Sweden until recently has been spared from major terrorist attacks. Research, however indicates that mass casualty incidents caused by terrorism are increasing in the western world and are expected to continue to increase within the near future. The execution of the emergency response plan and local emergency protocols is ultimately dependent on leadership at the service and unit level. As a result of the terrorist attack in Stockholm on April, 7th 2017 the medical organisation in Stockholm county were put on the highest alert. The emergency department [ED] charge nurses working during this specific event became key players in implementing and organizing the disaster response at the emergency departments. There is a lack of research highlighting the charge nurses´ experiences of leadership during disaster response at EDs following major incidents caused by terrorism.   The aim of the study was to describe the charge nurses´ experiences of managing the initial response to the major incident at emergency departments in Stockholm on April, 7th 2017.   Participants were selected using criterion sampling. All eight EDs in the Stockholm region were invited to participate, of which five accepted. At these five EDs were seven charge nurses working during the major incident and thus available for inclusion. Semi-structured interviews were conducted. Data were analysed using qualitative content analysis.   The results of the analysis yielded to two categories, first the perceived experiences of security consisting of the subcategories, work according to the local emergency response plan, experience and knowledge and controlled information. The second category was the perceived experiences of uncertainty consisting of the subcategories, unclear leadership, disturbances and deviation from the local emergency response plan, lack of knowledge, lack of information and uncontrolled information.   The conclusion from the result was that the charge nurses was in a central position in the response following the event, and that the management of the initial response was successful. In some cases, a need for clarification of the chain of command, extended training and effective crisis communication was identified, which could optimize the disaster management.

En masskadehändelse innebär en stor belastning för akutsjuksköterskan på akutmottagningen som behöver prioritera och fördela resurser för att främja patienters liv och hälsa. Det är en utmanande uppgift som kräver såväl god planering som effektiv respons och hög kompetens, i vilken akutsjuksköterskan har en betydelsefull roll. Syftet med studien var att utforska tillgänglig vetenskaplig litteratur gällande vilka kompetenser som är nödvändiga hos akutsjuksköterskan för att främja liv och hälsa i samband med masskadehändelse. En systematisk integrativ litteraturstudie genomfördes och 13 vetenskapliga artiklar med ursprung från olika delar av världen inkluderades. I resultatet framkommer flera nödvändiga kompetenser som presenteras i två huvudrubriker: möta patientens vårdbehov och kontroll på situationen. I resultatet framkommer åtta subkategorier där olika kunskaper, färdigheter och förhållningssätt presenteras. Resultatet bekräftar tidigare internationell forskning inom ämnet, men bidrar även med nya perspektiv och ökad förståelse för vilka kompetenser som krävs för att främja patienters liv och hälsa, samt minska lidande. Litteraturstudien kan således ligga till grund för utbildning, kompetensutveckling och förberedelser inför framtida masskadehändelser. Resultatet uppmärksammar även aktuella behov av ytterligare forskning och interventioner.

Katastrofer inträffar varje år på flera ställen i världen och sjukvården kommer att ta hand om skadade vid händelse av katastrof. Vid en katastrof i Sverige kommer akutmottagningarna att vara den mottagande enheten på sjukhuset för majoriteten av patienter. De akutsjuksköterskor som arbetar på akutmottagning har därför ett behov av katastrofmedicinsk beredskap och kompetens. I litteraturen beskrivs hur akutsjuksköterskor många gånger upplever sin egen katastrofmedicinska beredskap som bristfällig. I sjukvården finns det ett lagstadgat krav på att upprätthålla en katastrofmedicinsk beredskap. Akutsjuksköterskor i Sverige behöver förhålla sig till begreppet katastrofmedicinsk beredskap vars innehåll Socialstyrelsen har definierat. Syftet var att beskriva akutsjuksköterskans uppfattning om katastrofmedicinsk beredskap.  I studien användes en kvalitativ fenomenografisk ansats då fenomenografin är utformad för att fånga olika uppfattningar. Urvalet bestod av akutsjuksköterskor med varierande erfarenhet och rekryterades från två olika akutmottagningar med demografiskt skilda upptagningsområden. Datainsamlingen gjordes via semistrukturerade intervjuer och databearbetningen utfördes i sju olika steg enligt en modell vilken används inom fenomenografin.  