Helicobacter pylori-infektion är en av de ledande orsakerna till utvecklingen av maligniteter i ventrikeln. Tillämpning av pålitliga analytiska metoder är därför väsentlig för en korrekt diagnostik och behandling av infektionen. Syftet med studien var att ge en översikt av icke-invasiva metoder som tillämpas för påvisning av H. pylori och utvärdera vilken metod som är bäst lämpad, med avseende på metodens prestandaegenskaper och det kliniska tillståndet hos patienten. En systematisk litteraturöversikt utfördes, genom sökning efter vetenskapliga artiklar med inklusions- och exklusionskriterier i databaserna PubMed och CINAHL. Utvalda artiklar kvalitetsgranskades och 20 studier inkluderades i resultatet. Sammanställt hade fecesantigentester en sensitivitet och specificitet på 92,64% respektive 91,47%, antikroppstester hade 97,20% respektive 81,59%, urea utandningstester hade 91,40% respektive 91,70% och polymeraskedjereaktionen hade 75,45% respektive 98,30%. Därutöver hade kliniska tillstånd såsom atrofisk gastrit, intestinal metaplasi och gastrointestinal blödning en negativ påverkan på metodernas diagnostiska tillförlitlighet. Studien konstaterade att beträffande metodens prestanda är fecesantigentester mest lämpliga för påvisning av H. pylori- infektion. Vid allvarligare kliniska åkommor bör minst två icke-invasiva diagnostiska metoder tillämpas för att säkerställa pålitliga resultat. / Helicobacter pylori infection is one of the leading causes of ventricular pathologies. Reliable analytic methods are therefore crucial for the correct diagnosis and treatment of the infection. The aim of this study was to provide an overview of non-invasive diagnostic methods used for the detection of H. pylori and to evaluate which method is most suitable, considering its performance and the clinical condition of the patient. A systematic literature review was conducted, searching peer-reviewed research articles with inclusion and exclusion criteria on the databases PubMed and CINAHL. An assessment of the selected articles quality resulted in the inclusion of 20 articles. Overall, stool antigen tests had a sensitivity and specificity of 92,64% and 91,47% respectively, antibody tests 97,20% and 81,59% respectively, urea breath tests 91,40% and 91,70% respectively, and the polymerase chain reaction 75,45% and 98,30% respectively. Furthermore, conditions such as atrophic gastritis, intestinal metaplasia and gastrointestinal bleeding had a negative impact on the diagnostic accuracy of the methods. This study concluded that, regarding the methods performance, stool antigen tests are more suitable for detecting a H. pylori infection. With the mentioned clinical conditions, at least two non- invasive diagnostic methods should be used to ensure reliable results.

Ekokardiologiska undersökningar erbjuder en lätt, snabb och icke-invasiv metod för diagnostik av vänster förmaksvolym (LAV). I dagsläget är hjärt-magnetresonanstomografi (CMR) referensmetod för mätningen. Dock är CMR både tid- och kostnadskrävande, vilket leder till att tvådimensionell ekokardiografi (2DE) istället används. Den relativt nya metoden tredimensionell ekokardiografi (3DE) erbjuder en intressant valmöjlighet vid bedömning av förmaksvolym. Det är studiens syfte att ställa 2DE mot 3DE, gällande modaliteternas korrelation av vänster förmaksvolym, med CMR som referensmetod. Studien undersöker även förhållandet för modaliteternas intra- och inter-bedömar variation. Studien har använt databaserna Pubmed och Medline där systematiska litteratursökningar genomförts under april månad år 2020. Flera inklusions och exklusions kriterier har använts, studien har endast använt artiklar publicerade från 2010 och framåt. 3DE uppvisar en högre korrelation mot CMR vid volymbestämning av LAV. Resultatet visade även att 3DE har en lägre variation mellan både intra- och inter-bedömare än 2DE. 3DE har både en starkare korrelation mot CMR och en lägre bedömarvariation än 2DE, dock lider denna modalitet av begränsningar i dagsläget. Begränsningarna är: tid, personalens erfarenhet, brist på referensvärden samt kostnad för klinikerna. Författarna rekommenderar användning av 3DE för säkrare bedömning av LAV. Fortsatt kunskap som ger adekvata referensvärden och standardiserade mjukvarusystem behövs. / Echocardiological examinations offer an easy, quick, and non-invasive method for diagnosing the left atrium volume (LAV). Cardiac magnetic resonance imaging (CMR) is currently the golden-standard method. However, CMR is time-consuming and costly. Instead two-dimensional echocardiography (2DE) modality is used. The relatively new three-dimensional echocardiography (3DE) method offers an interesting choice when assessing LAV. It’s the purpose of this study to plot 2DE against 3DE regarding LAV correlation and with CMR as reference. The study will examine the relationship between modalities intra- and interobserver variation. Pubmed and Medline databases were used, and systematic literature searches were carried out during April 2020. Inclusion and exclusion criterias have been adopted; the study has only used articles published from 2010 onwards. 3DE shows a higher correlation with CMR in assessment of LAV. The result also showed that 3DE has a lower variation between both intra- and interobserver. 3DE has a stronger correlation to CMR and a lower variation than 2DE, however, 3DE suffers from limitations. These limitations are time, staff experience, lack of reference values and cost to clinics. The authors recommend 3DE for more accurate LAV assessment. Further research for more adequate reference-values and software systems is needed.

