Detta kandidatarbete om ljudlokalisering av binauralt inspelade ljud utgår från tidigare studier av b.la. Parhizkari, P (2009), Brieger, S & Göther, F (2011) samt teorier från Rumsey, F och McCormick, T bok ”Sound and recording”(2009). Arbetet besvarar två frågeställningar angående hur lyssnarens egen kroppspositionering påverkar hur väl denne kan lokalisera inspelat ljud. För att besvara frågeställningarna har två tester utformats, ett för mer direkt ljudlokalisering och ett som testar lokaliseringsförmågan i en narrativ ljudmiljö. Resultatet av studien har visat att lyssnarens kroppsposition spelar marginell roll för hur väl vi kan lokalisera ljud. Vi blir dock osäkrare när vi ligger ner vilket resulterar till det tar längre tid att lokalisera ett ljud jämfört med om vi sitter upp och lyssnar.Framtida arbeten hade bl.a. kunnat rikta in sig på att undersöka hur vi kan använda oss av ljudreferenser för att underlätta lokaliseringen av andra ljud i virtuella miljöer.

Forcerad exspiratorisk volym på en sekund (FEV1) och vitalkapacitet (VC) utgör grunden för spirometri som är ett diagnostiskt hjälpmedel vid lungsjukdomar. Spirometri utförs vanligtvis i sittande position, men kan utföras i stående position. Syftet med studien var att jämföra om det finns en signifikant skillnad för FEV1 och VC vid dynamisk spirometri mellan sittande och stående position hos studenter utan känd lungsjukdom. Datainsamlingen utfördes på Klinisk Fysiologi, Länssjukhuset Ryhov i Jönköping av legitimerad biomedicinsk analytiker. 13 frivilliga studenter i åldrarna 22-33 deltog i studien, fyra var män och nio var kvinnor. Genomsnittligt BMI var 21,9 kg/m2 . Manövrarna utfördes minst tre gånger i sittande och sedan stående position. Deltagare med längd över 175 cm fick stå på knä. Medianen för VC i sittande position var 4,5 liter respektive 4,4 liter i stående position. Medianen för FEV1 var 3,6 liter i samtliga kroppspositioner. Wilcoxon-rangsummetest påvisade ingen statistiskt signifikant skillnad för varken VC eller FEV1 mellan sittande och stående position. På grund av litet urval kan ingen generell slutsats dras av denna studie men kan utgöra underlag för fortsatta studier. Ytterligare studier med en större och mer spridd population krävs för att kunna dra generella slutsatser om kroppspositionens påverkan på FEV1 och VC.

Introduktion: Kunskapen om kroppsspråk i kombination med vetenskaplig psykologi har resulterat i ett flertal koncept vilka menar att kroppsspråket inte enbart är reflekterande för interna erfarenheter utan kan oberoende producera och förändra individers tankar, känslor och beteenden. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att sammanställa studier som utvärderar vilken inverkan modifierade kroppspositioner har på empowerment. Metod: Inom databaserna PubMed, Psychological Science, Google Scholar, Scopus utfördes ett strukturerat sökande med parametrarna ”embodied cognition” och ”power posing” med kriteriet för interventionsstudier. Resultat: Sökandet och urvalet resulterade i 9 artiklar med varierade utfallsmått. Studierna visar att ett modifierat expansivt kroppsspråk har en positiv inverkan på smärttolerans, självförtroende, självbild, attityder, tankar, upplevelser av makt, emotioner samt praktiskt handlande och beslutstagande. Konklusion: Att modifiera kroppsspråket är en relativt enkel intervention som kräver minimalt med resurser för att utveckla faktorer relaterade till empowerment. Detta kan i kombination med den fysioterapeutiska kompetensen resultera i enkla och eventuellt effektiva interventionsformer. Det förekommer ett behov av fortsatt studerande för att bekräfta aktuell kunskap samt inventioner och diskussioner för att utvärdera implikationer inom den fysioterapeutiska verksamheten.

