Vid produktion av nya transformatorer adsorberas fukten från luften i den fasta isolationen (presspan) vilket påverkar isolationskapaciteten. Därför genomgår transformatorn en torkningsprocess innan den fylls med olja. Vatteninnehållet i den fasta isolationen mäts kvantitativt genom Karl Fischer (KF)-titrering. KF-titrering används ofta för bestämning av vattenhalten i produkter inom industrin och är en beprövad metod som använts under många år. Bestämning av vattenhalten genom manuell KF-titrering är tidskrävande på grund av omständlig provberedning genom termisk extraktion med metanol. En automatiserad metod för bestämning av vattenhalten i presspan kloss har utvecklats genom KF-ugnsextraktion. En kvantitativ analys av vattenhalten i presspan med KF-coulometri genom ugnsextraktion jämfördes med KF-coulometri genom metanolextraktion. Syftet med projektet var att undersöka möjligheten att utveckla en snabbare och enklare mätmetod för vattenhalten i kaseinlimmad presspankloss (HDLC) och polyesterlimmad presspankloss (HDLP) genom att implementera KF-coulometri med ugnsextraktion. Det initiala steget var att undersöka och bestämma en metod för provberedning och bestämning av driftparametrar (ugnstemperatur, inertgasflöde och extraktionstid). Driftparametrar som bestämdes var en ugnstemperatur på 170 grader Celsius, inertgasflödet på 50 ml/min och extraktionstid på 600 sekunder. Resultatet av undersökningen av olika provtagningsmetoder indikerade att provtagning med skölp eller stämjärn inte uppfyllde kraven för att ersätta provtagning genom borrning. Validering av metoden genomfördes med en certifierad fast standard med känd vattenhalt (1%) från Aquastar (certifierad i ett ISO/IEC 17025 ackrediterat testlaboratorium). Den uppmätta halten med den utvecklade metoden var lägre än den förväntade. En kalibreringsmodell upprättades utifrån standarden med en korrelationskoefficient av 0,9952 som indikerar att kalibreringsmodellen visade god linjäritet. Riktigheten för mätmetoden har utvärderats enligt ISO 5725-4. Metodens riktighet visade sig inte vara godkänd på grund av att avvikelsen översteg gränsvärdet 3%. Resultatet av jämförelse mellan metanolextraktion och ugnsextraktion indikerade att metoden inte var lika bra som metanolextraktion på grund av lägre resultat av vattenhalter i jämförande prov. Metoden är möjlig att tillämpa under villkoren att felen som påverkar analysmetoden identifieras och elimineras. Ytterligare bekräftande experiment behövs för implementering av metoden. / In the production of new transformers, the moisture from the air is adsorbed in the solid insulation and affects the insulation capacity. Therefore, the transformer undergoes a drying process before filling it with oil. Water content in the solid insulation is measured quantitatively by Karl Fischer titration. Karl Fischer titration is widely used for determining water content in products in the industry and is a proven method that has been used for many years. The manual method for determining moisture content in pressboard is time consuming due to long sample preparation with thermal extraction with methanol. An automated method for water content determination in pressboard has been developed by KF oven extraction. A quantitative analysis of the water content of pressboard by KF coulometry through oven extraction was compared with KF coulometry through methanol extraction. The purpose of this study was to investigate the possibility to develop a faster and simpler measurement method for the moisture content in High-Density Casein Laminated Pressboard (HDLC) and High-Density Polyester Laminated Pressboard (HDLP) by implementing oven extraction for KF coulometry. The initial step was to investigate and determine methods for sample preparation and operating parameters (oven temperature, carrier-gas flow and extraction time). Determined operating parameters were oven temperature 170 degrees Celsius, carrier gas flow of 50 ml/min and extraction time of 600 seconds. The result of investigation of different sample preparations indicated that sample selection with gouge or chisel did not meet the demands to replace sample selection by drilling. Validation of the method was carried out with a certified solid standard of known moisture content (1%) from Aquastar (certified in an ISO/IEC 17025 accredited testing laboratory). The measured concentration was lower than the expected concentration. A calibration model was established from the standard with a correlation of 0.9952 indicating the calibration model showed good linearity. The trueness of the measurement method has been evaluated according to ISO 5725-4 confirming the trueness of the method was not approved. The result of the comparison of methanol extraction and oven extraction indicated that the method was not as good as methanol extraction due to lower results of water content in the comparison samples. The method is applicable under the terms of the error is identified and eliminated. Further confirmatory experiments are needed to implement the method.

