<p>Uppsatsen syftar till att studera regional omsorg om vatten i området Roxen och Glan i Östergötland. Det görs ur olika perspektiv, där det första är ett historiskt bakgrundsperspektiv. Förutom den historiska tillbakablicken berör frågorna i studien, samhälleliga och nutida förhållanden som kan knytas till framtida regional förvaltning. Syftet är just att, i ett historiskt och nutida perspektiv, lyfta fram aspekter på vattenmiljöfrågor i området Roxen och Glan som grund för bedömning av en framtida regional omsorg om vatten. I arbetet har metod och teori samverkat och uppsatsen är i första hand en samhällsvetenskaplig kvalitativ studie. Miljöhistoria, samhällsutveckling och synen på miljö utgör den teoretiska förankring som metoden knyter an till. Kopplingar görs också till konsekvenser av samhällsutvecklingen. Arkivmaterial och intervjuer har använts som konkreta redskap för insamlingen av empirin i studien. </p><p>Det framkommer en bild där regional omsorg om vatten mest handlat om rätten till att äga och nyttja vatten med exempel på en historiskt våldsam hantering. Inom länsstyrelsen kom under 1800-talet diknings- och regleringstillstånd att prägla förvaltningen. Den tidigare dominansen av agrara intressen började tidigt 1900-tal att ge vika för allmänintresse av vattenkraftutbyggnaden. Först vid 1900-talets mitt börjar ett uttalat intresse för vård av vattnet skönjas. Industrisamhällets snabba utveckling med rationalisering inom jordbruket, resursförbrukning och ökande konsumtion hade lett till utsläpp och hantering som skadat naturmiljön. Övergödning och negativa effekter i vattenmiljöerna genom vattenreglering är sådana skador. Intentionen att idag motverka konsekvenserna av de mänskliga verksamheterna görs bl.a. med hjälp av mål, lagar och ekonomiska medel. För området Roxen och Glan etablerades på 1980-talet ett regionalt intresse för vattenkvalitet avseende övergödning m.m. Reningsverk och miljöopinion är faktorer som både regionalt och nationellt lyckas åstadkomma dämpning av de grövsta effekterna under senare delan av 1900-talet. Inför en framtida regional omsorg om vatten syns både hopp och farhågor. På ett regionalt plan finns erfarenhet och kunskap som viktiga tillgångar där dialog och samverkan framstår som delar i framgångsrik förvaltning. Samtidigt uppvisar utvecklingen att tidigare tillväxttendenser lett till allvarliga konsekvenser för vattenmiljön vilka bara delvis har lindrats. </p><p>Studien visar att, trots att inte mål, medel eller vilja saknats, så uppfattar man problemen i vattenmiljön med övergödning och effekter av vattenreglering som fortsatta problem. Det förefaller som om krånglig lagstiftning och ekonomiska lösningar försvårar genomförandet av planerade åtgärder. Som jag ser det framstår, för en framtida meningsfull regional omsorg om vatten, två "nivåer" av lösningar. En rent formmässig, som bygger på optimism inför kunskap och tekniska framsteg som gjorts inom ramen för våra samhällssystem. Den andra sidan är just beroendet till kunskapen och framstegen, som delvis är skulden till vad som skett. Det ter för framtiden osäkert och komplext att sätta tilltro till. För att möjliggöra en framtida meningsfull regional omsorg om vatten, behövs allmänt en förändrad syn på relationen till natur där i högre grad fel och problem i det mänskliga systemet beaktas, istället för att fokusera på problemen i miljön.</p>

Uppsatsen syftar till att studera regional omsorg om vatten i området Roxen och Glan i Östergötland. Det görs ur olika perspektiv, där det första är ett historiskt bakgrundsperspektiv. Förutom den historiska tillbakablicken berör frågorna i studien, samhälleliga och nutida förhållanden som kan knytas till framtida regional förvaltning. Syftet är just att, i ett historiskt och nutida perspektiv, lyfta fram aspekter på vattenmiljöfrågor i området Roxen och Glan som grund för bedömning av en framtida regional omsorg om vatten. I arbetet har metod och teori samverkat och uppsatsen är i första hand en samhällsvetenskaplig kvalitativ studie. Miljöhistoria, samhällsutveckling och synen på miljö utgör den teoretiska förankring som metoden knyter an till. Kopplingar görs också till konsekvenser av samhällsutvecklingen. Arkivmaterial och intervjuer har använts som konkreta redskap för insamlingen av empirin i studien. Det framkommer en bild där regional omsorg om vatten mest handlat om rätten till att äga och nyttja vatten med exempel på en historiskt våldsam hantering. Inom länsstyrelsen kom under 1800-talet diknings- och