Inom ramen för den översiktliga planeringen är samråd och utställning de främsta, lagstadgade tillfällena i plan-och bygglagen där medborgarna kan lämna synpunkter på ett förslag till översiktsplan (Boverket 2014). En av de positiva effekterna av medborgardialog är att de som bor och använder ett område dagligen har en god lokalkännedom om platsen och på så sätt kan bidra med en unik kunskap till planerarna (Khakee 2000). Medborgardialog anses däremot ofta medföra ett ökat behov av resurser i form av tid och pengar (Khakee 2006: 19). Det har även visat sig att mest inflytande över den fysiska planeringen har medelålders, vita män medan kvinnor och barn är grupper som inte har lika stora möjligheter att påverka (Henecke & Khan, 2002: 23).  Idag förekommer även svårigheter med att integrera kulturella resurser i samhälls-planeringen. Eftersom samhällsplanering innebär sektoröverskridande samarbeten och behov av en helhetssyn behövs det nya metoder för att säkerställa medborgarinflytande och de kulturella resursernas plats i samhällsplaneringen (Lundberg & Hjort 2011:6-7).  Cultural planning är en samhällsutvecklingsmetod vilken syftar till att inkludera kulturella perspektiv i samhällsplaneringen. Centralt i metoden är även fokus på människan och kommunikation mellan människor. Intresset för metoden har ökat de senaste åren i Sverige (Lundberg & Hjort 2011:6-9,3). Studien har genom en fallstudie av Tjörns kommun studerat om cultural planning kan vara en användbar metod för att förbättra medborgarnas deltagande och inflytande i den översiktliga planeringen.  Studien visar att Tjörns kommun har nått fler människor genom tillämpningen av cultural planningmetoden vid en jämförelse mellan antalet medborgare som lämnade synpunkter vid samråd och utställning och de som medverkade genom övriga dialogaktiviteter som kommunen genomförde. Tillämpningen av cultural planning har bidragit till att de frågor som varit viktigast för medborgarna fått en betydande påverkan på översiktsplanen. Översiktsplaneprocessen har haft många inslag av kommunikativ planering även om den representativa demokratin utgjort ramen. Studien visar att i det studerade fallet har cultural planningmetoden bidragit till att medborgarnas deltagande och inflytande i översiktsplaneprocessen förbättrats i jämförelse med om endast de enligt plan-och bygglagen lagstadgade formerna av medborgardeltagande ägt rum.

Andelen förskolebarn som växer upp med ett eller flera språk utöver svenska ökar i Sverige. För dessa barn är det viktigt att fortsätta utveckla sitt första språk, modersmålet, samtidigt som de lär sig svenska. Forskning visar att det är i förskoleåldern de bästa förutsättningarna för att utveckla tvåspråkighet och lägga grunden till läs och skrivutveckling finns. För att dessa barn ska kunna lyckas som tvåspråkiga individer behöver de stöd inte bara i det svenska språket utan också i sitt första språk. Eftersom det inte sker någon undervisning i förskolan kallas det ”stöd”, stöd i modersmålet eller modersmålsstöd istället för modersmålsundervisning. På samma sätt benämns det modersmålstränare istället för modersmålslärare. Syftet med studien är att undersöka vilka materiella och sociala resurser förskolepersonal, modersmålstränare och föräldrar använder enskilt eller tillsammans för att stödja barns modersmål. Jag har använt mig av kvalitativa intervjuer med tre förskollärare, två föräldrar och två modersmålslärare i en kommun i norra Sverige. Resultaten visar att när det gäller resurser är de likadana för alla personer för förskolepersonal, för föräldrar och modersmålstränare. Det är motivationen hos de inblandade som gör att dessa resurser används olika för att medverka till modersmålsutveckling. Likaså visar studien att den mest avgörande faktorn för utveckling av barnens tvåspråkighet är det sociala kapitalet. Att det finns folk runtomkring barnen som pratar deras modersmål, förälder, farförälder, vänner, modersmålstränare och förskolepersonal som stimulerar och uppmuntra användning av två språk och får det till någonting naturligt.

Diagnosen Aspergers syndrom (AS) är ett relativt nytt begrepp under paraplybegreppet autismspektrumtillstånd (AST). Ungefär en person av 200 anses ha Aspergers syndrom i Sverige. De flesta som får diagnosen är pojkar eller män, men andelen flickor och kvinnor som får diagnosen ökar. Genom forskning vet vi att personer med AS har begränsad förmåga vad gäller socialt umgänge. De har brister i att förstå sammanhang och att organisera sin tillvaro. Detta kan leda till att barnet har stora problem med att anpassa sig till skolans krav. Syftet med den här studien är att få en ökad förståelse för hur sociala, materiella och kulturella resurser kan hjälpa elever med Aspergers syndrom att bli framgångsrika i sina studier. Studien undersöker elevers, föräldrars och lärares roll i detta. Studien har genomförts med kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Det framkommer i analysen hur viktigt det är med engagerade föräldrar. Ett exempel var föräldrar som efter att barnet fått sin diagnos bestämde hur de skulle hantera diagnosen för att barnet skulle få ett så bra liv som möjligt. I intervjuerna betonas också hur viktigt lärarnas engagemang är för framgång. Likaså visar studien att materiella resurser i elevens vardag kan underlätta för framgång i studierna. Exempel på sådana är datorer, läsplattor, inläst skolmaterial och tillgänglig lokal för tystnad i skolmiljön. Tydlighet och struktur är något som eleverna i studien efterfrågar. Samarbetet mellan hem och skola betonar både föräldrar, elever och lärare som A och O för elevens studier och framgång.