Resultatet av analysen gav tre utfallsrum med därtill kopplade beskrivningskategorier. Strukturförändring var ett utfallsrum med förändrat uppdrag, omstrukturerad arbetsplats och förändrad ledningsstruktur som beskrivningskategorier. Det kunde innebära hur akutmottagningen behövde förändra både arbetssätt och ledning för att kunna ta emot ett stort antal patienter. Utfallsrummet mental beredskap bestod av två beskrivningskategorier. Stödjande vilkens faktorer ökade förtroendet för den egna beredskapen eller hämmande vilkens faktorer minskade förtroendet. Det sista utfallsrummet bestod av moraliskt ansvar med två beskrivningskategorier. De bestod av inre eller yttre drivkrafter vilka genererade det moraliska ansvaret.  Slutsatsen från resultatet blir att trots en given definition av begreppet katastrofmedicinsk beredskap förekom det olika uppfattningar i det undersökta materialet vad fenomenet innebar för akutsjuksköterskor men fokus var mot behovet om omhändertagandet av de som drabbas vid en katastrof. Katastrofmedicinsk beredskap innebar ett strukturförändrat uppdrag samt en mental beredskap och ett moraliskt ansvar som drivkrafter. Nyckelord: Omvårdnad, katastrofmedicinsk beredskap, fenomenografi, akutsjukvård / Disasters occur every year in many places around the world and health care will take care of the injured in the event of disaster. When a disaster occurs in Sweden, the emergency department will be the receiving unit in the hospital for the majority of patients. The emergency nurses working in the emergency department therefore have a need for emergency preparedness and competence. The literature describes how emergency nurses often perceive their own emergency preparedness flawed. In health care, there is a legal requirement for maintaining an emergency preparedness. Emergency nurses in Sweden need to relate to the concept of emergency preparedness whose contents the National Board has defined. The aim of the study was to describe the emergency nurse's perception of emergency preparedness. The study used a qualitative phenomenographic approach since phenomenography is designed to capture different perceptions. The samples consisted of emergency nurses with varying experience and were recruited from two different emergency departments with demographically diverse catchment areas. The data was collected through semi-structured interviews and data processing was carried out in seven stages according to a model which is used in phenomenography. The result of the analysis yielded three possible outcome spaces with related categories of description. Structural change was an outcome space with changed mission, restructured workplace and altered management structure as categories of description. It could be how the emergency department had to change both working methods and management in order to receive a large number of patients. The outcome space mental preparedness consisted of two categories of description. Supportive factors which increased confidence in their readiness or inhibiting factors which decreased confidence. The final outcome space consisted of moral responsibility where the categories of description consisted of internal and external motivations. The conclusion from the result is that despite a given definition of emergency preparedness, there were different opinions within the material what the phenomenon meant for emergency nurses, but the focus was on the need for care of those affected by a disaster. Emergency preparedness was a structural changed mission as well as a mental preparedness and a moral responsibility as driving forces. Keywords: nursing, emergency preparedness, phenomenography, emergency care

Bakgrund: Antalet katastrofer i världen och Sverige ökar och därmed ökar även behovet av katastrofmedicinsk beredskap. Akutmottagningen utgör ofta den första kontakten med sjukvården och därför har akutsjuksköterskorna en mycket central roll vid en allvarlig händelse. Sjuksköterskor är den största arbetsstyrkan vid en katastrof och sjukvården är helt beroende av deras kompetens. Forskning visar att bristfällig omvårdnad, triagering eller oförmåga till att finna den kritiskt dåliga patienten i ett tidigt skede, ökar mortaliteten. Dock visar forskningen även att sjuksköterskor inte känner sig tillräckligt förberedda. Sjuksköterskor som har arbetat i samband med allvarliga händelser beskriver starka och motstridiga känslor. Utbildning, övning och tidigare erfarenheter inom katastrofmedicin har uppgetts förbättra sjuksköterskornas beredskap. Trots vetskapen om sjuksköterskornas nyckelroll är forskningen angående sjuksköterskors uppfattningar om den katastrofmedicinska beredskapen begränsad. Fler studier inom området vore av värde med tanke på att behovet av katastrofmedicinsk beredskap ökar. