Post activation potentiation (PAP) är ett fenomen genom vilket idrottslig prestation ökas som en följd av tidigare muskelkontraktioner. Tung styrketräning har visat sig ge en akut förbättring vid dynamiska aktiviteter som involverar samma muskelgrupper som styrketräningen. Syftet med denna studie var att undersöka kraftutvecklingsegenskaperna i underkroppen efter ett maximalt marklyftsprotokoll och två olika vilointervaller. Frågeställningar Kommer ett marklyftsprotokoll kunna ge en förbättrad prestation i längdhopp utan ansats? Vilket av experimentets vilointervaller är optimalt för användning av PAP vid hopp efter marklyft? Finns det någon korrelation mellan PAP och atleternas styrka? Metod Tio aktiva styrketräningsutövare (30.8 ± 5.9 år, längd 176.4 ± 7.8 cm, vikt 74.2 ± 12.11 kg) deltog i en experimentell studie bestående av tre delar. Vid första tillfället mättes deltagarnas 1 repetition maximum i marklyft. Vid det andra, respektive det tredje tillfället fick deltagarna utföra längdhopp både före ett marklyftsprotokoll och 2.5 (tillfälle 2), respektive 4 (tillfälle 3) minuter efter marklyftprotokollet. Resultat Ett marklyftsprotokoll där vikten ökas från 40 % till 100 % 1RM leder till en medelsnittökning i prestation i längdhopp utan ansats på 7,95 ± 8,86 cm, p=0,0195. Båda vilointervallerna visade sig vara lika gynnsamma för prestation i längdhopp efter marklyft. Det fanns ett måttligt positiv samband mellan PAP och deltagarnas styrka (r=0.43). Slutsats Den praktiska betydelsen av dessa resultat är att idrottare bör försöka genomföra tunga marklyft för att förbättra sin prestation i längdhopp utan ansats. Fler omfattande studier behövs för att mer detaljerat undersöka en optimal vilotid mellan marklyft och längdhopp, samt typen av atleter som kan ha mest nytta av ett protokoll som i föreliggande studie. / <p>Fristående kurs: Idrott III</p>

Bakgrund: Marklyft är en funktionell helkroppsövning som används vid rehabilitering såvälsom vid träning för styrkeökning. Övningen ställer höga krav på aktivering av bålmuskulatur. Vid utförande av marklyft används ofta andningstekniken Valsalva manövern med syfte att stabilisera bålen för att tillåta till maximal kraftproduktion. Vid en utförd Valsalva manöverhar det intra abdominala trycket visats öka jämfört med andra andningstekniker. Maximalexpiration är en andningsteknik som vanligtvis inte används vid marklyft men som visats geen ökad aktivering av bålmuskulaturen. Syfte: Syftet med studien var att undersökamuskelaktivering av bålmuskulatur vid marklyft mellan tre olika andningstekniker. Metod: Fyra personer rekryterades till studien. Deltagare utförde marklyft i samband med en Valsalva manöver samt en maximal expiration vid belastningar på 50 och 70% av 1RM. I sambandmed marklyften mättes EMG aktiviteten av transversus abdominis/obliquus internus,obliquus externus, lumbala multifider och erector spinae. Resultat: Samtliga deltagareuppvisade en högre EMG aktivitet mätt i % av den maximala volontära kontraktionen avstuderad muskulatur när marklyftet utfördes i samband med en maximal expiration.Konklusion: Resultatet av studien tyder på att andningstekniken som används vid ettmarklyft har en effekt på rekryteringen av stabiliserande bålmuskulatur. Vid en maximal expiration sågs en högre aktivering av musklerna transversus abdominis/obliquus internus, obliquus externus, lumbala multifider och erector spinae. Ytterligare forskning krävs för attdra en slutsats angående exakt vilken effekt andningstekniker har på muskelrekrytering ochprestation vid marklyft.

