Nordic Brass är de enda producenterna av mässingsstänger inom Norden. Stång eller tråd strängpressas i varierande tvärsnitt, längd och form. Detta examensarbete behandlar grova runda och hexagoniska stänger. Vidare förädlingsgrad varierar och kan uppnås genom till exempel kalldragning, betning och värmebehandling. Under produktionens gång uppstår ett stort materialbortfall vars ursprung behöver förklaras. Examensarbetets syfte är att skaffa förståelse för de regelbundna materialbortfallen i produktionen samt ge förslag på förändringar. Ett mål med rapporten är att bygga en produktionsberäkning där användaren kan se hur varje parameter påverkar materialutbytet. För att kunna göra det behöver dessa parametrar specificeras. Datainsamling i form av granskning av produktionsdata, observationer av produktionen och intervjuer av anställda gav information till en nulägesbeskrivning. Parallellt utfördes även en feleffektsanalys för att undersöka vilken felmöjlighet som skulle prioriteras att förändras. De regelbundna materialbortfallen visades uppstå vid pressning, kalldragning samt slutkapning. Hur stort materialbortfallet är vid respektive bearbetning varierar. Detta kan härledas tillbaka till att arbetsmetoden och inställningar ofta varierar mellan tillfällen och medarbetare. Det största materialbortfallet sker vid pressning på grund av naturliga orsaker, men uppstår även på grund av svårigheter att passa order mot råmaterialets volym. Beräkningen valdes därför att byggas upp utifrån detta, med de regelbundna materialbortfallen som parametrar. Beräkningsanalysen visade att genom att anpassa kutslängden efter tillverkningsordern kan ett högre materialutbyte frambringas. Vidare pekade analysen på att även genom kombination av kutslängder och order kan materialutbytet höjas. Slutsatsen är att för att möjliggöra genomförandet av nya förbättringar måste ett standardiserat arbetssätt införas. Vid standardiseringen bör medarbetarnas kunskaper användas och dokumenteras. Att anpassa kutslängden anses på sikt vara en bra möjlighet, men eftersom kombination av order samt kuts som är delbara på ett göt bedöms vara möjligt med befintliga resurser rekommenderas det till en början.

Detta kandidatarbete har sin placering på Skeppsbron/Skeppsbrokajen i centrala Stockholm. Inriktningen jag valde var att rita ett förslag för en fiskmarknad som skulle placeras på denna plats. Mitt arbete har fått inspireras av Sveriges största och mest kända fiskmarknad, Feskekörkan, i Göteborg. Analyser av Feskekörkan som organisation och dess planlösning har i mitt arbete lett till en tektoniskt uppbyggd struktur där material byggnadskonstruktion var viktiga element. Med bland annat en fiskfjällsfasad i mässing och en bärande skelett av storskaliga limträbalkar. Platsen som byggnaden ligger på är ett välbesökt promenadstråk med en bred och lång kajkant som används flitigt av såväl, turister som besöker gamla stan och det kungliga slottet, och Stockholmare som tar sig mellan Södermalm och Norrmalm. Jag har valt att bebygga platsen på ett sätt som både tar vara på det vackra promenadstråket men också ger möjlighet för besökande att stanna upp och ta del av fiskmarknaden. / This candidate's work has its placement on Skeppsbron/Skeppsbrokajen in the central area of Stockholm. The focus I chose was to draw a proposal for a fishmarket that would be placed at this location. My work has been inspired by the largest and most famous fish market in Sweden, Feskekörkan, in Gothenburg. Analyses of Feskekörkan’s organization and its plan has, in my work, led to a tectonically constructed structure where building materials were important elements. Including a fish scale facade made of brass and a bearing skeleton of large glulam beams. The place which the building is situated on a popular promenade with a broad and long quay which is widely used by both, tourists visiting the Old Town and the Royal Palace, and the Stockholm citizens who ride between Södermalm and Norrmalm. I have chosen to build on the site in a way that both takes advantage of the beautiful promenade but also provides the opportunity for visitors to stop and take some of the fish market.