Consumers put higher demands on low environmental impact from the products they use, and the materials they consist of. As a result, more research is being made on finding environmentally friendly production techniques and materials. Hydrothermal carbonization (HTC) is a relatively environmentally friendly method that has been used in this study. Cellulose and pine, the latter, one sample with and one without bark, were carbonized at 220 °C and 240 °C for two hours. This generated solid carbon products that could be used in composites with the biopolymer Polylactide (PLA). The composites were thereafter extruded as filaments and used for 3D printing. X-ray powder diffraction (XRD), Scanning electron microscopy (SEM) and Fourier transform infrared spectroscopy (FTIR) showed that HTC of all precursors generated an amorphous carbon material, with carbon microspheres and increased aromaticity. Three different composites were produced from PLA and 0.1 wt% of the solid carbon products from all three precursors carbonized at 240 °C. Composites were also made from PLA and 1 wt% non-carbonized pine with bark, and 1 wt% of pine with bark carbonized at 240 °C. Filaments were extruded from neat PLA, as well as the composites of 0.1 wt% carbonized cellulose and 0.1 wt% carbonized pine with bark mentioned above. The filaments were used to 3D print six dog bones per filament according to the ISO standard ISO 527-2 1BA. There was one instance of clogging for each filament from the composite materials, but it was easily solved. No mechanical tests could be performed, although the 3D printed models’ physical properties were visually observed, and no deficiencies were found. Both extrusion and 3D printing were successful. / Konsumenter ställer högre krav på att material och produkter de använder har liten påverkan på miljön. Till följd av detta lägger forskningen mer resurser på att hitta miljövänliga tillverkningsmetoder och material. Hydrotermisk karbonisering (HTC) är en relativt miljövänlig process som har använts i denna studie. Tall (ett prov med och ett utan bark) samt cellulosa karboniserades vid 220 °C och 240 °C i två timmar, för att på detta vis producera en fast kolprodukt som kunde användas i en komposit med biopolymeren Polylaktid (PLA). Kompositen extruderades sedan till filament som användes vid 3D printing. Röntgenpulverdiffraktion (XRD), Svepelektronmikroskopi (SEM) och Fourier-transform infraröd spektroskopi (FTIR) visade på att HTC hade genererat amorfa kolmaterial, med mikrosfärer och ökad aromaticitet från både cellulosa och båda tallproverna. Samtliga produkter från karbonisering vid 240 °C användes för att göra tre olika kompositer med vardera 0,1 vikt% kolmaterial. Kompositer tillverkades även från PLA och 1 vikt% tall med bark, samt 1 vikt% tall med bark karboniserad vid 240 °C. Filament extruderades av ren PLA samt ovan nämnda kompositer med 0.1 vikt% karboniserad cellulosa och 0.1 vikt% karboniserad tall med bark. Dessa användes vid 3D printing för att skriva ut sex hundben per filament, enligt ISO standarden ISO 527-2 1BA. Vid ett tillfälle för vardera av de två kompositerna täpptes mynningen till 3D skrivaren igen av partiklar i filamenten. Detta löstes dock enkelt. Mekaniska tester kunde tyvärr inte utföras på hundbenen, men inga fysiska brister beskådades på dem. Både extrudering och 3D printing var lyckade.

I kommersiella litiumjonbatterier används ofta grafit i anodmaterialet, främst på grund av att det reversibelt kan placeras litiumjoner mellan dess lager. Grafit har dock en begränsad energitäthet och forskning bedrivs därför för att finna metoder som kan öka energitätheten hos anodmaterialet. Kisel, som har en betydigt högre energitäthet, kan interkalleras i grafiten för att öka energitätheten. För att undvika en förstörande volymexpansion som sker under litieringen när kisel tillämpas måste interkalleringen göras med kiselnanopartiklar. En skalbar metod för att framställa kiselnanopartiklar på nanografitflak har tagits fram och presenterats i en artikel av Phadatare et al. Syftet bakom det här arbetet har varit att lägga grund för en storskalig produktion av kiselbaserade anoder avsedda att användas i litiumjonbatterier för att ge dem en ökad kapacitet. Målet med arbetet var att genom laborativa undersökningar presentera hurvida metoden presenterad i artikeln är repeterbar samt hur olika parametrar påverkar resultatet inför en uppskalning. Resultaten bekräftade att metoden presenterad i artikeln är repeterbar och att den tillhörande ugnsprocessen bör utföras i en rörugn. Resultaten visade också att temperaturen för ugnsprocessen inte bör sänkas till så lågt som 600 °C, men att potential finns för att kunna sänka temperaturen från nuvarande 800 °C. Vid nuvarande temperatur bör andelen kisel inte ökas till ≥ 47 %, men bedöms ha potential att kunna ökas från nuvarande 33 %. Resultaten visade endast en liten bildning av kiselnanopartiklar då ett kiselpulver av annan kvalitet än det beskrivet i artikeln användes och visade på att valet av utgångsmaterialet är av stor vikt. Resultaten visade vidare att dispergeringsmedlet polyvinylakohol, PVA, inte kan uteslutas. Resultaten tydde på att det finns potential för att kunna minska andelen PVA, men att det inte bör reduceras till motsvarande en halverad koncerntration av vad som presenterats i artikeln. Resultaten visade också att processen måste utföras i en syrefattig miljö för att inte orsaka oxidaton av nanografiten. Däremot tydde resultaten på att mekanismen för bildningen av kiselnanopartiklar inte är syrekänslig och att mekanismen inte tycks vara beroende av att just PVA utgör den, om teorin stämmer, nödvändiga vätekällan. / In commercial lithium ion batteries graphite is often used in the anode material, mainly because it can reversibly contain lithium ions between the layers. However, graphite has a limited energy density and research is therefore being performed to find methods that will increase the energy density of the anode material. Silicon, which has a significantly higher energy density, can be intercalated in the graphite to increase the energy density. However, in order to avoid a destructive volume expansion that occurs during the lithiation, the intercalation must be performed with silicon nanoparticles. A scalable method for producing silicon nanoparticles on nanographite flakes has been developed and presented in an article by Phadatare et al. The purpose behind this work has been to lay the foundation for large-scale production of silicon- based anodes intended to be used in lithium-ion batteries to provide them with increased capacity. The aim of the work was to present whether the method is repeatable and how different parameters affect the results for an upscaling, which was done through laboratory investigations. The results confirmed that the method presented in the article is repeatable and that the process should be carried out using a tube furnace. The results also showed that the temperature of the oven process should not be lowered to 600 °C, but that there is potential to lower it from the current 800 °C. At the current temperature, the percentage of silicon should not be increased to ≥ 47 %, but is considered to have the potential to be increased from the current 33 %. Only a small proportion of silicon nanoparticles was formed when a silicon powder of a different quality than that described in the article was used and showed that the choice of the silicon starting material is of great importance. The results further revealed that the dispersant polyvinyl alcohol, PVA, cannot be excluded. The results showed that there is potential to reduce the proportion of PVA, but that it should not be reduced to as much as half the concentration that is presented in the article. The results showed that the process must be carried out in an oxygen-poor environment in order not to cause oxidation of the nanographite. However, the results also indicated that the mechanism for the formation of silicon nanoparticles is not oxygen sensitive and that the mechanism, if the existing theory is correct, does not appear to be dependent on PVA beeing the source of hydrogen.

