• Refine Query
  • Source
  • Publication year
  • to
  • Language
  • 13
  • 12
  • 9
  • 5
  • Tagged with
  • 39
  • 15
  • 14
  • 5
  • 5
  • 5
  • 4
  • 4
  • 4
  • 4
  • 3
  • 3
  • 3
  • 3
  • 2
  • About
  • The Global ETD Search service is a free service for researchers to find electronic theses and dissertations. This service is provided by the Networked Digital Library of Theses and Dissertations.
    Our metadata is collected from universities around the world. If you manage a university/consortium/country archive and want to be added, details can be found on the NDLTD website.
31

Effekter av sjuksköterskans handhavande av PVK

Martinsson, Fredrik, Haglund, Irma January 2019 (has links)
Bakgrund: Perifer venkateter är ett vanligt förekommande ingrepp i modern sjukvård därför är det viktigt att vara medveten om vilka risker det innebär, och vad sjuksköterskan kan göra för att förhindra komplikationer. Det finns lagar och riktlinjer som sjuksköterskan ska hålla sig till för att ge en god vård. Syfte: Att beskriva effekter av sjuksköterskans handhavande av PVK hos patienterna inom slutenvården. Metod: En litteraturöversikt har genomförts där tio artiklar med kvantitativ ansats inkluderades, dessa analyserades med hjälp av Fribergs trestegs-modell. Resultat: Fem faktorer som påverkar sjuksköterskans handhavande framkom i resultatet: hygien, komplikationer, kunskap, PVKegenskaper/placering och tid. Dessa presenteras med hjälp av tabeller. Slutsats: Det visade tydligt hur viktig sjuksköterskans handhavande är då det är just sjuksköterskan som kan arbeta för att förhindra och förebygga komplikationer, bara genom att vara uppmärksam på sina patienter och vara medveten om sina egna attityder och egenskaper. Det behövs mer forskning inom området och det är högst aktuellt att fortsätta forska inom. / Background: Peripheral venous catheter [PVC] is a common occurrence in modern health care, therefore it is important to be aware of the risks it involves and what the nurse can do to prevent complications. There are laws and guidelines that the nurse should be aware of to provide a good care. Aim: The aim of this study is to show the effects of the nurse care of PVC in patients in hospital. Method: A literature review has been made where ten articles with quantitative assumptions were included, which were analyzed using the Friberg three-step model. Result: Five different factors affecting the nurse's operation were found in the results: hygiene, complications, knowledge, PVC characteristics / location and time. These are presented with the help of tables. Conclusion: It clearly showed how important the nurse’s handling is, since it is the nurse that can work to prevent and forestall complications, just by being observant with their patients and by being aware of their own attitudes and abilities. There´s not enough research in the field and it is highly relevant to continue researching within.
32

”Att överleva vardagen” : En litteraturöversikt om vuxna patienters erfarenheter av att leva med diabetes typ 2 / ”To survive everyday” : A literature review on adult patients experiences of living with type 2 diabetes

Huskin, Rita, Rodngan, Wassana January 2020 (has links)
Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som kännetecknas av höga nivåer av socker i blodet. Det är en livslång sjukdom som undanhåller din kropp från att använda insulin som den borde. Sjukdomen är vanligare bland medelålders eller äldre människor. Diabetes typ 2 beror främst på livsstilsfaktorer och genetik. Fysisk inaktivitet, stillasittande livsstil, fetma samt rökning är ett antal livsstilsfaktorer som är kända för att vara viktiga kring utvecklingen av typ 2 diabetes. Om diabetes typ 2 inte behandlas kan den leda till allvarliga hälsoproblem såsom ögonproblem, fot- och hudproblem, sämre blodtryck och kolesterol vilket kan leda till hjärtinfarkt, stroke och andra problem. Nerver i kroppen kan skadas och orsaka smärta, stickningar och domningar. De flesta patienter med diabetes typ 2 ställs inför en utmaning att ändra sin livsstil men livsstilsförändringar kan ofta upplevas som ansträngande och komplicerade. Examensarbetets syfte var att belysa vuxna patienters erfarenheter av att leva med diabetes typ 2. Metoden som användes var en litteraturöversikt som bygger på analys av åtta kvalitativa samt två kvantitativa artiklar. Data har analyserades med hjälp av Fribergs modell för litteraturöversikt. Studien resulterade i två huvudteman; Den förändrade levda kroppen och livsstilen och Betydelsen av kunskap om diabetes typ 2. Fem subteman skapades; Erfarenheter av livsstilsförändringar, Erfarenheter runt motivation, Svängningar mellan inre balans och kamp, Positiva aspekter och Negativa aspekter. För att patienten skall kunna anpassa sin livssituation på ett optimalt sätt krävs stöd från sjuksköterskan som genom god kommunikation och information kan underlätta patientens livsstilsförändringar.
33