Nanoparticles have been used in industry and in medicine due to their properties which give them beneficial uses. This usage of the nanoparticles has risen the question about how harmful they are to the human body, the connection between the exposure to nanoparticles, and many diseases that occur in the body. Methods This study focused on the effect of nanoparticles in a whole human blood loop model. The blood was incubated with Silica, Titanium dioxide and Palladium particles in heparinized loops without any anticoagulants added. The blood’s cell count was analyzed with a cell counter and then complement, and contact system’s markers were analyzed with ELISA to detect a presence of activations in the systems. Experiments one to five were an optimization of test settings. Results An activation of the contact system was initiated in the loops containing the aggregated titanium dioxide nanoparticles. A high platelets consumption up to 73.8 % was observed as well as two visible clots. On top of that, blood smears showed micro-clots in the blood incubated with the aggregated nanoparticles. Conclusion Nanoparticles initiated an activation in the contact system in the aggregated form in comparison with the dispersed form. Further and deeper studies should be executed to observe the importance of the single or the aggregated form in the actual effect on the immune system.

Background: The level of activity in an individual can be the difference between health and illness. Physical inactivity can cause diseases such as osteoporosis and type-2 diabetes. It has been reported that children live an increasingly inactive life, with less than the recommended a total of 60 minutes daily for children and adolescents of 6-17 years of age. Objective: The objective was to compare two activity diaries and how the results correspond to measurements by an activity meter. Material and methods: This study included 12 children who each carried an activity meter for four days to measure Total Energy Expenditure. In parallel, they filled in two different activity diaries. In the diaries two different calculation methods were used, with a Physical Activity Ratio value or a Metabolic Equivalent of Task value which then was inserted into equations to calculate Total Energy Expenditure. Anthropometric measurements were obtained by use of a stadiometer, a caliper and a bioimpedance scale. Results: The results from the Physical Activity Ratio diary indicated a better match with the results from the activity meter. Conclusions: Between the two diaries significant difference in how the activities were estimated were found, where an overestimation could be seen in the diary that used the Metabolic Equivalent of Task. Differences could also be seen between the activity meter and both diaries, also here the difference were bigger with the Metabolic Equivalent of Task diary. The Physical Activity Ratio diary was better matched with the activity meter.

