<p>The aim of this study was to describe home care personnel and their experiences in palliative care. The design was qualitative and data were collected through interviews. Five home care personnel were interviewed, all women, whom have experience of palliative home care.</p><p>The material was then analysed with qualitative content analysis and eight main categories, derived from experiences of home care personnel, were identified: relationship, safety, quality of care, a better end-of-life, routine, information, knowledge and competence, and work environment. The result showed that all participants of this study identified themselves as family members of the patients whom they had cared for during a long period of time. Additionally, the participants were emotionally touched when the patient died.</p><p>The majority experienced that the patients do receive good care in their homes. The participants also think that the information from the responsible nurse was insufficient, which resulted in difficulties for the personnel giving the patients good care. The insufficient information was within several lines of profession. All participants of the study think they have a good knowledge of and competence in palliative care and that their knowledge increased with their working experience. However, the participants think that the education they receive about palliative care does not coincide with reality. More knowledge about palliative care was demanded by people with another religion. The conclusion from this study is that the communication between home care personnel and nurses should be improved and that home care personnel need more specific education in the area of palliative care.</p> / <p>Syftet med studien var att beskriva hemtjänstpersonalens upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede. Designen var kvalitativ och data insamlades genom intervjuer. Totalt intervjuades fem kvinnor som arbetar inom hemtjänsten med erfarenhet av att vårda patienter i livets slut i hemmet. Materialet analyserades sedan med kvalitativ innehållsanalys och utifrån hemtjänstpersonalens upplevelser identifierades åtta huvudkategorier: relation, trygghet, vårdkvalitet, värdigt slut, rutin, information, kunskap och kompetens, samt arbetsmiljö. Resultatet visade att alla deltagare identifierade sig som en anhörig till de patienter som de har arbetat en lång tid hos och många kände ett känslomässigt engagemang i samband med patientens bortgång. Majoriteten upplevde att patienterna får en bra vård i hemmet. Informationen från ansvarig sjuksköterska ansågs bristfällig hos alla deltagare vilket resulterade i upplevelse av svårigheter att utföra god omvårdnad. Informationsbristen fanns i flera led. Samtliga deltagare upplevde sig ha goda kunskaper och kompetens i att vårda patienter i livets slutskede och att kunskapen ökade med arbetslivserfarenheten. Dock tyckte de att den utbildning de fått i vård i livet slutskede inte stämmer överens med verkligheten. Mer kunskaper efterfrågades om vård i livets slutskede av personer med annan religion. Slutsatsen med studien var att kommunikationen mellan hemtjänstpersonal och sjuksköterskor måste förbättras och mer specifik utbildning för att vårda i livets slut behövs för hemtjänstpersonalen.</p>

<p> </p><p>Specialpedagogiken och dess betydelse har förankrats i förskolan, men vem som ska ta ansvar för det specialpedagogiska arbetet och besitta kunskaper inom området, är fortfarande oklart. Syftet med studien är att belysa eventuella behov av specialpedagogisk kunskap och kompetens hos pedagoger inom förskolan, samt urskilja och beskriva hur behoven ser ut. Genom halvstrukturerade fokusgruppsintervjuer med sammanlagt tio pedagoger på tre förskolor undersöks upplevelser om behovet av specialpedagogisk kunskap och kompetens. Resultatet visar att det finns ett behov av ökad teoretisk kunskap inom det specialpedagogiska området i förskolan. Brister i den teoretiska kunskapen gör att den erfarenhetsbaserade specialpedagogiska kompetensen värderas högt. Det specialpedagogiska ansvar som vilar på pedagogerna upplevs vara stort eftersom de både har ansvar för att upptäcka och stödja barn i behov av särskilt stöd, men även för att erbjuda en