Phospholipid molecules self-assemble to form bilayers that are poorly soluble in an aqueous solvent. Phospholipids may, however, be readily dissolved by mixing with a bile salt or amphiphilic drug surfactant that forms mixed surfactant/phospholipid micelles. Mixed bile salt/phospholipid micelles play an important role in the digestion of fats in the gastrointestinal tract as well as solubilizers of water-insoluble drugs and other drug delivery applications. The ability of surfactants to dissolve phospholipids largely depends on the chemical structure of both surfactant and phospholipid. While bile salt and amphiphilic drug surfactants, with a rigid chemical structure, are good solubilizers of phospholipids, conventional surfactants, with a flexible aliphatic hydrocarbon tail, are poor solubilizers. In addition, the chemical structure of phospholipids, such as tail lengths and charge number, or the fraction of a cosurfactant, for instance cholesterol, is expected to influence the ability to form mixed micelles. In this paper, the aggregation behaviour and mixed micelle formation of the phospholipid dimyristoyl phosphatidylglycerol (DMPC) and two different surfactants: the anionic surfactant sodium dodecyl sulfate (SDS) and the amphiphilic drug surfactant Sodium fusidate (SF, similar structure to that of bile salt), have been studied, and the transition from micelles to bilayers has  been determined for the different surfactants, as well as the size and structure of micelles and bilayers close to the points of transition. The self-assembly of the mixed micelles of surfactants/phospholipids have been investigated using surface tension measurements, refractive index increment and static and dynamic light scattering (SLS and DLS). The results suggest that the transition from micelles to bilayers are found to exist in the following range of bile salt/phospholipid compositions: For SF, 70-75 mol % phospholipid in the micelle was determined to be the point of transition, whilst 20-30 mol % for SDS. As the mole fractions of DMPC increased for both mixtures, the samples became turbid, which indicates the transition of micelles to bilayers. An exact value for molar ratio of transition might not be possible to determine from this study, but instead a, somewhat wider, range of values. In spite of this, a clear trend and difference between the two surfactants was observed.

Syftet med detta arbete var att undersöka om rötning är en möjlig metod att använda som avfallshantering på Åland. Målet med detta arbete var att skapa ett underlag för hur avfallet bör samlas in och hur slutprodukten i form av biogödsel bör distribueras. Arbetet har undersökt var anläggningen bör vara placerad för att minska miljöpåverkan och underlätta transporter av substrat och slutprodukt. Arbetet har även undersökt fördelarna med att använda rötning istället för kompostering som behandlingsmetod för avfallet som uppkommer på Åland. Mycket av Ålands avfall komposteras eller skickas vidare för förbränning. Detta ger en negativ miljöpåverkan då det är långa transportsträckor och bildandet av växthusgaser vid kompostering som släpps ut. Placeringen av anläggningen har valts till Svinryggens deponi då platsen anses vara lämpligast i dagens läge. Genom ett studiebesök bestämdes platsen efter att undersökt faktorer som: transportsträckor för att hämta avfall och lämna biogödsel, eventuella markarbeten för att få plats med anläggningen och hur tätbebyggt det är runt omkring för att undvika luktstörningar hos grannarna. Utifrån placeringen har ett system för insamling och distribution bestämts. Insamlingen av hushållsavfall bör gå till på följande sätt. Vid glesbebyggda områden har man stationer där avfall samlas och töms regelbundet. Vid mer tätbebyggda områden kan fastighetsnära hämtning erbjudas. Inhämtning av gödsel sker via ett mellanlager där bönderna kan lämna gödsel i utbyte mot rötrest. Avlämning av gödsel och hämtning av biogödsel sker på förbestämda datum för att minska lagringstiden av gödsel och biogödsel. Mellanlagret bör vara placerat i närheten av de gårdar som lämnar gödsel för att minska transportsträckor. Att använda rötning istället för kompostering ger en del fördelar. Mindre miljöpåverkan av växthusgaser då de gaser som släpps ut har en lägre global uppvärmningspotential jämfört med de gaser som släpps ut vid kompostering. En rötningsanläggning på Åland skulle släppa ut 3 101 ton koldioxidekvivalenter