Biomassa innehåller oorganiska ämnen som bl.a. alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller, vilket bidrar till ett minskat utbyte av pyrolysolja och ökar istället utbytet av gaser och lågvärdiga produkter. Detta sker p.g.a. att oorganiska ämnen agerar som krackningkatalysatorer. [1] Pyrolysolja har även en hög syrehalt vilket t.ex. gör den oblandbar med fossil olja. Genom att använda lakning som förbehandlingsmetod kan biomassans innehåll av oorganiska ämnen minska och pyrolysoljans sammansättning ändras. Detta sker genom bl.a. jonbytesreaktioner som uppstår mellan joner i lakningsmedlet och biomassans oorganiska ämnen. [2]        En katalysator kan användas för att minska syrehalten i pyrolysoljan och erhålla högvärdiga produkter som aromater. Detta sker genom katalytiska reaktioner som bl.a. krackning, aromatisering, ketoniserings- och aldolkondensation samt avspjälkning av vatten. [3] [4] I detta arbete har kombinationen av att förbehandla biomassa samt att låta pyrolysångor reagera över en katalysator undersökts. Fyra olika experiment har utförts för att kunna jämföra produktfördelningen mellan vätska, gas och kolrest, vätskefördelningen mellan H2O och olja samt olje-sammansättningen i de olika fallen. Experimenten utfördes med förbehandlad/icke-förbehandlad biomassa med och utan katalysator. Som lakningsmedel vid förbehandlingen användes en blandning av ättiksyra och avjoniserat vatten som biomassan behandlades med och sedan separerades ifrån. Som katalysator användes zeoliten HZSM-5 och utvärderades ex-bed i pyrolysören.        Resultaten visar att halten oorganiska ämnen minskar efter behandling. Förbehandlad biomassa utan katalysator ger ett ökat utbyte av vätska där vätskefördelningen mellan H2O och olja visar en större mängd olja jämfört med icke-förbehandlad biomassa utan katalysator. I fallet förbehandlad biomassan med katalysator visar resultatet att en större mängd gas bildas jämfört med icke-förbehandlad biomassa med katalysator, vilket tyder på att katalysatorn reagerar starkare mot sammansättningen av pyrolysångor från förbehandlad biomassa i det fallet. Vätskefördelningen vid icke-förbehandlad biomassan med katalysator visar en större mängd olja jämfört med förbehandlad biomassa med katalysator.       Olje-sammansättningen visar att den största mängden högvärdiga produkter, i detta fall polyaromatiska kolväten, bildas vid närvaro av katalysator. / Biomass generally contains inorganic substances such as alkali metals and alkaline earth metals, which reduce the yield of pyrolysis oil and increases the yield of gases and low-value products due to inorganic substances acting as cracking catalysts. [1] Pyrolysis oil also has a high oxygen content, making it im-miscible with fossil oil. Using leaching as a pretreatment method, the content of inorganic substances in biomass can decrease which changes the composition of the pyrolysis oil. Among other things, this occurs through ion-exchange reactions that occur when ions between the leachant and the ionically bonded inorganic elements in biomass change site. [2] A catalyst can be used to reduce oxygen content in the pyrolysis oil and obtain high-quality products such as aromatics. This is done through reactions such as cracking, aromatization, ketonization and aldol condensation as well as hydro-deoxygenation that arise in the presence of a catalyst. [3] [4]            In this work, four different experiments have been conducted to compare the product distribution between liquid, gas and char, the liquid distribution between H2O and oil and the oil composition in the different cases. The experiments were performed with pre-treated/untreated biomass with and without catalyst. As leachant, a mixture of acetic acid and deionized water was used with which the biomass was boiled and then separated. As catalyst, The zeolite HZSM-5 was used. HZSM-5 was evaluated ex-bed in the process. The results show that the content of inorganic substances decreases after treatment. Pre-treated biomass without catalytic upgrading leads to increase in the liquid yield in which the liquid distribution between H2O and oil shows a greater amount of oil compares to untreated biomass with without catalytic upgrading, indicating a decrease of inorganic substances. In the case of pre-treated biomass with catalyst, the result shows that a larger amount of gas is formed compared to untreated biomass with catalyst, which indicates that the catalyst reacts more strongly to the composition of pyrolysis vapors from a pre-treated biomass in that case. The liquid distribution of the untreated biomass with catalyst shows a greater amount of oil compared to pre-treated biomass with catalyst.       The oil composition shows that the largest amount of high-value products, in this case polyaromatic hydrocarbons, is formed in the presence of the catalyst.