Arbetet är ett förslag till ett nytt konstmuseum i Uppsala. Förslaget delar upp det givna programmet för museet i en del med Uppsala Konstmuseums nuvarande samlingar och en utställningshall för temporära utställningar. De två utställningshallarna ligger på vardera sida av Fyrisån och binds samman av en gångbro. I anslutning till bron och de två entréerna ligger café, shop, restaurang och bibliotek. Arbetet har inneburit studier av omkringliggande stadsrum, dess färg och skala, av kommunikationen mellan museets olika delar och ljusföringen i utställningsrummen. / This work is a proposal for a new art museum in Uppsala. The proposal divides the given program for the museum in one part for the existing collections of Uppsala art museum and one art gallery for temporary exhibitions. These two exhibitionrooms are placed on separat sides of fyrisån and are connected with a pedestrian bridge. In connection with the bridge and the two foyers are a café, a restaurant, a shop and a library. The work has been a study in the surrounding cityscape, its colours and scale, as well as a study in the organisation of the different functions and the light of the exhibition halls.

Under 1600-talet anlades en handfull mässingsbruk i Sverige, främst i mellersta Svealand, detta som svar på kungliga påbud. Trotts att det är en förhållandevis liten industri, så vägde den tungt för svensk handel, och den svenska mässingstråden var efterfrågad i hela Europa. Dokument från inrikestullen 1756 visar att skatten, eller det vi idag kallar momsen, var dubbelt så hög på en mässingsvara, i jämförelse med motsvarande vara tillverkad i koppar. I grova drag kan vi säga att mässingen drog in dubbelt så mycket intäkter som kopparen, sett till samma kvantitet. Trotts denna typ av bruks viktiga roll i svensk socioekonomi och industrihistoria, så är de många gånger dåligt dokumenterade. Bjurfors mässingsbruk är, trotts det rika arkivmaterialet, ett outforskat område. Ett forskningsområde som kan ge viktiga nycklar till att förstå mässingsmanufakturen under och efter den svenska storhetstiden. I dagsläge hotas de fornlämningsklassade ruinerna efter den stora trådhyttan av direkt passiva åtgärdsplaner. Naturen har sedan länge tagit tillbaka de områden som en gång var en livlig industri i hjärtat av bergslagen. Skogen utgör stor skada på de överlevande murverken, och i denna takt kommer detta historiska minnesmärke inom kort vara förlorat för all framtid. / During the 17th century, a handful of brassworks were founded in Sweden as a result of a royal decree. These brassworks are today mainly to be found in the swedish midlands, in a region called Bergslagen. Although a small industry, it was a big and heavy player in the swedish economy, and its goods were exported all over Europe. Even though it is an important part of Swedish industrial history, the brassworks of the Stuart era are badly recorded, and many of the industrial sites are long gone. The national archives sits on huge quantities of information, and yet it is seldomly used for research purposes. This study focuses on the brassworks at Bjurfors, and lists its historical devlopment in the region. The individual workshops are mainly described by its appearances and functions. Finally i rise the discussion concerning the situation of today , and the problems in preserving the ruins for the future

Avzinkningshärdiga och blyfria mässingslegeringar används i stor utsträckning för att ersätta blyinnehållande mässingslegeringar som används för dricksvattensapplikationer. På grund av det begränsade antalet korrosionsstudier av dessa legeringar är syftet med denna studie att belysa hur vattensammansättning, temperatur och exponeringstid kan påverka legeringarnas korrosionsegenskaper. Tre avzinkningshärdiga mässingslegeringar studerades i kranvatten; två blyfria mässingslegeringar (CW511L och CW724R) och en blyinnehållande mässingslegering (CW602N) som betraktades som ett referensmaterial. En kombination av elektrokemiska, mikroskopiska och ytanalystekniker användes för att utforska korrosionstyp, mekanismer samt korrosionshastighet. Även om samtliga legeringar visade godkända egenskaper i avzinkningstestet enligt ISO 