jämfört med kompostering som skulle släppa ut 54 503 ton koldioxidekvivalenter. Rötning ger en bättre energibalans än kompostering då stora mängder värme bildas vid kompostering som inte tas om hand. Rötning kan även ge bättre kontroll över näringsinnehållet i biogödseln, vilket minskar risken för övergödning. Investeringsbehovet för anläggningen ligger på ca 24 miljoner SEK. Den rörliga årskostnaderna för anläggningen ligger på 2,7 miljoner SEK. varav ca 2 miljoner SEK är kostnaden för personalen om anläggningen är dimensionerad för 21 760 ton avfall per år. Detta gör att den oavvattnade rötresten bör säljas för 0,09 SEK per kg. Rötresten kan även säljas för ett pris baserat på näringsinnehållet. Försäljningspriset skulle bli 0,08 SEK per kg om priset skulle baseras på näringsinnehållet. Detta pris skulle inte kunna täcka den rörliga årskostnaden. En del osäkerheter finns då näringsinnehållet bara har uppskattas och är därför svårt att säga om försäljningspriset på 0,08 SEK per kg är rimligt. Rötresten kan även säljas som avvattnad för ett försäljningspris på 2,21 SEK per kg ts för att täcka den rörliga årskostnaden. / The purpose for this project is to evaluate if anaerobic digestion is possible as a waste management method on Åland islands. The goal with this project was to create a plan for how the waste should be collected to the anaerobic digestion plant and how the end product should be distributed to the farmers. This project have investigated where the plant should be located to reduce the impact of the environment and to make the transportation of the waste and end product easier. This project have also investigate the benefits of using anaerobic digestion instead of composting. A lot of Ålands islands waste is composted or sent to other countries for burning. It affects the environment in a bad way because of its long transportation distance and the formation of greenhouse gases that are released in composting. Svinryggens landfill has been chosen as the location for the plant. It was chosen by a visit to the different sites after taking factors like transportation distance for the waste and product, if there needs to do any ground work before the construction and if there are a lot of neighbors in case of an odor problem. Based on the location a system of gathering and destitution have been decided. Collecting household waste should be collected in a similar way as today. By areas where the people living is spread out like in the county side. There will be a waste station where the people leave there waste and then later picked up and transported to the plant. The station is emptied regularly. In areas where people live closer together the waste can be collected by their homes. Collection of manure will be happen in a storage place which is located close to the farmers. The farmers will leave the manure in exchange of the digestate. The collection will occurs on scheduled dates to reduce the storage time. To use anaerobic digestion instead of composting will give some advantages. Less environmental impact of greenhouse gases because of the gases that are released during anaerobic digestion have a lover global warming potential then the gases that are formed during composting. A anaerobic digestion plant on Åland would release 3 101 ton carbon dioxide equivalents while a compost would release 54 503 ton carbon dioxide equivalents. Anaerobic digestion are Anaerobic digestion gives the waste management system a better energy balance then using composting because of the heat that is generated when composting. Better control of the nutrients that will be used for farming which reduces the risk of over-fertilization. The investment for the plant is 24 million SEK. The yearly cost for the plant is 2,7 million SEK. About 2 million SEK is personal costs if the plant dimensioned for 21 760 ton waste. This makes the price 0,09 SEK for every kg, which the digestate should be sold for to cover the yearly cost. The cost can also be decided by taking the nutritional value into account. This makes the price 0,08 SEK per kg based on the nutritional value. This price would not cover the yearly cost for the plant. The nutritional value of the digestate is estimated and that makes it hard to determine if the price of 0,08 SEK per kg is reasonable. The digestate can also be sold with the water removed. This makes the price 2,21 SEK per dry matter to cover the yearly cost for the plant.