Kväve har tidigare endast utvunnits ur atmosfären med hjälp av naturligt förekommande kvävefixerande bakterier men i och med uppkomsten av Haber-Bosch processen under tidigt 1900 – tal har det blivit möjligt att utvinna kväve ur atmosfären på kostgjord väg. Detta har lett till en obalans i kvävets naturliga kretslopp. Kväve har, sedan processen kom i bruk, utvunnits i stora kvantiteter för användning som bland annat gödningsmedel i jordbruksindustrin och som komponent i vanligt förekommande sprängmedel.   Kväveformen som används i dessa industrier är nitrat-, (NO3-)-, vilket fungerar som näringsämne åt växter. Då överskott av nitrat lakas ut, löser sig och sprids med vatten, kan det leda till övergödning i sjöar, hav och vattendrag. Ett hav som är hårt drabbat av detta är Östersjön.   Biologiska reningsmetoder har länge använts för att rena vatten från olika vattenlösliga kväveformer som nitrat, nitrit-, (NO2-), och ammonium-, (NH4+). De biologiska reningsmetoderna härstammar från kvävets kretslopp där de förekommer naturligt och innefattar processerna denitrifikation, nitrifikation och anammox. Genom att skapa förhållanden som gynnar de olika biologiska processerna har de effektivt använts för kväverening vid både kommunala reningsverk och för rening av dräneringsvatten från jordbruk. Processerna kan kombineras i olika utformningar eller användas enskilt beroende på vilken kväveform som förekommer i vattnet.   System för rening av nitratutsläpp härstammande från sprängmedel är relativt nytt. Denna rapport beskriver anläggningen och uppföljningen av en passiv denitrifierande bioreaktor med syfte att rena vatten från nitrat härstammande från sprängmedel. Bioreaktorn är den andra i sitt slag i Sverige och utöver dessa två förekommer inga andra bioreaktorer som renar vatten från sprängmedel i Sverige idag.   Rapporten innehåller en utvärdering av bioreaktorns nitratreduktion och jämför metoden med andra vanliga systemutformningar och metoder för nitratrening. Jämförelsen och utvärderingen har gjorts med hjälp av en litteraturstudie och genom kemiska analyser. Den kemiska analysen omfattar analys av nitratkväve, ammoniumkväve, pH, alkalinitet, temperatur och elektrisk konduktivitet.   Vattenprover har tagits under uppstart perioden av bioreaktorn vilket och har omfattat de 36 första dagarna från och med att bioreaktorns driftstart den 2017-06-29 till och med 2017-08-02. Under denna tid har bioreaktorn uppvisat en nitrat- och ammoniumproduktion i kombination med en alkalinitetförbrukning. Alkalinitetförbrukningen har med största sannolikhet uppkommit till följd av nedbrytningen av det organiska materialet och nitrat- och nitratproduktionen kommer av ett lågt C/N förhållande i de träslag som används som kolkälla. Ammoniumproduktionen härstammar förmodligen från en kombination av den förbrukade alkaliniteten och C/N förhållandet i trädslagen. Analysresultaten har på grund av dessa resultat inte kunnat bidra till en utvärdering av bioreaktorn. Litteraturstudien visar dock att den denitrifierande bioreaktorn är det reningssystem som är mest lämpat för nitratrening med hänsyn till de förhållanden som råder avseende den omgivande miljön och vattnets kemiska innehåll. Studien visar även att ett antal förändringar i utformningen av bioreaktorn skulle kunna öka bioreaktorns driftsäkerhet. / Nitrogen has previously only been extracted from the atmosphere by naturally occurring nitrogen-fixing bacteria, but with the development of the Haber-Bosch process in the early 1900s it has been made possible to extract nitrogen from the atmosphere artificially. This has led to an imbalance in nitrogen’s natural cycle. Nitrogen has, since the process has been put in use, been extracted in large quantities for the use as a fertilizer in the agricultural industry and as a component of commonly used explosives.   The nitrogen form used in these industries is nitrate, (NO3-), which acts as a nutrient to plants. As excess nitrate dissolves and spreads with water it can lead to eutrophication in lakes, seas and streams. A sea largely affected by this is the Baltic Sea.    Biological treatment methods have long been used to purify water from various water-soluble nitrogen forms such as nitrate, nitrite, (NO2-), and ammonium, (NH4+). The biological purification methods are derived from the nitrogen cycle where they occur naturally and they include the processes of denitrification, nitrification and anammox. By creating conditions that benefit the various biological processes, they have effectively been used for removing nitrogen in both municipal wastewater treating plants and for drainage water from agriculture. The processes can be combined in different designs or used individually depending on the nitrogen form present in the water.   Systems for purifying water from nitrate originating from explosives are a relatively new. This report describes the construction and follow-up of a passive denitrifying bioreactor used to purify water from nitrate derived from explosives. The bioreactor is the second of its kind in Sweden and in addition to these two there are no other bioreactors that treat water impacted by explosives in Sweden today.   The report contains an evaluation of the bioreactors nitrate reduction and compares the method with other commonly used system designs and methods for nitrate purification. The comparison and evaluation has been made using a literature study and through chemical analyses. The chemical analyses include analysis of nitrate, ammonia, pH, alkalinity, temperature and electrical conductivity.   Water samples have been collected during the start-up period of the bioreactor which includes the first 36 days from the day the bioreactor was put in operation, 2017-06-29 through 2017-08-02. During this time the bioreactor has demonstrated a nitrate- and ammonia production in combination with alkalinity consumption. The alkalinity consumption is most likely do to the degradation of the organic material and the nitrate production comes from a low C/N ratio in the woods used as source for carbon. Ammonia production is likely to derive from a combination of the alkalinity consumption and the C/N ratio in the woods. Because of these results, the results of the analysis have not been able to contribute to the evaluation of the bioreactor. However, the literature study shows that the denitrifying bioreactor is the most suitable purification system for nitrate purification, taking into consideration the environmental conditions and the waters chemical content. The study also shows that a number of changes in the design of the bioreactor could increase the bioreactors reliability.