6509-1:2014 var målet att bedöma deras korrosionsbeteende i kranvatten. Vattenkemin justerades för att undersöka effekten av pH, kloridkoncentration och alkalinitet hos de tre mässingslegeringarna under kortvarig exponeringstid (24 timmar). Vattnets korrosivitet varierade beroende på mässingslegeringens sammansättning. Det visade sig att CW511L var känsligare för höga kloridkoncentrationer (44.7 mg/L) och hög alkalinitet (310 mg/L) än för lågt pH (6.9). Det motsatta observerades dock för både CW724R och CW602N. Testvattnets aggressivitet påverkades också av temperaturen när den ökades från 22 °C till 50 °C under exponering i 24 timmar. Medan ingen tydlig avzinkning upptäcktes observerades en kombination av både allmän och lokal korrosion i varierande utsträckning mellan de olika legeringarna. Initieringen av det lokala korrosionsangreppet varierade både med testvattnets kemi och med legeringssammansättningen. Medan CW724R och CW602N bägge uppvisade hög känslighet för lokal korrosion i vattnet med högst pH (8.2), var CW511L mer känslig i det vatten med lågt pH (6.9) vid 50 °C. Effekten av exponeringstid undersöktes i vattnet med högst pH (8.2) för de tre mässingslegeringarna upp till 72 dagar. Korrosionshastigheten baserad på viktminskning visade en förväntad hög korrosionshastighet som minskade med kontinuerlig exponeringstid, vilket ledde till en låg korrosionshastighet för alla tre mässingslegeringarna efter 72 dagar. De blyfria mässingslegeringar uppvisade ur detta perspektiv goda korrosionsegenskaper som är konkurrenskraftiga med mässing som innehåller bly. / Dezincification resistant (DZR) and lead-free brass alloys continue to be widely applied replacing lead containing brasses in the drinking water sector. Due to the limited number of corrosion studies of these alloys in tap water, the present thesis was initiated with the aim to understand how the water type, its temperature and exposure duration can affect the corrosion behavior. Three DZR brass alloys were studied in order to evaluate their corrosion behavior in tap water of varying characteristics. The alloys included were two lead-free brasses (CW511L and CW724R) and a leaded brass alloy (CW602N) considered as a reference material. A combination of electrochemical, microscopic and surface analytical techniques were adopted to explore the corrosion form, mechanisms and corrosion rate. While these alloys passed the dezincification test as per ISO 6509-1:2014, the aim was to assess their corrosion performance in tap water. The influence of water chemistry parameters including pH, chloride concentration and alkalinity on the corrosion resistance of the three DZR alloys was investigated in short-term exposures (24 h). Depending on the brass alloy, the corrosivity of the test waters varied. The results show grade CW511L to be more sensitive in tap water of higher chloride concentration (44.7 mg/L) and alkalinity (310 mg/L) compared with low pH (6.9). However, opposite results were obtained for both CW724R and CW602N. The corrosivity of the test water was also affected by the temperature when increased from 22°C to 50°C during 24 h of immersion. While no dezincification features were observed on the surfaces, a combination of general and localized corrosion was observed to a largely variable extent between the alloys. The extent of initiation of localized corrosion varied with test water and alloy composition. While CW724R and CW602N showed similar high susceptibility to localized corrosion in the alkaline (pH 8.2) tap water, CW511L was more prone to pitting corrosion in tap water of low pH (6.9). The effect of exposure duration was explored in the alkaline test water for the three brasses up to 72 days. Corrosion rates based on weight loss showed an expected initial high corrosion rate which declined with continuous immersion, leading to low and similar corrosion rates for all three brass alloys after 72 days. Thus, at given test conditions, the lead-free brasses showed good corrosion behavior being competitive to the performance of lead containing brass. Therefore, lead-free brass alloys are good candidates to substitute lead-containing brasses in tap water applications.