Lithium orthosilicate (Li4SiO4) is known to be a high temperature CO2 capture material. This work was focused on comparing Li4SiO4 to the extensively studied CaO as an adsorbent in sorption enhanced catalysis. Thermogravimetric analysis was used to study the effects of sorption temperature and compaction on Li4SiO4 using 15vol% CO2 in N2. After 2 hours of CO2 adsorption at 550°C the powder reached 35wt% uptake of CO2, corresponding to 93.6% of maximum efficiency and complete regeneration was possible at 700°C. Pressing Li4SiO4 to granular forms greatly decreased CO2 adsorption rates. Efforts to impregnate -Al2O3 with the suspended SiO2 solution from aqueous based sol-gel synthesis to produce nanodispersed Li4SiO4 failed due to the inability to form the targeted Li4SiO4 complex. X-ray diffraction analysis indicated the formation of the gel is crucial for the formation of the crystalline Li4SiO4 phase. A microreactor was used to study the steam reforming of ethanol over a series of 1% Pt on -Al2O3 catalyst composite impregnated over a range of nanodispersed CaO loading at S/C=1.5 in dilution. At 400°C enhancement could be observed with the presence of CaO sorbent compared to only 1% Pt/Al2O3. However, production quickly diminished due to high carbon deposition. For 1% Pt/Al2O3 tested at 400°C, ethylene production was 5 times higher than for hydrogen. Above 550°C the ethylene production was reduced to 0.18vol% and gas production stability was greatly improved for 1% Pt/Al2O3 and even more so with the addition of impregnated CaO sorbent. Hydrogen yields from homogeneous mixtures of 1%Pt/Al2O3 with Li4SiO4 powder in a microreactor were about 20% higher than those achievable of the same mixture with CaO powder. However, the composite 1%Pt/Al2O3 with 7.02wt% dispersed CaO gave 100% higher hydrogen production under similar conditions despite Li4SiO4 being a superior carbon capture material. / Litiumortosilikat (Li4SiO4) är ett känt CO2 adsorptionsmaterial vid höga temperaturer. Fokuset i detta arbete var att jämföra Li4SiO4 med det välstuderade CaO som adsorbent i adsorptionsförbättrad katalys. Termogravimetrisk analys användes för att studera effekten av temperatur och kompaktering på Li4SiO4 med 15vol% CO2 i balanserad N2. Efter 2 timmars CO2 adsorption vid 550°C hade pulvret nått 35vikt% ökning av CO2, vilket korresponderar till 93.6% av den maximala verkningsgraden. Dessutom var fullständig regenerering möjlig vid 700°C. Pressad Li4SiO4 i grynig form sänkte CO2 adsorptionshastigheten signifikant. Försök att impregnera -Al2O3 med suspenderad SiO2 från en vattenbaserad sol-gel metod för att bilda nanodispergerad Li4SiO4 misslyckades på grund av oförmågan att bilda önskade Li4SiO4 komplex. Röntgendiffraktions analys tydde på att bildningen av gelen var avgörande för bildningen av en kristallin Li4SiO4 fas. En mikroreaktor användes för att studera ångreformeringen av etanol hos 1% Pt på - Al2O3 katalysator komposit impregnerad med ett varierande tillskott av nanodispergerad CaO i utspädd S/C=1.5. Vid 400°C kunde en förbättring observeras då CaO var närvarande jämfört med endast 1% Pt/Al2O3. Dock minskade gasproduktionen kraftigt på grund av hög koksning. Tester på 1% Pt/Al2O3 vid 400°C visade att eten produktionen var 5 gånger högre än för vätgasproduktionen. Över 550°C sjunkte eten produktionen till 0.18vol% och gas produktionsstabiliteten förbättrades signifikant för 1% Pt/Al2O3 och även bättre i närvaro av nanodispergerad CaO. Vätgasutbytet från en homogen blandning av 1% Pt/Al2O3 med Li4SiO4 pulver i en mikroreaktor var 20% högre än det som åstadkoms för samma blandning med med CaO pulver. Dock visade 1%Pt/Al2O3 med 7.02vikt% dispergerad CaO 100% högre vätgasproduktion under liknande förhållanden trots att Li4SiO4 är en överlägsen koluppfångar material.

