En ayant pris l’engagement de réduire les émissions de gaz à effet de serre (GES) du Canada de 30% en 2030 par rapport au niveau de 2005, le gouvernement fédéral canadien doit faire face à de nombreux enjeux juridiques pour mettre en oeuvre l’Accord de Paris. De prime abord, il y a une contradiction entre la cible climatique du Canada et les autorisations accordées par le gouvernement fédéral pour aller de l’avant avec des projets pétroliers et gaziers, tels que l’agrandissement du réseau Trans Mountain. De plus, les contestations constitutionnelles qui se profilent à l’horizon ajoutent un risque supplémentaire quant aux chances de succès du Canada d’atteindre son objectif climatique. Le présent mémoire vise donc à effectuer une analyse critique de la stratégie pancanadienne en matière d’atténuation des émissions de gaz à effet de serre, en nous penchant sur les instruments juridiques utilisés. Nous examinerons le Cadre pancanadien sur la croissance propre et les changements climatiques (CPC) et les mesures dont il prévoit l’adoption. Il s’agit dans un premier temps de décrire le contenu de l’Accord de Paris et d’expliquer les mécanismes de mise en oeuvre d’un tel traité dans l’ordre juridique interne du Canada, en insistant sur la prise en compte du partage des compétences constitutionnelles. Une fois cette analyse effectuée, nous dressons un portrait d’ensemble des mesures comprises dans le CPC et l’évaluons selon une grille d’analyse qui permet d’évaluer l’efficacité des mesures climatiques tout en mettant en lumière la façon dont le gouvernement fédéral assume ses différents rôles dans la transition énergétique. En effet, dans sa gestion de la transition, l’État doit en assurer l’intégrité (stabiliser), il doit l’accélérer (impulser), il doit négocier avec les conséquences sociales et politiques de la transition énergétique (amortir) et il doit faire preuve de cohérence (aligner).

Detta konstnärliga examensarbete är ett försök att som pianist nå en fördjupad förståelse för Franz Schuberts Drei Klavierstücke (D.946). Verket komponerades under Schuberts dödsår 1828 men var det i mars eller maj? Syftet är att framföra Drei Klavierstücke på bästa möjliga sätt. Det utförs genom kontextualisering av Schubert liv och en fördjupad analys av hans musik samt jämförelser av olika partiturutgåvor, finnandet och problematiseringen utav Schuberts huruvida verket skrivs i mars eller maj, samt att erhålla djuplodade kunskaper som underlag för att skapa minnesvärda associativa titlar. Därigenom kan jag bättre visualisera inom mig det som ska spelas. Med andra ord, den konstnärliga gestaltningen byggs därmed upp genom min visualisering av verket i min instudering. De första två styckena i Drei Klavierstücke hänger utan tvekan ihop med varandra (Leisinger, et al., 2015) och därför har jag valt att framföra dessa två på min examenskonsert. I studien vill jag ändå skapa associativa titlar till alla tre styckena. Med en konstnärlig metod samt litterära kunskaper på tyska, engelska och svenska skapade jag de associativa namnen. Dessa redovisas i studiens resultatkapitel, med originalspråk på tyska: Reise in Jenseits in Drei Teilen, 1. Lebensende, 2. Jenseits, 3. Himmelstür. Emellertid skapades även översättning på svenska: 1. Livetsslut, 2. Efterlivet, 3. Pärleporten. Gällande mars eller maj lämnar förlagens svar på detta öppet. Enligt dem stavades maj som M-A-Y. Schubert talade sannolikt engelska då han tidigare arbetat som hjälplärare. Det verkar ändå konstigt att ange månaden på engelska i ett dokument som i övrigt författades på tyska? / This artistic thesis is an attempt to reach a deeper understanding of the piano pieces Drei Klavierstücke (D.946) composed by Franz Schubert in 1828, but was it in March or May? The aim is for me as a pianist to perform Franz Schubert's Drei Klavierstücke in the best possible way. It is carried out through contextualization of Schubert's life and an in-depth analysis of his music as well as comparisons of different score editions, the finding and problematization of Schubert's writing of May or March, as well as obtaining deep knowledge as a basis for creating memorable associative titles. This way I can better visualize a representation of the work in my rehearsal. The first two pieces of Drei Klavierstücke are undoubtedly related to each other (Leisinger, et al., 2015) and therefore I have chosen to perform these two at my graduation concert. In the study, I still want to create associative titles for all three pieces. With a poetic method and literary knowledge in German, English and Swedish, I created the associative names. These are reported in the result chapter of the study, with original language in German: Reise in Jenseits in Drei Teilen, 1. Lebensende, 2. Jenseits, 3. Himmelstür. However, an English and a Swedish translation was also created: 1. End of Life, 2. Afterlife, 3. Heaven’s Gate. Regarding March or May, the publisher's answer to this is left open. According to them, May was spelled M-A-Y. Schubert, who was previously an assistant teacher, certainly spoke English. However, why would he do that in a document that was otherwise written in German? / <p>Repertoar:</p><p>Leoš Janáček (1854 – 1928)”På en övervuxen stig”, Serie I1. Våra kvällar (Naše večery)2. Ett bortblåst löv (Lístek odvanutý)4. Madonnan av Frydek (Frýdecká panna Maria)</p><p>Franz Schubert (1797 – 1828)Drei Klavierstücke, D.946 posth.I. Allegro assai, ”Lebensende, The End of Life, Livetsslut.”II. Allegretto, “Jenseits, Afterlife, Efterlivet.”</p><p>Wilhelm Stenhammar (1871 – 1927)Tre fantasier för piano, Op. 11.Nr. 1 Molto appassionato</p><p>Paus</p><p>Frédéric Chopin (1810 – 1849)Ballad Nr. 3, Ass dur, Op. 47  </p><p>Robert Schumann (1810 – 1856) arr. Franz Liszt (1811 – 1886)Liebeslied (Widmung), S. 566.Ur: Myrthen op. 25   </p><p>Ludwig van Beethoven (1770 – 1827)ur: Sonat Nr. 21 C-Dur Op.53II. Introduzione: Adagio moltoIII. Rondo. Allegretto moderato — Prestissimo</p><p>- - -</p><p>Medverkande: Daniel Chun, piano.</p><p>Georg Asplund, KMH lärarstudent inriktining musik och mediaproduktion,  uppgift: videofilm.</p><p>Axel Wokander, KMH klassisk musik pianostudent, uppgift: bild projektor keynote.</p><p>- - -</p><p>Keynote presentation som visades på storskärm, innehöll namn på repertoar för publikens skull.</p><p>- - - </p><p>Videofilm på konserten, togs från inifrån scenen och fångar även publiken förutom vänster sida av pianisten Daniel Chun och pianot.</p>

In this thesis I outline the contribution Community-based theatre has made to New Zealand theatre. This involves a defining of theatre production as a material practice. Community-based theatre was a tendency from the 1930s, a promise of the left theatre movement and, I argue, was being searched for as a form of practice by the avant-garde, experimental practitioners of the 1970s. At the same time, early Māori theatre began as a Community-based practice before moving into the mainstream. With the arrival of neo-liberalism to Aotearoa in 1984, community groups and Community-based theatre could become official providers within the political system. This led to a flowering of practices, which I describe, together with the tensions that arise from being a part of that system. However, neo-liberalism introduced managerial practices into state contracting and patronage policy, which effectively denied this flowering the sustenance deserved. At the same time, these policies commodified mainstream theatre production. In conclusion, I argue that in the current situation of global crisis, Community-based theatre practice has a continuing role to play in giving voice to the multitude and by being a practice of the Common.