Detta examensarbete går ut på att överföra en metod- från ett Antaris NIR-instrument på AstraZeneca Macclesfield till ett Bomem 3600 NIR-instrument på AstraZeneca Gärtuna. Metoden används för att säkerställa att biprodukten form L ligger under specificerat gränsvärde för produkten. Kvantitativa NIR metoder är inte absoluta. De är prediktiva metoder som bygger på att man tar upp spektra för ett antal prover som man även analyserar med en referensmetod. Sedan använder man ett multivariat dataprogram som relaterar varje spektra till dess värde med referensmetoden med linjär regression. För att överföra en metod mellan två olika NIR-instrument behöver man matematiskt föra över de spektra som den multivariata modellen bygger på så att de matematiskt sett är analyserade på det instrumentet som man för över metoden till. De rådata som används till att bygga modellen är data från NIR instrumentet i Macclesfield och NIR-instrumentet i Gärtuna. Transformering av data utförs i Matlab med lokal centrering. De data som transformerats används sedan till att bygga modellen i SIMCA 14 som är en mjukvara för hantering av multivariata datamodeller. När modellens korrekthet kontrollerats skapas en metod i SenISS som använder sig av den nybyggda modellen för att prediktera Form L i produkten. Modellen är en PLS-modell med 2 komponenter som har de spektrala filtren SNV och andraderivatan. Dessa filter bidrar till signalkorrigering och minskar de individuella skillnaderna i spektrum. För att kontrollera modellens korrekthet har flera parametrar undersökts, dessa parametrar är: Linjäritet, riktighet, repeterbarhet och selektivitet. Linjäriteten kontrolleras med hjälp av ett valideringsset där modellen får prediktera halten Form L som sedan jämförs med det form L värdet som bestämts med referensmetoden. Regressions statistik beräknas för att undersöka att lutningen inkluderar värdet 1 och att interceptet inkluderar värdet 0 i ett 95%-igt konfidensintervall. Riktigheten kontrolleras genom att undersöka hur mycket prediktionerna avviker från referensmetoden värde. Den accepterade skillnaden är 20% RSD. Modellen har ett max RSD värde på 11,7%. Repeterbarheten kontrolleras genom att analysera 2 kapslar från 2 olika batcher 10 gånger var. Därefter beräknas den poolade standardavvikelsen och ett 95%-igt konfidensintervall. Den poolade standardavvikelsen är 0,55. Selektiviteten för modellen kontrolleras genom att analysera kapslar med annat innehåll, 5 kapslar med olika innehåll analyserades. Modellen ger höga värden på DModX (avståndet för varje observation till modellen) och/eller Hotelling’s T2 (avståndet från observationen till centrum av modellen) vilket innebär att de 5 analyserade kapslarna med annat innehåll avviker från modellen. / This diploma work treats the transferring of a method from an Antaris NIR-instrument at AstraZeneca Macclesfield to a Bomem 3600 NIR-instrument at AstraZeneca Gärtuna. The method is used to ensure that by-product form L is below the specified limit value for the product. Quantitative NIR methods are not absolute. They are predictive methods that are based on the inclusion of spectra for several samples that are also analyzed with a reference method. Then, a multivariate computer program is used that relates each spectra to its value with linear regression. To transfer a method between two different NIR-instruments, you need to mathematically transfer the spectra on which the multivariate model is based on, so that they are mathematically analyzed on the instrument that the method is transferred to. The raw data used to build the model is data from the NIR-instrument in Macclesfield and the NIR instrumentin Gärtuna. The transformation of data is performed in Matlab with local centering. The transformed data is then used to build the model in SIMCA 14 which is a software for managing multivariate data models. When the model's correctness is verified, a method is created in SenISS that uses the newly built model to predict Form L in the product. The model is a 2-component PLS model that has the SNV and second derivative spectral filters. These filters contribute to signal correction and reduce the individual differences in spectrum. To verify the correctness of the model, several parameters have been examined, these parameters are: linearity, accuracy, repeatability and selectivity. The linearity is verified by means of a validation set where the model can predict the content of Form L which is then compared with the Form L value determined with reference method. Regression statistics are calculated to verify that the slope includes the value 1 and that the intercept includes the value 0 in a 95% confidence interval. The accuracy is verified by examining how much the predictions deviates from the reference method. The accepted value is 20% RSD. The model has a maximum RSD value of 11.7%. The repeatability is verified by analyzing 2 capsules from 2 different batches 10 times each. Then the pooled standard deviation and a 95% confidence interval is calculated. The selectivity of the model is verified by analyzing capsules with other contents, 5 capsules with different contents is analyzed. The model gives high values of DModX (the distance for each observation to the model) and/or Hotelling's T2 (the distance from the observation to the center of the model) which means that the analyzed capsules with different content deviate from the model.