During the production of metal zippers, cemented carbide (CC) tools are used to cut preformed brass wire into small elements. Even though the cemented carbide is much harder than the copper alloy, it gets worn and eventually the tool must be replaced. This wear mechanism, which allows soft copper alloys to gradually wear hard CC, must be better understood in order to extend tool life. The mechanism is believed to be tribochemical, as oxides have been found on the surface of the wear mark. Given that most metals oxidize in the presence of oxygen, it is relevant to examine if oxidation of tungsten carbide and cobalt contribute to the wear. The purpose of this work has been to study the influence of oxygen availability on the slow wear of cemented carbides during copper alloy processing. A simplified sliding test rig, developed in a previous study, was used. A small CC cylinder slid against a large rotating copper or brass cylinder in a “crossed cylinders” configuration. The point of contact was encapsulated by a 3D-printed cover. Some tests were done in an oxygen deficient atmosphere, where the cover was continuously filled with flowing nitrogen gas. One test was performed with compressed air flowing through the cover, and one was performed without flowing gas. The wear marks on the CC cylinders were analyzed using scanning electron microscopy (SEM), energy dispersive X-ray spectroscopy (EDS), and optical profilometry. The wear volume of these marks was also calculated. SEM pictures showed that both brass and copper transferred to the cemented carbide. When the test was performed with brass, zinc oxide was found in the wear mark. When it was performed with copper, no oxide was found.

På grund av nya riktlinjer för användning av mässing i kontakt med dricksvatten har nya blyfria mässingslegeringar utvecklats. Det är därför av stort intresse att undersöka deras korrosionsegenskaper, såsom avzinkningshärdighet. Ett accelererat standardtest, SS-EN ISO 6509–1:2014, har använts för att bestämma avzinkningshärdighet hos mässingslegeringar. Eftersom detta standardtest utvecklades för bly-innehållande mässingslegeringar har det ännu inte fastställts huruvida denna metod också kan appliceras för fastställandet av avzinkningshärdigheten hos blyfria mässingslegeringar.  Syftet med detta examensarbete var att fylla denna kunskapslucka. Detta gjordes genom att undersöka hur avzinkningsegenskaperna för tre mässingslegeringar, varav två var blyfria och en bly-innehållande, påverkades genom att ändra standardtestets parametrar. Resultaten jämfördes sedan med deras beteende i kranvatten för att bestämma testresultatens tillförlitlighet. Det visade sig att majoriteten av de erhållna resultaten för de blyfria mässingslegeringarna var i överensstämmelse med de resultat som erhölls för den blyinnehållande mässingen. Slutsatsen som kunde dras var därför att standardtestet kan användas för att bestämma avzinkningshärdighet även av blyfri mässing samt att resultaten visar på samma rangordning gällande deras egenskaper i tappvatten. / Due to new regulations for the use of brass in contact with drinking water, new lead-free brass alloys have been developed. It is therefore of great interest to investigate their corrosion properties in terms of dezincification resistance. An accelerated standard test, SS-EN ISO 6509-1:2014 is used to determine the dezincification resistance of brass alloys. However, as this standard test was developed for leaded brass alloys, it has not yet been established whether this method also is suitable to assess the dezincification resistance of lead-free brass alloys.  This master thesis study aimed to expand this knowledge gap by investigating how the dezincification properties of three different brass alloys, two newly developed lead-free alloys and one lead-containing alloy, were affected by changing the parameters of the standard test. The results were compared with their behaviour in tap water to determine the reliability of the ISO test. Most of the obtained results of the lead-free brass alloys were in accordance with the results obtained for the leaded brass alloy. It could therefore be concluded that the standard test can be used to assess the dezincification resistance of brass alloys and also reflect their ranking at tap water conditions.