Vergleich von offen-operativer, perkutan-operativer und nicht-operativer Behandlung bei geriatrischen, gering dislozierten Acetabulumfrakturen - eine Registerstudie

Ernstberger, Helene 03 April 2024 (has links)
Aufgrund des demographischen Wandels und der zunehmenden Mobilität im Alter stieg der Anteil der geriatrischen Patientinnen bei den Acetabulumfrakturen in den letzten Jahren rasant an. Die optimale Therapie für geriatrische Acetabulumfrakturen bleibt jedoch weiterhin kontrovers. Vorrangiges Ziel bei der Behandlung älterer Menschen ist die frühzeitige und langfristige Mobilisation. Voraussetzung dafür ist eine primäre Gelenkstabilität. Gering dislozierte Frakturen können als stabil angesehen und zumeist konservativ behandelt werden. Aufgrund der begrenzten Fähigkeit zur Teilbelastung im Alter ist bei konservativer Therapie jedoch mit einer verlängerten Immobilisation und deren Komplikationen zu rechnen. Durch operative Reposition und Fixation der Fraktur kann eine frühzeitige Gelenkstabilität und damit Mobilisation erreicht werden. Dies könnte dazu verleiten, operative Verfahren zu favorisieren. Multimorbidität und verringerte physiologische Reserven schränken die Möglichkeit eines chirurgischen Eingriffs im Alter jedoch ein. Operationen können dabei unterschiedlich invasiv erfolgen. Offen-operative Verfahren erfordern eine hohe Invasivität. Perkutane Verfahren ermöglichen eine primäre Gelenkstabilität bei gleichzeitig geringerer Invasivität, lassen jedoch Einbußen bei der Qualität der Reposition erwarten. Der Vorteil primärer Stabilität ist gegen die potenziellen Komplikationen eines chirurgischen Eingriffs abzuwägen. Ein Vergleich von offen operativer, perkutan operativer und konservativer Behandlung bei geriatrischen, gering dislozierten Acetabulumfrakturen anhand eines Datensatzes ist bislang noch nicht erfolgt. Primäres Ziel dieser Studie war daher, den Einfluss der drei Therapieformen auf die Komplikationsrate und die Qualität der Reposition bei geriatrischen, gering-dislozierten Acetabulumfrakturen anhand eines Datensatzes zu vergleichen. Für diese Arbeit wurden die Daten des prospektiven „Beckenregisters“ der Deutschen Gesellschaft für Orthopädie und Unfallchirurgie zum Thema Acetabulumfrakturen, im Rahmen einer retrospektiven, multizentrischen Registerstudie, zwischen Juli 2008 und März 2018 ausgewertet (n=3432). In die Studie eingeschlossen wurden Patient*innen im Alter von ≥ 60 Jahren, die eine gering dislozierte Acetabulumfraktur mit einem prätherapeutischen Frakturspalt und einer -stufe von maximal 5mm aufwiesen. Ausgeschlossen wurden Patient*innen bei gleichzeitigem Vorliegen einer Beckenringfraktur Typ B/C (Tile Klassifikation) sowie gleichzeitiger Os Sacrum Fraktur, bei bilateralen, periprothetischen oder metastasenbedingten Frakturen, primärer Versorgung mittels Totalendoprothetik oder fehlender Information zur primären Versorgungsart. Die insgesamt 608 verbliebenen Patient*innen wurden, je nach erhaltener Therapie, in drei Gruppen eingeteilt: in die konservative (n=429), offen-operative (n=117) oder perkutan-operative (n=62) Gruppe. Für die statistische Auswertung wurden die Programme Microsoft Excel (Microsoft Corporation, Redmond, USA) und SPSS 24.0 (SPSS Inc., Chicago, IL, USA) verwendet. Nominal skalierte Variablen wurden mittels Pearson Chi-Quadrat-Test analysiert, metrische Variablen mittels Kruskal-Wallis-Test mit Dunn-Bonferroni-Korrektur (3 Gruppen) oder Mann-Whitney-U-Test/ t-Test (2 Gruppen). Das Signifikanzniveau wurde auf p<0,05 festgelegt. Das Durchschnittsalter der Patient*innen zum Zeitpunkt des Traumas lag bei 77,3 Jahren (60-100 Jahre). Konservativ behandelte