<p>Svenska försvarsmakten hävdar att den nyttjar uppdragstaktik. Vissa påstår att så inte är fallet. Åtminstone inte konsekvent. Det skulle kunna vara så att bristen på förståelse för doktriner och ledningsfilosofier finns där grunden läggs, under soldat- och officersutbildning på lägre nivå. Mycket forskning och utveckling har skett på högre nivåer men på grundnivån har tyvärr relativt lite forskning genomförts. Denna uppsats utforskar lösningar och kommer med förslag på hur man skulle kunna genomföra utbildning av soldater och blivande officerare både med och i uppdragstaktik.</p><p>Arbetet är uppdelat i tre delar. Den första delen definierar uppdragstaktik som begrepp. Den andra delen sammanställer och analyserar intervjuer gjorda med officerare på plutonsnivå samt kadetter som anser att försvarsmakten inte nyttjar uppdragstaktik fullt ut. Den tredje delen jämför och diskuterar första och andra delen av uppsatsen. I den delen tas ett svar fram på uppsatsens frågeställning, hur en utbildning skall se ut för att genomsyras av uppdragstaktik.</p><p>Slutsatsen är att försvarsmakten har de verktyg som krävs för att genomföra utbildning med och i uppdragstaktik. Det finns dock en risk för inkonsekvent utbildning då för lite uppmärksamhet läggs på detaljer. Detta måste försvarsmakten komma tillrätta med för att verkligen genomsyras av uppdragstaktik.</p> / <p>The Swedish armed forces claim that they are using <em>mission-type-tactics</em>. Some people argue that it’s not the case, at least not consistently. The reason for this might be the area in which the foundation for a doctrine, philosophy or any mindset is laid, the basic training and education. Today it is just assumed that <em>mission-type-tactics</em> are used. Inconveniently, this is also the area were the least research has been made speaking of <em>mission-type-tactics</em>. The essay explores ways of and suggests how to conduct basic training of soldiers but also education for attending officers in and with <em>mission-type-tactics.</em></p><p>The essay is divided into three parts. The first part defines <em>mission-type-tactics</em> from a Swedish point of view. The second part reports and analyses interviews made with platoon level officers and cadets who don’t think that the Swedish armed forces are fully using <em>mission-type-tactics</em>. The third part of the essay compares and discusses the first and second parts and answers the question of how basic training and education should be designed in order to attain the essence of <em>mission-type-tactics</em>.</p><p>The conclusion is that the Swedish armed forces seem to have the right tools to conduct both basic training and education in and with <em>mission-type-orders</em>. However, there is a risk of inconsistency and not enough attention is paid to details that must be eliminated before the Swedish armed forces can truly claim to be using <em>mission-type-tactics</em>.</p>

Svenska försvarsmakten hävdar att den nyttjar uppdragstaktik. Vissa påstår att så inte är fallet. Åtminstone inte konsekvent. Det skulle kunna vara så att bristen på förståelse för doktriner och ledningsfilosofier finns där grunden läggs, under soldat- och officersutbildning på lägre nivå. Mycket forskning och utveckling har skett på högre nivåer men på grundnivån har tyvärr relativt lite forskning genomförts. Denna uppsats utforskar lösningar och kommer med förslag på hur man skulle kunna genomföra utbildning av soldater och blivande officerare både med och i uppdragstaktik. Arbetet är uppdelat i tre delar. Den första delen definierar uppdragstaktik som begrepp. Den andra delen sammanställer och analyserar intervjuer gjorda med officerare på plutonsnivå samt kadetter som anser att försvarsmakten inte nyttjar uppdragstaktik fullt ut. Den tredje delen jämför och diskuterar första och andra delen av uppsatsen. I den delen tas ett svar fram på uppsatsens frågeställning, hur en utbildning skall se ut för att genomsyras av uppdragstaktik. Slutsatsen är att försvarsmakten har de verktyg som krävs för att genomföra utbildning med och i uppdragstaktik. Det finns dock en risk för inkonsekvent utbildning då för lite uppmärksamhet läggs på detaljer. Detta måste försvarsmakten komma tillrätta med för att verkligen genomsyras av uppdragstaktik. / The Swedish armed forces claim that they are using mission-type-tactics. Some people argue that it’s not the case, at least not consistently. The reason for this might be the area in which the foundation for a doctrine, philosophy or any mindset is laid, the basic training and education. Today it is just assumed that mission-type-tactics are used. Inconveniently, this is also the area were the least research has been made speaking of mission-type-tactics. The essay explores ways of and suggests how to conduct basic training of soldiers but also education for attending officers in and with mission-type-tactics. The essay is divided into three parts. The first part defines mission-type-tactics from a Swedish point of view. The second part reports and analyses interviews made with platoon level officers and cadets who don’t think that the Swedish armed forces are fully using mission-type-tactics. The third part of the essay compares and discusses the first and second parts and answers the question of how basic training and education should be designed in order to attain the essence of mission-type-tactics. The conclusion is that the Swedish armed forces seem to have the right tools to conduct both basic training and education in and with mission-type-orders. However, there is a risk of inconsistency and not enough attention is paid to details that must be eliminated before the Swedish armed forces can truly claim to be using mission-type-tactics.

Manöverkrigsföring är ett tillvägagångssätt för att undvika motståndarens starkare sida och angripa dess svaga, för att jämna ut styrkeförhållandena på slagfältet. B H Liddell Hart har sammanfattat detta i sin teori om den indirekta och direkta anfallet. I detta arbete har författaren prövat denna teori på IT-krigsföringen. Genom en kvalitativ textanalys har en teoriprövande undersökning genomförts med syftet att granska den svenska militärstrategiska doktrinen. Undersökningen har använt sig av tre olika analysenheter att pröva teorin på. Författaren konstaterade efter sin analys av resultatet att IT-system har starka och svaga sidor som går att angripa med den indirekta och direkta metoden. Författaren anser att en DDOS-attack är att klassa som en direkt metod medan användandet av malware är exempel på nyttjandet av den indirekta metoden. Det finns undantag på vissa punkter. Bland annat så är manöverförmågan reducerad för att genomföra ett indirekt anfall mot ett system, vilket går emot manöverkrigsföringens filosofi; hastighet och rörelse skapar utrymme för att slå mot motståndarens svagare sida. De väsentligaste slutsatserna stämmer överens med teorin. Det är möjligt att ”nöta ner” sin motståndare samt slå mot dennes svaga sida, med IT-krigsföring.