Knowledge about biomechanical properties of veins is of importance for understanding the physiologyof the venous system. Specifically for this thesis there is a motivation based on an idea of how to usebiomechanics of the vein in the development of new non-invasive measurement techniques for assessingthe pressure in the brain. The cross sectional area of veins is known to depend on pressure changes insidethe vessel. There are many ways of provoking these pressure changes, like changing posture or creating apositive airway pressure. The hypothesis is that the positive airway pressure will increase the intrathoracic pressure and in turnincrease the pressure in the internal jugular veins by the same magnitude. The cross sectional area will from a pressure change subsequently change with respect to the biomechanical properties of the vessel walls. A first aim in this study was to determine how the cross sectional area of the internal jugular veins is altered due to changes in airway pressure. A second aim was to develop and evaluate a model where the biomechanical properties of the internal jugular veins is described, based on the relationship between pressure and area of the vein. Ultrasound measurements were performed on one healthy adult man to study the effect on the cross sectional area at different pressure provocations. Measurements on the subject was performed at four different head up tilt angles, causing a pressure decrease in the internal jugular vein. A controlled Valsalva method was performed to give the positive airway pressure giving corresponding pressure increases. With an increased airway pressure the effect on cross sectional area changes was about 23% of the effect dueto hydrostatic pressure changes, at a tilt angle from 0° to 8°. At a tilt angle from 8° to 16° the effect was about 35%. Thus the venous pressure seems to be increased due to an increased airway pressure, but not tothe same magnitude. The theoretical model was developed and subsequently evaluated using existing head down tilt magneticresonance imaging data on nine healthy volunteers. An expression for how radius of the vessel depends on pressure changes was derived and evaluated. This expression included individual biomechanical properties that were estimated on group level for the nine subjects. The resulting equation could beused to give an approximate prediction of the increase in radius to a change in venous pressure. In conclusion, the hypothesis suggesting that a positive airway pressure would give an equally increased venous pressure could not be confirmed, and this knowledge should be considered when trying to assess thepressure in the brain with this technique. The derived biomechanical model was promising for predictionof cross sectional area with respect to a change in venous pressure. / Att ha kännedom om biomekaniska egenskaper hos vener är viktigt för att kunna förstå fysiologin hos vensystemet. I den här rapporten finns det i synnerhet ett intresse av detta baserat på en idé för hur veners biomekanik kan användas för att utveckla en ny icke-invasiv mätteknik för att uppskatta trycket i hjärnan. Det är känt att tvärsnittsnittarean av vener beror på tryckförändringar inne i kärlet. Att provocera fram dessatryckförändringar går att göra på många sätt, till exempel genom en förändrad kroppsposition eller genomatt sätta ett positivt tryck på luftvägarna. Hypotesen är att ett positivt luftvägstryck kommer att höja det intratorakala trycket, vilket i sin turkommer att höja trycket inne i de interna jugularvenerna lika mycket. Tvärsnittsarean kommer därmed att ändras enligt biomekaniska egenkaper hos kärlväggen. Ett första syftet i det här arbetet var att bestämma hur tvärsnittsarean av de internal jugularvenerna varierar enligt förändringar i luftvägstryck. Det andra syftet var att utveckla en modell som beskriver de biomekaniska egenskaperna hos de interna jugularvenerna. Detta baserat på relationen mellan tryck och area hos venen. För att studera effekten på tvärsnittsarea för olika tryckprovokationer, genomfördes ultraljudsmätningar på en frisk och vuxen man. Mätningarna på subjektet genomfördes med överkroppen positionerad i fyra olika positiva vinklar relativt horisontalplanet, vilket leder till ett minskat tryck i jugularvenerna. En kontrollerad Valsalvametod användes för att skapa det positiva luftvägstrycket som då ska ge en motsvarande tryckökning. Vid en tiltvinkel på 8° var effekten på areaförändringarna som en följd av ökat luftvägstryck ca 23% av effekten som en följd av de hydrostatiska tryckförändringarna. Vid en tiltvinkel på 16° var effekten ca 35%. Det verkar som att ventrycket ökar med ökat luftvägstryck, men inte med samma storleksordning som det pålagda trycket. Den teoretiska modellen utvecklades och utvärderades sedemera med hjälp av befintligt MRI-data för nio friska och frivilliga subjekt, där överkropparna var positionerade i nedåt tilt. Modellen bestod av ettuttryck för hur radien av ett kärl beror på tryckförändringar inne i det. Modellen innehåller individspecifika egenskaper men utvärderingen gjordes på gruppnivå för de nio subjekten. Det resulterande uttrycket kunde användas för att ge en approximativ förutsägelse om hur radie förändras till följd av en variation i ventryck. Som slutsats så kunde hypotesen som föreslog att ett positivt luftvägstryck skulle ge en lika stor ökning av ventryck inte bekräftas. Om denna teknik ska användas för att försöka bestämma trycket i hjärna så måste hänsyn tas till dessa resultat. Den utvecklade biomekaniska modellen verkar lovande för att kunna förutsäga tvärsnittsarea utifrån ventrycksförändringar.

