No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

<p>Sjukskrivingarna i Sverige har ökat drastiskt under de senaste fyra åren och svenskarna är nu de mest sjukskrivna i hela Europa. Ledarskap och delaktighet på arbetsplatsen samt arbetsgivarens hantering av rehabilitering av den sjukskrivne är bidragande faktorer till förmågan att återgå i arbete efter en sjukskrivningsperiod. Kostnaderna för sjukskrivningarna har stigit till en ohanterbar nivå för samhället och den allmänna välfärden i avseende på hälsa och socioekonomiska aspekter är starkt hotad av denna sjukfrånvaroutveckling. Syftet med denna undersökning var således att utröna vilka faktorer det är som för den sjukskrivne upplevs som viktiga för dennes förmåga att bryta en sjukskrivning och återgå i arbete. Deltagarna i undersökningen delades in i grupperna korttidssjuka respektive långtidssjuka och genom en MANOVA visar resultatet att det föreligger skillnader mellan de olika grupperna utifrån vissa faktorer. Genom att titta på de faktorer där signifikanta skillnader utvisas kan detta tyda på att dessa faktorer inte är av så stor betydelse för återgång till arbete efter en sjukskrivningsperiod.</p>

Sjukskrivingarna i Sverige har ökat drastiskt under de senaste fyra åren och svenskarna är nu de mest sjukskrivna i hela Europa. Ledarskap och delaktighet på arbetsplatsen samt arbetsgivarens hantering av rehabilitering av den sjukskrivne är bidragande faktorer till förmågan att återgå i arbete efter en sjukskrivningsperiod. Kostnaderna för sjukskrivningarna har stigit till en ohanterbar nivå för samhället och den allmänna välfärden i avseende på hälsa och socioekonomiska aspekter är starkt hotad av denna sjukfrånvaroutveckling. Syftet med denna undersökning var således att utröna vilka faktorer det är som för den sjukskrivne upplevs som viktiga för dennes förmåga att bryta en sjukskrivning och återgå i arbete. Deltagarna i undersökningen delades in i grupperna korttidssjuka respektive långtidssjuka och genom en MANOVA visar resultatet att det föreligger skillnader mellan de olika grupperna utifrån vissa faktorer. Genom att titta på de faktorer där signifikanta skillnader utvisas kan detta tyda på att dessa faktorer inte är av så stor betydelse för återgång till arbete efter en sjukskrivningsperiod.

Detta examensarbete handlar om långtidssjukskrivna kvinnor och om hur de upplever sin situation som sjukskrivna. Vilka hinder upplever de för att komma tillbaka till arbete? Vilken roll skulle en professionell studie- och yrkesvägledning kunna spela för att övervinna dessa hinder.

<p>Bakgrund: Sveriges arbetsföra befolkning kategoriseras av SCB och dess arbetskraftsundersökning (AKU). Den arbetsföra befolkningen som indelas i två huvudgrupper:"I arbetskraften"och"ej i arbetskraften". Dessa delas i sin tur in i undergrupper. Problemet är att indelningen inte är tillräckligt detaljerad och döljer då vissa grupper t.ex. långtidssjuka och förtidspensionärer. Ett annat problem med AKU: s kategorisering är att det är svårt att verifiera de personer som verkligen är i arbete. </p><p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att granska och ge förslag på hur AKU: s något abstrakta kategorisering ska bli mer preciserad. Dessutom ska vi mer ingående beskriva de grupper som tillhör arbetskraften, de som hamnar utanför, och hur många som verkligen är i arbete. Syftet är också att beskriva utvecklingen av valda kategorier under åren 1990-2001. </p><p>Resultat: Vi har kommit fram till att AKU: s kategorisering av Sveriges arbetsföra befolkning generellt behöver bli mer preciserad. Detta tydliggör alla de grupper som verkligen existerar, och kan på så sätt öka förståelsen för det tillstånd som råder inom den svenska arbetsmarknaden. Ett viktigt exempel är de långtidssjuka med bibehållen anställning. De existerar inom de sysselsatta men döljs inom kategoriseringen. Vid en mer preciserad kategorisering tydliggörs alla grupper inom de sysselsatta. Resultatet av detta är att anses som sysselsatt inte är detsamma som att vara i arbete. Med hjälp av våra studier av arbetskraftsstatistiken har vi funnit att den ökning i sysselsättningsgraden under de senaste åren inte beror på att allt fler arbetar, utan ökningen beror på att de långtidssjuka med anställning har ökat.</p>

Bakgrund: Sveriges arbetsföra befolkning kategoriseras av SCB och dess arbetskraftsundersökning (AKU). Den arbetsföra befolkningen som indelas i två huvudgrupper:"I arbetskraften"och"ej i arbetskraften". Dessa delas i sin tur in i undergrupper. Problemet är att indelningen inte är tillräckligt detaljerad och döljer då vissa grupper t.ex. långtidssjuka och förtidspensionärer. Ett annat problem med AKU: s kategorisering är att det är svårt att verifiera de personer som verkligen är i arbete. Syfte: Syftet med uppsatsen är att granska och ge förslag på hur AKU: s något abstrakta kategorisering ska bli mer preciserad. Dessutom ska vi mer ingående beskriva de grupper som tillhör arbetskraften, de som hamnar utanför, och hur många som verkligen är i arbete. Syftet är också att beskriva utvecklingen av valda kategorier under åren 1990-2001. Resultat: Vi har kommit fram till att AKU: s kategorisering av Sveriges arbetsföra befolkning generellt behöver bli mer preciserad. Detta tydliggör alla de grupper som verkligen existerar, och kan på så sätt öka förståelsen för det tillstånd som råder inom den svenska arbetsmarknaden. Ett viktigt exempel är de långtidssjuka med bibehållen anställning. De existerar inom de sysselsatta men döljs inom kategoriseringen. Vid en mer preciserad kategorisering tydliggörs alla grupper inom de sysselsatta. Resultatet av detta är att anses som sysselsatt inte är detsamma som att vara i arbete. Med hjälp av våra studier av arbetskraftsstatistiken har vi funnit att den ökning i sysselsättningsgraden under de senaste åren inte beror på att allt fler arbetar, utan ökningen beror på att de långtidssjuka med anställning har ökat.

Bilagorna finns endast i det tryckta arbetet.