På grund av nya riktlinjer för användning av mässing i kontakt med dricksvatten har nya blyfria mässingslegeringar utvecklats. Det är därför av stort intresse att undersöka deras korrosionsegenskaper, såsom avzinkningshärdighet. Ett accelererat standardtest, SS-EN ISO 6509–1:2014, har använts för att bestämma avzinkningshärdighet hos mässingslegeringar. Eftersom detta standardtest utvecklades för bly-innehållande mässingslegeringar har det ännu inte fastställts huruvida denna metod också kan appliceras för fastställandet av avzinkningshärdigheten hos blyfria mässingslegeringar.  Syftet med detta examensarbete var att fylla denna kunskapslucka. Detta gjordes genom att undersöka hur avzinkningsegenskaperna för tre mässingslegeringar, varav två var blyfria och en bly-innehållande, påverkades genom att ändra standardtestets parametrar. Resultaten jämfördes sedan med deras beteende i kranvatten för att bestämma testresultatens tillförlitlighet. Det visade sig att majoriteten av de erhållna resultaten för de blyfria mässingslegeringarna var i överensstämmelse med de resultat som erhölls för den blyinnehållande mässingen. Slutsatsen som kunde dras var därför att standardtestet kan användas för att bestämma avzinkningshärdighet även av blyfri mässing samt att resultaten visar på samma rangordning gällande deras egenskaper i tappvatten. / Due to new regulations for the use of brass in contact with drinking water, new lead-free brass alloys have been developed. It is therefore of great interest to investigate their corrosion properties in terms of dezincification resistance. An accelerated standard test, SS-EN ISO 6509-1:2014 is used to determine the dezincification resistance of brass alloys. However, as this standard test was developed for leaded brass alloys, it has not yet been established whether this method also is suitable to assess the dezincification resistance of lead-free brass alloys.  This master thesis study aimed to expand this knowledge gap by investigating how the dezincification properties of three different brass alloys, two newly developed lead-free alloys and one lead-containing alloy, were affected by changing the parameters of the standard test. The results were compared with their behaviour in tap water to determine the reliability of the ISO test. Most of the obtained results of the lead-free brass alloys were in accordance with the results obtained for the leaded brass alloy. It could therefore be concluded that the standard test can be used to assess the dezincification resistance of brass alloys and also reflect their ranking at tap water conditions.

This essay is an analysis of the objects made of bronze found in an excavation Västergarn parish, Gotland, in 2010, conducted by the University of Gotland. The studied material presented in this essay comes from contexts inside, as well as nearby the foundation of a medieval building which purpose is still not certain. The first purpose of this study is to present the bronze-objects found inside and nearby the foundation of house 6, and to see if there are any datable objects. There is also a discussion whether there has been any bronze-crafting in the area. The second purpose is to make a contextual analysis to see if there are any differences between the material found outside and inside of the building, and what conclusions can be made regarding the function and use of the building. A spatial analysis has also been made to distinguish any patterns of the distribution of material inside and around the house.The result of this essay is partly a presentation of the material, but also that there has occurred some bronze-crafting in the form of cutting metal sheets inside or near the foundation treated in this essay. There is no evidence for casting bronze near the house foundation.The frequency of finds from outside the foundation compared to the frequency of finds within the foundation is nearly quadruple, which is to be expected since there probably has been a wooden floor inside the house to prevent all but the tiniest objects from falling through. Objects that landed on the floor were cleaned out, just to land near the entrance of the building. The finds from within the building much resembles the finds from outside the building, and the distribution-patterns of the trench indicates that the entrance to the building probably was located near the north-west corner or near the south-east corner.Hopefully, this study contributes another piece to the great puzzle that is Västergarn.