Rätten att få berätta sin historia om en plats är ett sätt att göra sig till en del av platsens historia. Dessvärre medför dominerande maktrelationer i samhället att vissa kulturella resurser, såväl historiskt som i nutid, prioriteras bort. Bilder av stadens olika platser har länge manipulerats av inflytelserika samhällsgrupper för att främja ekonomiska och sociala egenintressen. Liknande bilder tenderar då att stå modell för olika städer. Det är emellertid inte önskvärt att stadsutvecklingen genererar enformighet och homogenitet, utan planeringen bör sträva efter att visa upp en mångfald i förhållande till kulturella resurser (Philo & Kearns 1993).Syftet med denna uppsats är att studera hur kultur kan användas som ett verktyg för att främja hållbar stadsutveckling. Mer specifikt belyses hur kultur kan främja platsanknytning och hur cultural planning kan användas i utvecklingen av stadsdelen Östra Sorgenfri i Malmö. Utgångspunkten är att god platsanknytning skapar grund för tillit och upplevd trygghetskänsla, vilket främjar god livskvalité. Att ge förutsättningar för en upplevd god platsanknytning till sitt bostadsområde, understödjer hållbar stadsutveckling ur ett socialt hållbarhetsperspektiv. Denna studie undersöker således hur platsanknytning kan stärkas med hjälp av kultur som verktyg.Det teoretiska avstampet tas i hållbar stadsutveckling. Därtill behandlas teoretiskt viktiga begrepp som kultur, cultural planning samt platsens betydelse för människor kopplat till platsanknytning, identitet och berättandet som medel för att skapa en bild av platsen. Denna uppsats utgörs av en fallstudie av Östra Sorgenfri och har arbetats fram i samverkan med MKB Fastighets AB. Som största fastighetsägare i stadsdelen har bostadsbolaget belyst Östra Sorgenfri som ett område med utmaningar och i behov av extra sociala insatser. För att besvara uppsatsens frågeställningar har kvalitativa intervjuer genomförts med kompletterande litteraturstudier. Intervjuerna gjordes med personer sakkunniga inom undersökningsområdet eller verksamma inom stadsplanering respektive förvaltning.Cultural planning är en metod som syftar till att, utifrån invånarna, beskriva det som karaktäriserar platsen, lyfta fram dessa kulturella resurser och utveckla dem, således strategiskt integrera kulturen i samhällsplaneringen. Cultural planning är en demokratisk planeringsmodell och därigenom är deltagande en betydande framgångsfaktor, då det kan vara avgörande för medborgarnas känsla av samhörighet och anknytning till platsen. För att stärka Östra Sorgenfris kulturella resurser har vi, i linje med cultural planning, valt att lyfta stadsvandring som förslag till projektplan. Kännedom om platsen och dess historia är viktigt för platsanknytningen. För att säkerställa förankring, representativitet och inkludering utformas stadsvandringen genom deltagande- och dialogprocesser i Östra Sorgenfri / To have the right to tell your own story about a place is to make yourself a part of the history of the place. Unfortunately, dominating power relations in society today tend to prioritize a certain kind of cultural resources. This has, both historically and in the present, resulted in a distorted image of the city; an image beneficial to those who are most influential in the society, promoting these groups' economic and social self-interests. This tends to create similar images of different cities instead of creating the diversity and heterogeneity desired in urban development. Planning should instead strive to showcase the diversity of cultural resources available (Philo & Kearns 1993).The purpose of this thesis is to study how culture can be used as a tool to promote sustainable urban development. More specifically, the thesis highlights how culture can promote place attachment in Östra Sorgenfri and how cultural planning can be used in the development of the area. The basic assumption is that a good place attachment creates a basis for trust and perceived sense of security, which promotes a good quality of life. Providing people with the conditions to experience good place attachment in their neighbourhood supports sustainable urban development from a social perspective. Therefore, this study examines the strengthening of place attachment through culture as a tool.The theoretical starting point of this essay is sustainable urban development. Additionally, the following important theoretical concepts will be examined: culture; cultural planning and the importance of place attachment; identity and storytelling as a tool to create a place image. This thesis consists of a case study of Östra Sorgenfri, a central neighbourhood in Malmö, Sweden, and has been developed in collaboration with MKB Fastighets AB. As the main property owner in the area, MKB has highlighted Östra Sorgenfri as an area with many challenges that is in need of additional social measures. In order to answer the research questions, qualitative interviews was conducted and complemented with literature studies. The interviews were conducted with experts in the field or with persons working with urban planning and/or management.Cultural planning is a bottom-up method based on the inhabitants’ perspective. It is a democratic planning model and participation is a significant factor of success, as it can be crucial to citizens' sense of belonging and attachment to the place. In order to strengthen Östra Sorgenfri’s cultural resources we have, in alignment with cultural planning, decided to promote city walks as a recommendation for the project plan. Awareness of the place and its history is important when striving for inhabitants to feel attachment and kinship with the people who live there. The city walk will be designed through participation and dialogue processes with residents and people working in the district, thereby ensuring that the project is well anchored and that the stories about Östra Sorgenfri are inclusive and representative.