Introduktion: Spirometri är en metod som utförs för att utesluta eller bekräfta en lungsjukdom. Dynamisk spirometri innebär mätning av lungvolymsförändringar över tid och omfattar både långsam och forcerad spirometri. Vid långsam spirometri mäts vitalkapacitet (VK). Vid forcerad spirometri mäts forcerad exspiratorisk volym på en sekund (FEV1), forcerad vitalkapacitet (FVK) och FEV%. Spirometri utförs i sittande position men den kan också utföras i stående position. Syftet med studien var att jämföra och se om det föreligger en signifikant skillnad för VK, FVK, FEV1 och FEV% vid dynamisk spirometri mellan sittande och stående position hos studenter utan känd lungsjukdom.  Material och Metod: Studien bestod av 21 frivilliga studenter med åldrarna 21-32 år, där 18 var kvinnor och tre män. Datainsamlingen utfördes vid Örebro universitet och variablerna som mättes vid undersökningen var: VK, FVK, FEV1 och FEV%. Mätningarna upprepades minst tre gånger i både sittande och stående position och de fick inte skilja sig åt mer än 150 ml. Ett parat t- test användes för att se om det förelåg en statistisk signifikant skillnad i mätvärdena mellan sittande och stående position. Resultat: Det parade t-testet visade att det inte föreligger någon statistiskt signifikant skillnad i variablerna VK (p = 0,19), FVK (p = 0,87), FEV1 (p = 0,37) och FEV% (p = 0,26) mellan sittande och stående position. Slutsats: Det föreligger ingen statistiskt signifikant skillnad för dynamisk spirometri mellan sittande och stående position. För att få en uppfattning om hur kroppsposition påverkar spirometri behövs en större population. / Introduction: Spirometry is a method performed to rule out or confirm a lung disease. Dynamic spirometry involves measuring lung volume changes over time. The dynamic spirometry includes slow and forced spirometry. With slow spirometry, vital capacity (VC) is measured. In forced spirometry, forced exspiratory volume of one second (FEV1), forced vital capacity (FVC) and FEV% are measured. Spirometry is performed in a sitting position but can also be performed in a standing position. The aim of the study was to compare whether there is a significant difference for VC, FVC, FEV1 and FEV% in dynamic spirometry between sitting and standing position in students without known lung disease. Method and Materials: The study consisted of 21 volunteer students aged 21-32, of whom 18 were women and three men. The data collection was performed at Örebro University and the variables that were taken into account when performing it were: VC, FVC, FEV1 and FEV%. The maneuvers were repeated at least three times in both sitting and standing positions and they did not differ more than 150ml. A paired t-test was performed to see if there is a statistically significant difference in the measured values between sitting and standing position. Result: The paired t-test showed that there is no statistically significant difference in the variables VC (p = 0.19), FVC (p = 0.87), FEV1 (p = 0.37) and FEV% (p = 0, 26) between sitting and standing position. Conclusion: There is no statistically significant difference for dynamic spirometry between sitting and standing position. To get an idea of how body position affects spirometry, a larger population is needed.