verksamhet som kan tillgodose alla barns behov. Detta skapar ett specialpedagogiskt dilemma i pedagogernas arbete, vilket ytterligare försvåras i och med att de växande barngrupperna bidrar till ett ökat antal barn i behov av särskilt stöd. Dilemmat uppkommer till följd av de beslut som fattas på lednings- och organisationsnivåer och dessa påverkar verksamhetens miljömässiga utformning som storlekar på barngrupper och personalmängd. Studien visar att de förutsättningar pedagoger inom förskolan har i sitt arbete idag är svåra att förena med uppdragen som styrdokumenten beskriver. För att säkra ett fortsatt utvecklande av den specialpedagogiska kunskapen och kompetensen inom förskolan, behöver pedagoger erbjudas möjligheter till detta i form av fortbildning och ökade resurser. Om dessa villkor ska kunna uppfyllas och förverkligas i den praktiska verksamheten, krävs politiska beslut som kan skapa förutsättningar för specialpedagogikens utveckling i förskolan.</p><p> </p>

The aim of this study was to describe home care personnel and their experiences in palliative care. The design was qualitative and data were collected through interviews. Five home care personnel were interviewed, all women, whom have experience of palliative home care. The material was then analysed with qualitative content analysis and eight main categories, derived from experiences of home care personnel, were identified: relationship, safety, quality of care, a better end-of-life, routine, information, knowledge and competence, and work environment. The result showed that all participants of this study identified themselves as family members of the patients whom they had cared for during a long period of time. Additionally, the participants were emotionally touched when the patient died. The majority experienced that the patients do receive good care in their homes. The participants also think that the information from the responsible nurse was insufficient, which resulted in difficulties for the personnel giving the patients good care. The insufficient information was within several lines of profession. All participants of the study think they have a good knowledge of and competence in palliative care and that their knowledge increased with their working experience. However, the participants think that the education they receive about palliative care does not coincide with reality. More knowledge about palliative care was demanded by people with another religion. The conclusion from this study is that the communication between home care personnel and nurses should be improved and that home care personnel need more specific education in the area of palliative care. / Syftet med studien var att beskriva hemtjänstpersonalens upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede. Designen var kvalitativ och data insamlades genom intervjuer. Totalt intervjuades fem kvinnor som arbetar inom hemtjänsten med erfarenhet av att vårda patienter i livets slut i hemmet. Materialet analyserades sedan med kvalitativ innehållsanalys och utifrån hemtjänstpersonalens upplevelser identifierades åtta huvudkategorier: relation, trygghet, vårdkvalitet, värdigt slut, rutin, information, kunskap och kompetens, samt arbetsmiljö. Resultatet visade att alla deltagare identifierade sig som en anhörig till de patienter som de har arbetat en lång tid hos och många kände ett känslomässigt engagemang i samband med patientens bortgång. Majoriteten upplevde att patienterna får en bra vård i hemmet. Informationen från ansvarig sjuksköterska ansågs bristfällig hos alla deltagare vilket resulterade i upplevelse av svårigheter att utföra god omvårdnad. Informationsbristen fanns i flera led. Samtliga deltagare upplevde sig ha goda kunskaper och kompetens i att vårda patienter i livets slutskede och att kunskapen ökade med arbetslivserfarenheten. Dock tyckte de att den utbildning de fått i vård i livet slutskede inte stämmer överens med verkligheten. Mer kunskaper efterfrågades om vård i livets slutskede av personer med annan religion. Slutsatsen med studien var att kommunikationen mellan hemtjänstpersonal och sjuksköterskor måste förbättras och mer specifik utbildning för att vårda i livets slut behövs för hemtjänstpersonalen.

