Polyester is a synthetic material made from polyethylene terephthalate (PET), which is synthesised from fossil raw materials. Many clothing manufacturers are using polyester in their clothing, which, from an environmental perspective, creates a non-sustainable cycle. However, manufacturing can be made more sustainable by using recycled PET bottles as the raw material for polyester yarn. A clothing company that has taken a stand against materials made from fossil fibres and instead invests in only selling clothes made from sustainable materials is the Swedish children's clothing brand Polarn o. Pyret. Being able to use polyester made from PET bottles is important for Polarn o. Pyret to ensure the use of sustainable fibres in their clothing. In the past, the recycled polyester was used in combination with polyester from virgin fibre, but now the goal is instead to switch completely to the recycled polyester. However, the increased quantity of recycled polyester can involve new risks. The need to map potential contaminants is important because Polarn o. Pyret makes clothes for children, which entails strict requirements on the chemical content of the clothes. The purpose of this work is to get an overview of which contaminants that can accumulate in the polyester fibre and thus pose a risk when using recycled polyester made from PET bottles. The goal is to be able to shed light on these contaminants and write a proposal for a risk assessment guide that can establish a foundation for how Polarn o. Pyret should be able to act when using recycled polyester. The work was carried out through an extensive literature study, where research articles and review articles published on scientific databases were the main source of information. Focus was on the risk of non-intentionally added substances that can be traced from recycled PET bottles. The risk assessment was done in consideration of the regulations that is established within the European Union (EU), using the EU chemicals regulation REACH and the European Chemicals Agency (ECHA) database.  After the mapping of NIAS in r-PET, the literature showed 42 potential contaminants to be present. These substances originated from the degradation of PET or the degradation of additives, and impurities from the recycling process and post-consumption use. Adhesives, labels, and caps are a contributing factor to the formation of NIAS originating from the recycling process. Since PVC was found to be the most common plastic that could contaminate PET via recycling, the additives used in PVC could also migrate to PET and create impurities. The most common phthalate found in this study was DEHP, which was the main plasticiser in PVC.  15 substances of the NIAS found in the literature was CMR substances, which means that they either were, or were suspected to be, carcinogenic, mutagenic and/or toxic to reproduction. Among these were substances such as benzene, antimony, cadmium, lead, acetaldehyde, and formaldehyde. Certain substances found through the literature were classified to be endocrine disruptors. These NIAS were p-nonylphenol, the organophosphite TNPP, the phthalates DEHP, DBP, BBP and, DIBP, nickel and BPA. Some of the NIAS found were under assessment of being classified as persistent, bioaccumulativ and toxic (PBT). The PBT substances found were the organophosphite compound Irgafos 168 and the UV-stabilisers Tinuvin P, UV-234 and UV- 328. The risk assessment showed 20 contaminants that may cause irritation to the skin/eyes and/or throat and 24 contaminants which may be toxic to the aquatic life.  This risk assessment showed that the recycling process of PET bottles is not completely safe, because potential contaminants could be transferred into the polyester yarn, and then carried over into children's garment and pose health risks to children. / Polyester är ett syntetiskt material tillverkat av polyetentereftalat (PET), som är syntetiserat från fossila råvaror. Många klädtillverkare använder polyester i sina kläder vilket ur ett miljöperspektiv skapar ett ohållbart kretslopp. Tillverkningen kan dock göras mer hållbar genom att använda återvunna PET-flaskor som råvara för polyestergarn. Ett klädföretag som tagit ställning mot material