Plast har skapat förutsättningar för oss människor i årtionden på grund av dess breda användningsområde. Det har dock medfört att det förekommer mängder mikroplaster i omgivningen och det är idag ett miljöproblem som behöver åtgärdas. Det är en utmaning att klargöra mikroplasternas ursprung, däremot går det att konstatera att konstgräsplaner är en av de största källorna i Sverige och bedöms släppa ut flera ton mikroplaster. För att ta reda på hur mycket mikroplaster en konstgräsplan kan sprida med dagvatten görs olika provtagningar i bl.a. vatten- och sedimentmiljöer. Syftet med detta examensarbete var att belysa olika provtagningsmetoder som kan användas vid provtagning av mikroplaster från konstgräsplaner i vatten och sediment. Därefter ska resultaten kunna användas som underlag för att anpassa framtida provtagningar för mikroplaster. Följande tre mål sattes därför upp; identifiera olika provtagningsmetoder som är lämpliga för mikroplaster, jämföra dessa med varandra och föreslå lämpliga provtagningsmetoder för mikroplaster från konstgräsplaner i främst vatten. För en lyckad provtagning krävs en noggrann planering och förberedelse innan utförandet. Det innebär att en konceptuell modell bör tas fram över hur fotbollsplanen är utformad, var och när provtagning ska utföras och vilka parametrar som ska analyseras samt att det finns referenser för bakgrundshalter, se figur 3, sida 16. Information om provtagningsplatsen behöver sammanställas, exempelvis vilka plastmaterial som finns i konstgräsplanen samt vilka förväntade primära och sekundära mikroplaster som kan spridas från den undersökta platsen. I examensarbetet identifierades två provtagningsalternativ för att undersökamikroplaster i vattenprover: • Provtagning av vatten (aktiv provtagning) för analys av mikroplast • Provtagning med filter (passiv provtagning) där vatten med mikroplast filtreras. I detta fall kan mikroplasterna som har fångats upp av filtret analyseras. Rapporten behandlar även andra provtagningar - provtagning med pump, hämtare och huggare. Detta för att se vilka alternativ som finns vid vatten- och sedimentprovtagningar samt för att få en jämförelse mellan dessa provtagningar. Vid provtagningar saknas det idag en gemensam standard för hur provtagning ska planeras och genomföras, vilket troligtvis hade underlättat arbetet vid provtagningar. Framförallt då resultaten lättare hade kunnat tolkas och jämföras med varandra. Ett studiebesök gjordes vid Bergaviks IP i Kalmar för att utföra provtagning i tre brunnar och i en närliggande dagvattendamm dit yt- och dräneringsvattnet från konstgräsplanen avvattnas till. Provtagningen började med att dagvattenflödet och nederbördsmängden under de senaste dygnen innan mätningstillfället noterades. Samtliga provtagningstillfällen sker vid liknande väder- och flödesförhållanden. Vattenproverna skickades sedan på analys. Denna metod går att upprepa och efter några provtagningstillfällen kan ett medelvärde på innehåll av mikroplaster tas fram. Examensarbetets slutsats är att det är viktigt att undersöka hur och var provtagningen utförs. Både när det handlar om aktiv provtagning och passiv provtagning gäller det att ta prover tas vid flera tillfällen, beskriva nederbördsförhållandena innan provtagning, ta prover på samma ställe och samma djup för att lättare kunna identifiera mängden mikroplaster från ursprungskälla samt hur mycket som sedan sprids vidare. Anledningen till att det idag främst är aktiv- och passiv provtagning som används vid provtagning av mikroplaster från konstgräsplaner är att det finns kommersiellt tillgängliga analysmetoder som är beprövade tillsammans med dessa provtagningsmetoder. Ett förslag på framtida studier är att identifiera en gemensam standard för utförande av provtagningen. Det skulle underlätta utvärdering av mikroplasters spridning från konstgräsplaner om samma standard användes överallt. / Plastics have created the conditions for us people for decades because of its wide use. It has, however, resulted that there are amounts of microplastics in the environment and it is today an environmental problem that needs to be fixed. It is a challenge to clarify the origin of the microplastics, but it can be stated that artificial turf is one of the largest sources in Sweden and is expected to release several tonnes of microplastics. To find out how much microplastics an artificial turf can spread with stormwater, various samples are taken in eg. water and sediment environments. The purpose of this thesis was to present various sampling methods that can be used when sampling microplastics from artificial turf in water and sediment. Then, the results can be used as a basis for adapting future samples for microplastics in water and sediment. The following three goals were therefore set up; identify different sampling methods suitable for microplastics, compare these with each other and suggest appropriate sampling methods for microplastics from artificial turf in mainly water. For successful sampling, planning and preparation are required before the execution. This means that a concept model should be developed over how the soccer field is designed, where and when samplings should be performed, which parameters should be analyzed and that there are references for background contents, see figure 3, page 16. Information about the sampling location needs to be compiled, for example, which plastic materials are present in the artificial turf and which expected primary and secondary microplastics can be spread from the soccerfield. During this thesis, two sampling alternatives were identified to investigate microplastics in water samples: • Sampling of water (active sampling) for microplastic analysis • Sampling of filtrate (passive sampling) where microplastic is filtered. In this case, the microplastics that have been captured by the filter are analyzed. This thesis also deals with other samplings - sampling with pump, water-container and dredge. It is because to see which alternatives are available for water and sediment sampling and for obtaining a comparison between these samples. At sampling, there is currently no common standard for implementation, which would probably have facilitated the sampling work. Especially when the results were easier to compare with each other. A study visit was made at Bergavik's IP in Kalmar to perform sampling in three wells and in a nearby stormwater pond to drain the surface and drainage water from the artificial turf. The sampling began with the stormwater flow and the amount of rainfall during the previous days before the measurement was noted. All sampling occasions occur at similar weather and flow conditions. The water samples were then sent for analysis. This method can be repeated and after a few sampling occasions, a mean value of microplastic content can be obtained. The thesis conclusion is that it is important to look at how and where the sampling is performed. Both when it comes to active sampling and passive sampling, it is necessary to take samples taken on several occasions, describe the precipitation conditions before sampling, take samples at the same place and the same depth in order to more easily identify the amount of microplastics from the source and how much is then disseminated. The reason why it is today mainly active and passive sampling that is used in sampling microplastics from artificial turf is that these are proven methods. A suggestion for future studies is to identify a common standard for execution. It would facilitate analyzes of microplastic spread from artificial turf if the same standard was used everywhere.