With the advancement and accessibility of local probing techniques that can operate at the submicron scale it has become possible to analyse the local corrosion properties of industrially important metallic materials and relate these properties to microstructure characteristics of the same materials. In this doctoral study the focus has been on copper-zinc samples, both as industrial brass alloys and as micro-patterned copper-zinc samples. They have been exposed to dilute chloride solutions and to an atmosphere that mimics indoor conditions that cause corrosion. The main goal has been to investigate micro-galvanic effects caused by surface heterogeneities in the copper-zinc samples, and the corrosion inhibition ability of a self-assembled octadecanethiol (ODT, CH3(CH2)17SH) monolayer when applied to these heterogeneous samples. The local chemistry, local electrochemistry, and local surface chemistry in the presence of the copper-zinc galvanic couplings have been elucidated, and their importance has been investigated for corrosion initiation, propagation, termination, and inhibition. A broad spectrum of local probe techniques has been utilised. They include optical microscopy (ex situ and in situ), electrochemical techniques, scanning electron microscopy with energy dispersive spectroscopy, atomic force microscopy, scanning Kelvin probe force microscopy and confocal Raman spectroscopy. In addition, infrared reflection absorption spectroscopy (in situ) and vibrational sum frequency spectroscopy have been employed to analyse the formation of corrosion products and monitor the corrosion kinetics.    A characteristic selective zinc dissolution process was triggered in non-metallic inclusions when a brass alloy was exposed to 1 mM NaCl. Disc-like corrosion areas spread radially outwards from the inclusions, the shape and termination of which was attributed to accessibility to chloride ions. An ODT-layer deposited on brass retarded access to chloride ions at the brass surface and slowed down the radial corrosion process. Instead a delayed formation of filiform-like corrosion was observed.    Upon exposure of the copper-zinc patterned sample to humidified air containing formic acid, micro-galvanic effects were induced by the copper patches on zinc that accelerated the zinc dissolution in the thin aqueous adlayer with concomitant precipitation of zinc formate. The micro-galvanic effects not only resulted in accelerated corrosion rates for zinc, but also in broadening of shapes and atomic structures for the corrosion products formed. Crystalline zinc oxide and zinc formate were observed on the copper-zinc patterned samples, whereas amorphous zinc oxide and zinc formate were formed on the bare zinc surface. Micro-galvanic effects occurred in the two-phase Cu40Zn (Cu with 40 wt% Zn) brass alloy as well, induced by more zinc-rich beta-phase grains surrounded by an alpha matrix with lower zinc-content.    The application of a self-assembled monolayer of ODT for corrosion inhibition of pure zinc and the patterned copper-zinc samples was also explored. In situ infrared reflection absorption spectroscopy analyses showed that ODT initially reduced the rate of zinc formate formation on pure zinc and on the copper-zinc micro-patterned sample. However, the inhibition efficiency was slightly reduced with exposure time due to local removal of ODT on pure zinc and on the micro-patterned samples. This caused micro-galvanic effects that resulted in increased rates of zinc formate formation on the ODT-covered samples – even higher than on the uncovered samples. When applied to the single-phase Cu20Zn alloy, ODT resulted in a corrosion inhibition that was comparable to that of pure copper, a metal for which ODT has shown very good corrosion inhibition. On double-phase Cu40Zn local galvanic effects resulted in less efficient corrosion inhibition and more abundant corrosion products than on Cu20Zn. Based on vibrational sum frequency spectroscopy, the ODT-layer retained its well-ordered molecular structure throughout the exposure to both Cu20Zn and Cu40Zn.    