tillverkade av fossila fibrer och i stället satsar på att endast sälja kläder av hållbara material är det svenska barnklädesmärket Polarn o. Pyret. Att kunna använda polyester tillverkad av PET-flaskor är viktigt för att Polarn o. Pyret ska kunna säkerställa användningen av hållbara fibrer i sina kläder. Tidigare användes den återvunna polyestern i kombination med polyester från jungfruliga råvaror, men nu är målet i stället att helt gå över till den återvunna polyestern. Den ökade mängden återvunnen polyester kan dock medföra nya risker. Behovet av att kartlägga potentiella föroreningar är också viktigt eftersom Polarn o. Pyrets gör kläder för barn, vilket medför hårda krav på klädernas kemikalieinnehåll. Syftet med detta arbete var att få en överblick över vilka kemikalier som kan ansamlas i polyesterfibern och därmed utgöra en risk vid användning av återvunnen polyester tillverkad av PET-flaskor. Målet var att identifiera dessa föroreningar och inkludera dessa ämnen i ett förslag till en riskbedömningsguide. Denna riskbedömningsguide skulle därmed kunna utgöra ett stöd för Polarn o. Pyret vid hantering av återvunnen polyester. Arbetet har utförts genom en omfattande litteraturstudie, där forskningsartiklar och översiktsartiklar publicerade på vetenskapliga databaser var den huvudsakliga informationskällan. Fokus låg på risken för oavsiktligt tillsatta ämnen som kan spåras från återvunna PET-flaskor. Riskbedömningen har gjorts med hänsyn till de regelverk som är etablerade inom Europeiska unionen (EU), med hjälp av EU:s kemikalieförordning REACH och europeiska kemikaliemyndighetens (ECHA) databas.  Efter kartläggningen av oavsiktligt tillsatta ämnen i återvunnen PET visade litteraturen att det fanns 42 potentiella kontaminanter. Dessa ämnen härrörde från nedbrytningen av PET eller nedbrytningen av tillsatser, samt från föroreningar kopplade till återvinningsprocessen. Lim, etiketter och korkar var en bidragande faktor till bildandet av de oavsiktligt tillsatta ämnen som härrörde från återvinningsprocessen. Eftersom PVC visade sig vara den vanligaste plasten som kunde kontaminera PET via återvinningen, kunde tillsatserna som används i PVC också migrera till PET och skapa föroreningar. Den vanligaste ftalaten som förekom i återvunnen PET i denna studie var DEHP, vilken är den huvudsakliga mjukgöraren i PVC.  15 oavsiktligt tillsatta ämnen konstaterades vara CMR-ämnen, vilket betyder att de var, eller misstänktes vara, cancerframkallande, mutagena och/eller reproduktionstoxiska. Bland dessa fanns ämnen som bensen, antimon, kadmium, bly, acetaldehyd och formaldehyd. Vissa ämnen som påträffades genom litteraturstudien klassificerades som hormonstörande. Dessa var p- nonylfenol, organofosfiten TNPP, ftalaterna DEHP, DBP, BBP och DIBP, nickel och BPA. En del av de ämnen som kartlades under riskbedömningen klassificerades som persistenta, bioackumulerande och toxiska (PBT). Bland dessa förekom organofosfitföreningen Irgafos 168 (Tris(2,4-ditert-butylfenyl)fosfit) och UV-stabilisatorerna Tinuvin P, UV-234 och UV-328. Riskbedömningen visade på 20 kontaminanter som kan orsaka irritation på hud/ögon och/eller svalg och 24 föroreningar som kan vara giftiga för vattenlivet.  Denna riskbedömning visade att återvinningsprocessen av PET-flaskor inte är helt säkert, eftersom potentiella kontaminanter kan inkluderas i polyestergarnet och därigenom skapa faror för barnen vid användningen av kläder tillverkade från återvunnen polyester.

Two possible ways for increasing the rate of separation for magnetic bead separation has been observed. Increasing NP concentration by 2.5x gave a slight increase in rate of separation while 1.5x and 2.0x concentration increase resulted in a slight decrease in rate of separation. Synthesizing the magnetic beads under the influence of an external magnetic field also showed promising results. In a literature review, several types of magnetic beads and technologies are discussed, and how there is a great future potential for magnetic beads in the isolation of several types of biomolecules. It is concluded that the market for magnetic beads for cell isolation is expanding greatly with many different applications and expects to be worth 14.64 billion USD by 2025.

