<p>Syftet med denna c-uppsats är att kartlägga existerande teorier inom hanteringen av förtroendekriser. Vidare vill vi undersöka allmänhetens uppfattning om de befintliga teorierna i ämnet. Målsättningen är att förstärka eller utveckla teorin inom området förtroendekriser så företag kan applicera denna i verkligheten och få en bättre fungerande krishantering. </p><p>Hur anser allmänheten att förtroendekriser skall hanteras?</p><p> </p><p>Denna uppsats är skriven ur ett deduktivt perspektiv. Vi har genomfört en kvantitativ undersökning i form av en enkätundersökning. </p><p>Empirin grundas dels i den genomförda undersökningen på 200 st. respondenter och dels på de verkliga företag som undersökningen av förtroendekriser är baserad på. </p><p>Krishantering sköts enligt allmänheten ej helt tillfredställande och vår undersökning har fastställt att sanning och öppenhet är två viktiga nyckelbegrepp. Ny information som framkommit av undersökningen är att allmänheten ser en nytta med att använda sig av syndabockar. En kombination av olika krishanteringsstrategier är enligt allmänheten att föredra.</p>

Syftet med denna c-uppsats är att kartlägga existerande teorier inom hanteringen av förtroendekriser. Vidare vill vi undersöka allmänhetens uppfattning om de befintliga teorierna i ämnet. Målsättningen är att förstärka eller utveckla teorin inom området förtroendekriser så företag kan applicera denna i verkligheten och få en bättre fungerande krishantering. Hur anser allmänheten att förtroendekriser skall hanteras? Denna uppsats är skriven ur ett deduktivt perspektiv. Vi har genomfört en kvantitativ undersökning i form av en enkätundersökning. Empirin grundas dels i den genomförda undersökningen på 200 st. respondenter och dels på de verkliga företag som undersökningen av förtroendekriser är baserad på. Krishantering sköts enligt allmänheten ej helt tillfredställande och vår undersökning har fastställt att sanning och öppenhet är två viktiga nyckelbegrepp. Ny information som framkommit av undersökningen är att allmänheten ser en nytta med att använda sig av syndabockar. En kombination av olika krishanteringsstrategier är enligt allmänheten att föredra.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2007.

Vi ser ett problem som finns, att många drar sig för att definiera begreppet kris. Vi har funderingar kring hur man kan hantera någonting som många inte ens vill definiera. Mer specifikt undrar vi hur en utbildnings form och innehåll kan förstås och beskrivas i ett ämne som ingen gärna definierar. Vårt syfte med denna studie är att bidra med kunskap om hur och varför krishanteringsutbildningar kan vara beskaffade på ett visst sätt, sett till form och innehåll. Vi har valt att vända oss till organisationer som i sin vardag möter många kriser. De frågeställningar vi vill svara på i studien är; hur krishanteringsutbildningen kan vara utformad sett till form och innehåll, varför utbildningen finns till och varför man har valt att utforma utbildningen som man gjort. Vi vill även besvara frågan om vilka faktorer som påverkar utformningen av krishanteringsutbildningen. De metoder vi använt för att besvara vårt syfte och frågeställningar är intervjuer och textanalys. De faktorer vi identifierat som vi anser i stora drag påverkar utbildningens utformning och innehåll är; krav, lärmiljö, tid, utbildare, nivåer, upplägg, tillvägagångssätt, innehåll och varför. Vi har även kommit fram till att det är svårt att skilja dessa faktorer från varandra.

