<p>Bakgrund: För hundra år sedan var döden en naturlig del av familjelivet. Det var accepterat och förstods av alla familjemedlemmar, barn fick se människor som åldrades och dog. Idag växer barn upp i en kultur där man undviker sörjandet och den oundvikliga döden (Willis, 2002). För bara några årtionden sedan frågade man sig om små barn faktiskt kunde sörja, idag frågar vi oss hur barn sörjer och hur vi vuxna kan förstå deras sorg (Dyregrov, 1999). Vuxna underskattar varaktigheten och djupet i barns reaktioner. Barn sörjer på olika sätt och sorgeprocessen är därmed olika för olika barn (Fahrman, 1993). Syfte: Syftet är att få en uppfattning om hur pedagoger i förskolan upplever att de är rustade på att bemöta barn i sorg, samt på vilket sätt de anger att de skulle hantera olika situationer beroende på vem i ett barns omgivning som mist sitt liv.Metod: Materialet som undersökningen bygger på är 79 stycken enkäter. Informanterna som deltog är mestadels barnskötare och förskollärare från olika förskolor i en mindre del av en kommun. Enkäterna bestod av ett antal påståenden där informanterna fick skatta sina åsikter på en fyrgradig skala, från stämmer helt till stämmer inte alls. De fick också svara på tre stycken fallbeskrivningar som berörde hur de skulle agera beroende på vem i barnets omgivning som mist livet. Svaren från enkäterna är både kvantitativa och kvalitativa. Den kvantitativa delen är bearbetad med hjälp av SPSS och den kvalitativa delen har vi gjort mer översiktlig genom att dela in den i mindre rubriker och därefter analyserat resultatet. Resultat: Vår slutsats är att de pedagoger som har erfarenhet av barn i sorg är de som upple-ver sig bäst rustade att hantera en situation när någon i barnets omgivning dött. För att hjälpa och stödja barn i sorg skulle pedagogerna samtala, använda estetiska ämnen, ta till sig kun-skap inom ämnet, hjälpa barnet att minnas den som gått bort, fortsätta med de dagliga ruti-nerna samt finnas till för barnet. Informanterna hanterar situationen olika beroende på vem i barnets omgivning som har dött. Är det t.ex. ett barn och hela dennes familj som t.ex. hastigt omkommit i en bilolycka skulle pedagogerna ha en minnesstund, varit mer lyhörda samt pra-tat och lyssnat på barnen i barngruppen. Att ta hjälp utifrån av kunnig personal som psykolog och specialpedagog var också något man skulle ta till för att lättare kunna hantera situationen.</p>

<p>Uppsatsens syfte är tvåfaldigt. Dels syftar uppsatsen till att undersöka hur kommunikationen under krisen fungerade mellan inblandade myndigheter (Kungsbacka kommun, Räddningstjänsten i Storgöteborg, Polisen i Hallands län och Landstinget Halland), massmedier och medborgare.</p><p>Dels syftar uppsatsen till att undersöka vilken roll internet spelade i kriskommunikationen under de 17 dagarna i mars 2005.</p><p>Studien har genomförts främst genom samtalsintervjuer. Utöver det har skrivna redogörelser, pressmeddelanden, artiklar och andra dokument granskats.</p><p>Studien visar att kommunikationen mellan myndigheter, massmedier och medborgare fungerade bra. Samordningen mellan myndigheter fungerade väl, mycket tack vare ett upparbetat nätverk. Likaså var kontakten med massmedia bra. Medborgarna i sin tur var nöjda med den information de erhöll från myndigheter och massmedier.</p><p>Internet var på samma gång en central kanal och en kompletterande kanal för kriskommunikationen under krisen. Central i den mening att myndigheternas samordning, internkommunikation och kommunikation med massmedia till stor del skedde via kommunens hemsida. Kompletterande i den meningen att endast ett mindre antal av medborgarna fick information om krisen via internet.</p>