Patient*innen waren signifikant älter als operativ behandelte Patient*innen. Mehrheitlich betrafen die Frakturen, wie für ältere Menschen typisch, den vorderen Bereich des Acetabulums. Mit 31,4% traten isolierte Vordere-Pfeiler-Frakturen am häufigsten auf, gefolgt von Frakturen des vorderen Pfeilers mit Hemiquerfraktur (20,2%). Die Dauer des Krankenhausaufenthalts betrug bei den konservativ behandelten Patient*innen durchschnittlich 12,9 Tage. Damit erfolgte ihre Entlassung signifikant früher als nach perkutaner (16,8 Tage) und offener Therapie (23,6 Tage). Sowohl die OP-Dauer als auch der intraoperative Blutverlust konnten durch einen minimalinvasiven Eingriff signifikant verringert werden. Bei ca. 11% der Patient*innen traten stationäre Komplikationen auf. Trotz chirurgischen Vorgehens zeigten perkutane Verfahren keine signifikant höhere stationäre Komplikationsrate als konservative Verfahren. Nach offen-operativer Therapie lag die Komplikationsrate jedoch signifikant höher als nach perkutan-operativer oder konservativer Behandlung. Da auch der Krankenhausaufenthalt und somit das Follow-Up nach offener Therapie länger war als nach perkutan/ konservativer Therapie, erfolgte zusätzlich eine partielle Korrelation, um den Effekt der Krankenhausverweildauer auf den Zusammenhang zwischen Therapieform und Komplikationsrate zu analysieren. Nach Adjustierung zeigte sich der Unterschied in der Komplikationsrate nicht mehr signifikant. Ob sich der Krankenhausaufenthalt dabei durch die Komplikationen nach offener Therapie verlängerte, oder die Komplikationen durch den längeren Krankenhausaufenthalt entstanden, konnte durch die Registerdaten nicht abgegrenzt werden. Sowohl perkutane als auch offene Operationen ermöglichten eine signifikante Reduktion von Frakturspalt und Frakturstufe. Interessanterweise zeigten beide operative Therapien bezüglich der Qualität der Reposition vergleichbare Ergebnisse Damit bieten perkutane Methoden beides: die Möglichkeit einer anatomischen Frakturreposition mit primärer Gelenkstabilität bei gleichzeitig geringer Invasivität und niedriger stationärer Komplikationsrate. Eine offen-operative Therapie wiederum bietet vergleichbare Ergebnisse bei der Qualität der Reposition, ist jedoch mit einem verlängerten Krankenhausaufenthalt, höherem Blutverlust und OP-Dauer und einer höheren Rate stationärer Komplikationen assoziiert. Für die konservative Therapie hebt diese Studie die Vorteile einer kurzen Krankenhausverweildauer und einer niedrigen Komplikationsrate hervor. Im Rahmen dieser Studie konnten neue Erkenntnisse bezüglich des Repositionsergebnisses und der Komplikationsrate nach konservativer, perkutan- und offen-operativer Behandlung geriatrischer, gering-dislozierter Acetabulumfrakturen gewonnen werden. Dieses Wissen soll zur Optimierung der Therapieentscheidung bei Acetabulumfrakturen alterstraumatologischer Patient*innen beitragen. Unter Berücksichtigung zukünftiger Forschungsergebnisse sollten diese Ergebnisse bei der Erstellung einheitlicher Behandlungsstrategien Berücksichtigung finden. Insbesondere könnte, entsprechend den Erkenntnissen dieser Studie, eine Ausweitung perkutan-operativer Verfahren bei geriatrischen Acetabulumfrakturen in Erwägung gezogen werden, da sie gleichzeitig primäre Stabilität und eine geringe Invasivität gewährleisten. Aktuell werden perkutane Operationen bei Acetabulumfrakturen im klinischen Alltag noch zurückhaltend angewendet, da sie als komplex und für Chirurg*innen herausfordernd gelten. Gleichzeitig wird gerade im Bereich perkutaner Methoden und insbesondere auch der Visualisierungstechniken viel geforscht, was ihre Anwendung in Zukunft erleichtern kann.
34