Bakgrund: Runt 80% av befolkningen upplever någon gång i livet ländryggssmärta. Idag finns en mängd olika behandlingsåtgärder för ländryggssmärta såsom stabilitetsträning, motorisk kontroll träning och aerob träning. Marklyft är en traditionell övning inom idrott och fysträning som allt mer används inom ryggrehabilitering Syfte: Denna litteraturstudie hade som syfte att sammanställa den aktuella forskningen gällande marklyfts effekt på smärta, självskattad funktion och fysiologisk funktion för patienter med ländryggssmärta. Metod: En litteratursökning genomfördes i databaserna PubMed, Web of Science, Sportdiscus, CINAHL, Science Direct och Scopus. Resultat: Totalt inkluderades 4 RCT-studier, dock var samtliga studier från samma forskargrupp och inkluderade samma deltagare. En studie påvisade att marklyft hade signifikant förbättring på smärta, två studier visade att marklyft hade en signifikant skillnad i att öka självskattad funktion, två studier visade signifikanta fysiologiska förändringar i form av förbättring i fysiska test respektive ökad tvärsnittsyta för multifiderna inom gruppen. Vad gäller gruppskillnader fanns det signifikanta skillnader i PSFS, plankan och testbatteriet i motorisk kontroll mellan marklyft- och Low Load Motor Control-gruppen (LMC) med fördel till LMC-gruppen. Konklusion: Resultatet indikerar att marklyft kan ha goda effekter på smärta, självskattad funktion och fysiologisk funktion. Interventionerna anses vara likvärdiga i nästintill alla avseende för att behandla patienter med nociceptiv mekanisk ländryggssmärta. Dock är resultatet av studierna från samma deltagargrupp och mer forskning krävs för att kunna dra en mer generell slutsats.

Bakgrund: Effektutveckling kan sägas vara detsamma som muskulär explosivitet.Ju högre effekt, desto högre explosiv styrka, detta mäts i enheten Watt (W). Dennastyrkekvalitet har stor betydelse inom många idrotter. Inom styrketräning ansesbasövningarna, som även kallas “the big three”, utgöra grunderna för att med testermäta och på ett effektivt sätt träna både sin maximala och explosiva muskelstyrka.Syfte: Syftet med uppsatsen var att undersöka om effektutvecklingen skiljer sig åtinom intensitetzonen 30-60% av 1RM vid knäböj, bänkpress och marklyft. Metod:Elva styrketränande individer inkluderades i studien där deltagarna i snitt var 24 årgamla, 184 cm långa och vägde 84 kg. Deltagarna utförde ett testprotokoll sominkluderade ett test i knäböj, bänkpress och marklyft, där deltagaren själv skulleutföra tre repetitioner på bestämd vikt av deras 1RM mellan 30-60%. Resultat:Resultatet av den aktuella studien visar att det var en signifikant skillnad ieffektutveckling mellan övningen bänkpress och knäböj (p &lt;0.001) samt bänkpressoch marklyft (p &lt;0.001). Mellan övningarna knäböj och marklyft var det ingensignifikant skillnad (p &lt;0.748). Det var inte någon signifikant skillnad i deltagarnaseffektutveckling (W) mellan de olika procenten (30-60%) av deltagarnas 1RM iövningarna knäböj, bänkpress och marklyft (p&gt;0.05). Resultatet visar att en högreeffektutveckling kan uppnås i övningar som involverar stora delar av underkroppenjämfört med överkroppen. Det fanns ingen signifikant skillnad i maximaleffektutveckling (p&gt;0.05) vid belastningar i intervallet 30-60% av 1RM för knäböj,bänkpress och marklyft. Slutsats: Denna observation indikerar att valet avbelastning inte verkar ha någon betydelse för att uppnå maximal effektutveckling, sålänge vikten ligger inom intervallet 30-60% av 1RM. Detta är ny och betydelsefullkunskap som har direkt praktisk tillämpning för styrketränare och idrottare sominkluderar styrketräning i sitt träningsprogram för att förbättra explosiv styrka.