In all, the inhibiting action of the ODT-layer was attributed to the transport hindrance of corrosion promoters (O2, H2O, and HCOOH) to the brass surface. This result suggests that ODT can function as a temporary corrosion inhibitor for brass exposed to benign indoor environments. / Med utvecklingen av och tillgången till lokala analysmetoder som kan ge information med en lateral upplösning på mindre än en mikrometer har det blivit möjligt att analysera lokala korrosionsegenskaper hos industriellt viktiga metalliska material och relatera dessa egenskaper till mikrostrukturen hos samma material. I doktorsavhandlingen har denna möjlighet utnyttjats för koppar-zinkprover, dels som industriella mässingslegeringar dels som mikro-mönstrade koppar-zinkprover, som exponerats för utspädda kloridlösningar samt för en atmosfär som kan efterlikna den atmosfäriska korrosionen inomhus. Det huvudsakliga målet har varit att undersöka dels mikro-galvaniska korrosionseffekter som orsakas av heterogeniteter på koppar-zinkytorna dels korrosionsförmågan hos självorganiserande monolager av oktadekantiol (ODT, CH3(CH2)17SH) vid adsorption på dessa heterogena ytor. På så vis har den lokala kemin, ytkemin och elektrokemin kunnat klarläggas i närvaro av galvaniska effekter, och dess betydelse har undersökts för korrosionsprocessens initiering, propagering, terminering och inhibering. Ett brett spektrum av lokala analysmetoder har utnyttjats. De innefattar ljusoptisk mikroskopi (ex situ och in situ), elektrokemiska metoder, svepelektronmikroskopi med energidispersiv röntgen-spektroskopi, atomkraftsmikroskopi för mikro-kartering och Voltapotentialmätningar samt konfokal Raman-spektroskopi. Dessutom har infrarödreflektions absorptionsspektroskopi (in situ) och vibrationssummafrekvens spektroskopi (engelska: vibrational sum frequency generation) använts.    När en mässingslegering exponerades för 1 mM NaCl observerades en selektiv utlösning av zink med karakteristiskt utseende som växte radiellt från icke-metalliska inneslutningar för att bilda cirkulärt formade korrosionsområden. Formen och termineringen av denna korrosionsprocess bestäms av tillgången på kloridjoner. När ett monolager av ODT adsorberades på mässingslegeringen hämmades tillgången av kloridjoner på mässingsytan och den radiella korrosionsprocessen stannade upp. Istället iakttogs en fördröjd bildning av s.k. filiform korrosion.    Vid exponering av mikro-mönstrade koppar-zinkprover för befuktad luft med låga tillsatser av myrsyra inducerades mikro-galvaniska effekter i gränsen mellan koppar och zink som accelererade utlösningen av zink i den adsorberade fuktfilmen på provet, under samtidig utfällning av zinkformat. De mikro-galvaniska effekterna resulterade inte bara i förhöjda korrosionshastigheter jämfört med de på ren zink, utan även i andra faser hos bildade korrosionsprodukter. På de mikro-mönstrade koppar-zinkproverna bildades kristallint zinkoxid och zinkformat, under det att amorft zinkoxid och zinkhydroxyformat bildades på ren zink. Mikrogalvaniska effekter observerades även i den tvåfasiga mässingslegeringen Cu40Zn (Cu med 40 vikt-% Zn) orsakade av kontakten mellan den mer zinkrika beta-fasen och den omgivande alfa-fasen med lägre zinkhalt.    Appliceringen av ett självorganiserat monolager av ODT för korrosionsinhibering av ren zink och koppar-zinkprover har också undersöks. In situ infrarödreflektions absorptionsspektroskopi visade att adsorberat ODT initialt hämmade bildningen av zinkformat på ren zink och på de mikro-mönstrade koppar-zinkproverna. Med tiden minskade ODTs korrosionsinhiberings-förmåga på grund av att ODTs vidhäftning lokalt försvann. De mikro-galvaniska effekter som därigenom uppstod resulterade i bildandet av zinkformat som med tiden blev snabbare på de ODT-belagda proverna än på motsvarande prover utan ODT. När ODT applicerades på den enfasiga mässingslegeringen Cu20Zn resulterade detta i en korrosionsinhibering som var jämförbar med den på ren koppar, en metall på vilken ODT tidigare visat mycket bra korrosionsskydd. På den tvåfasiga mässingslegeringen Cu40Zn ledde lokala galvaniska effekter till en mindre effektiv korrosions-inhibering och en rikligare mängd korrosionsprodukter än på Cu20Zn. Baserat på vibrationssummafrekvens spektroskopi behöll ODT-lagret dess välordnade struktur under hela exponeringen på både Cu20Zn och Cu40Zn.    ODTs korrosionsinhibering tillskrivs främst transport-hämningen av korrosionsstimulatorer (O2, H2O och HCOOH) till mässingsytan och antyder att ODT kan fungera som en temporär korrosionsinhibitor för mässing i milda inomhusmiljöer. / <p>QC 20140915</p>