Lower eyelid complications associated with transconjunctival versus subciliary approaches to orbital floor fractures

Sirintawat, Nattapong 04 July 2016 (has links)
Subciliary and transconjunctival approaches are commonly used to enter the orbital floor. Although both surgical approaches have been used for decades, there is no consensus regarding the most appropriate incision to prevent postoperative lower eyelid complications. The aim of this study was to compare the frequencies of lower eyelid complications after subciliary versus transconjunctival approaches to orbital floor fractures. The investigator implemented a retrospective cohort study and enrolled a sample consisting of subjects who had orbital floor repair. The predictor variable was two different surgical methods, subciliary or transconjunctival approch. The primary outcome variable was postoperative lower eyelid complications (ectropion, entropion, and eyelid retraction). Other variables were demographic backgrounds, anatomical consideration, or time to surgery. The samples were composed of 346 patients (98 [28.3%] females; 225 [65%] underwent a subciliary approach) with a mean age of 42.7 ± 21.1 years. The subciliary approach was significantly linked to the higher rates of ectropion and the lower rates of entropion at 7 days and 6 months postoperatively. There was no statistically significant difference in the frequency of eyelid retraction between both groups. In the setting of orbital floor fractures, these results suggest that the use of the subciliary approach increases the frequency of ectropion, while the transconjunctival approach increases the frequency of entropion. Consequently, the selection should be based on an individual patient basis and surgeon’s preference.
35

Patienters upplevelse av postoperativ konfusion på vårdavdelning

Qvist, Josefin, Sigrén, Emilia January 2023 (has links)
Background: Emergence delirium is a transient change in mental function and is a common complication in the postoperative period. The condition is characterized by emotional disturbances, lack of ability to think clearly, disorientation and hallucinations. Emergence delirium is associated with both suffering for the patient and a longer period of care. Method: Literature review with a qualitative approach and a descriptive design. The result is based on ten scientific qualitative original articles. All articles have been quality reviewed using SBU's (2022a) review template and the content has been analyzed through Forsberg and Wengström's (2016) content analysis. Aim: The aim was to investigate patients' experiences of postoperative confusion in hospital departments. Results: Three themes emerged in the results; the experience of being in emergence delirium, interaction with staff and environmental impact. Emotional experiences and feelings of a distorted picture of reality emerged. The environment in the care department was perceived to have a negative impact on the disease state. Suffering was a major factor that was experienced as burdensome. A minority described a positive picture of their experience. The condition made communication and interaction with healthcare staff complicated. Patients experienced obstacles in conveying their will, and healthcare professionals were therefore unable to provide the person-centred care that every patient is entitled to. Conclusion: Emergence delirium caused problems in the care of patients. The experience of a distorted picture of reality together with the emotional strain was suffering. Difficulty with communication created a disturbed interaction with healthcare staff, which led to problems in the care of patients. The nurse's way of meeting the patient in suffering contributed to the patient's experience. / Bakgrund: Akut konfusion är en övergående förändring i den mentala funktionen och är en vanlig komplikation i det postoperativa skedet. Tillståndet kännetecknas av känslomässiga störningar, bristande förmåga att tänka klart, desorientering samt hallucinationer. Akut konfusion är associerat med både lidande för patienten och en längre vårdtid. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ ansats och en beskrivande design. Resultatet grundar sig på tio vetenskapliga kvalitativa originalartiklar. Samtliga artiklar har kvalitetsgranskats med SBU:s (2022a) granskningsmall och innehållet har analyserats genom Forsberg och Wengströms (2016) innehållsanalys. Syfte: Syftet var att undersöka patienters upplevelser av postoperativ konfusion på vårdavdelning.  Resultat: I resultatet framkom tre teman; upplevelsen att befinna sig i akut konfusion, interaktion med personal och miljöpåverkan. Det framkom emotionella upplevelser och känslor av en förvrängd verklighetsbild. Miljön på vårdavdelningen upplevdes ha en negativ inverkan på sjukdomstillståndet. Lidande var en stor faktor som upplevdes betungande. En minoritet beskrev en positiv bild av sin upplevelse. Tillståndet gjorde kommunikation och interaktion med vårdpersonal komplicerad. Patienter upplevde hinder i att förmedla sin vilja och vårdpersonal kunde därför inte ge en personcentrerad vård som varje patient har rätt till. Slutsats: Akut konfusion medförde problematik i vårdandet av patienter. Upplevelsen av en förvrängd verklighetsbild tillsammans med den emotionella påfrestningen var ett lidande. Svårighet med kommunikation skapade en störd interaktion med vårdpersonal, vilket medförde problematik i vårdandet av patienter. Sjuksköterskans sätt att möta patienten i lidande bidrog till patientens upplevelse.
36