I detta projektarbete skulle tre olika ölsorters beska bestämmas. Beskan skulle bestämmas analytiskt genom två metoder, en HPCL och en spektrofotometrisk. Det skulle även avgöras vilken av metoderna som lämpade sig bäst för detta. Ölsorter är ur Lundabryggeriets sortiment.  Beska mäts i IBU som är en förkortning på ”international bitterness units” och är milligram iso-α–syror per liter öl. Den analytiska IBU bestämningen skulle göras för att kunna få en uppskattning om hur riktiga de IBU värden var som Lundabryggeriet tidigare beräknat fram med hjälp ut av ett program, Glenn Tinseths.    De två olika analysmetoderna som användes var, en spektrofotometrisk metod ”Hope bitterness in beer” och en HPLC metod ” Iso α-, α-and β-acid in hope and isomerized hop extracts in beer”.   Under arbetets gång fastställdes det att tillredningen av extraktionslösningarna i den spektrofotometriska metoden är väldigt beroende på hur länge dessa lösningar skakas. Det fastställdes också att desto mörkare ölet var desto viktigare blev skakningstiden.    För HPLC metoden fastställdes det att lösligheten av substansen ICE-I3, i standarden, beror på polariteten i lösningsmedlet och att det inte är optimalt att använda svagt försurad metanol, som var angivet i metoden ”Iso α-, α-and β-acid in hope and isomerized hop extracts in beer”. Då metanolen är svagt försurad är den även mer polär, vilket resulterade i att ICE-I3 inte kunde lösas. Att använda metanol som inte var försurad visade sig vara mycket mer lämpligt.    I detta fall kunde det konstateras att den spektrofotometriska metoden var mer osäker än HPLC, speciellt då skakningstiden för fullständig extraktion av de isomerade syrorna inte kunde fastställas. Därför anses det vara bättre lämpat att fokusera på HPLC metoden vid fortsatt arbete för att fastställa ölsorternas IBU. / In this project, the bitterness of three different kinds of beers was to be determined. The bitterness would analytically be determined with two methods, a HPLC method and a spectrophotometric method. The aim of the project was also to decide whitch of the methods that was best suited for this determination.   Bitterness is measured in IBU which is an abbreviation of “International Bitterness Units” and is measured in milligram iso-α-acids per liter of beer. The analytical determination of the IBU was to be made, in order to get an estimate of how accurate previous entered IBU values were. Those values were estimated using calculations in the program, Glenn Tinseths.    The determination of the IBU was executed with two different methods of analysis, a spectrophotometric method “Hope bitterness in beer” and a HPLC method “Iso α-, α- and β-acid in Hope and isomerized hop extracts in beer”.    During the work it was concluded that the preparation of the extraction in the spectrophotometric method is very dependent on how long the solvents are shaken. It was also concluded that, the darker the beer was the more important the time of shaking the solvents was.    For the HPLC method, it was determined that the solubility of substance ICE I3, in the standard, depends on the polarity of the solvent and that it is not optimal to use low acidified methanol, which was specified by the method “Iso α-, α-and β-acid in Hope and isomerized hop extracts in beer”. When methanol is weakly acidfied, it is also more polar, resulting in that the ICE-I3 could not be resolved. Using methanol that was not acidified at all was shown to be more appropriate.    Finally, it was determined that the spectrophotometric method was more uncertain than the HPLC, especially when the specific time of shaking the solvents for complete extraction of the isomerade acids, could not be determined. The HPLC method is therefore considered to be the better fit of the two, and should be focus in further work of determining the beers IBU.

In many areas of engineering industries there are necessary to bond steel, where traditional bonding processes such as welding and brazing are neither efficient enough nor possible. Alternative technique is transient liquid phase bonding (TLPB). In this study, carbon steel (IRAM 1010/1040) have been welded using transient liquid phase bonding method with Fe-B amorphous as filling material. The joints were performed by induction heating with argon flux, set pressure and different temperature and bonding times. The welded bars were then analysed using optical and scanning electronic microscopy (SEM).   The bars with good microstructures and optimal parameters were then tested with galvanostatic corrosion test against each other and non-welded bar to study the corrosion behaviours.  The study shows that the IRAM 1010 steel corroded slightly faster than the IRAM 1040 but comparing with the non-welded bars, still consider having good corrosion resistance.   In this study, TLP bonding shows to be a relevant method to weld low and medium carbon steel, regarding to the microstructure of the weld, corrosion behaviour, bonding time and temperature.