Specialpedagogiken och dess betydelse har förankrats i förskolan, men vem som ska ta ansvar för det specialpedagogiska arbetet och besitta kunskaper inom området, är fortfarande oklart. Syftet med studien är att belysa eventuella behov av specialpedagogisk kunskap och kompetens hos pedagoger inom förskolan, samt urskilja och beskriva hur behoven ser ut. Genom halvstrukturerade fokusgruppsintervjuer med sammanlagt tio pedagoger på tre förskolor undersöks upplevelser om behovet av specialpedagogisk kunskap och kompetens. Resultatet visar att det finns ett behov av ökad teoretisk kunskap inom det specialpedagogiska området i förskolan. Brister i den teoretiska kunskapen gör att den erfarenhetsbaserade specialpedagogiska kompetensen värderas högt. Det specialpedagogiska ansvar som vilar på pedagogerna upplevs vara stort eftersom de både har ansvar för att upptäcka och stödja barn i behov av särskilt stöd, men även för att erbjuda en verksamhet som kan tillgodose alla barns behov. Detta skapar ett specialpedagogiskt dilemma i pedagogernas arbete, vilket ytterligare försvåras i och med att de växande barngrupperna bidrar till ett ökat antal barn i behov av särskilt stöd. Dilemmat uppkommer till följd av de beslut som fattas på lednings- och organisationsnivåer och dessa påverkar verksamhetens miljömässiga utformning som storlekar på barngrupper och personalmängd. Studien visar att de förutsättningar pedagoger inom förskolan har i sitt arbete idag är svåra att förena med uppdragen som styrdokumenten beskriver. För att säkra ett fortsatt utvecklande av den specialpedagogiska kunskapen och kompetensen inom förskolan, behöver pedagoger erbjudas möjligheter till detta i form av fortbildning och ökade resurser. Om dessa villkor ska kunna uppfyllas och förverkligas i den praktiska verksamheten, krävs politiska beslut som kan skapa förutsättningar för specialpedagogikens utveckling i förskolan.

Syftet med denna studie är att synliggöra vad undervisning i förskolan kan innebära och vilka uppfattningar förskollärarna i denna studie har kring de kunskaper och kompetenser som krävs för att undervisa förskolebarn. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod där halvstrukturerade intervjuer genomfördes för att samla in det empiriska materialet. Totalt sex förskollärare intervjuades i denna studie.  Resultatet i studien visar att undervisningsbegreppet tolkas olika bland förskollärarna och att det fortfarande finns en osäkerhet kring begreppets innebörd och hur det ska omsättas i praktiken. Vidare visar resultatet att förskollärarna är medvetna om att undervisningsbegreppets införande i förskolans läroplan har påverkat deras yrkesprofession på så sätt att de har fått större ansvar jämfört med övrig personal i arbetslaget, men att samtliga förskollärare i studien är positiva till att undervisningen har blivit en del av förskolans uppdrag. Införandet av undervisningsbegreppet har, enligt förskollärarna i denna studie höjt deras status. Resultatet visar också att förskollärarna uppfattar vissa kunskaper och kompetenser som viktiga för att undervisa förskolebarn. Samtliga förskollärare i denna studie påpekar vikten av att vara insatt i förskolans styrdokument, framförallt Läroplanen för förskolan Lpfö 18 och dess mål och riktlinjer för barns utveckling och lärande. Att vara insatt i läroplanen är grunden för att undervisningen ska kunna bedrivas mot läroplanens mål. Eftersom undervisning i förskolan sker både planerat och spontant, är det viktigt att förskollärarna är flexibla och har kompetensen att möta barnen i både planerade och spontana undervisningssituationer. Vidare handlar det om att ha goda ämnes- och didaktiska kunskaper för att kunna bemöta barns intressen och frågor men också att veta hur undervisningen ska bedrivas för att tillgodose barns olika behov. Att ha god organisationsförmåga, kunna planera och reflektera över undervisningssituationer upplevs av förskollärarna vara viktiga kompetenser för att kunna utvecklas som individ men också för att utveckla undervisningen så att den bidrar till barns lärande. Nyfikenhet, öppenhet, vilja att lära sig tillsammans med barnen och förmågan att se det kompetenta barnet upplevs av förskollärarna vara viktiga egenskaper för att undervisa förskolebarn.