regleringstillstånd att prägla förvaltningen. Den tidigare dominansen av agrara intressen började tidigt 1900-tal att ge vika för allmänintresse av vattenkraftutbyggnaden. Först vid 1900-talets mitt börjar ett uttalat intresse för vård av vattnet skönjas. Industrisamhällets snabba utveckling med rationalisering inom jordbruket, resursförbrukning och ökande konsumtion hade lett till utsläpp och hantering som skadat naturmiljön. Övergödning och negativa effekter i vattenmiljöerna genom vattenreglering är sådana skador. Intentionen att idag motverka konsekvenserna av de mänskliga verksamheterna görs bl.a. med hjälp av mål, lagar och ekonomiska medel. För området Roxen och Glan etablerades på 1980-talet ett regionalt intresse för vattenkvalitet avseende övergödning m.m. Reningsverk och miljöopinion är faktorer som både regionalt och nationellt lyckas åstadkomma dämpning av de grövsta effekterna under senare delan av 1900-talet. Inför en framtida regional omsorg om vatten syns både hopp och farhågor. På ett regionalt plan finns erfarenhet och kunskap som viktiga tillgångar där dialog och samverkan framstår som delar i framgångsrik förvaltning. Samtidigt uppvisar utvecklingen att tidigare tillväxttendenser lett till allvarliga konsekvenser för vattenmiljön vilka bara delvis har lindrats. Studien visar att, trots att inte mål, medel eller vilja saknats, så uppfattar man problemen i vattenmiljön med övergödning och effekter av vattenreglering som fortsatta problem. Det förefaller som om krånglig lagstiftning och ekonomiska lösningar försvårar genomförandet av planerade åtgärder. Som jag ser det framstår, för en framtida meningsfull regional omsorg om vatten, två "nivåer" av lösningar. En rent formmässig, som bygger på optimism inför kunskap och tekniska framsteg som gjorts inom ramen för våra samhällssystem. Den andra sidan är just beroendet till kunskapen och framstegen, som delvis är skulden till vad som skett. Det ter för framtiden osäkert och komplext att sätta tilltro till. För att möjliggöra en framtida meningsfull regional omsorg om vatten, behövs allmänt en förändrad syn på relationen till natur där i högre grad fel och problem i det mänskliga systemet beaktas, istället för att fokusera på problemen i miljön.

<p>Med anledning av att flera kriser av extraordinära slag har inträffat i fredstid har förmågan att hantera dessa fått stor uppmärksamhet. Ett exempel är stormen Gudrun som lamslog delar av Sverige i januari 2005. För att kunna hantera sådana kriser behövs en fungerande beredskap och här har kommunerna en viktig roll. Om kommunerna har en väl utvecklad krisberedskap kan samhället bättre klara av en kris. Genom utvärderingar och erfarenheter från kriser har det visat sig att samverkan mellan kommuner är av stor betydelse för en god krisberedskap. Därmed är det av intresse att studera hur en sådan kan utvecklas mellan kommuner. Vilka faktorer är viktiga för att samverkan ska utvecklas? Är ömsesidig förståelse mellan kommunerna av betydelse? Vilken vikt har förtroende och tillit för samverkan? Inverkar geografin och demografin på kommuners samverkan? Påverkas samverkan av resursberoende och ekonomiska faktorer? Vilken betydelse har politiska beslut för kommuners samverkan? Detta är uppsatsens fokus där samverkan mellan fem kommuner kring krisberedskap studeras med stöd av policynätverksteori med kollektiv handling.</p><p>Studien visade bland annat att faktorer såsom geografisk närhet, demografi, ekonomi och resursutbyte var viktiga för samverkan och skapandet av policynätverk bland de fem kommunerna. Även en samstämmig problemdefinition, förtroende och en ömsesidig förståelse mellan aktörerna inbegreps som betydelsefulla liksom regelverk samt Krisberedskapsmyndigheten (KBM) och Länsstyrelsen i Östergötland.</p> / <p>Through several crises of extraordinary nature in peacetime the capacity of emergency management has been brought up on to the agenda. Recently, in year 2005, Sweden faced a big storm named Gudrun that caused total devastation. In order to cope with crises like Gudrun a proficient emergency management has shown to be essential in which municipalities have a fundamental function. With a well developed emergency management at the local level society is better equipped to manage crises. According to research on and experiences from crises, cooperation and networking among municipalities is crucial for an efficient emergency management. Consequently there is an interest in studying how cooperation between municipalities can develop within the area of emergency management. Which factors are important for the development of cooperation? Is mutual understanding among the actors important? Which implications do trust and confidence have upon cooperation? Are resource dependencies and economic factors central for the shaping of policy network? Do the geographic and the demographic characterise municipalities’ cooperation? Do political decisions have any significant role in the shaping of policy network? This is the focus of the essay where cooperation between five municipalities in emergency management is studied using policy network theory with collective action.