Under senare år har en särskilt hög resistensutveckling observerats hos gramnegativa bakterier inom familjen Enterobacteriaceae. Den främsta resistensmekanismen utgör produktion av så kallade "extended-spectrum β-lactamases" (ESBL) och särskilt oroväckande är karbapenemaser (ESBLCARBA) som har förmåga att bryta ner ett flertal olika grupper av β-laktamantibiotika. Matrix Assisted Laser Desorption Ionization-Time of Flight Mass Spectrometry (MALDI-TOF MS) har utforskats som metod för snabb detektion av karbapenemasaktivitet genom analys av nedbrytning av antibiotika. Syftet med denna studie var att utvärdera om MALDI-TOF MS kan användas som metod för att detektera enzymatisk nedbrytning av Ceftolozan/Tazobaktam samt att undersöka vilka enzymer som uppvisar nedbrytning av antibiotikan. Sju karbapenemasproducerande isolat och en β-laktamasnegativ kontrollstam användes i studien. Isolaten inkuberades 120 min respektive 270 min med antibiotika (1mg/ml) i en buffertlösning (0,08% ammoniumbikarbonat, pH 8). Efter centrifugering analyserades supernatanten med MALDI-TOF MS. Nedbrytning av Ceftolozan detekterades hos samtliga karbapenemasproducerande stammar, utom hos E. coli med NDM-1 produktion. Nedbrytningstoppar av Tazobaktam detekterades emellertid enbart hos stammar med OXA-48 och NDM-7 produktion. Tydligast nedbrytning sågs efter 120 min. För tydligare visualisering av nedbrytningstoppar bör metoden dock optimeras med avseende på matrix, buffert och antibiotikakoncentration. / In recent years, an alarming increase of antibiotic resistance has been observed in Gram-negative bacteria, classified in the family Enterobacteriaceae. The main resistance mechanism is the production of extended-spectrum β-lactamases (ESBL). Particularly worrisome is the production of carbapenemases (ESBLCARBA) due to their ability to hydrolyze a broad range of β-lactams. Recently, Matrix Assisted Laser Desorption Ionization-Time of Flight Mass Spectrometry (MALDI-TOF MS) has been investigated as a method for rapid detection of carbapenemase activity through observation of antibiotic degradation. The aim of this study was to investigate whether MALDI-TOF MS can be used as a method to detect degradation of Ceftolozane/Tazobactam as well as to examine which enzymes that possess the ability to hydrolyze the antibiotic. A total of seven carbapenemase-producing strains were used in the study. The experiment also included a β-lactamase-negative isolate as a negative control. The strains were incubated with antibiotic (1mg/ml) in a buffered solution (0,08% ammonium bicarbonate, pH 8) for 120 min and 270 min. The supernatant, after centrifugation, was analyzed by MALDI-TOF MS. All the carbapenemase-producing strains demonstrated hydrolysis of Ceftolozane, except for NDM-1 producing E. coli. However, mass peaks corresponding to the degradation of Tazobactam were only detected in strains producing OXA-48 and NDM-7. The degradation of Ceftolozane/Tazobactam was most apparent after 120 minutes. However, to better enable detection of mass peaks, further optimization is needed in regard to appropriate matrix, buffer and antibiotic concentration.

Bakgrund- Sensorisk evoked potentials (SEP) är en neurofysiologisk undersökningsmetod som används för att monitorera svarspotentialer från kroppens sensoriska nervsystem efter en sensorisk stimulering. Registreringen av sensorisk evoked potentials sker med små elektriska stimuleringar över en perifer sensorisk nerv och registreras från tre olika registreringskanaler som benämns N9 över plexus brachialis, N13 Erb’s punkt och N20 för det primär sensoriska cortexområdet. Metod- I denna studie bearbetas data från 20 registreringar för N20-kanalen. Med registreringen av den klinisk använda standardmontaget C3’-Fz som används vid Karolinska universitetssjukhuset, som jämförs mot nya registreringsmontagen C3’-CPz, CP3-Fz CP3-CPz. Stimulering skedde unilateralt över höger nervus medianus på handledsnivå. Syftet med studien var att ta reda på om det fanns någon statistisk signifikant skillnad mellan standardmontaget C3’-Fz mot de alternativa montagen med avseende på amplitud, duration och latenstid mellan två registreringsomgångar. Den statistiska analysen genomfördes med Wilcoxsons teckenranktest för differenserna av registreringsomgångarna i amplitud, duration och latenstid. Spearmans rangkorrelationstest användes för att visa sambandet mellan standardmontaget och de nya registreringsmontagen i amplitud. Resultat- Resultatet visade ingen statistisk signifikant skillnad mellan standardmontaget mot de alternativa montagen för differenserna av amplitud, duration och latenstid mellan de två registringsomgångarna. Korrelationen för amplituderna visade att montaget CP3-Fz hade en starkare grad av samband mot standardmontaget C3’-Fz jämfört med registreringsmontagen C3’-CPz och CP3-CPz. Slutsats- Slutsatsen av denna studie är att det inte fanns någon statistisk signifikant skillnad i differenserna för amplitud, duration och latenstiderna vid jämförelse av standardmontaget mot de nya alternativa montagen. Dock visade montage CP3-Fz på ett starkare