Bakgrund: Katastrofer kan vara orsakade av naturen eller av människan. Oavsett vad som orsakat katastrofen har sjuksköterskor en betydande roll i katastrofsjukvård och internationella humanitära insatser. Det är ett arbete som ställer höga krav på individens kompetens. Resultat från flera studier runt om i världen visar att sjuksköterskor ofta anser att deras utbildning inte är tillräcklig för att kunna hantera de problem som kan dyka upp i ett katastrofområde. Syfte: Studiens syfte var att undersöka vilken kunskap och kompetens sjuksköterskor anser vara nödvändiga för att kunna arbeta på bästa sätt i ett katastrofområde. Metod: I denna studie har tre intervjuer genomförts. För att undersöka vilken kunskap och kompetens sjuksköterskor behöver har insamlad data analyserats genom manifest innehållsanalys. Resultat: Genom analysen framkom tre huvudkategorier: Förberedande kunskaper &amp; färdigheter; Situationer på plats samt Ledning på plats. I kategorin Förberedande kunskaper &amp; färdigheter beskriver respondenterna den kunskap de anser vara nödvändig innan uppdragets början. Det var viktigt att ha teoretisk kunskap om bland annat vitala parametrar och infektionssjukvård. Erfarenhet av att vårda sjuka barn framkom som viktigt. Inom Situationer på plats beskrivs de olika arbetsuppgifter och roller respondenterna haft under respektive uppdrag. Varierande problem och utmaningar framkom, bland annat att behoven ofta översteg resurserna. Ledning på plats beskriver respondenternas återkommande roller som arbetsledare och chef. Det handlade bland annat om att kunna fatta beslut, att ha ansvar och kunna samverka med såväl kollegor som myndigheter. Slutsats: Resultatet i denna studie tyder på att ledarskap är en av de viktigaste kompetenserna i humanitära insatser. Grundutbildningen till sjuksköterska i Sverige är tillfredställande och ger rätt teoretiska kunskaper för att kunna arbeta med katastrofsjukvård. Utöver en god teoretisk kunskap anses erfarenhet av framförallt pediatrisk omvårdnad vara viktigt för arbetet i humanitära insatser. Klinisk betydelse: Resultatet i denna studie kan användas för att utveckla kursplaner i sjuksköterskeutbildningen och förberedande utbildningar för humanitära insatser. / Background: Disasters can be of natural cause or be man made. No matter the cause of the disaster nurses will play a significant role in disaster nursing and international humanitarian operations. The work sets high demands on the individual's competence. Results from several studies around the world show that nurses often feel their education is not sufficient to be able to deal with the problems that may arise in a disaster area. Aim: The purpose of this study was to explore what knowledge and competence nurses consider necessary in order to work optimally in a disaster area. Method: In this study, three interviews were conducted. To explore what knowledge and competence nurses need, the collected data was analyzed through manifest content analysis. Findings: The analysis revealed three main categories: Preparatory knowledge &amp; skill; Situations on site and Management on site. In the category Preparatory knowledge &amp; skills the respondents describe the knowledge they consider necessary before the beginning of the mission. It was important to have knowledge of, among other, vital parameters and infection care. Experience of caring for sick children emerged as important. Within Situations on site the different roles and tasks the respondents had during each mission was described. Various problems and challenges emerged, among other that needs often exceeded the resources. Management on site describes the respondents recurring roles as supervisors and managers. These included being able to make decisions, to have responsibility and to be able to interact with both peers and authorities. Conclusion: The result of this study suggests that leadership is one of the most important competencies in humanitarian operations. The nursing education in Sweden is satisfying and it provides the right theoretical knowledge to work with disaster nursing. In addition to good theoretical knowledge, experience of especially pediatric care is of importance for the work in humanitarian operations. Clinical impact: The result of this study can be used to develop curricula in nursing education and preparatory courses for humanitarian operations.