Denna uppsats bygger på tre, av mig och en annan student, genomförda fokusgruppsintervjuer. Sammanlagt intervjuades åtta personer som alla vid tidpunkten för intervjuerna var studerande vid universitet och högskolor i stockholmsområdet. Utgångspunkten är att ur ett genusteoretiskt perspektiv undersöka vilka attityder till och åsikter kring våld i heterosexuella nära relationer som framställs av intervjudeltagarna samt hur dessa i grupp, tillsammans konstruerar föreställningar om män och kvinnor som offer och gärningspersoner. Valet av fokusgruppsintervjuer som metod för kunskapssökande grundar sig i, en hos mig, konstruktivistisk syn på hur kunskap produceras. Detta innebär att jag ser på kunskap som något som skapas i interaktionen mellan människor i en viss socialt och kulturellt betingad kontext och där fokusgrupperna får anses representera en någorlunda verklighetsbaserad sådan. Meningen med intervjuerna är att deltagarna så fritt som möjligt skulle få resonera kring temat våld och genus även om vi som intervjuare hade vissa frågeställningar som vi ville att de skulle diskutera. Intervjuerna gick till så att fem fiktiva vinjetter av varierande längd delades ut. Vinjetterna beskrev händelser och handlingar som skulle kunna betraktas som våldshandlingar, där kön på offer och gärningspersoner varierade liksom om vinjetterna beskrev personer som hade en nära relation eller var för varandra okända.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur kamerövervakningen fungerar på fyra gymnasieskolor i Stockholm. Jag ville ta ta reda på hur skolledningen tänker kring kameraövervakning, vilka fördelar och nackdelar som det kan medföra. Den valda metoden för undersökningen har varit kvalitativa intervjuer, med rektorer på fyra gymnasieskolor. Mina frågeställningar är följande: Hur ser problembilden ut som motiverar för kameraövervakning på gymnasieskolor? På vilket sätt kommer kameraövervakningen att åtgärda problemet? Hur hanterar skolan informationen? Hur motiverar skolor övervakningen kontra elevers integritet? Kameraövervakningen har enligt Datainspektionens undersökningar ökat med över 150 procent på skolor sedan 2005 och ökningen tycks fortsätta. I denna studie berörs även relevanta kriminologiska teorier som situationell brottsprevention, rutinaktivitetsteorin och Flygheds teori om normalisering av det exceptionella. I denna undersökning finner man många likheter mellan rektorernas argument för kameraövervakning. De menar att det fungerar som trygghetsskapande och har en avskräckande effekt på individer. Forskning från bl.a. Brå har visat att kameraövervakningen kan förebygga brott men störst effekt har det på redan utsatta områden. Kritiken som talar emot kameraövervakningen menar att det kränker den personliga integriteten och används utöver det syftet som från början var anledningen till att skolorna började med kameraövervakningen. Behovet av kameraövervakningen ska vägas mot bedömningen om intrånget i den personliga integriteten står i proportion till varandra.

No description available.

Våld i arbetslivet är ett samhällsproblem som har fått ökad uppmärksamhet de senaste åren. Människan spenderar stor del av sin vakna del på arbetet och upplevs våld i arbetslivet kan det få förödande effekt på en människas livskvalitet. I denna intervjustudie fokuseras klientrelaterat våld där arbetsgruppen är restaurangarbetare som jobbar i yttre tjänst med gästkontakt. Det är en grupp som väldigt få studier är baserade på trots att de i sitt yrke har flera riskfaktorer till våld i arbetslivet såsom alkohol, sena nätter och gästhantering. Studiens syfte är att ta reda på vad de anställda som intervjuas anser vara våld på deras arbetsplats och hur det kan se ut men även vad det kan finnas för orsaker till våld på deras arbetsplats. Forskaren i denna studie har en egen förförståelse då denna har jobbat själv i restaurangbranschen i 15 år vilket kan vara både till en nackdel och fördel i studien. Nackdel så tillvida att forskaren kan tolka in sina egna erfarenheter och en fördel kan vara att respondenterna kan känna sig bekväma med en forskare som kommer från samma bakgrund. Som tidigare forskning tas K. Jerres studie om det ökade våldet i arbetslivet är en följd av förändrade arbetsförhållanden. K. Jerre tar upp att vissa egenskaper i ett yrke är tydliga riskfaktorer till att utsättas för våld i arbetslivet såsom direktkontakt med klient, kund- och/eller patienter och kvälls/natt och skiftarbeten vilket restaurangarbetare oftast har. Tidigare forskning har även påvisat ett samband mellan alkohol och våldsbrott men det finns även studier som säger att det inte går att dra ett sådant samband. En alternativ förklaring kan vara Timeoutteorin där dryckeskontexten blir en situation där normala normer skiftas till ett mer tillåtande normsystem. Andra teorier som diskuteras i denna studie är copingstrategier, coola offersyndrom och maktpositioner.