The Carbon Capture and Storage method has been acknowledged for the capabilities of reducing up to 20% CO2 emissions. Development of porous carbon materials prepared from polyurethane foam adsorbent were investigated for capture of CO2. In this thesis work, the carbon material was chemically activated through the direct and indirect methods. Pre-carbonization, mass ratio KOH/char, activation temperature, and activation time, the effect of the preparation conditions on the porous adsorbent were evaluated for the purpose of managing pore sizes and developing high adsorption capacity of CO2. During the direct method, polyurethane foam was directly treated with KOH before activation. Whereas during the indirect method, the foam was pre-carbonized to form char, which was treated instead. The indirectly and directly activated adsorbent prepared at optimum conditions show adsorption capacities of 152,10 and 151,29 mg/g at 1 atm and 25°C respectively. The produced adsorbents were evaluated for their CO2 separation performance with a thermogravimetric analyser with 100% CO2. The CO2 uptake and pore sizes were directly affected by the different parameters. A moderate activation time and temperature presented a higher adsorption capacity, where it decreased after reaching a higher time and temperature. A higher KOH/char mass ratio leads to a higher CO2 uptake, where it steadily increases from the lowest mass ratio.

Formalin är ett ämne som finns naturligt både i naturen och i människokroppen. Formalin syntetiseras i dagsläget industriellt bland annat på grund utav sina goda egenskaper för desinficering. Det används till exempel i autoklaver på sjukhus för sterilisering av verktyg. Formalin är ett ämne som klassas som cancerogent och som i större mängder är giftigt. Därmed är det viktigt att observera och mäta upp de mängder formalin som blir till utsläpp i naturen, eller som återfinns på sjukhusverktyg. Företaget Ak Lab AB, som är ett ackrediterat laboratorium, genomför idag analyser av filter som funnits i formalinautoklaver för att kvantifiera dessa värden. Den nuvarande metoden för detta är manuell och använder sig av en spektrofotometer. Det önskas att automatisera delar av processen, samt att minska ner på beredningstiden för proverna. I detta examensarbete har en litteraturstudie med avseende på formalin, HPLC och lämplig metod utförts. Därefter har en metod modifierats och sedan har valideringsarbetet påbörjats. Denna metod är baserad på den amerikanska metoden EPA-8315a. Prover har analyserats medd en nuvarande spektrofotometermetoden men även med den nya framtagna HPLC-metoden för att jämföra metoderna, samt för att fastställa om korrekta värden uppmäts. Framkommande av arbetet är att en metod för att påvisa formalin har utvecklats. Det accepterade koncentrationsintervallet för formalinanalys är fastställt av arbetet att vara från 5mg/l till 150 mg/l. I jämförelse med nuvarande spektrofotometermetoden skilde sig kvantifigeringsmängden av formalin. En valideringsprocess för metoden har påbörjats och en arbetsbeskrivning har framtagits. Metoden kan påvisa förekomsten av formalin, men ytterligare beräkningsarbete och optimering behöver göras innan metoden kan implementeras. Förslag för förbättring samt diskussion kring arbetets svagheter respektive styrkor har genomförts. / Formalin is a substance that is found naturally both in nature and in the human body. Formalin is currently synthesized industrially due to its good disinfectant properties, among other things. It is used, for example, in autoclaves in hospitals for sterilizing tools. Formalin is a substance that is classified as carcinogenic and in large quantities is toxic. Thus, it is important to observe and measure the amounts of formalin that are released into nature, or that are found on hospital tools. The company Ak Lab AB, which is an accredited laboratory, is currently carrying out analyzes of filters that have been in formalin autoclaves to quantify these values. The current method  for this is manual and uses a spectrophotometer. The desire is to automate parts of the process, as well as to reduce the preparation time for the samples. In this thesis, a literature study with regards to formalin, HPLC and a suitable method has been performed. Subsequently, a method has been modified and then the validation work has begun. This method is based on the American method EPA-8315a. Samples have been analyzed with the current spectrofotometer method but also with the newly developed HPLC method to compare the methods, and to determine whether correct values are measured. The conclusion of the work is that a method for demonstrating the presence of formalin has been developed. The accepted concentration range for formalin analysis is determined by the work to be from 5 mg/l to 150 mg/l. In comparison to the current spectrophotometer method, the quantification amount of formalin differed. A validation process for the method has begun and practical instructions have been developed. The method can detect the presence of formalin, but further calculation work and optimization need to be done before the method can be implemented. Suggestions for improvement and discussion about the work’s weaknesses and strengths have been implemented.