samband mot den klinisk använda C3-Fz jämfört med resterande montage med avseende på amplituden. / Background-Sensory evoked potentials (SEP) are a neurophysiological examination method used to monitor electrical response potentials from the body’s sensory nervous system. The registration follows three recording channels throughout the sensory pathway as N9 over plexus brachialis, N13 over cervical vertebrae mentioned as Erb’ point and N20 represented for the primary somatosensory cortex area. Method- In this study data was collected from 20 registrations for N20 channel. Registration for this study measured the clinical used cortical registration montage at Karolinska university hospital C3’-Fz against new registration montages C3'-CPz, CP3-Fz and CP3-CPz, with stimulation on the right median nerve at wrist level unilateral. The purpose of the study was to see if there exists any significant difference between the standard montage C3’-Fz against the new alternative registration montages in regard to amplitude, duration and latency after two registration rounds. Wilcoxson’s singed rank test were used to compare the difference in amplitude, duration and latency between registration rounds. Spearman’s correlation test were used to show the correlation between the standard montage and the new registration montages in amplitude. Result-The result showed no statistical significant difference between the standard montage and the new alternative montages in amplitude, duration and latency for the two registration rounds. The correlation showed registration montage CP3-Fz with a greater correlation towards the standard montage C3’-Fz compared to registration montages C3’-CPz and CP3-CPz in amplitude. Conclusions- This study showed no significant difference in amplitude, duration and latency when it compared the standard montage C3’-Fz against the new alternative montages. The correlation in amplitude showed montage Cp3-Fz with a stronger correlation towards the clinical used registration montage compared to the other new alternative montages.

Introduktion: Vid perifera nervundersökningar med elektroneurografi spelar temperaturen i vävnaden som undersöks stor roll. Kall vävnad leder till försämrad funktion i nervernas jonkanaler, vilket leder till att aktionspotentialer utlöses långsammare och nervledningshastigheten minskar vilket därmed kan ge falskt patologiska undersökningsresultat. För att minska den risken mäts och korrigeras alltid hudtemperaturen. Vid registrering från övre extremiteter mäts hudtemperaturen standardmässigt på handryggen. Trots att stimulering sker från handflatan och från fingrar så mäts inte temperaturen där. Syftet med studien är därför att undersöka om kalla fingrar på en i övrigt varm hand påverkar conduction velocity och peaklatenstiden, jämfört med när hand och fingrar har samma varma temperatur. Metod: 30 unga, friska personer deltog i studien. Ortodrom elektroneurografiundersökning utfördes på nervus medianus sensoriska del. Handryggstemperaturen var konstant 32° Celsius (C) och fingertoppstemperaturerna var 32° C, 27° C respektive 22° C. Vid varje fingertoppstemperatur registrerades conduction velocity och peaklatenstiden vid stimuleringar från handflatan, fingerbasen och fingertoppen på digitorum III. Resultat: En statistiskt signifikant skillnad fanns i både nervledningshastigheten och peaklatenstiden vid registrering från fingerbasen vid fingertoppstemperaturen 32° C jämfört med såväl 27° C som 22° C. Slutsats: Kalla fingrar på en varm hand ger en statistiskt signifikant påverkan på både nervledningshastigheten och peaklatenstiden. / Background: In peripheral nerve examinations with electroneurography, temperatures in the tissue that is being examined is important. Cold tissue leads to impaired function of the ion channels of the nerves, which causes action potentials to be triggered more slowly and the nerve conduction velocity to decrease, which can cause false pathological examination results. To reduce this risk, the skin temperature is always measured and corrected. When registering from the upper extremities, the skin temperature is measured by default on the back of the hand. Despite stimulating in the palm and on the fingers, the temperature is not measured there. The purpose of the study is to investigate whether cold fingers on a warm hand affects the conduction velocity and peak latency time, compared with the hand and the fingers having the same warm temperature. Methods: 30 young, healthy persons participated in the study. An orthodrome electroneurography examination was performed on the sensory part of the median nerve. The backhand temperature was constant 32° Celsius (C) and the fingertip temperatures were 32 ° C, 27 ° C and 22 ° C. Results: A statistically significant difference was found in both nerve conduction velocity and peak latency time when registering from the finger base with fingertip temperature 32 ° C compared with both 27 ° C and 22 ° C Conclusions: Cold fingers on a warm hand give a statistically significant effect on both the nerve conduction velocity and the peak latency time.