The purpose of this paper is to investigate how organisations can keep their crisis preparedness alert although crises do not occur often. A crisis organisation will lay dormant within a larger organisation for long periods of time. This may cause a problem when a crisis does occur if the preparedness has not been kept alive. From previous researchers that we have studied within this field we have identified two distinct methods to do this. The first focuses on the importance of detailed crisis plans, while the other method suggests that it is more essential to develop specific competencies with the employees. We also find that keeping knowledge within an organisation is a matter of organisational learning and memory which we therefore discuss and analyse. We have performed an interview study at E.ON in Örebro, and we have also had the opportunity to read E.ON’s crisis plan. The conclusion we reached is that E.ON uses both detailed crisis plans and development of competencies to keep their crisis organisation alive. We also found that E.ON uses several other methods besides these two.

Sedan sensommaren 2008 har en global finansiell kris drabbat världen. Det blev turbulens på den finansiella kapitalmarknaden vilket även har drabbat de Svenska bankerna. Syftet med denna uppsats är följaktligen att beskriva hur de svenska bankerna har agerat för att hantera den finansiella krisen. Undersökningen innefattar tre av de största bankerna i Sverige, Handelsbanken, Nordea och Swedbank. Teorier inom krishantering ligger till grund för den modell i fyra steg (Krisförberedelse, Krisidentifiering, Krisåtgärder och Lärdomar) som sedan jämförs med hur bankerna har agerat. Modellen är även kronologiskt indelad i före, under och efter finanskrisen. Data som jämfördes med modellen insamlades främst genom kvalitativa intervjuer med kontorschefer på de berörda bankerna. Sekundärdata som artiklar inom ämnet i media användes för att berika uppsatsen. Vid studien framkom det på vilket sätt bankernas hantering av finanskrisen visade likheter och skillnader med den teoretiska modellen. De samstämmiga resultaten var fler än olikheterna och även om denna finanskris är av en global, extern karaktär så kan den teoretiska modellen för klassisk krishantering även appliceras på detta problem.

Uppsatsens syfte är tvåfaldigt. Dels syftar uppsatsen till att undersöka hur kommunikationen under krisen fungerade mellan inblandade myndigheter (Kungsbacka kommun, Räddningstjänsten i Storgöteborg, Polisen i Hallands län och Landstinget Halland), massmedier och medborgare. Dels syftar uppsatsen till att undersöka vilken roll internet spelade i kriskommunikationen under de 17 dagarna i mars 2005. Studien har genomförts främst genom samtalsintervjuer. Utöver det har skrivna redogörelser, pressmeddelanden, artiklar och andra dokument granskats. Studien visar att kommunikationen mellan myndigheter, massmedier och medborgare fungerade bra. Samordningen mellan myndigheter fungerade väl, mycket tack vare ett upparbetat nätverk. Likaså var kontakten med massmedia bra. Medborgarna i sin tur var nöjda med den information de erhöll från myndigheter och massmedier. Internet var på samma gång en central kanal och en kompletterande kanal för kriskommunikationen under krisen. Central i den mening att myndigheternas samordning, internkommunikation och kommunikation med massmedia till stor del skedde via kommunens hemsida. Kompletterande i den meningen att endast ett mindre antal av medborgarna fick information om krisen via internet.

Kriser är inte enbart naturkatastrofer, terrorattentat eller något som stora bolag drabbas av. Även kulturbranschen råkar ut för krisartade händelser. I denna uppsats har svar på frågan hur kulturorganisationer hanterar en oönskad händelse eftersökts. Oönskad händelse är ett begrepp som valts istället för kris då uppsatsen ämnar belysa händelser som ofta har en mindre allvarlig karaktär än till exempel naturkatastrofer och terrorattentat. I den teoretiska referensramen ingår teorier som behandlar legitimitet och intressenter och olika aspekter av krishanteringsteori. Insamling av data har skett genom intervjuer med personer som själva deltagit i hantering av oönskade händelser på tre museer i Stockholm. Sabotage till följd av provokation och rån och stöld av värdefulla verk representerar oönskade händelser i uppsatsen. Analys har genomförts med hjälp av teori inom krishantering och det har framkommit att mycket kring krishantering ser likadant ut oberoende av vilken bransch det handlar om, trots att problem kring händelserna skiljer sig åt. Slutsatser från analysen är bland annat att det finns brister i förberedelser som till exempel definiering av möjliga hot, utbildning av personal inom krishantering och rutiner kring intern kommunikation. Medvetenheten om krishantering är av största vikt då kulturbranschen inte är förskonad från oönskade händelser.