Manufacturing of paper is a large industry in Sweden. At Hallsta paper mill dithionite is used to bleach the thermo mechanical pulp (TMP) at their production line 12. The purpose of this work was to minimize the addition of dithionite while maintaining the brightness of the produced paper. In order to achieve this goal three different dosages, high, medium and low dosage, were used at the first dosage points. Furthermore, the working conditions were examined by measuring SO2 along the production line to verify that the levels were according to the national guidelines. To evaluate the brightness of the pulp along line 12, pulp was collected at eight different sites of sample withdrawal and made into test paper. The brightness of the test paper was measured with a spectrophotometer. The levels of SO2 were measured at various points of interest using a multi gas meter. Results show that the total amount of dithionite used was lower when a lower dosage at the first dosage points was used. The brightness gain was approximately the same for all dosages. According to this study, the strategy of dosage should be chosen in relation to the wood received. The high dosage at the first dosage points was an unnecessarily high dosage for the recieved wood. The dosage at the later dosage points should be chosen with respect to the brightness goal of the produced paper. The measurements of SO2 show no relation with dosage of dithionite at the first dosage points, because of a large uncertainty. Further improvements on the working environment must be applied at the critical stages in the production line.

Sweden has been increasingly affected by drug shortage and the public healthcare system has identified a large amount of antibiotics risking shortage. Drug shortage of antibiotics is a worldwide problem with complex causes and consequences affecting many countries healthcare systems. The aim of this study is to investigate the shortage of cefadroxil and meropenem. More specifically, to investigate risk factors in the supply chain contributing to their backorders as well as possible consequences for Swedish healthcare due to shortage.  To formulate the supply chain for cefadroxil and meropenem, the active pharmaceutical ingredient (API) manufacturers, final dosage form (FDF) holders and market authorization holders (MAHs)were identified. 4 active API manufactures, 18 active FDF holders and 4 MAHs were identified for cefadroxil and 4 active API manufactures, 32 FDF holders and 8 MAHs were identified for meropenem. In order to analyse the causes behind these antibiotic shortages, problems with the manufactures were researched using various sources. Since API production is the first step in thesupply chain, problems connected to the API manufactures was the sole focus in this study. Research identified several problems with the API manufacturers for both antibiotics, indicating that the shortages can in fact be explained by issues in the supply chain.  In order to calculate and get an estimate of the health economic costs for society, a model based on direct and indirect costs was used. The direct costs were calculated by comparing the most suitable alternative treatment methods. For cefadroxil there were 5 alternatives in the case of shortage for the oral suspension from Mylan AB (the only product covered in this section of the report due to limited data), whereof 3 of the alternatives still were cefadroxil products. These 3 were cefadroxil dispersible tablets, cefadroxil capsules and Grüncef. The other 2 alternatives were Clindamycin and the combination antibiotic Trimethoprim/Sulfamethoxazol (Eusaprim R). Meropenem had only one identified alternative drug called imipenem. In addition to comparing alternative treatments, the cost of extra labor hours spent on dealing with shortages as well as the increased risk of AMR was also also investigated closely. The indirect costs were based on loss of production due to patient care being longer and more demanding as a result of unforeseen side effects caused by the alternative treatments. This was analyzed qualitatively, in other words no definitive cost was calculatedfor loss of production. Results showed that the exchange from Cefadroxil Mylan oral suspension to cefadroxil dispersible tablets would cost Sweden approximately +35 105 SEK/day. The exchange to cefadroxil capsules would cost -30 939 SEK/day and for Grüncef the cost would be +311 814 SEK/day. As for the other 2 antibiotics, the cost would be -23 103 SEK/day for Clindamycin and -53 084 SEK/day for Eusaprim R. When exchanging meropenem for imipenem, the direct cost was estimated to +343 299 SEK/day. Regarding the cost for extra labor hours spent on dealing with shortage, this was estimated to 1.6 MSEK per shortage, regardless of the antibiotic and shortage duration. The costscalculated for the replacement pharmaceuticals were based on worst case scenarios for when all MAHs had their products unavailable. If the calculated values are of any relevance for real life situations depends on the fragility of the supply chain. In other words, how big these health economicconsequences are for Swedish healthcare is dependant on the risk of unavailability for these antibiotics which goes back to the fragility of the supply chain. In regards to AMR, research showed that substituting cefadroxil for clindamycin and meropenem for imipenem increased the risk of AMR and as a consequence, the direct cost increased as well. The use of clindamycin to treat infections caused by Methicillin-Resistant Staphylococcus Aureus (MRSA) could lead to an additional cost of +3665 SEK/outpatient visit in the case of induced resistance against the antibiotic. Substituting meropenem for imipenem would result in an additional cost of +1160 SEK/day assuming that the bacteria behind the infection is ESBLcarba, an Enterobacteriaeac able to break down carbapenems (a class of antibiotics in which meropenem and imipenem reside). Using licensed drugs could minimize this risk but would however come at a cost for the patients health due to the extended lead time as a result of importation. This would in turn increase the indirect cost to society in the form of loss of production. Despite maybe lowering the risk of AMR, the calculated costs for shortage/day show that using licensed drugs would in fact increase the direct cost a great deal. The calculations for Grüncef and imipenem illustrate this as they proved to be much more costly than the other alternative treatments.