I framtiden kommer belastning på Henriksdals avloppsreningsverk fördubblas, vilket innebär en ökning av antalet personer som bekännas, från cirka 800 000 till 1,6 miljoner. Hygienkravet på slam kommer även att bli striktare. Rötningsprocessen i Henriksdal reningsverk sker idag på mesofil drift (37°C), men det planeras att omställa processen till termofil drift (55°C). Denna omställning studerades i detalj på Hammarby Sjöstadsverkets pilotanläggning. Innan omställningen, skedde ett försök med mesofil drift. Resultatet från denna period användes som referens.  Experimentet skedde med en fem kubikmeter reaktor och temperaturen ökades successivt från 37 till 55 °C under tre veckors tid. Parametrar som studerades var torrsubstanshalt, glödförlust, flyktiga fettsyror, alkalinitet, pH, ammoniumkväve, gassammansättningen  (𝐶𝐻4, 𝐶𝑂2, 𝐻2𝑆), teoretiska biogasproduktion, specifika biogasproduktion och specifika metanproduktion.  Omställningsprocessen var relativt stabil under de första tre dagarna. När temperaturen nådde 46 °C kollapsade metanbildande mikroorganismer. Detta detekterades genom att VFA-halten accelererade till 2736 [mg/l], pH-värde sänktes från 7,1 till 6,7 och metanutbytet försämrades med ett minimalt värde på 37 %. Koldioxidhalten ökade som följd av temperaturhöjningen och pH minskningen. Alkaliniteten var relativt stabil, men minskades från 2210 [mg/l] till 1120 [mg/l]. Under processen varierade organiska belastningen (OLR) mellan 0 och 3,84 [kgVS/ m3, d] och utrötningsgraden var mellan -47,5 % och 71,2 %. FAN-halten och svavelvätekoncentrationen ökade under omställningen men nådde aldrig de toxiska haltnivåerna som rapporteras i litteraturen. Processen började stabilisera sig efter en vecka efter att temperaturen nådde 55,0 °C och omställningen var lyckad.  Käppala avloppsreningsverk genomförde en omställning på sin pilotanläggning. Omställningsstrategin var annorlunda jämfört med försöket på Hammarby Sjöstadsverkets pilotanläggning. Käppala minskade sin OLR till 1,5 [kgVS/ m3, d] innan omställningen men ökade successivt senare i försöket. Driftstopp uppstod i Käppalas omställningen. Problem som uppstod under Käppalas omställning var: enorm ökning av VFA, låg biogasproduktion och dålig biogassammansättning. På grund av detta, rekommenderas att omställa Henriksdals rötkammaren med samma strategi som försöket på Hammarby Sjöstadsverkets pilotanläggning. / In the future, the load on the Henriksdal water treatment plant will double, which means an increase serving from about 800,000 people to 1.6 million people. The hygiene requirements for sludge will also become stricter. The digestion process in Henriksdal Wastewater treatment plant is currently mesophilic (37 °C) but the plans is to convert the process to thermophilic (55 °C). This conversion was studied in detail at the Hammarby Sjöstadsverk pilot plant. Prior to the conversion, a trial with mesophilic operation took place. The results of this trial were used as a reference.  The experiment took place with a five cubic meter reactor and the temperature was gradually increased from 37 °C to 55 °C with a slightly larger increase at the beginning. The experiment took place over a period of three weeks. Parameters studied were total solids, volatile solids, volatile fatty acids, alkalinity, pH, ammonium nitrogen and gas composition (𝐶𝐻4, 𝐶𝑂2, 𝐻2𝑆).  The conversion process was relatively stable during the first three days. When the temperature reached 46 °C, methane-forming microorganisms collapsed. This was detected by the increasing VFA concentration to 2736 [mg/l], pH dropped from 7.1 to 6.7, and methane exchange deteriorated with a minimum of 37 %. The carbon dioxide content increased as a result of the increase in temperature and the decrease in pH. Process alkalinity was relatively strong during the conversion but decreased from 2210 [mg/l] to a minimum of 1120 [mg/l]. This is because of the decomposition of VFA consumes the alkalinity. During the process, the organic loading rate (OLR) varied between 0 and 3.84 [kgVS/ m3, d] and the organic destruction efficiency was between -47.5% and 71.2%. This is due to the fact that the sludge quality (TS and VS) and flows varied greatly during the conversion. The FAN concentration and hydrogen sulfide concentration increased during the conversion but never reached the toxic levels reported in the literature. The process started to stabilize one week after the temperature reached 55.0 °C and the conversion was successful.  Käppala wastewater treatment plant experimented a conversion at its pilot plant. The conversion strategy was different compared to the experiment at Hammarby Sjöstadsverket's pilot plant. Käppala reduced its OLR to 1.5 [kgVS/ m3, d] before the conversion but gradually increased it later in the experiment. Stop of feeding also occurred during the Käppala conversion. Problems encountered during the Käppala conversion were huge increase in VFA, low biogas production and poor biogas composition. Because of this, it is recommended to convert the Henriksdal digester using the same strategy as the trial at the Hammarby Sjöstadsverk pilot plant.