In this paper, I analyze body position and orientation based on material from nine grave fields belonging to the Pitted ware culture (3300-2400 BC) on Gotland, Sweden. The archeological sites consist of Ajvide, Fridtorp, Grausne, Gullrum, Hemmor, Ire, Visby, Västerbjers and Västerbys. The aim of the thesis is to generate information, through the use of Correspondence Analysis, about the individuals and similarities and differences in an attempt to discern possible structures in ritual practice. The subject of the thesis is discussed with a focus on ritual based on Pierre Bourdieu's (1977) theories relating to practice and habitus. The analysis shows that specific body positions were preferred, which expressed minor variations between the archaeological sites. At the same time, it was possible to discern specific practices that were more frequent in certain areas. The dead were most often arranged either in a supine position or on their sides with knees straight or flexed, in a crouched position. The placement of the body in flexed position expressed a distinct differentiation linked to the degree of contraction of the knee- and hip joint, which show that there existed guidelines or standards in the practice of body position. The result also indicated age and gender differentiations expressed through skeletal position and orientation, which were expressed differently within some of the populations. The study has identified both regional and local patterns in ritual practice in relation to body position and orientation. Possible interpretations relating to similarities and differences in the material are further discussed in the thesis in order to identify a ritual context.

This study investigates how body position affects the relative contribution of the rib cage to speech breathing and voice quality. The frequently used upright and supine body positions are expanded with the addition of an inverted position as a condition. Five participants performed two speech production tasks across the three body positional conditions. The estimation of the relative contribution of the rib cage to speech breathing was obtained through respiratory inductance plethysmography (RIP). Phonation type was estimated through the usage of the α-ratio, obtained with a neck-surface accelerometer. The results between the participants suggest a pattern regarding levels of the relative contribution of the rib cage in relation to phonation type, which offers opportunities for further investigation in future research. / Den här studien undersöker hur kroppsposition påverkar det relativa bidraget av bröstkorgen för talandning och röstkvalité. Den frekventa användningen av upprät och supin kroppsposition utvidgas med en inverterad position som villkor. Fem forskningspersoner genomförde två talproduktionsuppgifter genom de tre kroppspositionsvillkoren. Uppskattningen av det relativa bidraget av bröstkorgen för talandning var erhållen genom respiratory inductance plethysmography (RIP). Fonationstyp var uppskattad genom användningen av α-ratio, erhållen med en ytligt hals-placerad accelerometer. Resultaten mellan deltagarna föreslår ett mönster för nivåer av det relativa bidraget av bröstkorgen relaterat till fonationstyp, som ger möjligheter för vidare undersökning i framtida forskning.

Inom områden som idrottsvetenskap och underhållning kan det finnas behov av att analysera en människas kroppsposition i 3D. Dessa behov kan innefatta att analysera en golfsving eller att möjliggöra mänsklig interaktion med spel. För att tillförlitligt uppskatta kroppspositioner krävs det idag specialiserad hårdvara som ofta är dyr och svårtillgänglig. På senare tid har det även tillkommit inlärningsbaserade lösningar som kan utföra samma uppskattning på vanliga bilder. Syftet med arbetet har varit att identifiera och jämföra populära inlärningsbaserade lösningar samt undersöka om någon av dessa presterar i paritet med en etablerad hårdvarubaserad lösning. För detta har testverktyg utvecklats, positionsuppskattningar genomförts och resul- tatdata för samtliga tester analyserats. Resultatet har visat att lösningarna inte pre- sterar likvärdigt med Kinect och att de i nuläget inte är tillräckligt välutvecklade för att användas som substitut för specialiserad hårdvara. / In fields such as sports science and entertainment, there’s occasionally a need to an- alyze a person's body pose in 3D. These needs may include analyzing a golf swing or enabling human interaction with games. Today, in order to reliably perform a human pose estimation, specialized hardware is usually required, which is often expensive and difficult to access. In recent years, multiple learning-based solutions have been developed that can perform the same kind of estimation on ordinary images. The purpose of this report has been to identify and compare popular learning-based so- lutions and to investigate whether any of these perform on par with an established hardware-based solution. To accomplish this, tools for testing have been developed, pose estimations have been conducted and result data for each test have been ana- lyzed. The result has shown that the solutions do not perform on par with Kinect and that they are currently not sufficiently well-developed to be used as a substitute for specialized hardware.