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors uppfattningar om den katastrofmedicinska beredskapen på akutmottagningar i Storstockholm. Metod: Studien utfördes med en kvalitativ metod och en induktiv ansats. Tio semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor från fyra akutmottagningar inom Storstockholm utfördes. Intervjuerna analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Fyra teman kunde urskiljas: ”oro för organisationens begränsningar”, ”behov av struktur”, ”erfarenhet och övning skapar trygghet i nya situationer” samt ”motstridiga känslor och tankar om copingstrategier”. Inom det första temat beskrev deltagarna en stark oro för att akutsjukvården redan är högt belastad och att detta skulle äventyra patientsäkerheten ännu mer vid en allvarlig händelse. I ”behov av struktur” beskrev sjuksköterskorna att de uppfattade sin roll som central vid allvarliga händelser och att de hade behov av en tydlig struktur. Tema nummer tre, ”erfarenhet och övning”, förklarade sjuksköterskornas önskan om mer övning och att erfarenhet gynnar dem i deras arbete. Motstridiga känslor såsom skräck blandad med nyfikenhet inför arbete vid en allvarlig händelse belystes i tema fyra, liksom arbetsgruppens viktiga, stöttande funktion. Slutsats: Den katastrofmedicinska beredskapen behöver förankras bättre i akutsjukvårdens hektiska vardag. Sjuksköterskornas uppfattning var att en allvarlig händelse skulle kunna orsaka ett kaos som fordrar starka copingstrategier. Behov av ett nytt, strukturerat arbetssätt uppdagades. Realistiska övningar skulle kunna kompensera för bristen på erfarenhet från allvarliga händelser. Ett strukturerat arbetssätt och en stark arbetsgrupp är måsten för att kunna upprätthålla patientsäkerheten vid en allvarlig händelse. / Background: As the number of disasters increases in the world the need for an adequate disaster preparedness develops. Registered nurses in emergency departments have a significant role since they often constitute the first encounter with the healthcare after a disaster. Healthcare is dependent on the nurses' ability to effectively respond to an event of disaster. Studies have shown that a deficient triage, nursing and inability to identify a critically ill patient increase patient mortality. However, previous research reveal that nurses don’t feel properly prepared. Registered nurses with experience from disaster response describe strong and conflicting emotions. Experience, education and disaster-related training have been shown to improve registered nurses’ self-reported disaster preparedness. Despite the fact that there is knowledge about registered nurses’ key role in disaster response, research is limited regarding their perceptions of disaster preparedness. Since the need for disaster preparedness increases, more studies within the area would be worthwhile. Aim: The aim was to describe registered nurses’ perceptions of disaster preparedness in emergency departments. Methods: A qualitative interview study was carried out and ten interviews with registered nurses from four emergency departments were performed. During the interviews a semi structured method was used. The interviews were analyzed through content analysis. Results: Four themes emerged: “concern for organizational insufficiency”, “need for structure”, “experience and training create a feeling of security in new situations” and “conflicting emotions and thoughts about coping strategies”. Within the first theme the participants described a strong concern for the already existing high pressure in emergency care and that this could jeopardize patient safety in an event of a disaster. The second theme illustrates the registered nurse’s perception of having a central role and their need for a clear structure while working in an event of disaster. “Experience and training”, theme three, is about the registered nurses’ wish for more disaster-related training and the importance of experience in their work. The thought of disaster response generated conflicting emotions, such as fear mixed with curiosity, was highlighted in theme four, as well as the importance of a supportive work group. Conclusion: The disaster preparedness needs to be better anchored in reality’s crowded care situation within the emergency care. Registered nurses believed a disaster would result in a chaotic work environment with the need for coping strategies. A new and structured way of working was seen as necessary. Realistic disaster-related training might compensate for the lack of experience. To be able to withhold patient safety during a disaster structure and stability within the workforce is essential.

