Syftet med denna studie är att jämföra fem kommuners krishanteringsplaner för att ge ökad kunskap om förskolors krishanteringsplaner och krisberedskap genom att studera hur pedagogens roll och ansvar beskrivs i krishanteringsplanerna samt studera vilka likheter och skillnader som kan ses i krishanteringsplanernas innehåll och struktur. För att kunna svara på studiens syfte och frågeställningar har krishanteringsplanerna analyserats genom en innehållsanalys. Resultatet visar likheter i agerandefasen med delegering och krisgruppens arbete. Skillnader går att se i strukturen av planerna. Krishanteringsplanerna innehåller detaljerade beskrivningar av vad som ska göras vid specifika händelser men att hur detaljerade planerna är beror på dess utformning och antalet sidor. De planerna som innehöll flest sidor var också mer detaljrika. Skillnader gick också att se hur den stöttande och delegerande pedagogen går att identifieras. I kommunikationsfasen ses likheter i att skapa förståelse för kris. Planerna är också relativt samstämmiga i hur pedagogen ska lyssna och visa omtanke. Skillnader går att se utifrån att barns reaktioner skrivs fram. I hanterandefasen ses enbart likheter i korrekt information, barns bearbetning och att ett praktiskt uttrycks ses. I återgångsfasen ses skillnader i att remittera vidare till andra yrkeskategorier, återgå till normala rutiner och i att kompetensutveckling beskrivs. Slutsatserna av denna studie är att krishanteringsplanerna förbereder pedagogen för att hantera krissituationer i det akuta skedet av en kris men att det saknas verktyg för det långsiktiga arbetet.

<p>Denna studie syftar till att undersöka hur personalen på barnhemmet L.L.C.C.M. påverkas emotionellt av att arbeta med psykiskt traumatiserade barn. Studien belyser forskning kring olika kristeorier och krisbistånd samt vilka risker som kan förekomma för en biståndsperson. Sex kvalitativa semi-strukturerade intervjuer har analyseras genom teoristyrd tematisk analys. Fyra respondenter är rwandier, och två är utländska volontärer.  Resultatet visar att personalen blir påverkad av barnens livsvillkor, men inte i så hög grad att den egna psykiska hälsan blir lidande. Religion, gemenskap eller fysisk aktivitet hjälper respondenterna att bearbeta sina egna reaktioner och motverkar att egna kriser skulle uppstå. En möjlig tolkning till detta resultat är att de har god kunskap om kriser samt en stark förankring i sitt eget liv.</p>

<p>Denna studie syftar till att undersöka lärares förutsättningar att arbeta med krisdrabbade barn och ungdomar i grundskolan. För att uppfylla detta syfte valde vi att genomföra kvalitativa intervjuer med fem lärare som är verksamma inom olika åldrar i grundskolan. Intervjuerna fokuserade på lärarnas uppfattningar om vad en elev i kris är, hur lärarna anser att elever i kris bör bemötas samt vilken beredskap lärarna själva anser att de har för att möta elever i kris.</p><p> </p><p>Vårt resultat synliggjorde att lärare har en tämligen bred uppfattning av vad en elev i kris, de talade om allt från personliga individuella kriser till stora offentliga katastrofer. Genom intervjuerna framkom att lärarna ansåg att elever i kris kan mötas med samtal som bland annat går ut på att läraren ska bekräfta eller uppmuntra eleven. Då lärare som undervisar i de äldre åldrarna menade att elever i kris kan uppleva svårigheter med skolarbetet ansåg de att krisdrabbade elever kunde gynnas av anpassad undervisning. Lärarna påpekade även att elever som upplever kriser kan må bättre av att skolan behåller sina vanliga rutiner, de ansåg att detta gör att skolan upplevs som en trygg plats där eleverna kan glömma det svåra i deras liv och fungera som innan krisen inträffade. Lärarna ansåg att kännedom om krisplanen gav en beredskap att möta elever i kris, även stöd från kollegor och skolledning samt lärarnas tidigare erfarenheter tycks påverka lärarnas uppfattade beredskap av att arbeta med krisdrabbade barn och ungdomar. Lärarna såg även vårdnadshavarna som en faktor som påverkar beredskapen att möta elever i kris.</p><p> </p>