SÖRAB:s återvinningsanläggning (ÅVA) i Hagby hanterar olika typer av avfall som t.ex. bygg- och rivningsavfall, textilier, grovavfall från hushåll, trädgårds-, elavfall samt farligt avfall. Vatten från behandlings- och lagringsytorna samlas upp, provtas och renas i anläggningens vattenreningsanläggning. Vid provtagning av processvattnet på anläggningen har poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) påträffats. PFAS är ett samlingsnamn för flertalet syntetiskt tillverkade kemikalier och idag finns fler än 3000 olika PFAS-ämnen på världsmarknaden. PFAS har använts under många år i bl.a. brandsläckningsskum, impregneringsmedel samt vid tillverkning av teflon. Ämnena har tillverkats sedan 1950-talet men först under 00-talet uppmärksammades den miljöpåverkan som PFAS har. Syftet med projektresultatet är att förhindra eller reducera risken för ytterligare utsläpp av PFAS från föroreningskällan/föroreningskällorna. Målet var att undersöka och kartlägga vilka ytor/verksamheter som ger eller har gett upphov till PFAS i processvattnet samt ta fram förslag för hur föroreningskällan kan åtgärdas alternativt föreslå metoder för rening av slam och/eller vatten. Provtagning genomfördes på Hagby ÅVA genom stickprov i sju olika provpunkter under tre provomgångar med tre veckors mellanrum. Samtliga provpunkter vid samtliga provtagningar innehöll PFAS. Högsta halterna PFAS som påträffades i Hagby återvinningsanläggnings (ÅVA) processvatten synes i denna undersökning komma från de ytor där grovavfall, bygg- och rivningsavfall samt elektronikavfall sorteras och lagras. Då flödet på avrinningen från dessa ytor inte går att mäta på ett tillförlitligt sätt är det svårt att veta vilken yta som bidrar med störst mängd PFAS till vattenreningssystemet. Viss mängd PFAS kommer från vallen för inneslutna avfallsmassor som PFAS-halter från provpunkten visar. PFAS-halterna var konstanta vid samtliga provtagningar. Fortsatt kontroll av provpunkten behövs för att kontrollera att PFAS-halterna inte stiger, om så är fallet får vidare utredning av området genomföras. Förslag till åtgärd är att börja med att utreda hur bra reningsanläggningen, inklusive kolfiltret, på Hagby klarar av att rena PFAS från processvattnet. Frågor som behöver besvaras är hur mycket som släpps ut till recipienten och om PFAS/PFOS-halterna klarar riktvärdena. Ett annat förslag är även att slamsuga där det är möjligt samt undersöka om enskilda PFAS-källor kan identifieras och elimineras från ytorna. Metoder som anses lämpliga för rening av PFAS på Hagby är förslagsvis aktivt kol med ett ytterligare förfiltersteg med antracit eller sand för att förebygga igensättning av det befintliga kolfiltret på anläggningen. Förslag är att kontakta de anläggningar som använt sig av kombination av förfiltrering med antracit och kolfilter för att få information om erfarenheter av metoden, hur mycket PFAS-halter lyckats reduceras och kostnader för processen. En annan lämplig metod som har höga reningsgrader är jonbytarteknik (IEX). Försök behöver utföras specifikt för processvattnet på Hagby eftersom inga studier om rening av PFAS i vatten från ÅVA hittats i litteraturen. Nanofiltrering och omvänd osmos har hög effektivitet vid separering av PFAS. Nackdelen är att filtreringen inte är selektiv och att membranen riskerar att sättas igen vid behandling av processvattnet på Hagby ÅVA på grund av flera olika ämnen i vattnet. Fler metoder för behandling av PFAS är lovande som t.ex. elektrokemisk oxidation, biologisk behandling med kiselalger, plasmabehandling, ozonbehandling men är komplexa, dyra och behöver utvecklas samt effektiviseras för en möjlig uppskalning. / SÖRAB's recycling plant in Hagby handles various types of waste such as