</p><p>The essay shows that geographical, demographically and economical factors as well as resource dependencies are important for cooperation and the development of policy networks among the five municipalities. Also important were a common foundation, trust and a mutual understanding between the actors. Additionally, new regulations and two authorities – Swedish Emergency Management Authority (SEMA) and the County administrative board of Östergötland – also influenced the cooperation in a positive way.</p>

Med anledning av att flera kriser av extraordinära slag har inträffat i fredstid har förmågan att hantera dessa fått stor uppmärksamhet. Ett exempel är stormen Gudrun som lamslog delar av Sverige i januari 2005. För att kunna hantera sådana kriser behövs en fungerande beredskap och här har kommunerna en viktig roll. Om kommunerna har en väl utvecklad krisberedskap kan samhället bättre klara av en kris. Genom utvärderingar och erfarenheter från kriser har det visat sig att samverkan mellan kommuner är av stor betydelse för en god krisberedskap. Därmed är det av intresse att studera hur en sådan kan utvecklas mellan kommuner. Vilka faktorer är viktiga för att samverkan ska utvecklas? Är ömsesidig förståelse mellan kommunerna av betydelse? Vilken vikt har förtroende och tillit för samverkan? Inverkar geografin och demografin på kommuners samverkan? Påverkas samverkan av resursberoende och ekonomiska faktorer? Vilken betydelse har politiska beslut för kommuners samverkan? Detta är uppsatsens fokus där samverkan mellan fem kommuner kring krisberedskap studeras med stöd av policynätverksteori med kollektiv handling. Studien visade bland annat att faktorer såsom geografisk närhet, demografi, ekonomi och resursutbyte var viktiga för samverkan och skapandet av policynätverk bland de fem kommunerna. Även en samstämmig problemdefinition, förtroende och en ömsesidig förståelse mellan aktörerna inbegreps som betydelsefulla liksom regelverk samt Krisberedskapsmyndigheten (KBM) och Länsstyrelsen i Östergötland. / Through several crises of extraordinary nature in peacetime the capacity of emergency management has been brought up on to the agenda. Recently, in year 2005, Sweden faced a big storm named Gudrun that caused total devastation. In order to cope with crises like Gudrun a proficient emergency management has shown to be essential in which municipalities have a fundamental function. With a well developed emergency management at the local level society is better equipped to manage crises. According to research on and experiences from crises, cooperation and networking among municipalities is crucial for an efficient emergency management. Consequently there is an interest in studying how cooperation between municipalities can develop within the area of emergency management. Which factors are important for the development of cooperation? Is mutual understanding among the actors important? Which implications do trust and confidence have upon cooperation? Are resource dependencies and economic factors central for the shaping of policy network? Do the geographic and the demographic characterise municipalities’ cooperation? Do political decisions have any significant role in the shaping of policy network? This is the focus of the essay where cooperation between five municipalities in emergency management is studied using policy network theory with collective action. The essay shows that geographical, demographically and economical factors as well as resource dependencies are important for cooperation and the development of policy networks among the five municipalities. Also important were a common foundation, trust and a mutual understanding between the actors. Additionally, new regulations and two authorities – Swedish Emergency Management Authority (SEMA) and the County administrative board of Östergötland – also influenced the cooperation in a positive way.