Introduction: Ergospirometry is used to evaluate working capacity and assess whether limitations may originate from circulation or respiration. It is typically based on an ordinary exercise test, in conjunction with respiratory analysis. A six-minute walk test (6MWT) may be used to asses a patients functional capacity. The subject walks a 30-meter-long hallway as far as possible for six minutes. Equipment is now available to analyse ventilation simultaneously. The purpose of the study was to validate Spiropalm 6MWT Hand-held Spirometer against Jaeger Oxycon Pro, focusing on minute ventilation. Method and material: A convenience sample of 30 young, healthy adults between the age of 18-32 participated in the study at Örebro University. Minute ventilation was measured with Spiropalm 6MWT Handheld Spirometer (COSMED, Rome, Italy) and Jaeger Oxycon Pro (Viasys Healthcare, Pennsylvania, USA) during two walking tests on treadmill at three intensity levels (velocities). A paired Students t-test was used for comparison between the equipments and between the three intensity levels in regard to minute ventilation and heart rate. Result: The result showed a statistically significant difference between the two equipments, focusing on minute ventilation, at intensity levels 1 and 2, but not for level 3. The Spiropalm shows consistently lower values. There was no difference between the heart rate during the two trials. Conclusion: Spiropalm consistently has lower values of VE than the Jaeger-system, this can be the cause of the difference between the equipments during lower intensity levels, although not high enough for a difference at level 3. There was no difference in heart rate between the two trials at any of the intensity levels, this shows that the subjects were well rested between the trials. / Introduktion: Ergospirometri används för att utvärdera en individs arbetsfysiologi och se om någons begränsningar har sitt ursprung cirkulatoriskt eller respiratoriskt. Undersökningen är baserad på ett vanligt arbetsprov i samband med analys av lungfunktion. Ett sex minuters gångtest (6MWT) kan användas för att utvärdera en patients funktionella kapacitet. Personen får gå i en 30 meter lång korridor så långt som möjligt under sex minuter. Det finns nu utrustning för att analysera lungfunktionen under pågående test. Syftet med studien var att validera Spiropalm 6MWT Hand-held Spirometer mot Jaeger Oxycon Pro med fokus på minutventilation. Metod och material: En studiepopulation på 30 unga, friska vuxna mellan åldrarna 18–32 deltog i studien på Örebro Universitet. Minutventilation mättes med Spiropalm 6MWT Handheld Spirometer (COSMED, Rom, Italien) och Jaeger Oxycon Pro (Viasys Healthcare, Pennsylvania, USA) under två gångtest på gångband under tre olika intensitetsnivåer (hastigheter). Ett parat Students t-test användes vid jämförelse mellan utrustningarna och mellan de tre olika intensitetsnivåerna med avseende på minutventilation och hjärtfrekvens. Resultat: Resultatet visade att det var en statistiskt signifikant skillnad mellan utrustningarna med fokus på minutventilation på intensitetsnivå 1 och 2, men inte på intensitetsnivå 3. Det förelåg inte någon skillnad i hjärtfrekvens mellan de två testerna. Konklusion: Spiropalm analyserar konsekvent lägre än Jaeger-systemet, detta kan vara anledningen till skillnaden mellan utrustningarna på lägre intensitetsnivåer, dock inte tillräckligt högt för skillnad på intensitetsnivå 3. Hjärtfrekvensen var densamma under båda testen på alla intensitetsnivåerna vilket visar på att försökspersonerna var väl utvilade mellan testerna.