Sedierung bei endoskopischen Untersuchungen - Retrospektive Analyse über die Verwendung von Sedativa sowie Sedativa-induzierte Komplikationen bei endoskopischen Untersuchungen in der Universitätsmedizin Göttingen (2008-2009) / Sedation in endoscopic examinations - Retrospective analysis of the use of sedative agents and sedative agents associated complications in the context of endoscopic examinations at the Universitätsmedizin Göttingen (2008 to 2009)

Minkenberg, Christoph 22 November 2016 (has links)
In der vorliegenden Arbeit wurden die Sedativa und Sedativa-induzierte Komplikationen bei gastroenterologischen endoskopischen Untersuchungen an der Universitätsmedizin Göttingen in den Jahren 2008-2009 retrospektiv untersucht. Es wurden 2456 endoskopi-sche Untersuchungen eingeschlossen, davon 983 Ösophagogastroduodenoskopien (ÖGD), 978 Ileokoloskopien und 495 retrograde endoskopische Cholangiopankreaticographien (ERCP). Als Datenquellen dienten die Sedierungsprotokolle und die Befundberichte. Zur Sedierung wurden standardmäßig Midazolam und Propofol verwendet, teilweise wur-de ergänzend Piritramid appliziert. Die mittleren Propofoldosierungen betrugen bei ÖGDs 58,5 mg, bei Koloskopien 78,1 mg und bei ERCPs 157,0 mg. Höhere Propofoldo-sierungen waren signifikant mit jüngerem Patientenalter, ambulanten Untersuchungen und therapeutischen Endoskopien assoziiert. Die Sicherheit der Sedierung wurde anhand der Sauerstoffsättigung und der Herzfrequenz untersucht. Insgesamt kam es in 2,8% der Untersuchungen zu einer Hypoxie (Sauerstoffsättigungsabfall unter 90%). Patienten, die eine Hypoxie erlitten, waren jeweils signifikant älter. In 7,5% der Untersuchungen veränderte sich die Herzfrequenz um mehr als 20% vom Ausgangswert. Großteils kam es zu einem Anstieg der Herzfrequenz. Bradykardien waren selten (2,4% aller endoskopischen Untersuchungen). Innerhalb der ÖGDs bestand ein signifikanter Zusammenhang zwischen dem Anstieg der Herzfrequenz und einer höheren Propofoldosis. Außerdem stieg die Herzfrequenz bei therapeutischen ÖGDs signifikant häufiger an. Zusammengefasst konnte bei gastroenterologischen endoskopischen Untersuchungen mit einem Kombinationsregime aus Midazolam und Propofol mit niedrigen Dosierungen und wenigen Komplikationen sediert werden.
37

Behandlingskomplikationer vid pumpbehandlingar med levodopa/karbidopa gel hos patienter med Parkinsons sjukdom. En systematisk litteraturstudie

Scharfenort, Monica January 2016 (has links)
Kontinuerlig infusion med levodopa/karbidopa gel hos patienter med avancerad Parkinsons sjukdom har visat sig vara en effektiv behandling men innebär även komplikationer. Studiens syfte är att kartlägga vilka behandlingskomplikationer som redovisas i litteraturen. Metoden är en systematisk litteraturstudie där databaserna PubMed, Cochrane, Cinahl och Embase har genomsökts. Resultatet grundar sig på 12 observationsartiklar och en randomiserad kontrollerad studie som visar att behandlingskomplikationer är vanliga, de är varierande i allvarlighetsgrad och kan indelas i fyra grupper beroende på om de är relaterade till kirurgi, det tekniska systemet, den medicinska behandlingen eller inte relaterat alls till behandlingen utifrån dagens kunskap. Slutsats: Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att sammanställa hur de redovisade behandlingskomplikationerna hör ihop med behandlingen. Därför rekommenderas ytterligare forskning där samband kopplat till baslinjevariabler och socioekonomiska variabler samt samband mellan de olika behandlingskomplikationerna att undersökas ytterligare. / Continuous levodopa/carbidopa intestinal gel is reported to be efficient in the treatment of advanced Parkinson Disease but also associated with adverse events. The aim of this study was to provide an overview of the reported adverse events through a systematic review. The databases PubMed, Cochrane, Cinahl and Embase were searched. The results are based on 12 observational studies and one randomized control trial and shows that adverse events are common and the degree varies. Four categories to which the adverse events can be related were identified; due to the surgery, the device, the medication or not related to the treatment at all. Conclusions: The evidence is considered inadequate to base a statement of how the adverse events are correlated to the treatment why further studies with evaluation of baseline and socioeconomic variables as well as among the different adverse events are recommended.
38