Margretelunds reningsverk i Åkersberga står såsom andra svenska avloppsreningsverk inför nya utmaningar i samband med anpassningen till ett mer hållbart och cirkulärt samhälle. För att bidra till en bra lokal miljö med få transporter och minimerad lukt, uppnå en hög grad av fosforåtervinning, samt reducera organiska och icke-organiska föreningar i slammet ska Roslagsvattenb i samarbete med IVL Svenska Miljöinstitutet utvärdera C-Greens OxyPower HTC-teknik. HTC-tekniken är hydrotermisk karbonisering (HTC) kombinerat med våtoxidation av HTC- vatten. Det våta slammet tas om hand på reningsverket och omvandlas till en fast kolanrikad produkt så kallad HTC-biokol eller hydrokol. HTC-processen innebär uppvärmning av det våta slammet (180–260°C) under högt tryck och syrefria förhållande med vatten närvarande. Hydrokolet som bildas kan uppgraderas till bränsle, jordförbättringsmedel eller aktiverat kol.  I detta arbete studerades potentialen att använda hydrokol som jordförbättringsmedel genom att undersöka biokolets fysikaliska- och kemiska egenskaper. Hydrokol jämfördes med biokol från pyrolys som också är en förkolningsprocess av biomassa vid höga temperaturer (300–650 °C) under syrefria förhållande dock utan närvaro av vatten.  Baserat på resultatet från publicerade studier, har hydrokol potentialen att ersätta eller komplettera mineralgödsel. Hydrokol förbättrar markens bördighet och produktivitet genom att t.ex. öka den totala växttillväxten, förbättrar mineraliseringen av näringsämnen och tillgängligheten av fosfor, samt ger en långsam frisättning av näringsämnen. / Margretelund's treatment plant in Åkersberga, like other Swedish sewage treatment plants, faces new challenges in connection with the adaptation to a more sustainable and circular society. In order to contribute to a good local environment with few transports and minimized odors, achieve a high degree of phosphorus recovery, and reduce organic and inorganic pollutants in the sludge, Roslagsvatten, in collaboration with the IVL Swedish Environmental Institute, will evaluate C-Green's OxyPower HTC-technology.  The HTC-technology is hydrothermal carbonization (HTC) combined with wet oxidation of HTC-water. The wet sludge is taken care of at the treatment plant and converted into a fast carbon-enriched product called HTC-biochar or hydrochar. The HTC-process involves heating the wet sludge (180–260°C) under high pressure and oxygen-free conditions with water present. The hydrochar that is formed can be upgraded to fuel, soil improver or activated carbon.  In this work, the potential of using hydrochar as a soil improver is studied by examining the biochar's physical and chemical properties. Hydrochar was compared with biochar from pyrolysis, which is also a charring process of biomass at high temperatures (300–650 °C) under oxygen-free conditions but without the presence of water.  Based on the results of published studies, hydrochar has the potential to replace or supplement mineral fertilizers. Hydrochar improves soil fertility and productivity by e.g. increase overall plant growth, improve nutrient mineralization and phosphorus availability, and provide a slow release of nutrients.

Biodiesel är ett bra alternativ till petroleumdiesel. Produktion av biodiesel är en relativt enkel process. Vegetabilisk olja eller animaliskt fett reagerar med alkohol och omförestras till biodiesel (monoalkylestrar). En homogen katalysator, vanligen KOH eller NaOH, behövs för att reaktionen ska ske snabbt. Biodiesel har högre förbränningsverkningsgrad, högre cetantal, högre smörjbarhet samt mindre utsläpp av aromater och sulfider än petrodiesel. Dock har biodiesel sämre köldegenskaper än petrodiesel. Vid kyla bildas utfällningar, vilket utmanar producenter i länder med kallt klimat att de måste behandla produkten så att den klarar kylan under vintern samt uppfyller specificerade gränsvärden. Vid sämre köldegenskaper kan utfällningar orsaka igensättningar av pumpen i tankstationen samt filtret i dieselmotorn uppstå.  Detta arbete gick ut på att undersöka köldegenskaper och föreslå åtgärder som förbättrar köldegenskaperna hos RME tillverkat av Ecobränsle i Karlshamn. Arbetet omfattade studie på råvaran, produktionsprocessen och lagring. Under arbetets gång har ordinära analysdata som utförs månadsvis vid produktionen för kvalitetskontroll samt analysdata som gjordes i syfte att studera och minska utfällningarna sammanställts. Analyserna tillsammans med litteraturstudie användes till grund för identifiering och föreslag av åtgärder. Orsakerna till de noterade utfällningar hos Ecobränsles RME har visat sig vara fettsyrametylestrar (SFAME) och monoglycerider (MG). Båda grupperna har höga smältpunkter och sämre köldegenskaper. Ett sedimentationstest utfört vid -20 oC lagring har visat ökning av SFAME- halt från 6,1 vol.% till 18,79 vol.% i provets botten, vilket indikerar att SFAME huvudsakligen förorsakar utfällningarna. Ecobränsles månadstester från 10 tillfällen har visat MG-halt över 0,50 vikt% vilket är rekommendationsgränsen, dvs orsakar troligen även MG utfällningar.  