Att härma och hitta inspiration från förebilder har varit vardaglig praxis under jazzhistorien. Genom att appropriera (Säljö, 2014), lägger individer beslag på andra individers kunskap och omvandla det till egen kunskap. Senare i externaliseringen (Bruner, 2002) synliggörs kunskapen i handling. I denna studie har metoderna plankning och transkribering undersökts som verktyg för att utveckla eget solospel på trumspel. Genom att följa den egna läroprocessen undersöktes också hur man pedagogiskt kan använda plankning och transkribering som metod för att bidra till konstnärlig utveckling. Den musikgenre som behandlas i studien är jazz, där trumslagaren Max Roach solospel använts genom valda exempel. I resultatet presenteras en jämförelse av två egna trumsolon där ett spelades in i början och ett i slutet av studien. Läroprocessen i övningsrummet och under instrumentallektioner har dokumenteras med hjälp av loggbok. Resultatet visar att en del fraser har härmats exakt och en del har härmats rytmiskt men med en egen konstnärlig prägel. Vid en egen konstnärlig prägel av en exakt rytm har en antydan till ett mer självständigt solospel påträffats och plankning och transkribering har visat sig fungera som metod för att utveckla solospel, men metoden är tidskrävande.

This thesis is an interdisciplinary analysis of jazz music and poetry produced by African-American artists, primarily in New York, over the course of the 1960s, set within the broad context of the civil-rights and black-nationalist movements of the same period. Its principal contention is that the two forms afford each other symbiotic illumination. Close reading of jazz musicology in particular illuminates the directions taken by the literature of the period in a manner that has rarely been fully explored. By giving equal critical attention to the two artistic forms in relation to each other, the epistemological and social radicalism latent and explicit within them can more fully be understood. Through this understanding comes also a greater appreciation of the effects that the art of this period had upon the politics of civil rights and black nationalism in America - effects which permeated wider culture during a decade in which significant change was made to the legal position of African-Americans within the United States, change forced by a newly, and multiply, vocalized African-American consciousness. The thesis examines the methods by which jazz and literature contributed to the construction of new historically-constituted black subjectivities represented aurally, orally and visually. It looks at how the different techniques of each form converse with each other, and how they prompt consequential re-presentations and re cognizations of established forms from within and without their own continua. That examination is conducted primarily through forensic close readings of records made between 1960 and 1967, which though of widely differing styles nevertheless can be said to fall under the broad umbrella term of 'post-bop' jazz, alongside equally close readings of poetry written primarily by members of the New York wing of the equally broadly-termed Black Arts Movement [BAM] between 1964 and 1969.

No description available.