Denna uppsats utgår ifrån författarens egna självupplevda erfarenheter från en turné med en barnteaterföreställning hösten 2012 och beskriver händelser och situationer som uppkom under turnéns gång. Uppsatsen problematiserar mötet mellan skola och teater och synliggör även de olika villkor, skola och teater har att förhålla sig till. Syftet med uppsatsen är att beskriva vad som sker i mötet mellan lärare, elever och teater, att förstå lärares relation till teaterformen samt den konstnärliga ledarens uppfattningar kring samarbetet med skolan. Undersökningsfrågorna lyder: Hur kan man förstå skolans respektive teaterns villkor? Vilka aspekter anser lärare och konstnärlig ledare är viktiga med hänsyn till samarbetet mellan teater och skola? Hur uppfattar lärare och konstnärlig ledare att mötet mellan teater och skola kan underlättas? Hur kan en dramapedagog bidra till samarbetet eller underlätta mötet mellan teater och skola? Studien är en fallstudie som knyter an till turnén. Det empiriska materialet består i deltagande observationer, frågeformulär och intervjuer som tillsammans bearbetats och analyserats. Resultatet visar att skola och teater står långt ifrån varandra i fråga om behov och önskningar, men att det finns beröringspunkter och möjligheter att finna vägar som underlättar mötet mellan skola och teater.   Nyckelord: dramapedagogik, teater, skola, barnteater, för-och efterarbete, konstupplevelse, estetiska läroprocesser.

Undersökningens syfte är att ur ett receptionsestetiskt perspektiv öka kunskapen om upplevelse av konst i vid mening. I detta arbete genom en empirisk studie av hur fenomenet upplevelse av konst uppfattas av bildkonstutställare i svenska icke-kommersiella utställningsmiljöer och hur det påverkar utställningarnas praxis.  Metoden grundas på semistrukturerade kvalitativa forskningsintervjuer samt litteraturstudier. I metoden använder undersökningen dels en egen framtagen definition av utställningsbesökare – vardagsbetraktare – och ett framtaget intervjuformulär.   Teorin lutar sig mot semiotiskt tankegods enligt inspiration från Mieke Bal och Norman Bryson samt Maurice Merlot-Ponty kombinerat med en pragmatisk tolkningsmetod enligt Stanley Fish. Resultatet visar att det svårfångade och svårbeskrivna fenomenet upplevelse av konst ur besökarperspektivet finns dolt inbyggt i konstutställarnas vardag och att fenomenet har en betydande påverkan på utställningarnas utförande. Mekanismen, som vilar på en kulturell kodning i den icke-kommersiella konstvärlden, verkar genom konstutställarnas inlevelse som ställföreträdande besökare och som uttolkare av besökarnas beteenden och språkliga kommentarer.