Denna studie syftar till att undersöka hur personalen på barnhemmet L.L.C.C.M. påverkas emotionellt av att arbeta med psykiskt traumatiserade barn. Studien belyser forskning kring olika kristeorier och krisbistånd samt vilka risker som kan förekomma för en biståndsperson. Sex kvalitativa semi-strukturerade intervjuer har analyseras genom teoristyrd tematisk analys. Fyra respondenter är rwandier, och två är utländska volontärer.  Resultatet visar att personalen blir påverkad av barnens livsvillkor, men inte i så hög grad att den egna psykiska hälsan blir lidande. Religion, gemenskap eller fysisk aktivitet hjälper respondenterna att bearbeta sina egna reaktioner och motverkar att egna kriser skulle uppstå. En möjlig tolkning till detta resultat är att de har god kunskap om kriser samt en stark förankring i sitt eget liv.

Denna studie syftar till att undersöka lärares förutsättningar att arbeta med krisdrabbade barn och ungdomar i grundskolan. För att uppfylla detta syfte valde vi att genomföra kvalitativa intervjuer med fem lärare som är verksamma inom olika åldrar i grundskolan. Intervjuerna fokuserade på lärarnas uppfattningar om vad en elev i kris är, hur lärarna anser att elever i kris bör bemötas samt vilken beredskap lärarna själva anser att de har för att möta elever i kris.   Vårt resultat synliggjorde att lärare har en tämligen bred uppfattning av vad en elev i kris, de talade om allt från personliga individuella kriser till stora offentliga katastrofer. Genom intervjuerna framkom att lärarna ansåg att elever i kris kan mötas med samtal som bland annat går ut på att läraren ska bekräfta eller uppmuntra eleven. Då lärare som undervisar i de äldre åldrarna menade att elever i kris kan uppleva svårigheter med skolarbetet ansåg de att krisdrabbade elever kunde gynnas av anpassad undervisning. Lärarna påpekade även att elever som upplever kriser kan må bättre av att skolan behåller sina vanliga rutiner, de ansåg att detta gör att skolan upplevs som en trygg plats där eleverna kan glömma det svåra i deras liv och fungera som innan krisen inträffade. Lärarna ansåg att kännedom om krisplanen gav en beredskap att möta elever i kris, även stöd från kollegor och skolledning samt lärarnas tidigare erfarenheter tycks påverka lärarnas uppfattade beredskap av att arbeta med krisdrabbade barn och ungdomar. Lärarna såg även vårdnadshavarna som en faktor som påverkar beredskapen att möta elever i kris.

No description available.

Titel: Hjältar och offer - Hur Dafgård och Findus hanterat hästköttskandalen   Kurs: Medie- och kommunikationsvetenskap 61-90 Författare: Linda Eriksson och Matilda Göransson Handledare: Mathias Sylwan Examinator: Anna Edin Datum: 2013 Juni Syfte: Analysera hur Dafgård och Findus hanterat en pågående kris, hur de har bemött medierna och om det går att identifiera tydliga krisstrategier hos företagen.   Metod: En kvalitativ innehållsanalys av företagens uttalande i artiklar och pressmeddeladen utifrån kriskommunikationsteorier. Resultat &amp; slutsats: Det går att identifiera flera typer av krisstrategier som företagen använt sig av. Utifrån teorin har företagen hanterat krisen väl. Förslag till fortsatt forskning: Undersöka krisens efterspel och eventuella långvariga effekter.   Nyckelord: Kriskommunikation, krishantering, hästköttskandal, Findus, Dafgård.