textiles, garden, electrical and hazardous waste. Water from the surfaces is collected, tested and purified in the plant's water treatment plant. When sampling the process water at the plant, poly- and perfluorinated alkyl substances (PFAS) have been found. PFAS is a collective name for the majority of synthetically manufactured chemicals and today there are more than 3000 different PFAS substances in the world market. PFAS has been used for many years in for example fire extinguishing foam, impregnating agents and in the manufacture of Teflon. The substances have been manufactured since the 1950s but the environmental impact of PFAS was first noticed in the 2000s. The purpose of the project result is to prevent or reduce the risk of further emissions of PFAS from the source of pollution/ pollutions. The aim was to investigate and map out the areas/ activities that give or have given rise to PFAS in the process water and to make proposals for how the source of pollution can be treated or to propose methods for the purification of sludge and/ or water. Sampling was carried out at Hagby recycling plant by sampling at seven different test points during three test runs at three-week intervals. All test points for all three sampling test runs contained PFAS. The highest levels of PFAS found in the process water of Hagby recycling plant appear in this study to come from the areas where construction, demolition and electronic waste are sorted and stored. Since the flow of the drainage from these surfaces cannot be measured reliably, it is difficult to know which surface contributes the greatest amount of PFAS to the water purification system. A certain amount of PFAS comes from the embankment for enclosed waste masses, as levels of PFAS from the test point show. Levels of PFAS were constant for all samples. Continued monitoring of the test point is needed to check that the levels of PFAS don not rise, if this is the case, further investigation of the area may be carried out Proposed action is to investigate how effective the treatment plant, including the carbon filter, at Hagby is to remove PFAS from the process water. Questions that need to be answered are how much is emitted to the recipient and whether levels of PFAS/PFOS can meet the guideline values. Another suggestion is also to remove sludge wherever possible and to investigate whether individual sources of PFAS can be identified and eliminated from the surfaces. Methods considered suitable for the purification of PFAS at Hagby recycling plant are activated carbon with an additional pre-filter step with anthracite or sand to prevent fouling of the existing carbon filter at the plant. Suggestion is to contact the plants that are using the combination of pre-filtration with anthracite and carbon filters to obtain information on the experience of the method, PFAS levels that have been successfully treated and costs for the process. Another suitable method is ion exchange technology (IEX). Experiments need to be carried out specifically for the process water at Hagby as no studies on purification of PFAS with water from recycling plants have been found in the literature. Nanofiltration and reverse osmosis have high efficiency in separating PFAS. The disadvantage is that the filtration is not selective and that the membranes run risk of fouling when treating the process water at Hagby recycling plant due to several different substances in the water. Several methods for treating PFAS are promising, e.g. electrochemical oxidation, biological treatment with silica algae, plasma treatment, ozone treatment but the methods are complex, expensive and need to be developed and made more efficient for a possible application in full scale.