Åtgärder som kan minska mängden SFAME omfattar vinteradditiv, kristallisation, modifikation av fettsyraalkylestrar. I detta arbete har kristallisation redogjorts i detalj. Åtgärder som minskar MG omfattar förbättring av reaktionsförhållande med tonvikt på optimering av alkohol till olja molförhållande samt adsorption med kiselbaserade adsorbenter. Vinteradditiv, fraktionerad kristallisation med tillsats av lösningsmedel och förbättring av reaktionsförhållande är de mest effektiva åtgärder. Användning av vinteradditiv samt minskning av mängden MG genom förbättring av reaktionsförhållanden har föreslagits som första åtgärdsalternativ för Ecobränsle då det är billigt och effektivt. Fraktionerad kristallisation med lösningsmedel kan vidtas som andra alternativ ifall signifikant förbättring av köldegenskaperna inte åstadkoms. / Biodiesel is a good alternative to petroleum diesel. Biodiesel production is a relatively simple process. Vegetable oil or animal fat reacts with alcohol and is transesterified to biodiesel (mono alkyl esters). A homogeneous catalyst, usually KOH or NaOH, is needed for the reaction to proceed rapidly. Biodiesel has a higher combustion efficiency, higher cetane number, higher lubricity and less emissions of aromatics and sulphides. However, biodiesel has poor cold flow properties. At low temperatures, precipitates form, which challenges producers in countries with cold climates that they must treat the product so that it can withstand the cold during the winter and meets specified lim it values. Precipitation may cause clogging of the pump in the filling station and the filter in the diesel engine.  This work investigates precipitates that have been noted in RME produced from Ecobränsle i Karlshamn and proposes methods that improve the cold flow properties of RME. The work included study of the raw material, the production process and storage. During the work, ordinary data analysis that are carried out monthly during RME production for quality control and data analysis that was made for the purpose of studying and solving the precipitates have been compiled from Ecobränsle. The analyzes together with literature studies were used as a basis for identifying the precipitates and proposing improvement methods. The causes have been shown to be fatty acid methyl esters (SFAME) and monoglycerides (MG). Both groups have high melting points and poorer cold flow properties at low temperature. A sedimentation test from sample stored at -20 oC for 8 months has shown an increase in SFAME composition from 6.1 vol.% to 18.79 vol.% at the bottom of the sample, which indicates that SFAME is the main cause of the precipitates noted in Ecobränsles RME. Ecobränsle's RME monthly conducted test from 10 occasions showed MG content above 0.50% by weight which is the solubility limit. Thus, even MG is likely to causes RME to precipitate.  Available methods used to reduce the amount of SFAME include winter additives, crystallization, modification of fatty acid alkyl esters. In this work, crystallization has been described thoroughly. Available methods used to reduce MG include improving the reaction conditions with emphasis on optimizing the alcohol to oil molar ratio and adsorption with silicon-based adsorbents. Winter additives, solvent crystallization and improvement of reaction conditions are the most effective ways to improve cold flow properties. The use of winter additives and MG reduction through improvement of reaction conditions have been proposed as a first alternative for Ecobränsle as it is cheap and efficient. Solvent crystallization could be considered as a second alternative if significant improvement of the cold flow properties is not achieved by the proposed methods.

Alkoholhaltiga drycker har konsumerats länge i Sverige, idag är öl en av de mest förekommande dryckerna. Med tanke på hur få ingredienser öl innehåller och att smaken trots detta kan varieras i det oändliga är det lätt att förstå att alla delsteg måste genomföras med precision. De olika delstegen i ölbryggningsprocessen är mältning, mäskning, lakning, humlekokning och jäsning. Ett försök till att bygga ett automatiserat bryggverk har gjorts. Komponenter till bryggverket har köpts in och bryggverket har byggts från grunden. Det var inte möjligt att göra alla delsteg i processen automatiserade, till exempel flödesstyrningar och tillsats av ingredienser. Detta gjorde att manuella insatser krävdes. För att styra bryggningen programmerades mikrokontrollerkortet Arduino Uno i programmeringsspråket C. Med hjälp av programmeringen har de delsteg av bryggningen, som går att automatisera, automatiserats. Vid testbryggningen uppstod praktiska problem som inte kunde förutsägas i teorin, exempelvis gick pumpen torrt ibland, reläerna fungerade inte som tänkt samt att en oväntad temperaturgradient uppstod. Dessa problem kan eventuellt lösas med ytterligare insatser i framtida försök. Vidare genomfördes tester innan bryggningen med endast vatten i kärlen för att undersöka temperaturregleringen. Det visade sig dock vara stora skillnader mellan vatten och mäsk, vilket gjorde att dessa tester inte kunde förutsäga alla problem. Trots detta resulterade bryggningen i en besk men drickbar öl.