<p>Eftersom människor använder stereotyper som tumregler i sociala situationer, är det möjligt att de förekommer i rättsprocessen när bedömningar görs. Forskning har funnit bedömningsskillnader relaterade till gärningspersonens utseendemässiga karaktäristika. Syftet med studien var att undersöka om gärningspersonens kön, attraktivitet och ålder påverkar graden av klandervärdhet och längd på fängelsestraff samt om de påverkar motiveringarna till fängelsestraffets längd. Utifrån en fallbeskrivning om ett dråp med varierad ansiktsbild på gärningspersonen fick 192 deltagare svara på frågor om klandervärdhet och straff. Resultaten visade att männen tilldelades ett längre fängelsestraff än kvinnorna. Även de oattraktiva yngre tilldelades ett längre fängelsestraff. De yngre gärningspersonernas beteende förklarades med flest interna orsaker.   Att fler skillnader inte erhölls kan bero på att attraktivitet och ålder är subjektiva och därmed svårbedömda samt att flera faktorer än de som avsågs varierade i gärningspersonsbilden. De erhållna skillnaderna beror troligtvis på faktiska bedömningsskillnader till följd av stereotyper utifrån en gärningspersons utseendemässiga karaktäristika.</p>

Eftersom människor använder stereotyper som tumregler i sociala situationer, är det möjligt att de förekommer i rättsprocessen när bedömningar görs. Forskning har funnit bedömningsskillnader relaterade till gärningspersonens utseendemässiga karaktäristika. Syftet med studien var att undersöka om gärningspersonens kön, attraktivitet och ålder påverkar graden av klandervärdhet och längd på fängelsestraff samt om de påverkar motiveringarna till fängelsestraffets längd. Utifrån en fallbeskrivning om ett dråp med varierad ansiktsbild på gärningspersonen fick 192 deltagare svara på frågor om klandervärdhet och straff. Resultaten visade att männen tilldelades ett längre fängelsestraff än kvinnorna. Även de oattraktiva yngre tilldelades ett längre fängelsestraff. De yngre gärningspersonernas beteende förklarades med flest interna orsaker.   Att fler skillnader inte erhölls kan bero på att attraktivitet och ålder är subjektiva och därmed svårbedömda samt att flera faktorer än de som avsågs varierade i gärningspersonsbilden. De erhållna skillnaderna beror troligtvis på faktiska bedömningsskillnader till följd av stereotyper utifrån en gärningspersons utseendemässiga karaktäristika.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2007.

