<p>Elever i skolan måste kunna samarbeta i många olika situationer för att lära och utvecklas. Det kan till exempel handla om olika grupparbeten, problemlösningar, lagaktiviteter i idrotten och lek. Att kunna samarbeta med andra är en del av den sociala kompetensen, men det är inte självklart att alla elever kan samarbeta utan svårigheter. Detta har vi sett på skolorna och vi har även pratat med pedagoger som påvisar att flera elever idag har samarbetsproblem och brister i den sociala kompetensen. </p><p>Syftet med vårt examensarbete är att ta reda på hur pedagoger i grundskolans tidiga år ser på begreppet social kompetens, hur de arbetar för att elever ska utvecklas socialt och om lek används i skolan för utvecklingen av den sociala kompetensen. Vidare kommer vi att nämna betydelsen av social kompetens och att lek kan användas för att förbättra denna förmåga.</p><p>I vår undersökning har vi gjort kvalitativa intervjuer med pedagoger som arbetar i förskoleklass, år 1, år 2 och/eller i år 3. Intervjuerna spelades in på band för att sedan analyseras och redovisas med hjälp av citat. Undersökningen visar att det finns flera olika definitioner på begreppet social kompetens, men att det ofta handlar om att kunna uppföra sig väl tillsammans med andra. Vidare har vi fått ta del av pedagogernas erfarenheter av elever med bristande social kompetens och deras arbete med att utveckla elevers sociala förmåga. I undersökningen framkom det att bland annat samarbetsövningar och lek används i arbetet för att förbättra elevernas sociala kompetens.</p>

<p>SYFTE: Jag har i mitt yrke erfarit att många elever upplever skolan som stressande. Studier </p><p>stöder denna iakttagelse och visar att för många tonåringar är skolan den i särklass största </p><p>stressfaktorn. Vidare ökar stressrelaterade sjukdomar bland vuxna kraftigt. Detta gav mig en </p><p>ide att inom skolans ram försöka agera preventivt och inspirerad av coachning och kognitiv </p><p>beteendeterapi satte jag samman en kurs. Här undersökte jag huruvida träning i mental </p><p>kompetens; kunskap om kroppens känslosystem, språk för känslor, stresshantering och </p><p>problemlösningsstrategier, skulle kunna ge elever större känsla av beredskap för att hantera </p><p>livet i ett modern komplext samhälle och därmed en högre livskvalitet. METOD: Innan och </p><p>efter kursen utvärderades elevernas förmåga att hantera för dem stressiga situationer samt </p><p>aktionsberedskap i situationer som kräver handling. Under kursens gång gjordes kontinuerliga </p><p>utvärderingar och dessutom genomfördes en muntlig och skriftlig utvärdering vid kursens </p><p>slut. Vidare förde jag en personlig loggbok där för mig viktiga iakttagelser noterades. </p><p>RESULTAT: Eleverna visade avsevärd förbättring av de undersökta kompetenserna. </p><p>Dessutom upplevde så gott som samtliga att kursen behandlat för dem viktiga saker och att de </p><p>kände sig psykiskt starkare av kursen. SLUTSATS: Undersökningen visar att det på kort tid </p><p>går att avsevärt höja elevers förmågor inom mental kompetens. Skolan bör undersöka </p><p>huruvida undervisning i mental kompetens bör ingå i den ordinarie undervisningen.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka och synliggöra huruvida litterär kompetens enligt litteraturvetaren Örjan Torells modell, gynnas av arbetsuppgifterna i ett antal läroböcker riktade mot grundskolans senare del. Resultatet visar att tolkningstrategiernas tyngdpunkt ligger på "textinriktningen", d.v.s. på att fästa elevernas uppmärksamhet på textens innehåll och form.</p>

<p>Syftet med studien är att undersöka vad förskollärare har för uppfattningar om kompetensutveckling. Detta är viktigt eftersom verksamhetens kvalitet är i hög utsträckning beroende av pedagogernas kompetens. Frågeställningarna i min undersökning är: hur ser pedagogerna på sin egen kompetensutveckling samt vilka möjligheter upplever pedagogerna att de har att utveckla sin kompetens? Jag har valt att göra en kvalitativ studie med intervju som forskningsmetod. I bearbetning och tolkning av resultatet har jag använt mig av två metoder för intervjuanalys - meningskoncentrering och meningskategorisering. Min analys och tolkning av förskollärarnas berättelser visar att det finns ett samband mellan hur förskollärarna uppfattade begreppet kompetens med vilka lärandeformer de själva prioriterar och lyfter fram som viktiga för kompetensutveckling. Min studie visar också att förskollärarna känner sig ganska nöjda med de möjligheter för kompetensutveckling som finns på deras arbetsplatser. Men det är viktigt att poängtera att de bedömde möjligheterna till formell kompetensutveckling högre än möjligheterna till informell kompetensutveckling.</p>

No description available.