Kvarteret Silverskopan som ligger i centrala Stockholm har sedan länge haft problem med fukt i fastigheterna. De mätningar som gjorts har visat tydliga resultat på höga fukt- och kaseinhalter.  Kasein är ett protein som finns i mjölkprodukter och är ofarligt när det förekommer i torr miljö. Det användes i bjälklagen redan vid 1970-talet då det var revolutionerande för användning i ytspackel. Resultatet blev ett spackel med bra flytegenskaper samtidigt som det underlättade för byggarbetarna ergonomiskt och inte nödvändigt att släta ut betongen hukandes. Dock uppstår problem då flytspackel utsätts för fukt eftersom kasein bryts ned i närvaro av vatten under alkaliska betingelser och bildar bland annat gasen ammoniak, som i sin tur påverkar människans hälsa negativt.  Under årens lopp har man vidtagit flera försvarsåtgärder för att de boende ska kunna klara inomhusmiljön, då problemen fortfarande kvarstår har fastighetsägaren beslutat att evakuera boenden och riva fastigheten för att kunna bygga ett nytt, friskt och hälsosamt hus till de boende. På uppdrag av AFA Fastigheter får Toolgate AB leda hela projektet från start till färdig produkt. Man vill på bästa möjliga sätt återvinna kaseininfekterad betong, optimera resursanvändningen och göra det möjligt för cirkulär materialanvändning.  Enligt statistiken av allt avfall i Sverige är ca 35% byggavfall. Detta vill man minska på och kunna möjliggöra återvinning och återbruk till 100% av allt byggavfall som uppkommer vid rivning och upprättning av nya bostäder. Resultatet av optimeringen bidrar till positiv inverkan på ekologisk hållbarhet, hälsosam miljö och stor nytta för kommande projekt.  Syftet med denna rapport är att föreslå möjliga metoder för återvinning av kaseininfekterad betong på bästa möjliga hållbara sätt.  Frågeställningen som kommer att vara i fokus för arbetet är- Kan man återvinna eller återbruka kaseininfekterad betong?  Projektet riktar sig mot AFA Fastigheter samt andra förvaltare, fastighetsägare och konsulter som förhoppningsvis ska kunna ta del av nyttig information efter avslutat projekt.  Detta arbete avgränsas till kvarteret Silverskopan och är kopplat till förprojektet som pågår innan rivningen, denna börjar dock 2024. Ytterligare avgränsningar för arbetet är att det görs i form av en fallstudie där kvarteret ligger i fokus.  Efter utförd litteraturstudie ser man tydlig brist på kunskap gällande hantering av kaseinhaltig betong och hur det kan återvinnas eller återbrukas. Då vi har relativt stora naturtillgångar i Sverige föredrar de flesta aktörer att köpa nytt material istället för att återbruka det gamla. Detta för att det kan medföra en viss risk vid bärighet i nya fastigheter, samtidigt som det är en relativt obeprövad metod. Dock kan det finnas stora möjligheter för användning av återvunnen betong efter bilning av kaseinhaltigt flytspackel. Man bör då förslagsvis använda detta utomhus där det inte påverkar människors hälsa negativt, samtidigt som innevarande halt av ammoniak vädras och späds ut i luften.  Slutligen handlar det om en lönsamhetsfråga för fastighetsägaren. Att bila bort kasein kan innebära höga kostnader, massa tid och energi. Att lämna allting till en avfallsmottagare kan vara ett billigare alternativ. Däremot kan det innebära stor resursbesparing och miljömedvetenhet att bila bort kasein om det inte hunnit tränga ner alltför djupt i betongen. / The neighborhood Silverskopan in central Stockholm has long had problems with moisture in the properties. The measurements made earlier have shown clear results of high moisture and casein contents.  Casein is a protein found in milk products and is harmless when present in a dry environment. It was used in joists as early in the 1970s when it was used in surface putty. The result was a putty with good flow properties, and it is simpler for construction workers ergonomically which made it easier without the need to smooth the concrete while crouching. However, problems arise when floating putty is exposed to moisture, because casein breaks down in the presence of water under the alkaline conditions in the concrete and forms among other things, the gas ammonia, which affects the human health negatively.  Over the years, several defensive measures have been taken so that the residents can cope with the indoor environment, as the problems still persist, the property owner decided to evacuate the residents and demolish the property in order to build a new, healthy house for the residents. On behalf of AFA Fastigheter, Toolgate gets to lead the entire project from start to finished product. They want to recycle casein infected concrete in the best possible way, optimize the use of resources and enable circular material use.  According to statistics about 35% of all waste in Sweden is construction waste. They want to reduce this and be able to enable the recycling and reuse 100% of all construction waste that arises when demolishing and erecting new homes. The result of the optimization contributes to a positive impact on ecological sustainability, a healthy environment and great benefit for future projects.  The purpose of this report is to suggest possible methods for recycling casein infected concrete in the best possible sustainable way.  The question that will be the focus of the work is- Can casein infected concrete be recycled or reused?  This project is aimed at AFA Fastigheter as well as other managers, property owners and consultants who will hopefully be able to take advantage of useful information after this project is complete.  This work is limited to the neighborhood Silverskopan and is connected to the preliminary project that is ongoing before the demolition, but this will begin in 2024. Further limitations for the work aret hat it is done in the form of a case study where the neighborhood is in focus.  According to the conducted literature study you can see there is a clear lack of knowledge regarding the handling of casein containing concrete and how it can be recycled or reused. As we have relatively large natural resources in Sweden most actors prefer to buy new material instead of reusing the old. This is because it can entail a certain risk in terms of bearing capacity in new properties, while it is a rather unproven method. However, there may be grate opportunities for the use of recycled concrete after forming casein containing floating putty. One should then preferably use the material outdoors where it does not adverserly affect human health, at the same time that the present content of ammonia is aerated and diluted into the air.  Finally, it is a question of profitability for the property owner. Removing casein can mean high costs, a lot of time and energy. Leaving everything to a waste receiver can be a cheaper option. However, it can mean a great resource savings and environmental awarenedd to remove casein if it has not penetrated too deeply into the concrete.