<p>Seksuelle overgrep er en type handlinger som skaper uro, ubehag og smerte – ikke bare hos de utsatte, men også hos de som står de utsatte nær, og i samfunnet som helhet. I møte med overgrepshandlinger oppstår derfor ofte et behov for å gjøre noe, slik at smerten kan lindres eller problemet løses. Spørsmålet er bare hva, og ikke minst: Hvilken type kunnskap trengs for å sette i verk de rette tiltak? Innenfor rammen av en vestlig, liberal og humanistisk menneskeforståelse har utfordringene fra den virkeligheten seksuelle overgrep representerer, ført til at det de siste 35 år er lagt ned et stort arbeid i å utvikle tilpassede behandlingstilbud for overgripere, særlig gjelder dette i USA, Canada og Europa. Men etter hvert har det også vokst frem krav om at straffene i overgrepssaker må bli strengere, og at det i tillegg blir satt i verk holdningsskapende tiltak. </p><p>Det foreliggende avhandlingsarbeidet er blitt til på bakgrunn av den aktualitet temaet seksuelle overgrep har fått, behovet for relevant kunnskap innen området, og den kliniske erfaring jeg har fra terapi med overgripere gjennom flere år. Det er et flerfaglig forskningsprosjekt om menn som er dømt til ett års fengsel eller mer for ulike typer overgrepshandlinger: Voldtekt, incest og overgrep mot barn. </p><p>Bare en liten del av overgrepssakene blir behandlet av rettsvesenet, en enda mindre del ender med fellende dom1. Gjennomgående ser det ut til at overgripere har en tendens til å benekte skyld og ansvar, og at de har fordel av dette under rettsbehandlingen2. Men vi mangler kunnskap om hvordan de som er blitt dømt ser på seg selv, sine handlinger og sine erfaringer fra møtet med rettsvesenet. Dette er bakgrunnen for avhandlingens problemstilling:</p><p>Forståelse og erkjennelse hos menn som er dømt for seksuelle overgrep. Problemstillingen har følgende tolkning og avgrensning: </p><p>I begrepet <b>forståelse</b> ligger både den bevisste tenkning, tolkning og overveielse, men også holdninger som ikke alltid er så lett å begrunne. Den forståelsen jeg vil ha tak i er for det første mennenes forståelse av selve overgrepshandlingene: hva tenker de om disse handlingene, hva tror de fikk dem til å handle som de gjorde, hva tenker de om dem som er rammet av deres handlinger? Og for det andre er jeg opptatt av deres selvforståelse: hvordan ser de på seg selv – hva er deres selvbilde, og på hvilke områder føler de seg sårbare? </p><p>Til forskjell fra forståelse, er <b>erkjennelse</b> uttrykk for en innsikt som i større grad bygger på moralske og etiske forutsetninger. Først og fremst vil jeg her forsøke å gi et bilde av mennenes bedømmelse av det ansvar og den skyld de mener å ha for overgrepshandlingene. Temaet oppgjør og straff hører med: deres tanker om behovet for et oppgjør, og på hvilken måte det eventuelt kan skje. </p><p>Resten av problemstillingen er en beskrivelse av hvem fokus er rettet mot: Menn dømt til fengsel for seksuelle overgrep – og som det senere vil fremgå; ett års fengsel eller mer. Det er altså disse mennenes forståelse og erkjennelse jeg skal gjøre til gjenstand for fremstilling, analyse og tolkning.</p> / Den elektroniske versjonen er noe endret i forhold til trykt versjon. Endringer omfatter omrokkering på rekkefølgen intervjuene er presentert. Disse endringene er gjort for å ytterligere sikre anonymiteten til intervjuobjektene.

Seksuelle overgrep er en type handlinger som skaper uro, ubehag og smerte – ikke bare hos de utsatte, men også hos de som står de utsatte nær, og i samfunnet som helhet. I møte med overgrepshandlinger oppstår derfor ofte et behov for å gjøre noe, slik at smerten kan lindres eller problemet løses. Spørsmålet er bare hva, og ikke minst: Hvilken type kunnskap trengs for å sette i verk de rette tiltak? Innenfor rammen av en vestlig, liberal og humanistisk menneskeforståelse har utfordringene fra den virkeligheten seksuelle overgrep representerer, ført til at det de siste 35 år er lagt ned et stort arbeid i å utvikle tilpassede behandlingstilbud for overgripere, særlig gjelder dette i USA, Canada og Europa. Men etter hvert har det også vokst frem krav om at straffene i overgrepssaker må bli strengere, og at det i tillegg blir satt i verk holdningsskapende tiltak. Det foreliggende avhandlingsarbeidet er blitt til på bakgrunn av den aktualitet temaet seksuelle overgrep har fått, behovet for relevant kunnskap innen området, og den kliniske erfaring jeg har fra terapi med overgripere gjennom flere år. Det er et flerfaglig forskningsprosjekt om menn som er dømt til ett års fengsel eller mer for ulike typer overgrepshandlinger: Voldtekt, incest og overgrep mot barn. Bare en liten del av overgrepssakene blir behandlet av rettsvesenet, en enda mindre del ender med fellende dom1. Gjennomgående ser det ut til at overgripere har en tendens til å benekte skyld og ansvar, og at de har fordel av dette under rettsbehandlingen2. Men vi mangler kunnskap om hvordan de som er blitt dømt ser på seg selv, sine handlinger og sine erfaringer fra møtet med rettsvesenet. Dette er bakgrunnen for avhandlingens problemstilling: Forståelse og erkjennelse hos menn som er dømt for seksuelle overgrep. Problemstillingen har følgende tolkning og avgrensning: I begrepet <b>forståelse</b> ligger både den bevisste tenkning, tolkning og overveielse, men også holdninger som ikke alltid er så lett å begrunne. Den forståelsen jeg vil ha tak i er for det første mennenes forståelse av selve overgrepshandlingene: hva tenker de om disse handlingene, hva tror de fikk dem til å handle som de gjorde, hva tenker de om dem som er rammet av deres handlinger? Og for det andre er jeg opptatt av deres selvforståelse: hvordan ser de på seg selv – hva er deres selvbilde, og på hvilke områder føler de seg sårbare? Til forskjell fra forståelse, er <b>erkjennelse</b> uttrykk for en innsikt som i større grad bygger på moralske og etiske forutsetninger. Først og fremst vil jeg her forsøke å gi et bilde av mennenes bedømmelse av det ansvar og den skyld de mener å ha for overgrepshandlingene. Temaet oppgjør og straff hører med: deres tanker om behovet for et oppgjør, og på hvilken måte det eventuelt kan skje. Resten av problemstillingen er en beskrivelse av hvem fokus er rettet mot: Menn dømt til fengsel for seksuelle overgrep – og som det senere vil fremgå; ett års fengsel eller mer. Det er altså disse mennenes forståelse og erkjennelse jeg skal gjøre til gjenstand for fremstilling, analyse og tolkning. / Den elektroniske versjonen er noe endret i forhold til trykt versjon. Endringer omfatter omrokkering på rekkefølgen intervjuene er presentert. Disse endringene er gjort for å ytterligere sikre anonymiteten til intervjuobjektene.