SAMMANFATTNING Titel: Krishanteringsplanen – ett verktyg eller en dammsamlare? En studie av en F-9 skola i Mellansverige. År 2010 Antal sidor: 25 Syftet med denna underökning är att belysa hur arbetet med skolans kris- och katastrofhanteringsplan bedrivs på medelstor F-9 skola i Mellansverige. - Hur resonerar skolpersonal om det regelverk som styr krishanteringsplanen, samt hur denna arbetats fram och hur arbetet med planen bedrivs idag, hur kunskap om krishantering sprids till personal, samt hur personal tycker att krishanteringen på skolan fungerar. Undersökningen är kvalitativ och genomförd med semistrukturerade personliga intervjuer kompletterade med litteraturstudier. Den undersökta skolans krishanteringsplan utarbetades för ca åtta år sedan. Få av skolans nuvarande krisgrupp var med i upprättandet av planen. Tanken är att den ska revideras årligen. Dock visade det sig vid undersökningen att det var två år sedan sist. Skolan har varit förskonad från större tillbud vilket kan vara en av orsakerna till att frågan inte aktualiserats. Det kan även bero på vissa oklarheter kring ansvar för uppdatering, revidering osv. Ingen av de intervjuade lärarna har fått någon utbildning i kris- och katastrofhantering, varken under lärarutbildningen eller senare. Under intervjuerna framkom önskemål från samtlig personal att lyfta denna fråga mer och att få utbildning och övning för att bättre kunna bemöta elever i kris. Några av lärarna har erfarenhet av krishantering då en elev på skolan dog. Trots att de då saknade utbildning upplevde de ändå att de kunde klara av situationen, mycket tack vare stöd från kyrkan. De regelverk som styr skolans arbete med krishanteringsplanen är huvudsakligen Arbetsmiljölagen och de föreskrifter som hör till denna. Tillkomsten av handlingsplaner för kris- och katastrofhantering i skolan är i första hand inte reglerade i lagtext utan har tillkommit utifrån den kunskap som byggts upp efter de större kriser och katastrofer som skett inom de senaste tjugo åren. Skolan bär ett särskilt ansvar vid kriser och katastrofer genom att man möter så många elever och har ett ansvar för deras kunskapsinhämtning. Genom en väl fungerande krisorganisation kan skolan förbereda sig och på så sätt vara "efterklok på förhand".

Vi har genom studiens gång konstaterat att det i samhället sker en ökning av skilsmässor, vilket innebär att vi som blivande pedagoger kan komma att möta barn som befinner sig i en skilsmässosituation inom vår kommande yrkesprofession. Vi anser att det är viktigt att det finns en beredskap för hur pedagoger på bästa möjliga sätt ska kunna bemöta barn i en skilsmässosituation. Studiens syfte är att bidra med en bredare förståelse om pedagogers roll i förhållande till barn i kris, specifikt i skilsmässosituationer. Vi har undersökt hur pedagoger arbetar i verksamheterna, för att bemöta barn som befinner sig i en skilsmässosituation och fått ta del av pedagogers olika erfarenheter av krishantering. Vi har genomfört en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer för att få mer djupgående svar av intervjupersonerna. I vår resultatdel har vi fått en inblick i och en bredare förståelse för hur pedagoger bemöter barn i skilsmässosituationer samt hur bemötandet gestaltas genom det pedagogiska arbetet.

Syftet med denna studie var att undersöka hur anhöriga upplever det när närstående befinner sig i ett allvarligt sjukdomstillstånd, samt hur sjuksköterskan upplever mötet med anhöriga och hur sjusköterskan kan påverka deras krisbearbetning. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. Vetenskapliga artiklar söktes via databaserna ELIN@Dalarna och PubMed. Artiklarna som användes var tillgängliga i fulltext, skrivna på engelska och publicerade mellan 2000-2008. Resultat: Anhöriga kan ha svårt att ta in och bearbeta den information som de fått om patientens sjukdomstillstånd. Anhöriga som upplevde att de fick otillräcklig information om patientens sjukdomstillstånd hade en ökad risk att senare utveckla PTSD. Oavsett ålder på patienter med allvarligt sjukdomstillstånd så upplever de anhöriga stress och ett behov av att få vara nära patienten. Anhöriga upplever situationer olika och är därför i olika behov av hjälp och stöd. Diskussion: För att kunna bemöta anhöriga i deras upplevelse av att ha en närstående i ett allvarligt sjukdomstillstånd, behöver sjuksköterskan mer utbildning och praktisk övning av dessa situationer för att kunna ge adekvat vård. Både patient och anhöriga behöver information och stöd för att kunna gå vidare i sin krisbearbetning.