Variable versus conventional lung protective mechanical ventilation during open abdominal surgery

Spieth, Peter M., Güldner, Andreas, Uhlig, Christopher, Bluth, Thomas, Kiss, Thomas, Schultz, Marcus J., Pelosi, Paolo, Koch, Thea, Gamba de Abreu, Marcelo 17 April 2015 (has links) (PDF)
Background: General anesthesia usually requires mechanical ventilation, which is traditionally accomplished with constant tidal volumes in volume- or pressure-controlled modes. Experimental studies suggest that the use of variable tidal volumes (variable ventilation) recruits lung tissue, improves pulmonary function and reduces systemic inflammatory response. However, it is currently not known whether patients undergoing open abdominal surgery might benefit from intraoperative variable ventilation. Methods/Design: The PROtective VARiable ventilation trial ('PROVAR') is a single center, randomized controlled trial enrolling 50 patients who are planning for open abdominal surgery expected to last longer than 3 hours. PROVAR compares conventional (non-variable) lung protective ventilation (CV) with variable lung protective ventilation (VV) regarding pulmonary function and inflammatory response. The primary endpoint of the study is the forced vital capacity on the first postoperative day. Secondary endpoints include further lung function tests, plasma cytokine levels, spatial distribution of ventilation assessed by means of electrical impedance tomography and postoperative pulmonary complications. Discussion: We hypothesize that VV improves lung function and reduces systemic inflammatory response compared to CV in patients receiving mechanical ventilation during general anesthesia for open abdominal surgery longer than 3 hours. PROVAR is the first randomized controlled trial aiming at intra- and postoperative effects of VV on lung function. This study may help to define the role of VV during general anesthesia requiring mechanical ventilation.
39

Variable versus conventional lung protective mechanical ventilation during open abdominal surgery: study protocol for a randomized controlled trial

Spieth, Peter M., Güldner, Andreas, Uhlig, Christopher, Bluth, Thomas, Kiss, Thomas, Schultz, Marcus J., Pelosi, Paolo, Koch, Thea, Gamba de Abreu, Marcelo 17 April 2015 (has links)
Background: General anesthesia usually requires mechanical ventilation, which is traditionally accomplished with constant tidal volumes in volume- or pressure-controlled modes. Experimental studies suggest that the use of variable tidal volumes (variable ventilation) recruits lung tissue, improves pulmonary function and reduces systemic inflammatory response. However, it is currently not known whether patients undergoing open abdominal surgery might benefit from intraoperative variable ventilation. Methods/Design: The PROtective VARiable ventilation trial ('PROVAR') is a single center, randomized controlled trial enrolling 50 patients who are planning for open abdominal surgery expected to last longer than 3 hours. PROVAR compares conventional (non-variable) lung protective ventilation (CV) with variable lung protective ventilation (VV) regarding pulmonary function and inflammatory response. The primary endpoint of the study is the forced vital capacity on the first postoperative day. Secondary endpoints include further lung function tests, plasma cytokine levels, spatial distribution of ventilation assessed by means of electrical impedance tomography and postoperative pulmonary complications. Discussion: We hypothesize that VV improves lung function and reduces systemic inflammatory response compared to CV in patients receiving mechanical ventilation during general anesthesia for open abdominal surgery longer than 3 hours. PROVAR is the first randomized controlled trial aiming at intra- and postoperative effects of VV on lung function. This study may help to define the role of VV during general anesthesia requiring mechanical ventilation.

Page generated in 0.1236 seconds