This bachelor thesis is a literature study presenting detected glycan structures of serum IgG, in literature, from rheumatoid arthritis (RA) patients and healthy individuals. It is a systematic literature study. The study involved searching theoretical information about glycosylation, glycans and their functions, the structure of immunoglobulin G (IgG) glycosylation and its functions in the immune defense, rheumatoid arthritis, methods for IgG glycopeptide enrichment, quantification and characterization methods (capillary electrophoresis and mass spectrometry). The method used for the literature study involved searches in databases with keywords, manual research and quality control of the sources. In the result, two different research articles about abnormal IgG glycosylation in RA compared with healthy controls, are presented and compared. The methodology the researchers used are briefly described supported by the theoretical background. It can be stated that identification and detection of abnormal glycan structures of IgG from RA patients have potential to be used as biomarkers. The glycoproteomics field is emerging for sensitive and high throughput quantification and identification methods combined with enrichment methods for efficient analysis. Matrix assisted laser desorption/ionization-time of flight mass spectrometry (MALDI-TOF-MS) has shown good potential for characterization of glycan structures and has been widely used in clinical diagnostics. / Detta examensarbete är en litteraturstudie som presenterar detekterade glykanstrukturer för immunoglobulin G (IgG) från serum, vilka har publicerats i litteraturen, och som kommer från patienter med reumatisk artrit (RA) och friska individer. Det är en systematisk litteraturstudie. Studien behandlade ett sökningsarbete för teoretisk information om, glykosylering, glykaner, och dess funktioner, den strukturella uppbyggnaden av IgG och dess funktioner i immunförsvaret, RA, olika anrikningsmetoder för IgG och kvantifierings - och identifieringsmetoder (kapillär elektrofores, CE och masspektrometri, MS). Metoden involverade sökningar i databaser samt manuella sökningar följt av en kvalitetskontroll. I resultatet presenteras och jämförs två olika forskningsartiklar som handlar om förändrad glykolsylering av IgG hos RA-patienter jämfört med friska individer. Metodologin som forskarna använt beskrivs ytligt, med stöd av grundligare information i den teoretiska bakgrunden. Det kan konstateras att identifiering och detektion av ovanliga glykanstrukturer för IgG hos RA patienter har potential att användas som biomarkörer för sjukdomen. Området glykoproteomik är i behov av känsliga och robusta kvantifierings - och identifieringsmetoder som klarar av höga genomströmningar, vilka kan kombineras med anrikningsmetoder för att uppnå god analyseffektivitet. Matrix assisted laser desorption/ionization-time of flight mass spectrometry (MALDI-TOF-MS) har visat god potential för att karaktärisera glykanstrukturer och användas inom klinisk diagnostik.

Penguin Vinteroverall består totalt av 28 st olika detaljer, varav det miljömässiga avtrycket inom produktionen mättes för 96 vikts-% av Penguin. För att en Penguin ska framställas och sedan slutligen fraktas till slutdestinationen krävdes att produkten passerade genom 3 st faser. Dessa faser har gett upphov till förbrukning av resurser i form av vatten, kemikalier och energi. Den första fasen ”Tillverkning av material från råvara” behandlade detaljer och dess produktion från materialproducenterna HUAMAO och Primaloft. Den andra fasen ”Tillverkning av produkt” innebar frakt av alla detaljer från diverse detaljproducent till fabriken 3SApparel. Där samlades alla detaljer för att sys samman. Den tredje och sista fasen ”Frakt till slutdestination” gällde endast frakten av den färdiga produkten av Penguin från fabriken i Kina till lagret i Borås. Beräkningar för alla faser börjar vid att garn (FDY) kommer in till fabriken och slutar vid att en färdig produkt av Penguin transporteras från Kina till Borås. Resultatet visade att 51 kg vatten, 0,68 kg kemikalier och 13 kWh energi krävdes för att totalt producera och transportera en färdig produkt från fabriken 3SApparel Kina till lagret i Borås. Rapporten kom även fram till att det är mycket viktigare att främja återbruk än återvinning då det finns fler miljöfördelar att hämta. / Penguin Winter Jumpsuit consists of totally 28 details, where its environmental impacts for the production could be measured for 96 % of its weight. For a Penguin to be produced and then transported to its final destination, the product needed to pass through 3 different phases. These phases have consumed resources in the form of water, chemicals and energy. The first phase “Manufacturing of material from raw material” contains details from the material producers HUAMAO and Primaloft. The second phase “Manufacturing of product” consist of transportation from the different detail producers to the factory 3SApparel. It ́s where the all the details were collected to be sewn together. The third and last phase ”Transportation to final destination” treated the transportation of a finished product of Penguin from the factory in China to the warehouse in Borås. The calculations for all the details start with that yarn (FDY) comes in to the factory and ends with a finished product of Penguin being transported from China to Borås. The result showed that 51 kg water, 0,68 kg chemicals and 13 kWh energy were required for the production and transportation of a finished product to the warehouse in Borås. The report also came to the conclusion that it ́s a much bigger priority to reuse the product, than recycling it. Reusing the product gives more environmental benefits.