Clay, quartz and feldspar are widely available in Uganda. The location and properties of various clay deposits are reported in the literature, but little is reported on feldspar and quartz deposits. In this work an extended literature on ceramics and porcelains in particular, is documented. Samples from two deposits of feldspar and two deposits of quartz are characterised and found to possess requisite properties for making porcelain insulators. Sample porcelain bodies are made from materials collected from selected deposits using different mixing proportions of clay, feldspar and quartz. Their properties in relation to workability, firing temperature, dielectric and bending strengths are studied. It is found that a mixture consisting of 30% Mutaka kaolin, 15% Mukono ball clay, 30% Mutaka feldspar and 25% Lido beach flint yields a body with highest mechanical strength (72MPa) and dielectric strength (19kV/mm) when fired at 1250°C. The strength (both mechanical and dielectric) is found to decrease with increasing firing temperature. At high firing temperatures, the undissolved quartz in the body decreased, the glass content increases and pores are formed. Mullite content on the other hand does not change at temperatures above 1200°C but there are significant differences in the morphologies of the mullite crystals in the samples. Optimum mechanical and electrical properties are found at maximum virtification and a microstructure showing small closely packed mullite needles. / QC 20101122

Rönningesjön är en sprickdalssjö, som påverkas av lerslätter runt sjön. pH ligger mellan 7,1 och 7,7. Sjön är starkt eutrofierad. Den påverkas också av vägarna runt omkring. Det tillrinnande vattnet innehåller mycket salt från kringliggande vägar. Från bilarna kommer också metaller. I detta projekt mätas koppar, krom och bly. Den större delen av metallerna kommer med dagvattnet till Löttingelunds våtmark och följer sedan med vattnet genom sjön och ut i Hägernäsviken, som är en del av Östersjön. De sedimenterar delvis i sjön. Koncentrationerna av metallerna är alldeles för höga i vattnet. Metaller finns också lagrade i sedimenten. Sedimenteringsdammar bör anläggas för dagvattnet för att avlägsna de partikelbundna metallerna. / Lake Rönningesjön lies in a geological fault (a crack) and it is affected by the clay in the surrounding fields. The pH-values lie within the interval 7.1–7.7. The lake is also impacted by the roads around the lake. The incoming water contains large amounts of road salt. From the cars also large amounts of metal ions are transported by the incoming storm water. In this project copper, chromium and lead are measured. Most of the metals in the lake pass through the wetland at Löttingelund in one end of the lake and flows through the lake to the outlet, which delivers the metal ions into Hägernäsviken, which is a part of the Baltic Sea. However, a part of the metal ions are precipitated in the lake. The concentrations of metal ions in the lake water are too high. Metal ions are also stored in the sediments. Special dams should be constructed to remove particle bound metals from the storm water, by sedimentation.