Bakgrund: För hundra år sedan var döden en naturlig del av familjelivet. Det var accepterat och förstods av alla familjemedlemmar, barn fick se människor som åldrades och dog. Idag växer barn upp i en kultur där man undviker sörjandet och den oundvikliga döden (Willis, 2002). För bara några årtionden sedan frågade man sig om små barn faktiskt kunde sörja, idag frågar vi oss hur barn sörjer och hur vi vuxna kan förstå deras sorg (Dyregrov, 1999). Vuxna underskattar varaktigheten och djupet i barns reaktioner. Barn sörjer på olika sätt och sorgeprocessen är därmed olika för olika barn (Fahrman, 1993). Syfte: Syftet är att få en uppfattning om hur pedagoger i förskolan upplever att de är rustade på att bemöta barn i sorg, samt på vilket sätt de anger att de skulle hantera olika situationer beroende på vem i ett barns omgivning som mist sitt liv.Metod: Materialet som undersökningen bygger på är 79 stycken enkäter. Informanterna som deltog är mestadels barnskötare och förskollärare från olika förskolor i en mindre del av en kommun. Enkäterna bestod av ett antal påståenden där informanterna fick skatta sina åsikter på en fyrgradig skala, från stämmer helt till stämmer inte alls. De fick också svara på tre stycken fallbeskrivningar som berörde hur de skulle agera beroende på vem i barnets omgivning som mist livet. Svaren från enkäterna är både kvantitativa och kvalitativa. Den kvantitativa delen är bearbetad med hjälp av SPSS och den kvalitativa delen har vi gjort mer översiktlig genom att dela in den i mindre rubriker och därefter analyserat resultatet. Resultat: Vår slutsats är att de pedagoger som har erfarenhet av barn i sorg är de som upple-ver sig bäst rustade att hantera en situation när någon i barnets omgivning dött. För att hjälpa och stödja barn i sorg skulle pedagogerna samtala, använda estetiska ämnen, ta till sig kun-skap inom ämnet, hjälpa barnet att minnas den som gått bort, fortsätta med de dagliga ruti-nerna samt finnas till för barnet. Informanterna hanterar situationen olika beroende på vem i barnets omgivning som har dött. Är det t.ex. ett barn och hela dennes familj som t.ex. hastigt omkommit i en bilolycka skulle pedagogerna ha en minnesstund, varit mer lyhörda samt pra-tat och lyssnat på barnen i barngruppen. Att ta hjälp utifrån av kunnig personal som psykolog och specialpedagog var också något man skulle ta till för att lättare kunna hantera situationen.

