the other group got information about scientifically established facts about future sustainable meat consumption. Neither of the groups showed any definite behaviour change in their meat consumption. Results show that the participants had needs for individually designed feedback depending on their motivation, ability and attitudes to the issue. The concept of self quantization got positive feedback in the post-study survey participants were asked to answer, although many of participants requested more interactivity and differently designed feedback content.