Det finns ungefär 1255 utomhusplaner gjorda av konstgräs i Sverige och den årliga ökningen uppskattas till 100 planer. Konstgräsplaner ger många fördelar för sportutövning och anläggningen av dessa har därför ökat kraftigt sedan sekelskiftet. Framförallt möjliggör konstgräsplaner en längre spelsäsong och fler speltimmar. För att konstgräsplanerna ska få egenskaper som liknar naturgräs, dressas konstgräset med fyllnadsmaterial. Fyllnadsmaterialet tillverkas vanligen av Styrenbutadiengummi(SBR), Etylen-Propylen-Dien-gummi (EPDM) eller Termoplastisk estalomer (TPE) men kan även tillverkas av organiska material som t.ex. kork eller kokos. Eftersom fyllnadsmaterialen ofta består av plastpolymerer har en del miljörisker kopplade till användandet av dem uppmärksammats. Tillverkningsstorleken på fyllnadsmaterialet är mellan 2–3 mm och fyllnadsmaterialet klassas som primära mikroplaster. Svenska miljöinstitutet utförde 2016 en kartläggning av spridningskällor till mikroplaster ut till haven som visade att konstgräsplaner var den näst största spridningskällan till mikroplaster på land. Det baserades på den rekommenderade årliga påfyllningsmängden av fyllnadsmaterial för en fullstor plan. Studien visade inte hur mycket som sedan hamnar i hav, sjöar och vattendrag eftersom det skulle kräva en mer omfattande kartläggning av spridningsvägar. Tidigare studier har visat att en viss mängd fyllnadsmaterial hamnar i dagvattenbrunnarna som placeras runt planerna för att förhindra vattenansamling på plan. För att förhindra fortsatt spridning via dagvattenbrunnar ut till hav, sjöar och vattendrag efterfrågades reningsmetoder för dagvattnet från konstgräsplaner. Målet med studien är att identifiera lämpliga reningsmetoder för dagvatten innehållande mikroplaster från konstgräsplaner. För att ta reda på vilka metoder som används idag och hur de fungerar i praktiken, kontaktades fyra tillverkare av granulat-fällor och -filter och de kommuner som hittills installerat eller planerar att installera någon av reningsmetoderna. Av studien framgår att utvecklingen av reningsmetoderna är i ett tidigt stadium där effektiviteten inte testats för någon av metoderna. För att avgöra vad som är en lämplig reningsmetod krävs vidare studier på hur vattenflödena varierar mellan olika utformningar av konstgräsplaner och kringliggande ytor. Mängden mikroplast som påträffats i dagvattenbrunnar är baserad på okulär besiktning och beskrivs mestadels som "liten". Det skulle krävas vägning av mikroplaster vid varje enskild anläggning för att svara exakt på vilken mängd mikroplaster som kan förekomma i dagvattenbrunnar. Mängden kan variera mellan anläggningarna beroende på underhållsrutiner och om uppsamlingsytor för snö och fyllnadsmaterial finns. Storleken på mikroplaster som påträffats bedöms vara av tillverkningsstorlek på fyllnadsmaterial vilket kan vara mellan 2-3mm. Mikroplaster kan dock bli så små som 1 μm och svåra att se med blotta ögat. En kornstorleksfördelningskurva kan visa på vilken mängd som sprids av mikroplasternas olika storlekar. Vidare studier rekommenderas att ta fram en kornstorlekskurva för att kunna anpassa reningsmetoderna därefter. Den ringa storleken gör det orimligt att kräva en reningsgrad på 100%, eftersom det skulle medföra såpass små maskor att vattnet inte kan ta sig igenom. Därför bör riktvärden för mikroplaster i dagvatten upprättas. För att ta fram riktvärden och genomföra studier för att utveckla reningsmetoderna, krävs ett bättre samarbete mellan institution och näringsliv. För att en reningsmetod ska kunna anses som lämplig med avseende på mikroplaster bör den förhindra spridning av den procentuellt större delen viktmässigt. Innan detta är fastställt går det inte att svara på huruvida befintliga reningsmetoder är lämpliga eller inte. / The number of artificial turfs in Sweden has increased significantly since the year 2000. Today there are about 1255 outdoor pitches made from artificial turf and the annual increase is estimated at 100 pitches. Artificial turfs provide many benefits for sporting activities such as longer game seasons and more playing hours. To gain characteristics as close to natural turfs as possible, infill is used on top of the artificial grass. The infill is usually made out of styrene-butadien rubber (SBR), ethylene-propylene-diene-monomer-rubber (EPDM) or thermoplastic estalomer (TPE). However, there is also organic alternativs made from cork or coconut. Since the filling materials mostly consist of plastic polymers, some environmental concerns have been raised in the connection of the use of infill. The manufacturing size of infill is between 2-3 mm and is thereby classified as primary microplastics. The Swedish Environment Institute performed a study to map the sources of microplastic emissions to the marine environment. The study concluded that artificial turfs was the second largest land-based source of microplastic emission. The conclusion was based on the suggested annual amount for refill of infill for a full-size pitch. The amount of microplastics ending up in the sea, lakes and streams was not answered in the study, as it would require a more extensive mapping of routes. Former studies have shown that a certain amount of infill ends up in the stormwater wells which is placed around the turfs to prevent water collection. In order to prevent continued spreading via stormwater wells out to marine environments, treatment methods for stormwater runoff from artificial turfs has been requested.The objective