No description available.

Elever i skolan måste kunna samarbeta i många olika situationer för att lära och utvecklas. Det kan till exempel handla om olika grupparbeten, problemlösningar, lagaktiviteter i idrotten och lek. Att kunna samarbeta med andra är en del av den sociala kompetensen, men det är inte självklart att alla elever kan samarbeta utan svårigheter. Detta har vi sett på skolorna och vi har även pratat med pedagoger som påvisar att flera elever idag har samarbetsproblem och brister i den sociala kompetensen. Syftet med vårt examensarbete är att ta reda på hur pedagoger i grundskolans tidiga år ser på begreppet social kompetens, hur de arbetar för att elever ska utvecklas socialt och om lek används i skolan för utvecklingen av den sociala kompetensen. Vidare kommer vi att nämna betydelsen av social kompetens och att lek kan användas för att förbättra denna förmåga. I vår undersökning har vi gjort kvalitativa intervjuer med pedagoger som arbetar i förskoleklass, år 1, år 2 och/eller i år 3. Intervjuerna spelades in på band för att sedan analyseras och redovisas med hjälp av citat. Undersökningen visar att det finns flera olika definitioner på begreppet social kompetens, men att det ofta handlar om att kunna uppföra sig väl tillsammans med andra. Vidare har vi fått ta del av pedagogernas erfarenheter av elever med bristande social kompetens och deras arbete med att utveckla elevers sociala förmåga. I undersökningen framkom det att bland annat samarbetsövningar och lek används i arbetet för att förbättra elevernas sociala kompetens.

SYFTE: Jag har i mitt yrke erfarit att många elever upplever skolan som stressande. Studier stöder denna iakttagelse och visar att för många tonåringar är skolan den i särklass största stressfaktorn. Vidare ökar stressrelaterade sjukdomar bland vuxna kraftigt. Detta gav mig en ide att inom skolans ram försöka agera preventivt och inspirerad av coachning och kognitiv beteendeterapi satte jag samman en kurs. Här undersökte jag huruvida träning i mental kompetens; kunskap om kroppens känslosystem, språk för känslor, stresshantering och problemlösningsstrategier, skulle kunna ge elever större känsla av beredskap för att hantera livet i ett modern komplext samhälle och därmed en högre livskvalitet. METOD: Innan och efter kursen utvärderades elevernas förmåga att hantera för dem stressiga situationer samt aktionsberedskap i situationer som kräver handling. Under kursens gång gjordes kontinuerliga utvärderingar och dessutom genomfördes en muntlig och skriftlig utvärdering vid kursens slut. Vidare förde jag en personlig loggbok där för mig viktiga iakttagelser noterades. RESULTAT: Eleverna visade avsevärd förbättring av de undersökta kompetenserna. Dessutom upplevde så gott som samtliga att kursen behandlat för dem viktiga saker och att de kände sig psykiskt starkare av kursen. SLUTSATS: Undersökningen visar att det på kort tid går att avsevärt höja elevers förmågor inom mental kompetens. Skolan bör undersöka huruvida undervisning i mental kompetens bör ingå i den ordinarie undervisningen.

Syftet med uppsatsen är att undersöka och synliggöra huruvida litterär kompetens enligt litteraturvetaren Örjan Torells modell, gynnas av arbetsuppgifterna i ett antal läroböcker riktade mot grundskolans senare del. Resultatet visar att tolkningstrategiernas tyngdpunkt ligger på "textinriktningen", d.v.s. på att fästa elevernas uppmärksamhet på textens innehåll och form.

Syftet med studien är att undersöka vad förskollärare har för uppfattningar om kompetensutveckling. Detta är viktigt eftersom verksamhetens kvalitet är i hög utsträckning beroende av pedagogernas kompetens. Frågeställningarna i min undersökning är: hur ser pedagogerna på sin egen kompetensutveckling samt vilka möjligheter upplever pedagogerna att de har att utveckla sin kompetens? Jag har valt att göra en kvalitativ studie med intervju som forskningsmetod. I bearbetning och tolkning av resultatet har jag använt mig av två metoder för intervjuanalys - meningskoncentrering och meningskategorisering. Min analys och tolkning av förskollärarnas berättelser visar att det finns ett samband mellan hur förskollärarna uppfattade begreppet kompetens med vilka lärandeformer de själva prioriterar och lyfter fram som viktiga för kompetensutveckling. Min studie visar också att förskollärarna känner sig ganska nöjda med de möjligheter för kompetensutveckling som finns på deras arbetsplatser. Men det är viktigt att poängtera att de bedömde möjligheterna till formell kompetensutveckling högre än möjligheterna till informell kompetensutveckling.