Dagens samhälle präglas av globalisering och hög grad av sammankoppling mellan länder och sektorer, vilket även bidrar till sårbarheter. Komplexa risker som präglas av osäkerhet, tvetydighet och konsekvenser med potentialen att få spridningseffekter hotar samhällsviktig verksamhet och därigenom samhällets funktionalitet. Sjukhus är en typ av samhällsviktig verksamhet som behöver upprätthållas för att samhället ska kunna fungera. Skydd av samhällsviktig verksamhet kan uppnås genom en kombination av riskhantering, kontinuitetshantering och incidenthantering. Kontinuitetshantering syftar till att minimera avbrottstider i kritisk verksamhet och tillse att oacceptabla konsekvenser undviks. Internationellt sett har kontinuitetshantering visat sig vara ett effektivt verktyg om det nyttjas korrekt och med rätt kompetens. Det har hittills saknats studier som undersökt hur kontinuitetshantering används på svenska sjukhus, och hur representanter för regionala aktörer som arbetar med kontinuitetshantering ser på verktyget. Syftet med den här studien var därför ”att bidra till en ökad förståelse för implementeringen av kontinuitetshantering på svenska sjukhus, samt synliggöra faktorer som bidrar till respektive hindrar den implementeringen”.Datainsamling skedde genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem respondenter med erfarenhet av kontinuitetshantering på svenska sjukhus. Insamlade data bearbetades därefter genom kvalitativ innehållsanalys, och resulterade i två huvudkategorier med två respektive sex underkategorier. Resultatet visar att kontinuitetshantering ses som både ett förhållningssätt och ett verktyg, där målbilden är att genom kontinuitetshantering som verktyg utveckla en plan B för inom sjukhus kritisk verksamhet. Samtidigt ses kontinuitetshantering även som ett förhållningssätt, som präglar den vardagliga verksamheten och i förlängningen har förmåga att bidra till ökad resiliens på svenska sjukhus. Resultatet visar även att risken för att kontinuitetshantering inte ger önskat resultat kan bero på låg kompetens, att underliggande vägledningar upplevs svåra att följa eller att resurser prioriteras till andra arbetsuppgifter.Studiens resultat diskuteras utifrån tidigare vetenskapliga fynd, framgångsfaktorer och hinder för praktisk implementering och även i förhållande till katastrofmedicinsk beredskap, samhällssäkerhet och huruvida kontinuitetshantering kan anses bidra till ökad resiliens på svenska sjukhus. Framtida forskning bör bland annat fokusera ytterligare på det praktiska genomförandet på verksamhetsnivå och lärdomar från störningar där kontinuitetsplaner använts skarpt på svenska sjukhus. / Modern society is largely globalized and different countries as well as sectors are intertwined to a large extent, giving arise to increased vulnerabilities. Complex risk characterized by uncertainty, ambiguity, and consequences with the potential of spill-over effects threaten vital societal functions with the possibility of huge consequences for society. Hospitals are an example of these types of institutions that are critical for a society’s functionality to be upheld. The protection of vital societal functions can be achieved by risk management, business continuity management [BCM] and incident management. BCM aims to minimize disruptions in critical activities and to make sure that unacceptable consequences are avoided. In an international context BCM has been proved efficient when used properly and with the correct competencies in the organization in which it is to be applied. So far, no studies have investigated the usage of BCM in Swedish hospitals, and how the method and concept is viewed by actors on a regional level. Due to this, the aim of this study was to “contribute to knowledge regarding the implementation of business continuity management in Swedish hospitals, as well as map factors promoting and hindering that implementation.”. Data was collected through qualitative semi-structured interviews with five respondents who work with BCM on a regional level in Sweden with a focus on health care. Collected data was analyzed through qualitative content analysis and resulted in two main categories with two and six subcategories respectively. The result shows that BCM is viewed as both an approach and as a tool. As a tool with the goal of creating a plan B for critical operations within a system, as well as an approach to everyday operations within the organization. Together these two viewpoints have the ability of increasing resilience in Swedish hospitals. The result also shows that the risk of BCM not resulting in the aspired outcome might be due to low level of understanding of the concept and method, or that resources needed are prioritized to other areas.The result is discussed from a perspective of past research, as well as practical implementations based on hindering and promoting factors. It is also discussed in relation to disaster medicine, societal safety and how BCM can contribute to increased resilience in Swedish hospitals. Future research should focus on the practical implementation of BCM on an organization’s operative level and lessons learned from real incidents where business continuity plans have been used.