of this study is to identify suitable methods for treatment of stormwater containing microplastics from artificial turfs. To find out what methods are used today, four manufacturers of granulate traps and filters were contacted. The municipalities that have installed or planned to install any of the stormwater treatment methods was also contacted to get an understanding of how these methods works in practice. From the study it is apparent that the development of treatment methods mentioned is in an early stage where efficiency is not tested for any of the methods. In order to determine what a suitable stormwater treatment method is in this case, further studies on how water flows vary between different pitch designs and surrounding surfaces are required. In this study the amount of microplastics found in the stormwater wells is solely based on ocular inspection and often described as "small" by the interviewees. To determine the exact amount of microplastics that can occur in stormwater wells, it would be necessary to weigh the microplastics found in the wells on every single plant. Because of differences in maintenance routines and depending on the existence of available surfaces for storage of snow and infill, the amount of microplastics found in the wells varies. The size of microplastics found was estimated to be of manufacturing size (2-3 mm). However, microplastics can become very small, down to 1 μm and hard to see with the naked eye. Further studies are recommended to set up a grain size distribution curve which can be used to manufacture the mesh in a reasonable size. The small sizes of microplastics makes it unreasonable to expect a purification degree f 100%, the mesh size would make it impossible for water to flow through. This calls for establishing guidance values for microplastics in stormwater. In order to establish guidance values and carry out necessary studies to develope the existing methods, a better cooperation between institution and trade and industry is needed. A method can be considered to be suitable for microplastics if the largest percentage part by weight of microplastics is caught. The suitability of the current methods cannot be judged until this is determined.

Deep geological repository has been investigated as a solution for long term storage of spent nuclear fuel in Sweden for more than 40 years now. The Swedish nuclear fuel and waste management company (SKB) are commissioning the deep repository and they must ensure that nuclear waste is isolated from the environment for thousands of years. During this time the containment must withstand physical stress and corrosion. It is important for a safety analysis to determine the different reactions that could occur during this time. If the physical barriers break down, radiolysis of water will occur. Hydrogen peroxide formed during the radiolysis can oxidize the exposed surface of the fuel, which increases the dissolution of radiotoxic products. Hydrogen peroxide can also catalytically decompose on the surfaces of the fuel. This project set out to figure out the selectivity for catalytic decomposition of hydrogen peroxide. This was to be done analytically with coumarin as a scavenger for detecting hydroxyl radicals formed when hydrogen peroxide decomposes. This produces the fluorescent 7-hydroxycoumarin that with high precision could be measured using spectrofluorometry. The results were giving approximately 0.16% ratio between •OH-production and hydrogen peroxide consumption. Similar experiments were done with ZrO2 for comparison, but the results were largely inconclusive. The effect of bicarbonate (a groundwater constituent) was also investigated. Adding bicarbonate increased the reproducibility of the experiments and increased the dissolution of uranium. Both the uranium and the bicarbonate increased the screening effects which minimized the fluorescent signal output by the 7-hydroxycoumarin. / Geologiskt djupförvar av förbrukat kärnbränsle har undersökts som lösning i Sverige i över 40 år nu. Svensk kärnbränslehantering (SKB) driftsätter det geologiska djupförvaret och måste säkerställa att det förbrukade kärnbränslet hålls isolerat från omgivningen i tusentals år. Under denna tid måste förseglingen stå emot fysikalisk stress och korrosion. Det är därför viktigt för en säkerhetsanalys att undersöka de olika reaktioner som kommer ske. Om förseglingen bryts ned kommer kärnbränslet i kontakt med vattnet i berggrunden vilket leder till radiolys av vatten. Väteperoxid som skapas under radiolysen kan sedan oxidera den exponerade ytan av kärnbränslet, detta ökar upplösningen av radiotoxiska produkter. Väteperoxiden kan även katalytisk sönderdelas på kärnbränslets yta. Syftet med arbetet var att få fram selektiviteten för katalytisk sönderdelning av väteperoxid. Detta skulle uppnås analytiskt med kumarin som avskiljare för detektion av hydroxylradikaler som bildas när väteperoxid sönderdelas. Detta producerade det fluorescerande 7-hydroxykumarinet som med hög precision kunde mätas spektrofluorometriskt. Resultaten gav en ca 0,16% förhållande mellan •OH-produktion och väteperoxidkonsumtion. Likartade experiment gjordes med ZrO2 för jämförelse men resultaten var ofullständiga. Effekten av bikarbonat (en beståndsdel i grundvatten) undersöktes också. Genom addition av bikarbonat ökade experimentens reproducerbarhet och ökade även upplösningen av uran. Både uranet och bikarbonaten minskade den utgående fluorescerande signalen från 7-hydroxykumarinet.