Den 6.e februari 2011 skedde en brand i Henry Ståhl Fastigheter AB:s fastighet i kvarteret Gripen på Skolgatan i Norrköping. Agerandet vid denna brand samt teori inom områdena kris och krishantering, kontinuitetsplanering och förebyggande åtgärders vid brand ligger till grund för följande examensarbete. Syftet med rapporten är att kartlägga förvaltarens/ägarens agerande och tillvägagångssätt vid krishantering i samband med brand i fastighet med fokus på service. Material till denna studie har inhämtats genom litteraturstudier och intervjuer. Gällande egenskaper en bra hjälpare i krissituation bör inneha, så som empati, kunskap och engagemang, kan dessa urskiljas hos kundansvariga på Ståhl. Viktigt vid agerande vid brand är att samarbete mellan olika funktioner och externa aktörer fungerar väl, vilket det kan sägas ha gjort i det aktuella fallet. Samarbeten mellan företag i krissituationer är beroende av tydliga och fungerande förhållanden mellan parterna. Genom väl fungerande relationer mellan företag, kunder och samarbetspartner tillsammans med kompetens, erfarenhet och engagemang skapas en säkerhet för alla parterna att fortsätta verka i krissituationer. Vidare är det centralt att service mot kunder upprätthålls även i krissituationer då fastighetsbranschen i dag är mer kundorienterad. För Ståhl innebär denna service bland annat att erbjuda alternativa bostäder/lokaler åt drabbade hyresgäster, vilket också gjordes. Trots att Ståhl ej har några formella kris- eller kontinuitetsplaner, något teorin menar är centralt, upplevdes ändå av alla inblandade parter att agerandet var väl fungerande. / On the 6:th of February 2011 there was a fire in Henry Ståhl Fastigheter AB´s real estate in the block Gripen on Skolgatan in Norrköping. The actions related to this fire and theory in the fields crisis and crisis management, continuity planning and prevention in case of fire are the bases of the following thesis. The purpose of the paper is to map the managers/owners course of actions in crisis management related to fire in buildings with focus on service. The materials to this thesis have been collected through literature studies and interviews. Regarding attributes a good helper in crisis management should have, such as empathy, knowledge and commitment, these can be distinguished in the customer managers at Ståhl. Important for the actions of fire are that cooperation between different functions and external parties is working well, which it can be said to have done in this case. Collaborations between companies in crisis situations is dependent on clear and functional relationships between the parties. Through well functional relationships between companies, customers and partners together with skills, experience and dedication creates a security of all parties to continue to operate in a crisis. Furthermore, it is crucial that service to customers is maintained even in crisis situations when the real estate sector is now more customer oriented. For Ståhl, this service includes providing alternative housing/office space for affected tenants, which was done. Even though Ståhl does not have any formal crisis or business continuity plan, which theory says is vital, all parties involved felt that the conduct was properly done.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur polismyndigheten och räddningstjänsten i Jämtlands län, som två krishanteringsorganisationer ser på begreppet lägesbild och vilka behov lägesbilden uppfyller, samt att undersöka meningsskapandet på individnivå som ligger till grund för skapandet av lägesbild. I studien har en kvalitativ forskningsmetod använts där data samlats in genom intervjuer och observationer. Utgångspunkten har varit en fenomenologisk ansats där syftet varit att undersöka ett fenomen på djupet. Till vår hjälp har vi haft ett teoretiskt ramverk som utgått ifrån symbolisk interaktionism med fokus på Karl E. Weicks (1995) meningsskapandeteori. Teorier om meningsskapande har använts för att kunna studera meningsskapandeprocessen som ligger till grund för hur individen skapar mening under upprättandet av lägesbilder. Resultatet visar att det inte finns en entydig och exakt bild av vad en lägesbild är och vilken definition en lägesbild ska ha. Det som var mest framträdande är att en lägesbild ska tydliggöra vad som hänt, händer i nuläget och ge en prognos över vad som kan komma att hända. I arbetet har det också konstaterats att en lägesbild främst upprättas för att kunna kontrollera resursbehovet. I studien har det också fastställts att den meningsskapandeprocess som sker vid skapandet av lägesbilder är förenat med ett antal meningsskapandeelement. Utifrån intervjupersonernas beskrivningar kunde samtliga av Weicks meningsskapandeelement kopplas till faktorer som bidrar till skapandet. De faktorer som var mest framträdande är att besitta erfarenhet som möjliggör en reflektion på tidigare händelser samt att kunna inhämta och bearbeta information i syftet att sortera ut information som bäst klargör situationen. Dessa faktorer bygger på ett meningsskapande som Weick kallar för retrospektiv och utvalda signaler och är två av de sju grundelementen för meningsskapande. Slutligen har det fastställts att meningsskapandeprocessen som sker inte har någon tydlig början eller slut utan är en ständigt pågående del, i enlighet med lägesbilden som inte kan ses som en produkt utan en föränderlig process. / Multiorganisatorisk samverkan vid ordinära kriser

No description available.