Syftet med studien har varit att med hjälp av intervjuer och enkäter undersöka hur Kriminalvården arbetar mot organiserad brottslighet. Uppsatsen fokuserar på tre frågeställningar; 1) varför det finns skäl för Kriminalvården att identifiera personer med koppling till organiserad brottslighet, 2) enligt vilka kriterier en sådan identifiering sker samt 3) vilka särskilda åtgärder som riktas mot dessa individer. Organiserad brottslighet har funnits i någon form under alla tider men har på senare år fått ett allt större utrymme i såväl media som inom politiken. Det förefaller finnas en allmän uppfattning om organiserad brottslighet som ett växande hot mot det svenska samhället. Regeringen iscensatte 2006 en nationell mobilisering mot organiserad brottslighet, en satsning som visat sig vara förhållandevis framgångrikt med att lagföra personer för brott. Satsningen har således inneburit fler intagna inom Kriminalvården med koppling till organiserad brottslighet. Undersökningen baseras på en intervjuundersökning med fyra anställda inom Kriminalvården, samt en kompletterande enkätundersökning bestående av 24 enkäter. Urvalet består av representanter från flertalet verksamhetsgrenar inom myndigheten, bl.a. anstalt, häkte, frivård, underrättelsetjänst, programverksamhet, Riksmottagningen och Placeringsenheten. De resultat som framkommit i undersökningen visar att Kriminalvårdens behov av att identifiera intagna med koppling till organiserad brottslighet främst är säkerhetsmässiga. Det handlar här om en ökad risk för hot och våld, ökad risk för rymning och fritagning, ökad risk för fortsatt kriminell brottslighet och en risk för etablering och nyrekrytering. Såväl enkät- som intervjuundersökningen vittnar om att synen på organiserad brottslighet skiljer sig inom myndigheten. Bland de mest frekvent återkommande kriterierna vid identifiering av intagna med koppling till organiserad brottslighet ses (1) graden av organisation, (2) etableringsgrad, (3) antalet medlemmar, (4) brottets beskaffenhet, (5) koppling till internationell verksamhet samt (6) strävan efter ekonomisk vinning. Kriminalvården har idag relativt få insatser som särskilt riktar sig till intagna med koppling till organiserad brottslighet. Ett av myndighetens viktigaste redskap är möjligheten att placera och differentiera intagna i denna kategori. Utöver detta finns även ett samarbete med Exit, ett särskilt behandlingsprogram, ett förbud mot exponering av tillhörighet och en restriktivitet gällande permissioner och utslussningsmöjlighet.