På nästan alla skolor inträffar varje år något som förändrar livet för dem som drabbas. Lärare tvingas hantera såväl små som stora kriser och hjälpa elever att hantera den sorg som följer. Syftet med mitt arbete är att få en ökad förståelse för hur man som lärare hanterar en krissituation och hur man som på bästa sätt hjälper barn och ungdomar i kris och sorg. Jag har även undersökt hur man som lärare upprättar ett fungerande pedagogiskt arbete efter en traumatisk händelse. Mitt arbete bygger på kvalitativa intervjuer med tre yrkesverksamma lärare som alla drabbats av ett dödsfall i klassen och beskriver hur de hanterat situationen. Dessa intervjuer kompletteras med en litteraturgenomgång.I diskussionsdelen presenteras de svårigheter som lärarna upplevde samt ges förslag till förbättringsarbete med krishanteringen. Jag uppmärksammar att det finns ett behov att avlasta de lärare som arbetar med barn i sorg och att det med fördel bör ingå mer riktlinjer och råd i krisplanen på skolan för hur lärare kan arbeta i klassrummet.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vilka redskap präster och diakoner inom Sjukhuskyrkan använder i det dagliga mötet med människor i kris och sorg, samt vilken hjälp och stöd de får för att bearbeta sitt arbete. Studien genomförs med en kvalitativ metod och är inspirerad av en fenomenografisk ansats. I studien används intervjuer som datainsamlingsmetod och fokus ligger på medarbetarnas uppfattning kring deras arbete. Resultatet för denna studie har mynnat ut i tre kategorier. Den första är “ Redskap i mötet med konfidenten”. Nästa kategori ”Stöd av Sjukhuskyrkans präster och diakoner” samt sista kategori “Redskap i den egna bearbetningen”. Studiens resultat visar att lyssnandet är ett viktigt redskap i mötet men även andliga aspekter spelar en viktig roll i präster och diakoners arbete. Den handledningen präster och diakoner får samt att få ingå i ett välfungerande arbetslag är av vikt. Samtidigt som en stor del av bearbetningen sker på fritiden.

<p>Syftet med denna uppsats är att genom intervjuer undersöka hur krisgrupper inom gymnasieskolan arbetar med krishantering vad gäller beredskap, organisation samt uppföljning.</p><p>Undersökningen har genomförts på skolor inom samma kommun i nordöstra Skåne. På Skola 1 intervjuades en skolsköterska, en kurator samt en vaktmästare och på Skola 2 intervjuas en skolsköterska samt en kurator. Skola 1 har inte varit lika utsatt för krissituationer som Skola 2 har.</p><p>Av intervjusvaren att döma kan vi konstatera att båda skolorna har en god beredskap inför eventuella krissituationer. Krisplaner finns på båda skolorna och dessa revideras efter behov. Vilka insatser som ska sättas in vid krissituationer är i första hand beroende av hur de ser ut, därför finns inga direkta mallar att följa eftersom situationerna kan skilja sig markant åt. De intervjuade poängterade vikten av att samlas och utvärdera utfört arbete, för att veta vad som ska förbättras inför nästkommande situation. Angående frågan om krisgrupperna fått kritik efter avslutat arbete svarade man på Skola 1 att det hade man inte, medan de på Skola 2 sade att det alltid förekommer i någon form.</p>

No description available.

<p>ABSTRACT</p><p>“Crisis Management– New York Citys management of the terroristattack against World Trade Center”</p><p>Essey in political science, C-level, at Karlstad University, by Sara Kringsberg.</p><p>Spring 2006. Tutor: Susan Marton</p><p>The purpose of this essay is to study New York Citys management of a larger crisis and to see how states are coping with stress. It is important to study how states manage stress so that states can learn to cope with larger crisis. That is important for the survival of the state and the protection of its citizens. David Easton is a political science author that write about this. There are four authorities under study in this essey and the following question will be poised for all of them : did the FDNY, the NYPD, the EMS and the PAPD manage the terroristattack against World Trade Center according to relevant crisis management?</p><p>This essay will be in the form of a case study and to be able to answer the specific questions I have studied three kinds of crisis management theories. I have taken some of the most central points from these theorys and used them to study the response of the different departements of New York City. The result of my study is that the different authorities did not act according to relevant crisis management. The biggest flaws where the lack of cooperation, the break down in almost all communications systems and the lack of preperation for large terroristattacks.</p>

No description available.