Nucleoside 5'-Diphosphate Kinase (NdPK EC 2.7.4.6) is an enzyme (phosphotransferase) with extraordinary characteristics due to its unique ability to transfer phosphor groups to interconvert all nucleoside di- and triphosphates as a part of the DNA synthesis. Due to Biovica International AB's use of signaling and complementing enzymes in their in vitro diagnostic (IVD) test assays for Thymidine Kinase activity, an investigation was proposed to evaluate NdPK, which is a complementing enzyme in the assay. The aim of the study was to evaluate the enzymatic turnover of the enzyme NdPK with a spectrophotometric assay to obtain the specific activity (Units/mg solid protein). To determine the specific activity, enzyme kinetic methodology was applied, including the Michaelis-Menten model. In this study, the method is proposed as a general internal control procedure for the company, as a tool for function control of the different purchased enzymes used in their products in development. Results from the study reflects the different methods used to gain the specific activity for NdPK, where they were compared with the already specified specific activity from the manufacturing company. The results were auspicious, but before the method's authorization as an internal quality procedure, a few amendments are in mind. For instance, determining a method for the graphical readings, validating the method for quality control, and investigating if the method is applicable to other complementing enzymes. In conclusion, the method for determining the specific activity of the enzyme NdPK can be done, by executing the procedure of colorimetric enzyme assay.

Paratyroideahormon (PTH) och kortisol är två analyter som i dagsläget analyseras i serum med elektrokemilumenicense på instrumentet Cobas 8000® på Klinisk Kemi på Länssjukhuset i Kalmar. I framtiden är det planerat att övergå till att analysera dem i plasma. Syftet med projektet var att jämföra värden som erhållits för serum samt plasma för de båda analyterna och undersöka korrelationen mellan dem. Samtidigt utvärderades metodernas repeterbarhet samt eventuellt inflytande av oförutsebara faktorer på mätresultaten med en totalimprecisionsstudie.  PTH är ett peptidhormon som reglerar kalciumhomeostasen i kroppen. Dysfunktion i produktionen av PTH kan leda till osteoporos, hjärtarytmier, muskelkramper samt mentala störningar. Kortisol är ett livsnödvändigt steroidhormon som påverkar ämnesomsättningen och säkerställande det centrala nervsystemets energibehov i situationer med hög stress. Båda analyserna utförs rutinmässigt samt akut och en övergång till plasma skulle framför allt vara tidsbesparande och generera kortare svarstider. Jämförelsen av serum och plasma gjordes med 15 prover från patienter där ett serumrör samt ett plasmarör hade tagits vid samma provtillfälle. Detta resulterade i en determinationskoefficient (r2) som var för PTH 0,9988 och för kortisol 0,9993.  Totalimprecisionen uppskattades genom att analysera två serumkontroller för PTH och kortisol med sex replikat under fem dagar. Variationskoefficienten (CV) för de två PTH-serumkontrollerna var 3,9% för IM2 respektive 3,1% för IM3. För kortisol-serumkontrollerna var CV 2,1% för IM1 respektive 1,3% för IM2. För metoderna eftersträvades ett CV under 5%. Slutsatsen var att korrelationen mellan serum och plasma var mycket god samt att metoderna hade en bra stabilitet och repeterbarhet. / Parathyroid hormone (PTH) and cortisol are hormones involved in regulation of important mechanisms in the human body. PTH regulates the homeostasis of calcium and dysfunction in PTH production and release could lead to osteoporosis and arrythmia. Cortisol is involved in the metabolism and assures energy to the central nervous system in times of physiological stress. The concentration of these analytes is clinically determined by electrochemical luminescence on the immunochemical assay platform Cobas 8000®. In the laboratory of clinical chemistry in Kalmar the assays are performed on samples obtained from serum but changing to plasma assays would be more efficient and less time consuming. The aim of this project was to compare measured concentrations for PTH and cortisol using samples obtained from serum and plasma, respectively and to determine the correlation between the obtained results. The analytical precision was also evaluated to appreciate the influence of unpredictable events on the results.  The comparison between the results obtained from serum and plasma was performed by analysing 15 patient samples. Each serum and plasma sample were taken at the same time and from the same patient. The coefficient of determination for PTH was calculated to 0,9988 and for cortisol 0,9993 in serum and plasma, respectively. For the evaluation of the analytical precision, six replicates of two different serum controls for each analyte was assayed during six replicates for five days. In total of 30 replicates for each control. The coefficient of variation (CV) for PTH controls was 3,9% for IM2 and 3,1% for IM3. CV for cortisol was 2,1% for IM1 and 1,3% for IM2. The conclusion from this project was that there was a strong correlation between serum and plasma and both assays had good precision and repeatability.